När motivationen försvinner...

Inatt som var kunde jag sova lite bättre än vad jag har gjort på över en vecka nu.
Har inte somnat förrän runt en halv 7 på morgonen och har verkligen känt hur dåligt jag har mått av det. Igår bröt jag ihop när jag var på toa för att jag egentligen är så övertrött. Så inatt somnade jag strax efter kl 2 vilket var skönt. Men flera gånger vaknade jag i panik och kände en stor tomhet. En tomhet som inte går att förklara i ord hur den känns... Jag är så trött på att känna så här, så trött på att vara trött. Så trött på att känna tomhet, rädsla och ensamhet. Så trött på att känna ångest. Jag vill så gärna våga tro igen. Jag vill så gärna våga känna glädje och lycka, men känslan över att saker alltid kommer att gå snett, känslan över att saker upprepar sig om och om igen och frågor som vad meningen med livet är återkommer hela tiden. För är det verkligen värt att kämpa? Vad kämpar man för och kämpar man förgäves? 

Det sägs att det som inte dödar det härdar och man blir allt starkare efter vägen. Men vad händer om man hinner bli så trasig på vägen då? Kan man bli hel och fixad igen då? Bara för någon vecka sen kände jag riktig lycka, jag mådde bra och var på väg till det liv jag vill leva, men det försvann snabbt och nu känner jag ingen motivation till något alls, förutom att skriva. Min livsglädje måste bli påfylld igen...


Du är tillräcklig som du är!


Självkänsla med Nina Jansdotters team



Det är så enormt lätt att börja fundera på att förändra sig för att passa in. Jag ska erkänna att jag titt som tätt går med de tankarna jag också. "Men om jag byter klädstil kanske det går bättre." eller "Om jag bara slutar blogga kanske det ändrar sig." Varför ska man egentligen gå med sådana här tankar? Om man trivs med sin klädsel, sin blogg eller sitt matlagningsintresse, varför ska man då sluta med det för att passa andra människor? Det är så dumt att sitta med dessa tankar, ändå gör man det titt som tätt.

Vi är inte vår klädsel, vi är inte vår blogg. Vi är människor, med känslor, tankar och behov som är värdefulla och bra som vi är och detta gäller både dig och mig. Vi ska inte behöva göra saker för att bevisa andra eller känna att vi behöver bli andra människor för att andra ska gilla oss. För om vi slutar med det vi gillar för att passa in, hur ska då någon kunna gilla oss? Då gillar de ju den personen de vill att vi ska vara. Vi ska stå på oss och vara oss själva, för nog räcker vi till, eller hur?

Jag räcker till och jag duger som jag är.


Du har rätten att känna

"Sluta vara så negativ!"
"Men du, inte ska du vara arg/ledsen."
"Men du har ju inget att må dåligt över."

Detta är kommentarer man kan få om man exempelvis skriver en status på facebook att man har en dålig dag exempelvis. Människor verkar hela tiden anse sig ha rätt att bestämma över hur andra ska känna och tycka. En vän till mig la upp en status idag att hen mådde dåligt och hen fick direkt en kommentar att hen ska sluta vara negativ. (Jag använder mig av hen eftersom jag inte vill nämna om det är en kvinna eller man.)

Varför ska inte denna personen få känna sig negativ och må dåligt som alla andra? Självklart önskar man ju inte att personen ska må dåligt, men alla har lika stor rätt att vara på dåligt humör och ha dåliga dagar. Ingen har rätten att komma och säga till dig hur du ska känna. Du är en egen individ och den enda som bestämmer vad du ska känna och tycka är du själv. Du är inte en dålig människa för att du har en dålig dag där du känner dig ledsen och arg. Du är inte mindre värd och du har inte mindre rätt än andra. 

Jag tänker vara negativ, känna mig ledsen, arg och må dåligt när jag kännner för det oavsett om andra stör sig på det för att de anser att jag inte har rätt att vara det. Jag tänker skriva om mina dåliga dagar om jag känner för det, för det har jag rätt att göra, likaså du!



Och så avslutar vi med en bild som säger: "hey, jag är långt ifrån normal, men I don´t give a shit" typ så. :D

Så tacksam


Vilka fantastiska människor det finns... Fick hem ett blombud idag från en person och jag antar att det är för att jag mått så dåligt det sista. Det var de finaste blommor jag sett och ett fint kort i. Ibland tappar jag hoppet om mänskligheten, men sådana människor som du gör att hoppet kommer tillbaka. Varför är inte alla som dig, du underbara människa? Tusen tusen tack. Du får mig att tänka på att jag kanske inte är så värdelös som jag känner mig för tillfället.

Men kvinna, vad gör du?

"Men herregud, ingen kille vill ha en tjej som lagt ut en lättklädd bild på internet."
"Men kvinna, tänk på hur du beter dig. Ingen kille vill ha en kvinna som legat med många."
"Ingen kille vill ha en tjej som varit utvikningsmodell."

Så här kan det låta om en kvinna väljer att göra något som inte passar samhället. Men om en kille playar många tjejer och ligger runt så får oftast inte han höra: "men hörru mannen, ingen tjej vill ha en kille som doppat den i hela Sverige." Hur kommer det sig? Varför är det oftast tjejen som blir dömd som äcklig, smutsig och att ingen någonsin kommer vilja ha henne? Jag kan också undra varför det spelar någon roll vad man gjorde för några år sedan så länge man inte fortsätter med det om man väl träffar en partner som inte skulle anse det okej under förhållandet? Det är väl ändå nutiden som räknas, enligt mig i alla fall.

Samhället är så sjukt på många grejer enligt mig. Jag tycker inte man ska dömas efter vilket kön man har, eller för om man legat runt, för vilka bilder man har tagit eller för vilken mat man har ätit. Jag tycker att det är hur man är som människa och vilka val man gör nu som räknas.



You'll always be who you are, so be you!


Lusten kan pendla

Är det inte konstigt vad lust och vilja kan pendla så?
Bara för ett par dagar sedan kände jag inte lust till bloggen alls, jag ville nästan lägga ned den och nu är den allt jag tänker på i stort sett. Jag längtar hela tiden efter att få skriva av mig och få läsa och svara på era kommentarer. Jag längtar hela tiden efter att se hur många som besökt min blogg just idag. Ibland blir jag galen på att min lust och vilja pendlar så.

Men jag vet att många människor har det så här, lusten för olika intressen kan pendla. Lusten för jobbet och sysslor hemma kan pendla. Ibland kan man känna sig jättepeppad till att städa, ibland känns det som pesten själv. Men det behöver inte betyda att vi inte kan få tillbaka lusten igen. Som ni ser så är ju min lust tillbaka till att skriva och även om den pendlar så älskar jag ju faktiskt att skriva och uppdatera här. Så även om din lust pendlar fram och tillbaka, så tänk inte att du ska sluta med en gång för vem vet om lusten kommer tillbaka? Ta en paus så du får lite distans och känn efter om du vill leva utan detta.

 

Tips från Milina


Jag satt nyss och läste lite bloggar och kom in på en favoritblogg, nämnligen Milinas. :) Jag älskar hennes blogg och så fick jag se detta inlägg som jag tycker var fantastiskt bra och peppande. Det är 50 anledningar varför man ska le och därför vill jag tipsa er om detta inlägg. Detta hjälpte mig nu att bli lite mer peppad och jag hoppas att det kommer hjälpa dig också! :)

Gömda juveler fashion

 
1 | 2 | 3 | 4

Ni kanske kommer ihåg att jag pratat mycket om Gömda juveler fashion? :) De håller på att göra om sin hemsida nu, så den ska bli ännu bättre. Just nu är sidan fortfarande under uppbyggnad och de håller på att fylla upp sin butik med massor av varor igen. Här har jag hittat några godingar som jag vill tipsa er om. :) Den gamla webbsidan går fortfarande att nå och då kan ni klicka hääär för att komma dit.

Att känna ensamhet

För många kan det vara svårt att förstå hur man kan känna sig ensam när man har familj, vänner eller en partner i sin närhet. Men även om man har massor av människor som bryr sig, så kan man ändå sakna en del i sitt liv som gör att man känner sig ensam. Jag tror att de flesta någon gång känt sig ensam då de kanske sett att andra har vänner, en partner eller en familj som bryr sig om de själva inte har det. 

Så kan jag känna, det är en del av mig som saknas, det är en bit i mitt liv som fattas även om jag har bra vänner och en underbar familj som bryr sig och man har rätt att känna så. Varför ska man inte få känna sig ensam bara för att man har människor omkring en som bryr sig? Det finns lixom ingen regel om när och hur man får känna sig ensam. Men du som läser detta och känner dig ensam, tänk på att du inte är ensam om den känslan. Vi är många som sitter i samma båt. Vi är många som känner att en bit i ens liv fattas, vi är många som kännner oss ensamma fast vi har människor omkring oss som bryr sig. Vi ger varandra styrka och kämpar i detta tillsammans. Vi håller tummarna för varandra och försök tänka att det blir bättre!


Tävling - vinn smink + lite annat smått


 
 
 
Tävligen avslutas den 8/8!

Lyckan sitter inte på utsidan

"Du som är så snygg ska ju inte må dåligt."
"Du som är så snygg borde inte ha problem att få partner."
"Du som är så snygg borde ju vara lycklig."

"Om jag bara får de där brösten så blir jag lycklig."
"Om jag bara får magrutor så blir mitt liv bra."

Dessa är några meningar jag hört och sett en del i mitt liv. Jag fick faktiskt senast idag höra att jag borde inte lida av ångest, eftersom jag är snygg. Hur kommer det sig att så mångra tror att det är utsidan som avgör ens lycka och att bara för att man anses som snygg så ska hela livet leka och vara perfekt? Lyckan sitter inte på utsidan, man behöver inte vara lyckligare för att man anses som snygg. Man kan fortfarande ha exakt samma problem som alla andra. Kanske dålig ekonomi, kärleksproblem, svårt att få vänner, en dålig hälsa och så vidare. Oftast kommer inte lyckan av att skaffa större bröst eller magrutor heller, för lyckan sitter på insidan. Absolut kan man må bättre av att få magrutor, men lyckan grundar sig inte i bröst eller en mage. Lyckan finner man när man får ordning på sin insida, oavsett hur man än ser ut.

Den snygga personen kanske inte alltid är den lyckliga, personen kan vara hemskt olycklig, medan den personen som anses som "mindre snygg" kan vara jättelycklig och må jättebra, så döm inte efter utseende och tro inte att ett fint yttre löser alla problem i världen.


Att vara kvinna

Att vara kvinna idag är inte lätt.
Du ska vara glad, pigg, kåt och älska sex, men du får absolut inte ha underlivsproblem för då är du bara jobbig och har du det så får du absolut inte prata om det, för det är bara äckligt. Du får absolut inte ha legat med många för då är du hora, men du får inte heller vara oerfaren, för du är du en tråkig nucka.

Du ska vara smal, men inte för smal för du måste ha kurvor. Du ska visa känslor och vara flickvänsmaterial, men du får absolut inte visa för mycket för då är du alldeles för efterhängsen. Du får inte gå för fort fram, men du får heller inte var för långsam och du ska spela svår för killar gillar att jaga, men du får inte heller vara för svår för länge, för då tröttnar de på att de inte får något. Du får absolut inte ha pms eller ha en dålig dag, för då blir du bara jobbig och gnällig, men är du glad hela tiden så är du fejkad och har svårt att visa känslor. Du får inte bry dig om ditt utseende för då är du bimbo, men skiter du i det så är du en slusk.

Du ska ha erfarenhet av att ha dejtat och veta vad du vill ha, men när det väl kommer till kritan så är du för medveten om vad du vill för då vill du för mycket och du får inte ha dejtat för många, för då får du dåligt rykte. Du ska vara stolt över din kropp och bära huvudet högt, men du får absolut inte ha tajta kläder som framhäver något, för då är du bara billig och får skylla dig själv om du blir sårad och utnyttjad. Du ska kunna diskutera om allt mellan himmel och jord, men när du yttrar dina åsikter så är de alltid fel. Du ska inte vilja ha ett förhållande om du är ung, för det är du för ung för, du ska leka av dig. Men du ska heller inte leka av dig, för då är du bara billig och när du blir äldre så är du för gammal för att flörta och hitta en man. "En kvinna i hennes ålder?!"

"Kvinnans list övergår mannens förstånd." - Bibeln


Att leva med ångest

Jag gör detta inlägg för att jag just har gråtit och har haft en ångestattack. Som många av er vet så går jag hos en kurator för att jag lider av ångest och inte kunnat bearbeta saker som har hänt i mitt liv. Saker och ting har blivit mycket bättre, men det finns fortfarande saker kvar att jobba på.

Ångesten kan se ut på olika sätt, men oftast får jag gråtattacker och får svårt att andas. Ångesten kan ligga och gro där inne och nästan äta upp en så att man till slut bara exploderar. Det är som ett stort svart monster i mig som bara vill äta upp mig bit för bit. Vissa dagar är det så pass allvarligt att jag knappt vill gå upp ur sängen. Allt kan vara jättebra och sen kommer en ångestattack som trycker upp alla känslor tills de bara flödar ut. När jag har släppt ut känslorna genom gråt, så brukar det oftast bli bättre en stund igen, tills nästa gång.

Vad brukar ångesten handla om då? - Det kan handla om allt ifrån rädsla för att bli lämnad, till att tv:n ska gå sönder till att inte kunna sätta ord på det. Ibland vet jag inte ens varför ångesten finns där eller vad den beror på och då är det svårt att kunna hantera den. Under ångestattackerna tvivlar jag väldigt mycket på mig själv. Jag har svårt att tro att jag räcker till och duger som jag är för ångesten kan få mig att känna mig ännu mer värdelös. Den kan få mig att känna mig som en börda och då får jag ännu mer ångest. För jag vill ju inte vara ledsen och oroa mig, jag vill ju inte få någon annan ledsen av att jag är ledsen. 


Livet med ångest är inte lätt, för det syns inte på utsidan. Det är fortfarande så mycket tabu att må dåligt psykiskt. Det är inte bara att knäppa med fingrarna och så är allt bra. Det är inte bara att klistra på ett leende och låtsas som att allt är frid och fröjd. Det är ett evigt kämpande och slitande. Inte bara mot sin ångest, utan också mot fördommar och samhället. 

Nu under sommaren så har jag inte kunnat vara hos kuratorn då jag var sjuk förra träffen och nu har hon semester, så har en tid först i augusti, vilket känns på mitt humör. Jag har gjort många framsteg och kommit en bra bit på vägen, men när det blir ett uppehåll i "behandlingen" så går jag lite bakåt igen. Jag jobbar på att bättra mig hemma, men jag är också i behov av hjälpen från min kurator och när jag inte har den hjälpen på länge så blir det tyvärr något steg bakåt och särskilt igår och idag har varit sådana dagar där jag har gått bakåt... Men jag ska kämpa på och klara det här, för jag vet att jag är stark nog!

 

 
Bild som är tagen för några dagar sedan då jag hade en bra dag. :)

Saker att göra tunga dagar



Hemsjukvård

Hemsjukvård är något jag tycker är väldigt bra. Dock finns det på rätt få ställen, vad jag vet i alla fall. Alla människor kan inte ta sig iväg till sjukhus och vårdcentraler, utan behöver få hjälpen i hemmet, så detta är ju något som faktiskt gynnar särskilt funktionshindrade och gamla människor. Jag tycker att det många gånger läggs alltför lite fokus på funktionshindrade och gamla människor. Det är inte alla städer och orter som tänker på att inte alla har möjlighet att komma iväg.

Serafen kvartersakut och vårdcentral i Stockholm erbjuder just hemhjälp till de som inte kan komma iväg. Så behöver man hjälp kan man undersköterskor och sjuksköterskor komma hem till en och hjälpa en. Jag hoppas att fler tar till detta och erbjuder denna metod då det är väldigt viktigt att alla får rätt vård, oavsett om man är gammal, funktionshindrad eller har andra problem.

Vården är något som alltid behöver jobbas med och jag uppskattar verkligen när man ser att det går framåt och att det finns människor som bryr sig om andra. När vi ger varandra omtanke så blir världen en bättre plats!

Sponsrat inlägg!


Varför uppdaterar jag så sällan?

Jag fick faktiskt en fråga hur jag egentkigen mår eftersom jag uppdaterar här så sällan nu för tiden. 
Den senaste tiden har jag faktiskt mått väldigt bra, förutom nu när det är menstid. Som jag skrev i förra inlägget så har det varit otroligt jobbigt med pms denna gången faktiskt. Men annars mår jag väldigt bra.

Jag känner inte så stort sug för att blogga och jag vet inte riktigt varför. Kanske är det för att jag är väldigt upptagen om dagarna och inte sitter särskilt mycket vid datorn. Jag älskar fortfarande att skriva och kommer inte sluta med det, men ibland har man perioder där andra saker är roligare och viktigare. Så bloggen är något som jag tar tag i när jag känner att jag har tid och lust bara. :) Så ni behöver inte tänka på att jag mår dåligt om jag inte bloggar. Visst kan det vara så också ibland, men det kan även vara tvärtom, att man mår för bra för att lägga massor av energi på bloggen. :) Nu ska jag försöka sova, lyckades inte så bra förut men klockan är halv 5 och borde få lite sömn i alla fall. Godnatt!

(Svarar på kommentarer någon annan dag)


Mens...

Vissa månader känner man knappt av att man ska ha mens, medan andra månader är riktigt förjävliga... Denna månaden har varit så. Har varit jätteorolig, nojig och gråtit floder känns det som. Har jättesvårt att slappna av och jag stör mig på att det är så här vissa månader... Jag ska snart hoppa in i en dusch och bara försöka slappa. Slå på peppande musik och bli gladare igen. Jag vet inte alls vad jag ska skriva eller ens varför jag uppdaterar nu. Behövde bara få ur mig lite om min menstid haha. :P


Är utseendet viktigt?

Det är så intressant när man pratar om hur viktigt utseendet är med människor. 
Merparten säger faktiskt att det inte är viktigt alls (av de jag har snackat med alltså). Många kanske tycker så, men med vissa får jag uppfattningen av att de bara försöker vara politiskt korrekta. 

För mig är utseendet viktigt, till en viss del. Både när det gäller mitt eget och en framtida partner. Jag bryr mig om mitt utseende och på en skala 1-10 skulle jag nog säga en 6, för jag tycker det är viktigt att ta hand om sig. När det gäller en partner så måste jag finna honom attraktiv för att kunna falla. Om jag inte tycker om hans utseende så blir han bara en bra vän till mig. Men jag skulle inte heller välja en kille som jag finner attraktiv som har en kass personlighet, för givetvis är personligheten och insidan det viktigaste, samt kemin. 

Men för att kemin ska stämma för att vi ska kunna bli ett kärlekspar så måste även den fysiska attraktionen finnas, för jag vill kunna ha sex med honom, vilja kyssa honom, vilja mysa med honom. Det är mycket som ska stämma för att det ska fungera. Det finns säkert de som inte alls bryr sig om utseendet, men jag gör det till en viss del och jag tycker inte att man ska dömas för det heller.


 

Perfekt...

Generellt så tror jag att tjejer tar på sig rollen "perfekt". Många tjejer gråter inför nationella proven i skolan, för att de måste få ett sådant bra resultat som möjligt. Vi tar på oss rollen där vi ska bry oss om andra, vi fixar, vi styr upp och vi vill hela tiden vara så bra som möjligt. Vi ska hela tiden vara alla till lags, vara fixade, kåta, vältränade, ha tid att plugga/jobba, fixa hemma och så vidare. 

Generellt så tror jag att tjejer blir uppfostrade till att vara perfekta. Det är så samhället ska se ut. Jag har själv varit där och kan fortfarande vara ibland. Ibland kan sådana där "småsaker" som att jag inte har långa fina naglar få mig att känna mig fel i samhället, för att tjejer "ska" ha det. Jag hade jättehöga krav på mig själv i skolan och mådde jättedåligt om jag inte fick jättebra resultat. 

Det vi trösta oss med är att vi inte är ensamma. Det finns tusentals tjejer där ute som känt samma sak, som känner samma sak. Som har den där pressen på sig själv om att vara perfekta, som hela tiden strävar efter att uppnå helt orimliga krav, som har samma ångest. Vi får helt enkelt stötta varandra, finnas där för varandra och dela med oss av våra erfarenheter. 

Notera att jag inte säger att killar inte kan känna så här. Jag säger inte heller att det alltid är så här, att alla tjejer känner så, men många gör det och det finns säkerligen många killar som också gör det, men jag skriver ur tjejers synpunkt, då jag själv är tjej.


Nytt i garderoben



 
 
Fått hem två klänningar från Gömda juveler fashion. :) Ibland skulle jag vilja handla upp hela deras butik haha. Senaste tiden har jag faktiskt inte handlat så mycket, men de har enormt mycket snygga kläder som jag bara vill haaaa!

Sluta oroa dig

"Sluta oroa dig för vad du har att förlora. Fokusera istället på vad du har att vinna." - Okänd

Detta är så enormt sant. Det är så otroligt lätt att fokusera på att man är rädd för att mista någon/något
istället för att fokusera på att kämpa för att ha personen/saken kvar. Detta kan jag själv råka ut för en hel del. Jag brukar stanna upp i mina tankar och tänka: "Jag har detta/dennna personen i mitt liv just nu, jag måste fokusera på nuet och göra nuet så bra som möjligt." För gör man inte nuet så bra som möjligt är ändå risken stor att man miste personen/saken för att man inte tar vara på stunden, utan bara oroar sig hela tiden.

Jag vet att det kan vara jäääättesvårt att sluta oroa sig... Jag har kämpat mycket med det, men jag tror att man måste bestämma sig helt enkelt. Slå näven i bordet och säga till sig själv på skarpen: "NU RÄCKER DET. NU SKA VI TÄNKA POSITIVA TANKAR!" Och när man råkar hamna vid de negativa tankarna och oron igen så får man försöka tänka positivt återigen. Det gäller att vara bestämd mot sig själv och fortsätta vara det, även om man ibland tvekar och tycker det känns skitjobbigt.


Vill du ha mer tips om hur man slutar oroa sig? Läs då mitt inlägg om det hääär.


 

Att tävla och jämföra

"En blomma tänker inte på att tävla med blomman bredvid sig. Den bara blommar." - Okänd

Detta citat stämmer så väl. Vi människor fokuserar ibland alldeles för mycket på att tävla och jämföra oss med andra. Detta kan även jag göra i vissa situationer och jag tror att de flesta människor varit där eller kommer komma dit någon gång. Det är så lätt att se vad alla andra har och vad de kan. Det är så lätt att blunda för vad man själv kan, för man stirrar sig blind på att Greta, den där snygga klasskompisen klarar det. Det är så lätt att stirra sig blind på att Greta har så snyggt hår och inte se vad man själv har. 

Hur gör man då för att undvika dessa situationer?
Jag brukar stanna till och tänka på vad jag kan och varför jag jämför mig med andra. Vad får jag ut av att jämföra mig? Svaret brukar bli inget, för jag vinner inget på det. Men om man stannar upp och tänker till och säger till sig själv att man bara ska fokusera på sig själv så brukar det oftast hjälpa. Du kan istället använda Greta som en inspiration, där du kan studera hennes teknik för att måla så fint och försöka lära dig genom henne. Se henne inte som en rival, se henne som en inspiration som kan hjälpa dig.

 

Positiva tankar (repost)

 

Videoblogg - flummar och sjunger

 

Läs mer:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...