Komplex

Jag tror att vi alla mer eller mindre har haft komplex för vårat utseende någon gång i livet.
Särskilt när man är ung så är det lätt att få komplex och för mig har det varit så att komplexen har kommit och gått. Ett tag avskydde jag min näsa, sen blev det min panna, sen kunde det bli mina bröst, läppar och så vidare. Jag hade olika perioder där jag avskydde olika delar av mig själv och jag hade tanke att fixa till allt detta så som många andra unga har tanken att göra.

Jag började avsky min näsa när jag var 11 år, för att mina klasskompisar ofta påpekade hur spetsig den var och att jag såg ut som en hackspett. När jag började 7:an fick jag höra av mina dåvarande "kompisar" att min panna var hög och de tyckte att jag skulle skaffa lugg så den skulle täckas. De försökte hjälpa mig att täcka för den på skolkortet så då blev det mitt komplex. När jag var 16 fick jag höra att jag hade så breda höfter och att det var fult och började då hata mina höfter. Jag har alltså mer eller mindre haft komplex för hela min kropp i olika perioder på grund av andra människors elaka kommentarer.

Idag har jag lärt mig att tycka om mitt utseende och min kropp. Idag tycker jag om min panna, min näsa och mina höfter, oavsett om folk skulle påpeka det. Bara för att du kanske ogillar en kroppsdel idag och har komplex för den så innebär det inte att det kommer vara så hela livet. Man blir äldre och man lär sig oftast att tycka om sig själv. Att ha ett komplex innebär inte att man måste lägga sig under kniven eller gå och vara missnöjd hela tiden, för man kan lära sig att acceptera och tycka om sin kropp och den kroppsdelen i alla fall. 


Söndagspepp




Video - cola challenge


"Du får skylla dig själv"

"Men hon hade kläder som provocerade honom, så hon får skylla sig själv om hon blir våldtagen!"
"Men hon är en offentlig person, så hon får skylla sig själv om hon blir trakasserad och utsatt för näthat!"

Detta är två meningar som tyvärr är ganska vanliga i dagens samhälle. Det får mig att undra om det gäller allting egentligen, att man får skylla sig själv på alla saker, hela tiden, oavsett vem man är?

Några exempel:

 "Men vadå, han hade pottfrilla så han får skylla sig själv att jag gick fram till honom på stan med en sax och bytte frisyr på honom, för jag fann den frisyren han hade för provocerande!"

 "Hallå, hon hade små läppar vilket jag tycker är fult, så hon får skylla sig själv att jag attackerade henne på stan med en spruta botox!"

 "Men Greta hade ju faktiskt rynkor i pannan, vilket jag tycker ser hemskt ut så hon får skylla sig själv att hon blev fylld med botox av "vännerna" på festen!"

 "Men Ola hade faktiskt blått hår vilket inte är normalt så han får skylla sig själv att jag sprang med en färgbomb för att ändra hans hårfärg till rött som faktiskt är det enda rätta!"

 "Men du har ju faktiskt valt att inte vara offentlig, därför har jag all rätt att random börja stalka dig på stan och följa med dig hem på grund av ditt val att vara icke offentlig."

 "Men Berit hade faktiskt planterat rosorna på fel ställe i sin trädgård vilket jag blev provocerad av, därför får hon skylla sig själv att jag grävde upp den och bytte plats på dem."

 "Men vadå, jag tyckte Oskar var ful, därför har jag fullständig rätt till att möblera om hans ansikte, för hans utseende provocerade mig!"

 "Men det är ju faktiskt ute med blåa halsband, alla vet att det är rosa som är inne nu, så Julia får skylla sig själv att jag gick fram och förstörde hennes halsband på stan. Hon borde ha vetat bättre än att välja ett blått halsband!"

Jag kan ta hur många exempel som helst, men folk borde faktiskt förstå hur löjligt det låter... Om just hon som utsattes för våldtäkt ska skylla sig själv på grund av sin klädsel, varför ska inte hon med blått halsband skylla sig själv också i så fall? Som jag skrivit i ett annat inlägg, vi ska inte göra skillnad på människor och människor. Oavsett hur man ser ut, vad man än har på sig eller om man valt att vara offentlig eller icke offentlig så har ingen rätt att göra någon annan människa illa. Vi är alla människor som lever på denna jord. Vi ska ha samma rättigheter och möjligheter. Tänk på hur du skulle känna om det hände dig eller någon av dina nära, för förmodligen skulle du inte ha samma tankesätt om det hände din syster, din dotter eller din bästa vän. 


Fredagspepp





4 punkter - hur avundsjuka yttrar sig



Jag är nästan lite tom...

Det känns så sjukt att ens känslor kan pendla så otroligt mycket...
Ena stunden kan jag känna mig som superwomen när jag tänker på allt jag har klarat och gått igenom. När jag tänker på att jag fortfarande står på benen efter allt som har hänt. Men i nästa stund kan jag känna mig som världens svagaste. Ena stunden kan jag känna mig helt okej i mitt mående och i nästa stund kan jag känna mig som den mest ensamma i världen. Ibland kan jag känna mig stark som inte behöver stöttning från någon och få tankar som: "Äsch vem behöver kärlek och människor omkring sig? Jag är min egen hjälte." och i nästa stund kan jag känna att jag behöver allt och alla i hela världen. Hur jag bara skulle behöva en kram och orden: "det kommer bli bra igen." 

När jag skriver detta känner jag mig ganska neutral, tror jag. Nästan lite tom på känslor. Jag vet inte om jag är ledsen, glad eller arg. Jag känner mig bara lite tom och utmattad. Utmattad på att tänka och känna, nästan så att jag tror att jag stängt av känslorna för en stund, där jag bara är tom. Jag vet inte riktigt om jag kommer våga känna igen, för vad händer då? Om jag tillåter mig själv att känna, kommer jag då tappa kontrollen? Kommer jag klara att öppna upp mina känslor och tankar igen? Kommer jag klara att våga öppna mig för en annan människa igen? Jag vet faktiskt inte... Just nu känns det bara som att det är lättare att vara tom på känslor, att bygga upp en mur istället, både för mig själv och andra. 

Texten är skriven den 16/10 kl 04.04 och kommer att tidsinställas.


Negerbollar och negerdryck

Den här eviga debatten, ska man säga negerboll eller chokladboll? Jag tänkte berätta om min åsikt nu.

Jag tycker helt ärligt att det är riktigt onödigt att säga "negerboll". Jag förstår inte alls varför man säger det. För mig spelar det ingen roll om det "alltid har hetat det", för allting behöver inte alltid vara som det varit innan. Om vi skulle tänka så, så skulle vi ju aldrig utvecklas. Barnaga var okej förr, då ska väl det vara okej idag, för det "har ju alltid varit det". Förr fick homosexuella ingen vård utan fick skylla sig själva, ska vi fortsätta ha det så bara för "det alltid varit så"? Jag tycker att samhället ska utvecklas.

Jag tycker ordet negerboll är onödigt av flera orsaker.

1. Varför just negerboll när man inte säger marabou negerkaka, utan man faktiskt säger chokladkaka? Man säger ju inte heller negerdryck, utan man säger chokladdryck. Man kallar andra chokladprodukter för choklad... och därför kan man göra det även med chokladbollar.

2. Det handlar inte om att det är okej med ord som vitlök, grekisk yoghurt, vitkål, rödlök för enligt mig är inte det samma sak. Det skulle vara lika okej om produkten hette "svartlök" istället för vitlök. Men nu är det ordet neger som kan uppfattas som stötande eftersom det ordet ofta användes för de svarta slavarna i nordamerika. Alltså, att använda ord som vit, svart, röd, gul, grekisk, dala(häst), falu(korv) osv är inte samma sak som att använda ett ord, allltså neger som är oftast väldigt negativt laddat och som tidigare användes som namn på svarta slavar. Orden vit, svart eller röd är inte negativt laddat med en dålig historisk innebörd, som ordet neger är.

3. Vi kämpar för att ta bort kränkande ord som vissa människor kan ta illa vid sig av, så som hora, slyna, slampa, mongo, mongoloid och så vidare, varför gäller inte samma sak för just ordet neger? Alla dessa ord är negativt laddade och fast mongoloid egentligen bara är ett namn på en utvecklingsstörd människa, så har det ändå blivit väldigt negativt laddat och därför säger man oftast idag: "en person med downs syndrom" istället för att det är en mongoloid. Därför tycker jag att exakt samma sak ska gälla ordet neger. Vi ska inte göra skillnad på människor och människor. Det handlar inte heller om att "ingen kan seriöst ta åt sig av detta!" för återigen, det handlar om principen och att sätta gränser. Samhället måste utvecklas och faktiskt lära sig att respektera varandra.

Eftersom det går så bra att säga chokladkaka istället för negerkaka så borde det alltså gå exakt lika bra att säga chokladboll istället för negerboll. Det handlar bara om att faktiskt kunna förstå och känna efter.


Video - TMI-tag


Kuratormöte #3

Idag var jag för tredje gången hos min nuvarande kurator på psykiatrin. 
Det känns så skönt att komma dit. Idag pratade vi om min syn på medicin, att jag inte vill börja med medicin än då jag vill arbeta med mina problem från grunden till att börja med. Hon tyckte att det var ett väldigt sunt tänkande och sa att medicin löser inte problemet, för när man slutar med medicinen så finns problemen ändå kvar och därför måste man komma till botten med problemen. 

Vi pratade också om mina erfarenheter och upplevelser i livet, att jag har väldigt lätt att jämföra mig med andra, särskilt när det gäller min dans. Då förklarade hon för mig att jag har mycket med mig i mitt bagage, jag har upplevt extremt mycket, vilket många gånger kan hämma mig. Så därför var det viktigt att inte jämföra mig med någon, då många inte upplevt hälften av det jag upplevt och därför har de helt andra förutsättningar. Jag har fått kämpa mer än vad många andra har gjort och då blir det också hårdare på vägen. Det känns som det ändå fick mig att tänka lite annorlunda.

Hon sa också att hon tycker att det är väldigt bra att jag har mål och framtidsplaner i livet. Att jag vet hur jag vill att mitt liv ska se ut och hon hade förståelse för mina tankar angående om att jag vill börja "bana väg" för mina mål och drömmar. Vi pratade även om detta med att jag känner mig väldigt osäker när det kommer till vänner och kärlek, hur jag ska kunna bygga upp tilliten till andra och faktiskt våga ta plats. Att jag ska våga ta kontakt med andra, exempelvis på min dans. Att jag gillar uppmärksamheten, men bara om jag valt att vara i centrum, som exmepelvis i bloggen. 

En stödgrupp kom även på tal, då jag känner att jag vill träffa andra människor som också mår psykiskt dåligt för att utveckla mig ännu mer. Just nu känns det som bara i stort sett min egen familj förstår mig och jag behöver mer än så. Så om någon vet en stödgrupp för människor med psykisk ohälsa i Karlstad så skulle jag gärna ta emot tips, för jag känner att jag behöver prata med andra som upplever ungefär samma saker som jag, som förstår.

Nästa vecka ska vi börja bearbeta saker som har hänt i mitt liv och se vad det är som egentligen gör att jag mår så dåligt som jag gör, så att jag kan släppa det gamla och klara av nya motgångar. 


Jag vill vara sysselsatt...

Jag har kommit in i en period där jag måste hålla mig sysselsatt hela tiden.
Det blir jättejobbigt om jag inte har något att göra och det kommer särskilt när jag ska sova. Direkt jag lägger mig för att sova så känner jag direkt hur det börjar krypa i kroppen och jag vill ha något att göra igen. Det är så frustrerande när dessa perioder kommer... Det är som att direkt jag slutar ha något att göra så kommer tankarna. Jag vill göra allt möjligt bara för att slippa tänka. Jag har faktiskt mått bättre de sista dagarna, men det är så här vissa punkter under dagen att jag känner så här. Det värsta är att när det är natt så finns det inte så mycket att göra om man inte kan sova eftersom de flesta andra människor faktiskt sover. Imorgon ska jag i alla fall till kuratorn.


Du är värd att ha det bra



Det är så lätt att man låter andra förstöra ens liv, att man låter mobbare och hatare trycka ned en. De flesta människor har nog någon gång låtit någon få dem att må dåligt och låtit dem fortsätta att göra en illa. Men man styr faktiskt sitt eget liv och människor som gör en illa hör inte hemma där. 

När jag var yngre fick jag tipset om att skapa en mental sköld, där all skit skulle studsa emot och det fungerade. Jag lyckades stöta bort elaka kommentarer genom att tänka aktivt på den här skölden. Hur gjorde jag för att aktivera den? - Jo, jag tänkte så här: "människor kan ogilla en och det spelar ingen roll, för det viktiga är inte vad de tycker om mig, utan vad jag tycker om mig själv. Att de mår så dåligt att de måste trycka ned andra är deras eget problem och det kan inte jag göra något åt."

Jag började alltså att tycka synd om dem istället. Jag tänkte på att jag inte vet vad de har varit med om som gör att de faktiskt trycker ned andra människor om och om igen och därför kändes det lättare att faktiskt fälla upp denna skölden. Så länge jag vet att jag inte sjunkit så lågt att jag är elak mot andra människor så vet jag att jag klarat mig helt okej.

Tänk på, alla former av hat kommer från djupt rotade problem, som inte har något med dig att göra!

Skandal i big brother




Några meningar ur videon:
John: - "Bara in med den snälla, var king. Det är det här de vill se, låt henne bara smaka, sen drar vi ut."
Philip: - "På riktigt så vill du ha den egentligen."
Carro: - "Nej!"

John: - "Pussa kuken, pussa kuken! En puss på kuken, så släpper jag ut er!"
Philip: - "Alltså du ska suga. Munknulla dig."
John: - "Du ska ned med den i halsen."
Carro: - "Nej, vafan... NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ!"
Philip: - "Du kommer kvävas. Hade jag inte haft tjej här inne, så skulle jag stoppa den i halsen på dig, så du knappt kunde andas. Du skulle ligga på golvet och ropa på luft."

Alltså denna händelsen gör mig så jävla förbannad. Detta är enligt mig verkligen ett sexuellt övergrepp. Hon säger nej flera gånger, hon ser väldigt pressad och ledsen ut. Men många försvarar Philip och det förstår inte jag. "Det var inte rätt att Philip åkte ut, han gjorde ju inget!" Nähä, varför sa han då att han skulle stoppa ned den i halsen på henne så hon knappt kunde andas om han inte haft tjej? Hon ville ju inte. 

Han sa också att hon ska suga. Philip hade kunnat säga till John att det räcker och tagit med sig Carro ut istället för att spä på John ännu mer. "Men Philip var ju full. Carro däremot verkade ju vilja eftersom hon inte försökte göra motstånd. Hon kunde ha gått." - Jaha, så nu ville Carro bara för att hon inte försökte gå, men var inte hon också full kanske? Om Philip är ett offer eftersom han var full och John spädde på allting, så är väl Carro också ett offer som var full och pressad av John hon också?

"Men vadå, de var ju fulla. Vem är normal på fyllan? Ingen big deal!"
Skulle du tänka likadant om det hände dig, din syster, din mamma, din bästa vän, din dotter? Att fyllan är en ursäkt till att bete sig som ett svin. Fylla är INGEN URSÄKT till att bete sig illa mot någon. Kan man inte hantera spriten, då låter man bli att dricka. 

"Men hon säger ju ja ibland. Hur ska hon ha det?!"
Vet inte du att man som offer kan bli väldigt förvirrad i pressade situationer? Vet inte du att man kan bli handlingsförlamad och inte veta alls vad man ska göra? Tänk dig själv hur du skulle reagera. Hade hon velat suga av någon så hade hon redan gjort det, utan att någon tjatar om det.

"Men om det nu var så farligt, varför stannar hon kvar i BB?"
Det handlar inte om hur farligt hon tyckte det var, det handlar om principen. Man beter sig inte på detta vis, oavsett om man är nykter eller har alkohol i kroppen. Detta är ett sexuellt övergrepp, tjatsex är inte okej. Vi måste kämpa för att det inte ska vara okej att bete sig så här, för det är inget att blunda för. En människas nej ska räcka, man ska inte behöva kämpa för sitt liv för att slippa undan en sådan här händelse. Vi äger själva rätten till våra liv och våra kroppar och ingen ska styra det. Hon kanske inte ser det som "värsta grejen" längre utan valde att stanna kvar i huset, jag vet inte hur hon ser på saken, men en annan tjej som råkar ut för samma sak (oavsett vem förövaren är) kan ta det på ett helt annat sätt. För henne kan det förstöra hennes liv och det måste vi ta hänsyn till.

"Men hur kommer det sig att du dömer Philip när du försvarar Carro? Philip var ju också pressad av John."
Philip hade kunnat stoppa allting genom att säga till John på skarpen men han triggar igång John ännu mer istället för att faktiskt försvara Carro och säga: "Hon säger ju nej förfan, hör du inte det?!" Han kanske var pressad, men det är ändå lättare för en kille att stå upp mot en annan kille, än vad det är för en tjej att stå upp mot två killar. Philip kanske var pressad, men oavsett hur pressad han är av "bossen" så rättfärdigar inte det att han faktiskt pressade och tjatade på Carro han också. "Fel är fel även om alla gör det. Rätt är rätt även om ingen gör det."

Det jag blir mest förbannad på är produktionen. De hade kunnat gå in och avbryta allting och faktiskt försvarat Carro. De hade kunnat stoppa allting, men de valde att bara se på... Tänk dig, hennes familj kanske satt och såg på sändningen och får se vad som händer, men de kan inte hjälpa henne. De ser bara hur två killar pressar henne till att suga kuk och hur produktionen bara ser på. Tänk dig den skräcken, att se sin dotter bli pressad till något.

Det är snart 2015 och det är fortfarande kvinnan som ska tänka på allting. Kvinnan ska alltid tänka på hur hon klär sig, hur mycket hon dricker, vilka signaler hon ger. Men en man, han får dricka, hetsa och bete sig hur som helst. Om en man får dåliga tendenser på fyllan, han blir våldsam, tjatar och hetsar, vem är det då som har problem? Kvinnan som blir utsatt eller mannen som inte kan hantera alkoholen? - Jo mannen. Det är han som inte kan behärska sig och det är då han som behöver hjälp. 

Händelsen är ganska "lindrig" mot vad den kunde ha varit. Det kunde faktiskt gått till en ren och skär våldtäkt, men det handlar om att dra gränsen någonstans. Det handlar om att visa att redan här är gränsen nådd, att detta beteende inte är okej. Varje individ äger själv rätten till sitt eget liv och sin egen kropp. Varje individ bestämmer själva vad de vill göra. Det handlar om att stötta utsatta människor och förhindra att detta fortsätter att förekomma, för i och med denna lösa synen samhället har på dessa saker, så kan det en dag vara du själv, din mamma, din dotter, din syster eller din bästa vän som råkar ut för detta och det kan gå längre. Förmodligen vill du då att det ska tas på allvar och att tjejen ska få hjälp, så börja med själv att ta detta på allvar. 

De har bett om ursäkt, men ärligt talat så tror inte jag på den ursäkten. Jag tror att det var för att rädda sitt eget skinn på grund av att många verkligen avskyr dem efter denna händelsen. Enligt mig är det inte rätt att tjata om något till någon. Oavsett om det handlar om press att dricka alkohol, äta bullar, sexuella handlingar så är det inte rätt att pressa någon till något! Vi måste stå upp för våra mänskliga rättigheter och rätten till våra egna liv och kroppar. Vi måste stå upp för våra barns rättigheter och för våra systrars rättigheter.

Alla män är inte våldtäktsmän och alla kvinnor är inte villiga till allting, tänk på det!

PS. Jag tänker inte ta någon diskussion om det här. Jag har sagt mitt här och det får räcka.

Negativa tankar

Många av er som lider av depression, ångest osv vet förmodligen om hur lätt det är att gräva ned sig när man mår som sämst. Man blir helt enkelriktad och ser bara allt negativt. Man ser inte alls vad man har, utan bara vad man inte har. Tankar som att man inte tvättat håret, inte lagat middag, inte tränat kommer och man tänker bara på allt man inte har gjort. Det är så hemskt att det ska bli så här, att allting bara blir svart och enkelriktat...

Men du är inte ensam om att hamna i dessa tankar. Jag har varit där under veckan som varit, och alla negativa saker bara sköljdes över mig. Det var svårt att se den minsta lilla ljusglimt för jag tyckte inte den fanns där. Det var svårt att se sig själv som en bra person.

Men jag tror att det ibland kan vara bra att hamna i dessa tankar också. Man får nog lite mer perspektiv på saker och ting och för att komma till toppen måste man ibland hamna på botten. Det viktigaste är bara att inte hamna där för ofta. När du börjar tveka alltför mycket, sätt dig ned och skriv en lista på vad du har, vad du är och vad du kan. Fokusera bara på det positiva och kolla inte på vad någon annan har eller kan. Fokusera bara på dig själv. Jag hoppas att detta fungerar för dig för att ta dig förbi dessa jobbiga tankar!


Video - poledance, magdans


5 tips - få bättre självkänsla



Att leva med psykisk sjukdom




Jag läste nyss denna artikeln i FRIDA-tidningen där Sara pratar ut om sin psykiska ohälsa. Jag känner igen mig mycket i det hon säger. Vi är så extremt många som lider av psykisk ohälsa och de flesta människor kommer någon gång i en kris i sitt liv. Känslan du förmodligen fick när du upplevde en kris, kanske när dina föräldrar skilde sig eller när en nära vän gick bort, så känner många människor dagligen i flera år. Känslan av sorg, känslan av ensamhet, känslan av att inte bli förstådd, känslan av att kanske helt enkelt inte vilja leva mer. Människor med psykisk ohälsa kämpar dagligen för att överleva smärtan som sitter psykiskt. 

Även om det kanske är en "bagatell" för dig som läser detta och tycker: "men det är väl bara att rycka upp sig!" så är det inte alltid så lätt och det är just därför jag driver denna bloggen. Mestadels för att andra människor med psykisk ohälsa ska veta att de inte är ensamma om att känna så här och uppleva detta och för att ge dem stöd. En väldigt liten del är för att få andra att få en liten förståelse för det, men jag vet att det är i stort sett omöjligt att förklara för någon som bestämt sig för att det är en liten skitsak med psykisk ohälsa.

Sara i artikeln är 24 år och gift med sin älskade make Jakob som stått stadigt vid hennes sida i 8 år och stöttat henne genom alla motgångar och tunga tankar. Kärleken finns för alla, oavsett om du lider av psykisk ohälsa, cancer, utvecklingsstörning eller är helt "normal". Kärleken från familj, vänner och partner är otroligt viktigt under en tung period och det är inte heller några fel i att känna att man är i behov av stöd. Vi måste bara fortsätta kämpa och jag vet att många av mina läsare lider av just detta. Jag tänker kämpa för både mig själv och för er och jag vet att ni gör samma sak. Vi går in i detta tillsammans. 

Peppande bilder


 
 
Som ni märker så har det varit en del update här nu och det är för att jag faktikst känner mig lite piggare för stunden och känner att jag har lite mer inspiration och lust till att vara här inne. :) Just nu känner jag mig faktiskt riktigt peppad i skrivande stund (detta blir ett tidsinställt inlägg så klockan är nu 00.57 den 11/10). Jag känner mig motiverad till att kämpa vidare. Fick lite bilder skickade till mig som skulle peppa mig så jag tänkte även dela med mig av dem till er för att peppa er vidare. Jag ska ta vara på denna sköna känslan jag har just nu. Sitter och läser igenom lite kommentarer och ler åt alla, ni är så fina som lägger tid på att skriva, tack till er igen. :) 

Så fina läsare <3


 
 
 

Några av de fina kommentarerna jag fått de sista dagarna. Tusen tack till er alla. Ni är helt fantastiska! <3

Nu är bloggen som vanligt igen <3


Så ja, nu känner jag igen min blogg igen när denna människan lagt en kommentar igen. :) Det har nästan varit lite tomt faktiskt eftersom jag vant mig att ha denna personen här inne. Ni läsare blir ju lite som min familj så när jag såg att denna pricken återvänt hit igen kunde jag andas ut att allt är som vanligt igen. ^^ Nu kan vi ju ha kramkalas igen när ni alla är samlade. :)

Det som jag dock undrar, det är hur många gånger denna personen har behov av att säga att ingen vill ha mig och att jag inte har något att erbjuda? Nog för att människan har behov, så som hunger, sömn, kissa/bajsa osv, men att jag var ett sådant behov och särskilt just de orden för denna människan kunde jag inte ha anat. :) Jag är faktiskt ett mänskligt behov för någon, någon har verkligen behov av att gå in på min blogg och om och om igen skriva: "ingen vill ha dig, du har inget att erbjuda" osv osv, det är ju faktiskt en rätt cool känsla. :) Att någon faktiskt har ett mänskligt behov av att uttrycka sig så mycket om just mig, att personen inte kan få nog av att säga det. Det får mig faktiskt att känna mig riktigt speciell.

Några fler kommentarer från denna personen. :)






 
 
Och oavsett vilken anledning ni kommer in hit och läser/tittar på bilder så älskar jag er ändå. :) Ha en trevlig fredag och ta hand om er!

Girl-power musik



Nu har jag skapat en girl-power lista för att peppa oss tjejer. :D Jag hoppas att det kommer hjälpa er också för musik peppar mig väldigt mycket i alla fall. :)

Och vill ni veta en annan väldigt rolig sak? Jag vann smyckestävlingen hos milina.se och jag blev så glad för det. :D Längtar tills jag får hem mina örhängen. :D

Sluta tro att allt fungerar för alla!

Ja det är alltid lika trevligt att diskutera psykisk ohälsa och hälsa med folk. :P Sista svaret innan han blockerade mig var: "Ville inte peppa men om du inte vill bli frisk ska du kanske sluta beklaga dig o bara säga jag mår skit har ångest o jag vill ha det såhär för alltid. det du säger :) hade du mått hälften så dåligt som du påstod hade du tagit tablett direkt. utan tvekan"



Ja för alla människor som mår dåligt vill stoppa i sig tabletter, för man kan ju inte må dåligt utan medicinering. :P Det är just dessa människor som gör att jag fortsätter blogga och är öppen om mitt mående. Just för att få bort dessa fördomar att man måste äta medicin, man måste göra på ett visst sätt, man måste ha ont på just det sättet och det måste synas annars finns det inte. Jag kämpar för mitt mående varje dag, på mitt eget sätt. Jag går i terapi på psykiatrin och jag gör det jag och min kurator tror kommer fungera i detta nu. Du gör på ditt sätt, jag gör på mitt sätt. Varför tror vissa människor att ENDA UTVÄGEN är medicin? Bara för att du inte klarade av terapin utan måste ha medicin och det fungerar för dig, så innebär inte det att det är så för alla och det är just därför jag bloggar om psykisk hälsa och ohälsa. Vi alla är olika, vi alla har olika sätt som får oss att må bra och jag tänker inte börja må bra för att en kille ska kunna falla för mig, för kan han inte falla för mig som jag är så är han inte värd mig. Jag tänker börja må bra för MIG SJÄLV, för MIN EGEN SKULL. 

"Men ta lite medicin, det är det enda som hjälper."

Detta är något jag får höra flera gånger i veckan av människor att jag ska bota min ångest med. Ja, det kanske fungerar för dig. Men jag tänker inte ta till medicin i första hand. Jag tänker fortsätta med min terapi och lösa mina problem från grunden istället för att stoppa i mig tabletter. Till och med min kurator tycker att det är sista utvägen för mig då hon säger att hon vet att jag kan klara det utan medicin. Jag dömer inte er som äter medicin, känner ni att det hjälper er så är det jättebra, men det som stör mig är att många försöker pracka på andra medicin och försöker få en att tro att det är det enda som fungerar. Vi alla fungerar olika och jag vill i alla fall inte ta till medicin i dagsläget och jag hoppas att fler människor kan nu acceptera det istället för att fortsätta tjata om det. Tack!

Over and out.


Känslan av att känna sig värdelös...

Känslan av att känna sig värdelös...
Känner ni igen den? Den kännner jag just nu. Jag har så mycket i mitt liv jag vill göra, men jag står ändå kvar på samma punkt och trampar. Det är ingen motivation för mig att se vad andra klarar. Det är ingen motivation för mig att gå in på facebook och se att andra har flyttat hemifrån, att de har skaffat partner, barn, djur. Det är ingen motivation för mig att gå in på instagram och se andra som dansar pole dance och lyckas med saker jag inte har gjort. Det är inte det att jag missunnar andra, men känslan av att jag är värdelös sköljs över mig. 

Jag vill också lyckas med saker. Jag vill också skapa ett eget liv, med eget hem, partner, djur och barn om några år. Jag längtar efter att flytta hemifrån och få inreda, få veta att det är mitt eget. Kunna bjuda hem folk utan att behöva tänka. Jag vill också kunna komma någonstans med min dans... Jag vill också lyckas med saker. Men mitt mående och mina sjukdomar hindrar mig för tillfället. Jag mår inte alls bra och även min kurator säger att jag inte är redo för en sådan förändring än. Jag vill också känna att jag kan lyckas med något. Jag vill någon gång kunna andas ut och tänka: "fan vad skönt, jag mår bra och är lycklig och jag vågar känna glädje." Jag vill kunna tänka att jag har rätt att vara lycklig och må bra utan att nästa motgång ska komma med en gång. 

Jag har så mycket jag vill göra, men min psykiska och fysiska hälsa hindrar mig just nu och det får mig att känna mig värdelös och hata mig själv och mina sjukdomar. 


Jag orkar inte...

Som ni har sett så har bloggen ekat tom ett tag nu och jag vet inte när jag kommer tillbaka igen. 
Jag mår så fruktansvärt dåligt och jag vet inte vad jag ska göra. Det är över en vecka kvar till jag ska till kuratorn igen. Hur många svek och hugg i ryggen kan en människa ta? Jag satt på akuten i flera timmar förut men beskedet jag fick där var i alla fall bra. Men jag orkar snart inte mer helt ärligt. Jag vill bara bli mig själv igen, mitt positiva och glada jag, men varje gång jag tar mig upp, varje gång jag vågar ta ett steg framåt, varje gång jag hoppas, tror och tänker att saker ska bli bra så faller jag igen. Jag är så jävla trött på livet för tillfället. Jag är så jävla trött på människor. Jag är så jävla trött på att bli behandlad som en disktrasa...

Jag vet att detta ska vara en må bra blogg, men jag kan inte driva en sådan blogg för tillfället. Jag önskar bara att jag kunde få ett nytt liv för jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Jag är så trött på att gråta mig till sömns, jag är så trött på att vakna av mardrömmar när jag väl lyckats somna. Jag är så trött på mitt liv. Jag känner mig så otroligt svag som gått in i väggen. Så otroligt svag att jag lyckas falla till marken gång på gång och jag hatar mig själv. Jag vet inte alls hur jag ska bygga upp mitt egenvärde igen. När människor om och om igen lyckas ta det ifrån mig. 

 
Den värkiga verkligheten

Åka utomlands

Jag brukar inte åka utomlands så ofta. Senast jag var iväg längre än till Norge typ så var jag några år gammal. Jag är flygrädd, jag är rädd för att inte förstå vad de säger, rädd för att tappa bort mig och så är jag rädd för att inte kunna ha kontakt med de där hemma. (mamma och pappa kan inte med skype exempelvis). Jag är ärligt talat jätterädd för att åka utomlands, men nu har jag hittat ett telefonbolag som har tillverkat ett simkort som man kopplar till sitt vanliga nummer när man är utomlands och man kan då använda data/telefoni till de lokala priserna. Jag tycker detta låter jättebra då man i alla fall blir av med en rädsla. Jag vill kunna ha kontakt med de där hemma och höra av mig då och då och då är ju detta jättebra. Nu kanske man blir lite säkrare om man vill åka utomlands.

När var du utomlands senast?

 


Sponsrat inlägg


Läs mer:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...