Det går bra nu

Här har det visst varit tyst ett tag.
Just nu har jag inte så stor lust till att blogga faktiskt då jag har så mycket annat för mig just nu. Men just nu känns saker väldigt bra faktiskt och det känns verkligen som jag är på rätt väg i mitt liv, för det är så mycket som har gått framåt och jag har så mycket att vara glad för just nu.

Gruppterapin går verkligen jättebra och det är bara en gång kvar på den tyvärr. Kommer sakna alla så enormt mycket för nu de sista gångerna känns det verkligen som jag börjar förstå och inse ännu mer. Senaste veckorna har vi bara ägnat åt att öva och utsätta oss för de saker vi tycker är jobbiga för enda sättet att komma över det är ju faktiskt att utsätta sig för det, vilket kallas för känslomässig exponering. Har ju som sagt hittat nya vänner i gruppen också och på måndag är planerna att jag ska träffa en av tjejerna och vi ska fika hos mig, vilket ska bli jättekul! :)

Har även börjat träffa en väldigt trevlig kille som jag verkligen gillar och som det känns riktigt bra med! Eftersom jag börjat lära känna mig själv bättre så tror jag faktiskt att alla typer av relationer kan gå lättare nu för att jag faktiskt insett en hel del om mig själv och inte längre vill stöta bort människor på grund av rädsla. Så nu hoppas jag på det bästa. Livet knallar på riktigt bra nu faktiskt och jag ska göra allt i min makt att det ska fortsätta gå framåt för det är jag fan värd! :)

Hoppas det är bra med er. Svarar på alla kommentarer någon annan dag och ska försöka börja skriva mer snart igen! Puss mina älskade läsare ♥

 




Debattartikel om sexuella övergrepp


Igår valde nyheter24 att återpublicera mitt inlägg om att skuldbelägga kvinnan, vilket jag tycker var jättekul! Känns så himla kul att kunna nå ut med mina tankar och åsikter och att folk faktiskt vill ta del av dem. Även om alla inte håller med så når jag i alla fall ut till folk, jag får mina tankar och åsikter hörda och jag vet att jag är ett stöd för många där ute, vilket verkligen motiverar mig.

Jag tänker fortsätta kämpa för det jag tror på för detta är ämnen jag brinner för och när jag faktiskt har möjligheten att få folk att lyssna så tänker jag ta vara på den! :)

Direktlänk till artikeln




Att skratta när någon läser

Många människor vågar inte läsa högt i skolan eftersom de är rädda för att andra ska skratta åt dem. 
Jag minns själv vad jag hatade att läsa högt i skolan då jag visste att det alltid fanns några enstaka människor som ofta lyckades få med sig hela klassen och tillsammans satt de och skrattade åt andra som läste, egentligen helt utan anledning.

Skolan kan verkligen vara en hemsk miljö då man är i en väldigt utsatt situation och många gånger tar inte vuxna tag i detta utan bara ignorerar det. Att skrata, fnissa, komma med kommentarer, prata om massor av annat och så vidare när någon läser högt inför klassen är en kränkning och det är mobbning. Det är aldrig okej att göra sig lustig på någon annans bekostnad. 

Tips till dig som blir utsatt för detta:

♥ Säg till. - Om du känner att du klarar det så säg till dina klasskamrater: "detta är inte schysst gjort. Det är mycket modigare att faktiskt berömma någon än att kränka dem." Att sätta ned foten och visa att det inte är okej är faktiskt det bästa man kan göra.

♥ Fortsätt läsa. - Om du inte skulle våga säga till, så fortsätt läsa. Visa dem att de inte kommer att vinna. Du kan din sak, du är bra på detta så låt dem se det och fortsätt glänsa. Du är bra exakt som du är!

♥ De mår dåligt. - Människor som kränker andra mår oftast väldigt dåligt i sig själva och de som bara hänger med är för rädda för att sätta ned foten. Försök tänka på att de faktiskt mår dåligt och det kanske kan få dig att känna medlidande för dem istället för att låta dig tryckas ned. 

 Berätta för lärare, föräldrar hur du känner. - Det är viktigt att prata med någon om detta och berätta hur det känns. Det är lätt att tro att det är fel på en själv, men det är det verkligen inte! Du duger och du är bra, men för att du ska kunna hantera detta och för att andra ska kunna hjälpa dig så måste du också berätta det för någon. Du ska inte skämmas för detta, för vi är många som är eller har blivit utsatta.

 

Den här texten publicerade jag i oktober 2015 och vill lägga upp den igen då det är ett viktigt ämne.




Inte alla män, men vilka?

 
Vi kvinnor får ofta höra vad vi ska göra för att undvika att bli våldtagna.
Vi ska klä oss på ett visst sätt. Vi ska undvika att gå ensamma hem när det är mörkt ute. Vi ska inte bli fulla. Vi ska tänka på vilka signaler vi sänder ut. Vi ska inte prata med främmande män. - Ja listan kan göras lång.

Ansvaret för att inte bli våldtagen läggs alltså på oss kvinnor, men när vi är på vår vakt, när vi passar oss för eventuella våldtäktsmän och blir rädda om en man går bakom oss så döms vi istället som manshatande feministsvin, för att alla män inte är våldtäktsmän. Det blir exakt som på bilden här ovanför alltså.

Men när vi är på en fest där det är främmande män med, hur ska vi veta om någon av dem faktiskt är en våldtäktsman? När vi är på väg hem från en kompis kl 22 på kvällen, hur ska vi veta om mannen vi möter på vägen hem är en våldtäktsman? Vi ska alltså passa oss och undvika att bli våldtagna, men vi får inte dra alla män över en samma kam för då är vi manshatare. Hur ska vi då kunna passa oss?

De flesta kvinnor vet att alla män inte är svin. De flesta kvinnor har faktiskt en pappa, en pojkvän, en manlig lärare, en manlig kollega eller en manlig vän som de inte tror illa om, som de litar på och älskar. Problemet är att det inte står "våldtäktsman" i pannan på de som våldtar. Vi VET att inte alla män våldtar, men vi vet inte VEM som är kapabel till att göra det, det är det som är problemet.

En kvinna som litar på alla män och inte "är på sin vakt" får skylla sig själv om hon blir våldtagen, för hon borde vetat bättre och faktiskt passat sig bättre när det finns våldtäktsmän där ute.

En kvinna som "är på sin vakt" och är lite mer försiktig blir istället dömd som manshatande feministfitta som drar alla män över en och samma kam.

Så hur ska en kvinna göra egentligen för att vara bra och inte bli dömd?




Debattartikel om näthat


I fredags var det no hate dagen och Teodor på nyheter24 kontaktade mig för att skriva om näthat och självklart ville jag göra det. Det är enormt viktigt att vi alla gör vad vi kan för att göra världen till en bättre plats och internet är en del av vår vardag. Alltså måste vi se till att klimatet på internet också förbättras.

Direktlänk till artikeln




#TBT




 
Idag vill jag göra en tillbakablick till april 2013 när jag fick en intervju i Frida-tidningen.
Haha, vilket krångligt namn min blogg hade på den tiden. Så glad att jag kom på ett nytt namn som är lättare att komma ihåg och passar bättre! :)

Det var så kul att få ställa upp i en intervju och få ett tvåsidigt uppslag om sig själv.
Tjejen som intervjuade mig ringde upp mig och vi gjorde intervjun via telefon. Jag minns att jag var jättenervös, men det gick över ganska snabbt då hon var väldigt lätt att prata med och jättetrevlig. Dock blev det några småfel i artikeln, exempelvis det att jag fått bra stöd i skolan och att jag började i terapi 2011. Jag gick i terapi på BUP från jag var 14-19. Sen började jag inte i terapi igen förrän våren 2014, så några småfel är det, men jag är ändå väldigt nöjd med intervjun.

Det känns faktiskt väldigt stort att ha blivit intervjuad av en av Sveriges största ungdomstidningar, det kommer alltid vara ett stort minne! :)




Min blogg gör mig stark

Idag när jag var på KBT-terapin i grupp så insåg jag vad min blogg faktiskt har gjort för mig.
Den har hjälpt mig så extremt mycket med mitt mående. Jag lägger ju ofta upp övningar där man ska peppa sig själv genom att ta upp de bra sakerna med sig själv, både gällande personlighet, prestation och utseende. Detta skulle jag nog aldrig ha gjort utan min blogg. Att jag skriver så mycket om självkänsla och självförtroende har verkligen fått mig att höja mina egna känslor och tankar inför och om mig själv.

Att jag ofta tar upp saker som psykisk ohälsa och vad det innebär har också fått mig att bli mer medveten om mina egna tankar och känslor på grund av att jag läser mycket om det. Jag vill veta allt om det och söker därför mycket information. Detta gör jag ju både för er läsares skull och för min egen.

Att ha blivit publicerad och intervjuad på grund av mitt skrivande har också stärkt mitt självförtroende väldigt mycket. Redan 2011/2012 började min svensklärare använda mina texter som undervisningsmaterial när jag läste upp mina betyg och redan där kände jag stor potential hos mig själv.

Självklart hjälper min terapi mig väldigt mycket, både hos min kurator och gruppterapin, men att jag ens har vågat mig dit och klarar av uppgifterna är tack vare mig själv och min blogg, så jag är enormt glad över att jag startade min blogg 2009 och började skriva om dessa ämnen 2012, för under dessa åren har jag lärt mig extremt mycket om mig själv och andra!





Mitt hem - del två



 









Här ser ni nu köket och hallen i min lägenhet och jag börjar bli så nöjd! :) Så skönt att börja få i ordning som man vill ha det. Hallen är dock inte riktigt klar heller då jag inte är helt nöjd med den och lite ska ändras, men det börjar gå framåt i alla fall. Så nu har ni fått se uppdaterade bilder av mitt hem och hur det ser ut i dagsläget, :)




När fick färger ett kön?

"Blått är för killar och rosa är för tjejer, så är det bara!"

Detta är en mening som jag ser rätt ofta faktiskt och detta får mig att fundera på vad som just säger att det är . Stod det ordet "pojke/man" i den blåa färgen när den tillverkades för första gången? Står det som en varningstext på färgburken att blått är för pojkar och rosa för tjejer? - Om inte, hur kommer det sig att det blev så här?

Det är inget fel att ha blått till pojkar och rosa till flickor, men det är inte heller fel att ha det tvärtom. 
De flesta som säger så här verkar vara eniga om att en pojke ska få använda en rosa tröja om han vill ha det när han blir större, men är det verkligen så? Även om hans föräldrar godkänner det så kommer det kanske inte bli godkänt av samhället, för att vi fortfarande har den bilden att rosa är för tjejer. Risken är alltså stor att han går stolt till skolan i sin rosa tröja, men kommer hem gråtandes för att andra barn har sagt till honom att han har tjejkläder, att rosa bara är för tjejer och efter det kanske han aldrig vågar använda den där rosa tröjan igen. Alltså har hans åsikt och vilja blivit nedtryckt för att vi är så inställda på att rosa är enbart för tjejer, att det är en tjejfärg.

När ska människor inse att färger har inget kön? - Det är bara en färg. Färger kan användas av alla kön, av alla människor, alla åldrar och alla yrken. Du får inreda ditt barnrum hur du vill medan barnet är litet och inte har en egen vilja, men att dela upp färger i kön (att rosa är en tjejfärg och blått är en killfärg) är enligt mig inte rätt. Om vi istället uppfostrar våra barn att vi får vara som vi är, att ingen färg är rätt eller fel, att vi får ha vilken tröja vi vill och att vi är bra som vi är redan från början så minskar risken att våra barn blir utsatta för mobbning och kränkningar. Då kommer förhoppningsvis Roger våga ha den där rosa tröjan nästa dag också om han vill det, utan att behöva komma hem gråtandes för att någon har sett ned på honom och varit elak mot honom.





Veckans girlpower #4


Det var riktigt längesen jag la upp en girlpower nu så idag tänker jag hylla Tova Helgesson!
Detta är en tjej jag följt på youtube ett bra tag nu och hon är så grym. Hon har svårigheter som social fobi och depression, men hon ger inte upp. Hon kämpar på, hon utsätter sig för situationer hon finner jobbigt. Hon tog sig ju även i väg till guldtuben, vilket var grymt av henne!

Att må så pass dåligt och ändå kämpa på och försöka ta tag i sitt liv är otroligt starkt. Det krävs mycket för att göra det och enda sättet att börja må bra är ju att öva och utsätta sig för det man tycker är jobbigt, så hon är helt klart på rätt väg. Tova, du är en sann förebild och jag älskar dig!



Den här kategorin handlar inte om att trycka ned män eller att tjejer är bättre än killar. Det handlar bara om att jag vill sprida lite power till andra tjejer. I denna kategorin kan det handla om allt ifrån låtar, filmer och böcker som är girlpower, men också att hylla andra fantastiska tjejer som gör bra saker här i livet. Jag vill helt enkelt sprida lite power och pepp oss tjejer i mellan för att vi ska våga tro på oss själva, stå upp för oss själva och att världen ska förstå att tjejer, killar och allt där i mellan är exakt lika bra och värdefulla! :) ♥




Mitt hem - del ett














Nu får ni lite nya bilder på mitt hem då jag har gjort om lite. Jag är ju inte klar än med allt men det börjar bli bättre och bättre. :) Är på jakt efter en lite större soffa och det saknas lite bilder att sätta i ramar, byta ut lite små saker och så vidare men börjar bli riktigt nöjd i alla fall. I nästa inlägg kommer bilder på köket och hallen! :)




Så får man en positiv människobild

När man råkar ut för många svek och hugg i ryggen är det lätt att man börjar se väldigt cyniskt på människor, samhället och livet i sig. Detta har jag stor erfarenhet av och jag har märkt mer och mer att det cyniska till slut äter upp en innifrån och man börjar sakta men säkert gå sönder mer och mer.

Jag fick faktiskt ett bra tips från en bekant som jag vill dela med mig till er som jag ska försöka använda mig av för att lättare läka och inte se människor som en ond varelse.

Nu beror det ju på vilket svek det är, men säg att en person du har träffat några gånger helt plötsligt slutar höra av sig. Visst är det lätt att man börjar tänka att personen är en idiot som bara ville såra dig? Istället för att tänka så så borde du istället tänka att personen inte menade att såra dig egentligen, men personen är väldigt osäker och inte vågar säga till dig att du inte är rätt för personen. Enligt min bekanta skulle det här göra att man får en bättre syn på människor och blir mindre rädd för att bli sviken på grund av att man inte tänker ont om människor, utan istället ser att det finns förklaringar till olika beteenden och att alla människor där ute inte är likadana.

Det är ingen ursäkt att bara sluta höra av sig, men det kanske blir lite lättare att hantera om man tänker att personen är väldigt osäker och otrygg i sig själv och att personen inte medvetet tänkte: "Hah, nu ska jag såra Greta och göra henne ledsen!" Tänker man det sista alternativet så är det lätt att man blir väldigt cynisk och tror att alla är ute efter att såra en, vilket kanske inte är sanningen alla gånger. Man får helt enkelt se att människan inte är dålig i sig, utan bara gjorde ett dåligt val på grund av olika orsaker.

Detta funkar ju såklart inte på alla svek, men mycket kan nog bli lättare med denna inställningen tror jag. Man ska inte vara blåögd och naiv, men inte heller för cynisk utan helt enkelt hitta en bra balans där i mellan och tro gott om människor tills de bevisar motsatsen och faktiskt visar att man har något att misstänka. Detta ska jag själv försöka ta åt mig av och tänka på!





En löftesring till mig själv

 
För ett tag sen köpte jag en ring till mig själv och det är inte bara en vanlig ring för mig.
Det är nämligen en löftesring. Människor förlovar sig med andra. Människor lovar varandra trohet, att älska varandra i nöd och lust och att alltid finnas där för varandra, men löftet till sig själv då? Att alltid älska sig själv? Att alltid finnas där för sig själv och stötta sig själv, att vara trogen, ärlig och snäll mot sig själv?

Det är vad min löftesring står för för mig. Ett löfte till mig själv, att jag ska kämpa. Att jag ska tro på mig själv.
Att jag älska mig själv som jag är. Att jag ska lämna dåliga relationer om jag hamnar i några sådana. Att jag ska finnas där för mig själv. Så nu är jag förlovad med mig själv (fast har ringen på höger finger) för att jag härmed lovar mig själv att aldrig sluta kämpa och att alltid älska mig själv!




Uppmärksamhet är ett behov

Sen jag blev offentlig på internet har jag fått höra av många människor att jag bara söker uppmärksamhet och därför skriver texter och lägger upp bilder på sociala medier.

Självklart är uppmärksamheten en stor del av det för hade det inte varit det hade jag ju kunnat skriva mina texter i en dagbok istället för att publicera det på internet. Jag älskar att synas, jag älskar att få mina texter publicerade och jag älskar att väcka reaktioner, att få folk att diskutera, reflektera och tänka.

Uppmärksamhet är ett behov människan har. Alla människor behöver uppmärksamhet och bekräftelse av olika slag. Ändå ses uppmärksamhet fulare än andra behov vi har. Ingen klagar över att vi behöver sova, men uppmärksamhet har blivit något fult och skamligt. Alla människor behöver få beröm över att de är bra på sitt jobb, att de är en bra förälder, partner, vän eller vad det nu kan vara. Vi alla behöver bli sedda och inte bara bli sedda, utan faktiskt bli sedda som dem vi är. Alla människor syns, men det är inte alla människor som blir sedda.

Att bli sedd är en rättighet. Att bli uppskattad är ett behov som är vackert och mänskligt, som visar på att människor faktiskt mår bra av kärlek och omtanke. Som visar att världen blir till en bättre plats om man faktiskt ser varandra och vågar berömma varandra.

Alla människor som lägger upp något alls på internet, oavsett om det är en selfie, en status om vad man gör nu eller en åsikt om något handlar ju i grund och botten om en viss bekräftelse. Att få en like, att få en kommentar, att få synas inför andra oavsett om det bara är ens vänner. Uppmärksamhet och bekräftelse är inget fel eller smutsigt så länge det inte går till överdrift. Vi måste bara våga erkänna att vi alla har detta behovet för att normalisera det igen.





Svar på tal - n-ordet

 

Jag såg att nyheter24 återpublicerade mitt inlägg om chokladbollar och n-ordet och såg några kommentarer där som jag finner extremt intressanta och roliga faktiskt som jag nu tänker ge svar på tal till. Direktlänk till nyheter24.


"Skaffa dej nåt meningsfullt att göra i stället för att tjafsa om skitsaker."
- Okej, så att du ska argumentera för n-ordet är alltså meningsfullt, men att jag argumenterar emot det ordet saknar alltså mening? Det verkar väldigt logiskt. Kanske borde du också lägga tiden på något meningsfullt då än att kämpa för att bevara en bakelses namn. :)

"Törs man laga ungersk gulasch, köpa tysklimpa, och en påse turkisk peppar?Sen baka negerkyssar"
- Absolut törs du laga ungersk gryta eller köpa tyskt bröd. Jag vet faktiskt inte när ordet tysk eller ungersk var ett nedvärderande ord som vita människor använde till sina slavar. Att jämföra ordet tysk med n-ordet visar brist på kunskap inom ämnet.

"Jag har sagt NEGERBOLL i hela mitt liv och tänker fortsätta med det kan ingen ändra på löjlig diskussion."
- Vad synd att du inte är redo att lyssna på andra människor och våga utvecklas tycker jag. Kanske vi borde stanna i utvecklingen och bo i grottor och bete oss som grottmänniskor också för att man gjorde så förr? :)

"Blir sååå j.. trött Det har hetat Negerboll i alla år och Negro betyder svart färg ej hudslag eller att någon är svart.... men ska vi köra så ja då tar vi bort allt som börjar på vit.... Får inte heta vit chocklad längre tack... Jag kan faktiskt ta åt mig.. Tycker jag är rasistiskt... INGEN som tänkt på det va....."
- Skulle du kunna visa mig den historieboken där svarta människor höll vita människor som slavar och kallade dem för vit choklad? :) Skulle gärna läsa den. Nu heter det ju faktiskt inte negroboll utan något helt annat och chokladbollen är väl ändå brun så varför ska den heta "svartboll"? Jättetråkigt att höra att du blir kränkt av ordet vit choklad, men ordet "VIT" är fortfarande inget skällsord så som n-ordet har varit i all sin tid. DÄR har du skillnaden.

"Oj nån kan kränkas. Inget händer om man blir kränkt utan livet går vidare. Jag blir kränkt av alla som röstat på sossar och miljöpartister, alla dåliga program på tv ex idol, big brother, bonde söker fru, ensam mamma söker osv. Sluta kränk mig och alla andra med sånt skit eller väx upp och gå vidare."
- Usch, jag beklagar att de gör så dåliga program som idol som kränker dig, det är verkligen låg nivå idag alltså. Hur tusan kan man sitta och göra ett program som idol som kränker dig så mycket? Jag skulle dock vilja veta vad exakt som kränker dig med det programmet. Är det ditt kön? Ditt namn? Ditt ursprung? Din läggning? Din familj? Ditt utseende? Din sångröst? Program som idol är ju verkligen jämförbart med rasism, jag förstår dig fullt ut. Att tvingas se idol kan ju vara något av de värsta brotten som begåtts i modern historia alltså...

"Alltid hetat negerboll kommer alltid heta negerboll! Fan va trött jag blir på dessa människor som älskar att vrida ord o göra stora skriverier om en sådan här kulturskatt"
- Ja, att chokladbollen var Sveriges kultur hade jag inte en aning om. I världen firas det olika fina högtider, de tror på Gud och samlar in pengar till världens barn. I Sverige tror vi på n-bollen och kämpar för att Pippis pappa fortfarande ska få vara n-kung för DET ni, det är kultur om något!

"Eva gör allt för att synas och höras. Hon är en riktig mupp. Vet vem hon är och hon har inte alla hästar hemma så att säga"
- Yes, I do och du går rakt i fällan och ger mig den uppmärksamheten jag vill ha. Jag kanske inte har alla pommes på tallriken men förmodligen så pass många pommes att jag lyckades fånga din uppmärksamhet, igen! ;)




Intervju hos Radio Fyris

 

Förr ett tag sen kontaktade Ida mig då hon länge läst min blogg och ville att jag skulle vara med i en intervju i deras radioprogram Radio Fyris. De beskriver sin verksamhet så här:

"Radio Fyris är en opinionsbildande webbradio och daglig verksamhet i Uppsala kommuns regi.

Som webbradiostation arbetar vi med att producera radio-, pod- eller video-program. Varje vecka kommer nya avsnitt från sånt redaktionen inspirerats av.

Tanken med våra sändningar är att dela med oss av redaktionens kunskaper och färdigheter, motverka fördomar om funktionshinder, bredda utbudet av röster i svensk media och dessutom belysa rättvisefrågor som rör neuropsykiatriska och intellektuella funktionshinder."

Självklart ställde jag upp och Ida var jätteduktig på att intervjua. :) Vi pratade om mig, min blogg och psykisk ohälsa, så in och lyssna. Ungefär vid 3.10 börjar intervjun. 

Direktlänk till intervjun. Klicka bara på starta! :)




"Jag har alltid sagt n-boll!"

"Jag har alltid sagt n-boll, kommer aldrig ändra mig!"
"Det kommer alltid finnas rasism, kvinnoförtryck, mobbning och så vidare."

Detta är bara några meningar av den trångsynthet som finns i vårt samhälle. Jag har väldigt svårt att förstå varför n-ordet är så otroligt viktigt att få säga. Vad är det som gör att så många människor tror att det är deras rättighet att få säga n-boll? Består bakelsen av mörkhyade människor eller av choklad kan jag undra?

Människor kanske sa n-boll förr i tiden, lik väl som man fick aga sina barn, att kvinnor inte hade rösträtt eller att det var lagligt för en man att misshandla och våldta sin fru, ska vi även stanna utvecklingen där och gå tillbaka till det, för att det alltid var så förr? Människor som inte vill utvecklas kommer att stå still istället. Det kan kränka andra människor med n-ordet, ändå är det så viktigt för dig att få säga det. Är alltså en chokladbolls namn viktigare än dina medmänniskor? Det är inte din rättighet att få använda n-ordet, men det är alla människors rättigheter att inte känna sig utsatta för rasism och diskriminering. (Och nej, vitlök, vitt bröd osv är inte rasism. Har du någonsin hört att en svart människa haft vita människor som slavar och kallat dem för vitlök eller vitt bröd?!)

Det är mycket möjligt att rasism, kvinnoförtryck och mobbning alltid kommer att existera, men om vi ska ha den synen att det aldrig kommer att förändras så kommer det inte heller att förändras. Vi kanske inte kan ändra synen hos alla människor, men ju fler som engagerar sig desto större är chansen att vi faktiskt kan ändra synen hos så många som möjligt vilket är ett stort framsteg. Jag vill i alla fall inte leva i ett samhälle där alla människor inte är lika mycket värda, där man fortfarande döms utifrån sitt kön, ursprung eller läggning och därför tänker jag också kämpa för att alla ska vara lika mycket värda. Sen kanske jag inte lyckas förändra världen, men någon måste ju ta kampen och i alla fall försöka, annars är vi ju fördömda med en gång. Har jag bara lyckats ändra en persons syn på saker och ting så har jag i alla fall inte misslyckats.

Jag utvecklas hela tiden och är inte rädd för att försöka, för jag vill själv bli en sådan bra människa jag kan bli och jag vill att världen ska följa med!





Det är tufft, men nyttigt

Jag har lärt känna mig själv så otroligt mycket sen i somras och jag märker stor utveckling på mig själv. Jag börjar som sagt hitta grunden till mina problem och jag kämpar dagligen för att fortsätta utvecklas och bli en bättre version av mig själv. Det är jätteskönt att lära känna sig själv på riktigt och få reda på varför jag mått som jag mått, men det är också otroligt jobbigt. Det väcker så många jobbiga minnen till liv och att inse alla sina brister är verkligen tufft.

Jag är otroligt stolt över mig själv för att jag kommit så här långt. Jag vet att det är jag själv som gjort arbetet. Jag har fått stöd på vägen, men det är jag själv som rannsakat mig själv. Men just nu är jag inne i en period där det känns otroligt jobbigt att göra detta jobbet. Det är tufft att erkänna för sig själv och att även hitta lösningar på problemen.

Jag vet att jag är stark och jag vet att jag klarar detta, men just nu känns det bara extra jobbigt att jobba med detta. Men jag vet också att arbetet lönar sig och att jag snart kommer må bra på riktigt och när jag gör det och denna resan är klar, då jäklar ska jag fira för det är jag värd!





Hur det går med gruppterapin

Igår var jag iväg på gruppterapin igen och nu har vi gått 6 gånger på denna kursen i KBT och på dessa veckorna har jag faktiskt lärt mig en hel del. Det är otroligt jobbigt med alla uppgifter vi får och ibland känns det svårt att genomföra dem, men jag vet att det ger mig väldigt mycket att faktiskt göra det.

Vi har en bok vi läser i till varje torsdag och sen får vi även uppgifter att fylla i utöver det om våra känslor, tankar och beteenden. Vi ska lära oss hur kroppen reagerar på olika känslor och tankar, men också hur tankarna och känslorna sätts igång av kroppen.

Jag trivs jättebra i gruppen och tycker det är jättekul att gå dit då det är skönt att höra andras tankar och erfarenheter, men också att få dela med sig av sitt eget. Man märker helt enkelt att man inte är ensam. Jag har också lärt mig att mycket av min ångest grundar sig i andra människor, alltså i relation med andra människor. Att jag är rädd för att bli sviken och ensam så jag bygger upp ett skydd. Jag har också insett att exempelvis min ångest för att bli sjuk mycket grundar sig i att jag är rädd för att bli sviken och ensam, oavsett om det gäller förkylning eller värre sjukdomar. Detta har jag insett av att göra de här uppgifterna vi får varje vecka och det är skönt att jag börjar förstå nu. Då är det också lättare att göra något åt det.

Så att börja i KBT i grupp var ett av de bästa besluten jag har tagit för jag får träna på att vara social, jag har fått kontakt med en jättefin tjej och vi har tänkt börja umgås, jag får träna på att öppna mig inför andra. Jag får också träna på att lyssna på andra och se att andra genomgår exakt samma sak samt att jag lär mig jättemycket om mig själv, så jag är så glad att jag valde detta. :)





Är penisen en mans enda attribut?

När jag fick min artikel om killar och deras dickpics publicerad hos nyheter24 för ett tag sen fick jag en kommentar som jag reagerade på och känner att jag behöver skriva om. (Direktlänk till min artikel för dig som inte läst.)

"Vi fokuserar på vårat enda attribut istället för bröst, rumpa, midja ben och duckface. Ha lite självdistans när det pratas om det ytliga könet."

Den här kommentaren kom från en man som jag kan tippa var i 30-årsåldern och som såg rätt bra ut. Flera killar verkade hålla med honom då han hade fått flera tummar upp och jag börjar fundera lite på hur dessa män har fått för sig att deras penis är deras enda attribut. Är det verkligen det enda de uppskattar hos sig själva och det enda de tror en kvinna uppskattar hos dem? - Om så är fallet skulle jag rekommendera dessa män att först och främst börja jobba med sig själva och lära att älska sig själva. Tror man att ens könsorgan är ens enda attribut så bör man nog lägga mer tid på att jobba med sin självkänsla än att läsa artiklar om dickpics på nyheter24.

Det finns mycket jag uppskattar hos en man både när det gäller intellekt och utseende så därför tänkte jag lista några punkter på vad jag finner attraktivt hos en man och tro det eller ej, hans penis kommer inte vara medräknad då hans penis är något jag attraheras av i den stunden vi strular med varandra, inte på en random snubbe på facebook.

• Smarta män som kan diskutera allt mellan himmel och jord.
• Roliga män som kan skämta och ta skämt.
• Fina ögon.
• En snygg frisyr.
• Långa män.
• En mans händer.
• Tatueringar.
• En mans överkropp. (Behöver inte vara vältränad för att vara attraktiv.)
• Män som har respekt för både sig själv och sina medmänniskor.
• Kärleksfulla män.
• Målmedvetna män.

Detta är några attribut jag attraheras av hos en man. Allt behöver inte handla om din penis för du har så mycket mer egenskaper än så, både gällande personlighet och utseende, så snälla släpp den där tanken om att din penis är så viktig för det är väldigt få kvinnor där ute som faktiskt vill se din penis. Lägg tiden istället på att visa henne vilken skön och bra snubbe du är så ska du se att det blir bättre! Du är inte din penis. :)

 

Bildkällla




Facebook, sidan där hat är tillåtet

Hej och välkommen till Facebook!
Sidan där rasism, sexism, barnpornografi, hat och hot får förekomma. Sidan där det får förekomma förtal och förtryck. Sidan där människor får hota folk hur som helst, för inget av detta ovanstående bryter mot deras regler. Sidan där ammande mammor och kvinnor som överlevt bröstcancer blir avstängda, för detta däremot är ju fruktansvärt. En ammande mamma kan ju faktiskt vara ett av de största brotten som förekommit på facebook och en kvinna som poserar naken för att hon överlevt bröstcancer och tagit bort ett bröst är ju riktigt hemskt att se. Där får vi att dra gränsen, inga ammanade mammor på vår sida inte!

Såhär står det i facebooks regler:
"Vi begränsar även vissa bilder av kvinnobröst som visar bröstvårtorna, men vi tillåter alltid foton av kvinnor som ammar aktivt eller bröst med ärr efter mastektomi (bröstborttagning).

Facebook tar bort hatiskt innehåll, vilket inkluderar innehåll som direkt angriper någon baserat på:

• Ras,
• Etnicitet,
• Nationell härkomst,
• Religiös åskådning,
• Sexuell läggning,
• Kön eller könsindentitet eller,
• Allvarliga funktionsnedsättningar eller sjukdomar."

De tar alltså bort kvinnor som ammar och kvinnor som överlevt bröstcancer, som enligt deras regler ska vara okej, men hatiskt innehåll, hot och hat får vara kvar för att det inte bryter mot deras regler, trots att det enligt deras regler inte är tillåtet? Facebook står bakom sexism, rasism, förtryck, hat och hot varje gång de låter sådana saker vara kvar på deras sida. Facebook kränker kvinnor varje gång de tar bort en ammande mamma eller en kvinna som överlevt bröstcancer. Facebook är en bidragande orsak till att människor tror att de får bete sig hur som helst, att det är okej att göra andra människor illa. Facebook är en bidragande orsak till att näthatet bara blir större och större, för de gör ingenting åt saken när man väl anmäler något. De lägger istället sin energi på att ta bort kvinnobröst, för kvinnobrösten är ju samhällets undergång och Facebook kan ju inte förknippas med kvinnobröst, det går ju bara inte! Kvinnobrösten är roten till allt ont i världen och kan vi bara rädda facebooks användare från att se lite kvinnobröst så har vi gjort ett stor sak för samhället. Vem bryr sig om lite rasism när det finns så hemska saker som kvinnobröst liksom? En ändring måste ske från Facebooks sida, för detta är inte okej någonstans!





Saker jag älskar med mig själv

♥ Att jag alltid kämpar på trots att det är tufft.

♥ Att jag kan använda haters och troll som motivation till att kämpa ännu mer.

♥ Att jag är bra på att köra bil.

♥ Att jag är bra på att komma på lösningar.

♥ Att jag vågar gå min egen väg och göra det jag tror på.

♥ Att jag trots allt jag gått igenom har lyckats med så mycket som jag faktiskt gjort.

♥ Att jag för det mesta vaknar och känner: "Fan vad jag är snygg!"

♥ Att jag kan hjälpa andra människor.

♥ Att jag alltid kämpar och vill bli en bättre version av mig själv.

♥ Att jag vågar erkänna när jag mår dåligt och att livet inte är perfekt.

♥ Att jag är medveten om mina dåliga sidor och vad jag måste jobba med.

♥ Att jag har empati och kan sätta mig in i andras situationer.

♥ Att jag har humor och älskar att skämta, skratta och att vara ironisk.

♥ Att jag är väldigt uppfinningsrik och ofta kommer på nya idéer.

♥ Att jag är nöjd med mig själv som jag är.

♥ Att jag har insett mitt eget värde och inte nöjer mig med vad som helst.





Debattartikel om killar


Igår blev jag kontaktad av Teodor på nyheter24 som ville publicera mitt inlägg om killar och deras bananer som debattartikel vilket de såklart fick göra. :) Kändes jättekul att de gillade det och ville dela det. För er som inte läst artikeln så får ni gärna kika in och även dela det vidare! :)

Direktlänk till artikeln




Musiktips - Baso



För ett tag sen släppte min vän Tommy aka Baso en ny låt som jag tycker är jättebra. Tycker ni ska ta er några minuter att lyssna på den och sprida hans musik vidare. :) Tommy har räddat mig många gånger med sin musik och han finns även på Spotify så in och lyssna lite! Min absoluta favoritlåt med honom heter Tro på mig, den borde alla lyssna på!




Killar som raggar dåligt

"Jag heter Max, jag är butiksansvarig på Coop och jag söker en seriös tjej. Jag är blond och 183 cm lång. Gillar att laga mat, se fotboll, åka ut med båten och se film. Jag är omtänksam och snäll, samt att jag är välutrustad!"

Detta är en typ av meddelande jag kan få från killar ibland och vissa drar det hela ett steg längre och skickar bild eller skriver ut exakta måtten på sin banan och varje gång detta händer så undrar jag bara; Varför?

Vad är det som gör att vissa killar tror att det är så viktigt att prata om sin banan? Vad har jag för nytta av att veta hur din banan ser ut eller hur stor den är? Jag kan bara tala för mig själv, men jag tror faktiskt att merparten av mina systrar därute håller med mig i att det bara skrämmer iväg oss. Det är jättebra att du är stolt över din banan, men jag ser inte varför du måste skryta om det inför alla du pratar med, för ärligt talat, jag lär hellre känna dig och tar reda på hur din banan ser ut och känns om vi väl skulle komma dit än att få veta det i första meddelandet när du pratar om ditt jobb. Jag kan inte ta en kille som pratar eller visar sin banan seriöst, för jag ryggar bara tillbaka och vill fly.

Tänk om vi tjejer skulle bete oss på samma sätt som vissa killar gör.
"Hej! Jag heter Berit och jag är läkare. Jag är trygg i mig själv, glad och sprallig och jag har en riktigt fladdermus i brallan. Den är 98 cm djup och läpparna är rosa med exakt 3,2 cm mellanrum. Jag söker min drömprins, är det du?"

Jag undrar hur många napp den där Berit skulle få... Jag förstår verkligen inte varför vissa killar har sådant behov av att trycka upp sitt kön i ens ansikte både genom bild och ord. Har du verkligen inga andra kvalitéer än din banan? - I så fall är jag nog inte intresserad i alla fall för jag söker en man som faktiskt har något innanför pannbenet och vet hur man behandlar en kvinna, som inte har behov av att hävda sin banan i tid och otid, så tack men nejtack. Håll din banan för dig själv tills tiden är inne så ska du se att det förmodligen kommer bli lite roligare för oss alla. :)





Läs mer:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...