Rädda LSS


Ni kanske har sett alla inlägg och artiklar om att assistansen och LSS ligger i farozonen. Det sker indragningar hela tiden och ett flertal funktionshindrade människor mister sin assistans, något de behöver för att överleva. Många av de som har assistans och LSS klarar sig inte utan sina assistenter, ändå dras det in och de får helt enkelt stå på egna ben.

Gå med i gruppen "Assistans är frihet! Rädda LSS!" på facebook och gör skillnad du också. Håll utkik där efter mer uppdatering gällande manifestationen.

Tillsammans är vi starka och tillsammans kan vi göra skillnad!
Vi ska stå upp för de utsatta människorna i samhället och om inte du och jag gör det, vem ska då göra det? Jag är en stolt personlig assistent för jag vet att jag gör livet bättre för en annan individ. Det kan du också göra genom att kämpa för LSS. Tillsammans räddar vi liv!




Filmtipset #11

 
 
"I den tidiga feministrörelsen tvingades kvinnor under jorden i en farlig katt-och-råtta-lek med en allt mer brutal stat. De var arbetande kvinnor som hade sett att den fredliga protesten inte uppnådde någonting. De såg en mer radikal kamp som den enda vägen till förändring. De var villiga att förlora allt i sin kamp för jämlikhet - sina jobb, sina hem, sina barn och sina egna liv. Maud var en sådan fotsoldat. Berättelsen om hennes kamp för värdighet och en röst är både gripande och kraftfull men också djupt hjärtskärande och mycket inspirerande."



Jag personligen älskade denna filmen och rekommenderar alla att se den, oavsett kön, ursprung och läggning.

Den visar hur kvinnan har haft det genom tiderna och hur hon fortfarande har det i många länder. Sverige är ett väldigt bra land, men vi är fortfarande inte helt jämställda. 

Jag beundrar dessa kvinnor som stod upp för oss och gjorde så vi är där vi är idag. Utan dem hade jag inte ens fått suttit och skrivit det här nu. Tack vare dessa kvinnor som kämpat sig igenom slag, sparkar, hån och hat har vi idag rösträtt. Vi har rättigheter till sjukvård, till våra barn, till utbildning och arbeten. Så tack till alla starka kvinnor där ute, jag älskar er för alltid! ♥




Två år sen mitt öppna brev skrevs


Idag är det två år sen min bloggportal delade mitt öppna brev till mina mobbare i 8:an. Även Stiftelsen Friends som jobbar för att bekämpa mobbning delade mitt inlägg och det blev väldigt uppmärksammat. Jag fick enormt många fina och stöttande kommentarer på detta inlägg och fler delade med sig av sin historia kring mobbning. Att se detta minnet på facebook och se hur jag faktiskt vände något negativt till något positivt gör mig riktigt stolt och jag är stolt över att jag vågar prata öppet om det! Vi är flera som råkat ut för mobbning men vi kämpar tillsammans. 

Låt ingen någonsin trycka ned dig. Du är värd så mycket mer och de som inte ser hur bra du är är de som förlorar för de förlorar nämligen en underbar och fantastisk person. Kämpa på och ge aldrig upp! 

Direktlänk till inlägget för dig som vill läsa min historia




Må bra tips - beröm dig själv


När man mår psykiskt dåligt kan det ibland vara jobbigt att göra de mest vardagliga sakerna som alla tar för givet att man kan göra. Det kan handla om att laga mat, ta ut soporna, duscha eller städa. Om man lider av en depression exempelvis kan det vara svårt att till och med ta sig ur sängen.

När jag hamnar i sådana perioder där allt bara känns jobbigt och jag inte finner motivation till att göra något så brukar jag berömma mig själv väldigt mycket.

Som igår färgade jag håret, jag duschade, jag tvättade, bäddade rent i sängen och efter det sa jag till mig själv:
"Fan vad bra du är som gjort allt detta idag. Du är grym som kämpar trots att det känns tufft!". Det kanske kan låta skittöntigt men skit i vad andra kommer tycka om det, för det viktiga är att du börjar må bra igen och hittar tillbaka till glädjen i livet.
Det bästa sättet att hitta glädje är att tänka positivt, även på sådana här saker.

Tryck inte ned dig själv för att du tycker det är jobbigt att ta ut soporna, beröm dig själv istället för att du faktiskt gör det fast det känns som världens största grej. Beröm dig själv för minsta lilla sak du gör. Detta gör i alla fall mig gladare och ger mig mer motivation till att göra ännu mer.




Veckans kroppsinspiration #32

 

Bildkälla




Jag vägrar medicin

Sen jag började öppna mig om min psykiska ohälsa så har folk pratat med mig om mediciner.
Läkare, vänner, människor över internet, träningskompisar. Många verkar tro att en tablett löser allt och om man inte vill ta tabletter så mår man egentligen inte dåligt.

Jag är en av de som vägrar medicin så länge jag kan, för det är inte aktuellt för mig. Jag vet vad jag behöver jobba på, därför jobbar jag på mina problem från grunden istället för att ta en medicin. Missförstå mig inte, mediciner kan vara jättebra för vissa personer, men jag tror att många gånger utnyttjas det för att det inte finns tillräckligt resurser eller kunskap alla gånger och då är det lättare att bara skriva ut medicin.

Medicin för mig skulle bara göra att jag skjuter problemen framför mig istället för att jobba bort dem och jag är inte en sådan person som tycker det är bra att skjuta upp problemen eller skjuta undan mina känslor. Jag tar hellre tag i det direkt och gräver så långt jag kan för att reda ut det. Jag gör framsteg varje dag och på bara några månader har jag utvecklats extremt mycket och jag vet att det enbart beror på mig själv, för att jag aldrig ger upp. Jag är inte rädd för att visa mina känslor eller visa mig "svag".

Jag har klarat mig så bra utan mediciner och jag tänker inte börja nu när jag börjar hitta min väg. Mediciner kan lösa mycket för vissa, men det löser inte allt och det är inte för alla.





Saker att tänka på


Välja bort sådant som ger mig negativ energi. - De där tjejgrupperna jag var med i på facebook valde jag att gå ur då det gav mig för mycket negativa tankar. Jag kunde inte låta bli att läsa, så därför valde jag att gå ur. För att må bra ska jag omge mig med positiva tankar.

Att släppa kontrollen. - Jag kan inte ha kontroll på allt. Det som är menat att hända kommer att hända oavsett. Jag kan inte kontrollera vad som händer, jag kan bara kontrollera hur jag reagerar.

Mitt sätt behöver inte alltid vara rätt. - Människor kan ha ett annat synsätt och tankesätt än mig utan att det innebär att det är fel. Det finns alltid tusen olika sätt att se på saker och ting och om jag slutar fokusera på bu, så kan jag se att även bä kan vara positivt. Jag tror att jag missar mycket för att jag fokuserar för mycket på min egna tanke om vad som ska ske/vad som är rätt.

En tanke är bara en tanke. - Bara för att jag tänker något så innebär inte det att det stämmer. Ibland kommer hjärnspöken och det är just vad de är. Oftast är inte hjärnspökena sanning, så låt dem bara vara där.





Vad jag gör för att må bättre

När man lider av ångest eller någon annan form av psykisk ohälsa så kan det vara svårt att veta vad man ska göra för att må bättre. Man vet att en bra kost, motion och bra sömn bidrar till ett bättre mående även psykiskt, men utöver det då? Det kan kännas som att man hela tiden försöker hitta vägar för att må bättre men aldrig lyckas, så därför tänkte jag tipsa er om saker jag gör för att må bättre.

 
Hypnos. - Jag har provat hypnos via ljudfiler för att lära mig slappna av och hitta mig själv. Jag hittade på ljudbok via appen nextory som heter "Tillit till livet och dig själv". Therese Lindgren tipsade även om en avslappnande hypnos. Direktlänk. Jag har bara provat några gånger, men hittills har det fått mig att slappna av i alla fall.

Läser på om mitt mående. - Jag beställer böcker, jag googlar och jag pratar med andra i samma situation för att hitta tips på att kunna hantera min ångest och bli bättre. Det hjälper mig otroligt mycket och jag börjar förstå mig själv mer och mer hela tiden. När man förstår sig själv och hittar tips är det lättare att göra något åt det.

Tar hjälp av änglar och orakelkort. - Det här kanske låter töntigt i mångas öron, men för någon vecka sen hittade jag tarotguiderna och efter det har jag börjat läsa deras inlägg varje dag och det hjälper mig faktiskt att hålla modet uppe. De lägger varje dag upp peppande ord om att man ska tro på sig själv, att man ska våga släppa in kärlek osv och just de här orden behöver jag. Det känns som jag får vägledning av det här faktiskt. Direktlänk till tarotguiderna.





Våga vägra skam


Alltså wow... Kommer ni ihåg artikeln om fördomar kring psykisk ohälsa jag skrev i somras? Nyheter24 valde att dela den igen nu för några dagar sen och shit vilken respons den har fått. När Elin på blogg.se skickade denna bilden till mig för några dagar sen så hade den nått ut till över 131 000 människor... Känns helt sjukt faktiskt men väldigt, väldigt kul!

Tusen tack till alla som delar, läser, kommenterar och allt. Ni är fantastiska! Detta är ett sådant viktigt ämne så fortsätt sprida det och fortsätt prata om psykisk ohälsa. Våga vägra skam! Våga vägra att tystas ned. Vi kämpar tillsammans! 




Jag är en krigare som lider av ångest

 

Har du någon gång bränt dig i solen? Din hud blir alldeles röd, den bränner och du kan knappt röra dig för att det gör så ont. Du kan inte ligga ned, du kan inte gå, du kan inte sitta för smärtan är för stor. Så skulle jag beskriva ångest, men då är det inte min hud som bränner, det är insidan, min själ. Skillnaden är att det finns ingen kylande salva jag kan ha på min själ för att den ska sluta bränna. Det hjälper inte att badda själen med en svalkande trasa så att den röda brännande känslan lägger sig, det är mer komplicerat än så.

Att lida av ångest är ett krig. Ett krig mellan sig själv och sin hjärna. Ett krig man inte bara kan fly ifrån, för man kan inte fly ifrån sig själv. Samtidigt som man krigar mot sin egen hjärna för att övervinna sina hjärnspöken så måste man också kriga mot samhället och dess fördomar. Där man hela tiden ifrågasätts om man inte överdriver, om man inte bara vill ha uppmärksamhet, om man inte bara är lat eller om man kanske inte borde låsas in med tvångströja för man är ju psykisk sjuk. Människor dömer ut en, människor tar avstånd men många av er tror att vi väljer detta, att vi gör det för att få en gnutta uppmärksamhet eller för att det är en trend.


Många dömer oss med psykisk ohälsa som svaga individer, som samhällets bottenskrap för idag ska man ju vara
hårdhudad och inte visa några känslor och du får absolut inte be om hjälp för du ska klara allt själv. Du ska vara den där perfekta personen som har en fantastisk karriär, du ska ha en fantastisk familj, du ska ha ett fantastiskt förhållande med både partner och vänner. Du ska samtidigt träna, ha fritidsintressen, engagera dig i samhällsfrågor och bry dig om ditt utseende, då är du stark och bra.


Men vet du vad? - Det är inte starkt att trycka undan sina känslor och aldrig må dåligt. Det är inte starkt att inte våga be om hjälp när man behöver det och det är absolut inte starkt att trycka ned andra människor. Det som är starkt är att kunna erkänna att man inte klarar allt själv. Det som är starkt är att kunna be om hjälp och vara medveten om sina känslor och tankar. Det som är starkt är att veta att man inte behöver vara perfekt utan att man duger exakt som man är, med sina hjärnspöken, med sina känslor och med sin ångest.

Jag är inte svag som lider av ångest. Jag är en krigare som varje dag reser mig upp trots att min själ ibland känns som den ska brinna upp. Jag är en krigare som vågar berätta om detta och står upp för mig själv. Jag är en krigare som vågar säga att jag är exakt som vilken människa som helst, men som lider av ångest och kämpar dagligen för att bli frisk.

Du har ångest, men du är inte din ångest!





Tjejer som skuldbelägger andra tjejer

Jag är med i två stycken tjejgrupper på facebook och helt ärligt tänker jag går ur båda. Grupperna startades för att tjejer ska stötta varandra, att tjejer ska få prata om sina tankar, känslor och upplevelser och få tips, råd och någon att prata med, någon som lyssnar och finns där. Men tyvärr ser jag alltför mycket negativt vilket bara gör mig ledsen. Många tjejer där inne kränker andra, de skrattar åt andra, de gör personen till åtlöje och de skuldbelägger offer. De sätter en enorm press på andra tjejer som redan mår dåligt och har en enorm press på sig. Jag ska skriva ned några exempel på vad jag menar med att skuldbelägga och kränka. 

Trådstartarens problem:
"Jag mår jättedåligt för att min kille kollar på porr. Jag känner mig otillräcklig, ful och jag jämför mig med de tjejerna."

Tjejernas svar:
"Han kanske kollar på porr för att du är tråkig i sängen? Testa att göra saker som de gör i filmerna så kanske han slutar."
"Du vet väl att det bara är oattraktivt att vara svartsjuk och osäker? Tro på dig själv istället för att ta ut dina problem på honom."

Trådstartarens problem:
"Min kille har varit otrogen."

Tjejernas svar:
"Du kanske kvävt honom eller varit för tråkig i sängen så därför han gick till någon annan? Du kanske borde ha sex med honom oftare."

 
Här skriver tjejer som redan mår dåligt, många lider redan av dålig självkänsla och då får de höra vad oattraktiva de är som är osäkra och mår dåligt. De skuldbeläggs för val deras killar gör för de måste uppfylla killarnas krav för att de inte ska vara otrogna. Vem bryr sig om vad som är attraktivt och oattraktivt när någon uppenbarligen mår dåligt?! Försök istället att komma med tips och råd om hur personen kan börja må bättre och bli trygg och säker i sig själv.

Varför ska man tvingas att ha sex på sådana sätt man inte vill ha sex eller varför ska man behöva ha det oftare om man inte vill det för att ens partner inte ska vara otrogen? Någon som redan mår dåligt behöver inte tryckas ned ytterligare, för personen blir inte säkrare av det. Personen behöver stöttning, tips och råd hur man faktiskt kan må bättre och hur man slutar vara svartsjuk och osäker. Det de här tjejerna gör nu är att skuldbelägga offren och göra det hela värre, vilket leder till att de ökar pressen på hur en kvinna ska vara.

♦ Hon ska vara en sexgudinna, men inte ha legat med för många.
♦ Hon ska vara säker på sig själv, men inte för säker.
♦ Hon ska ta lättklädda bilder till sin man för att hetta upp sexlivet, men hon får skylla sig själv om de läcker ut.
♦ Hon ska ställa upp på porrfilmssex och ta den i alla hål som finns för att inte vara tråkig, för är hon det så kanske han är otrogen.
♦ Hon ska ställa upp för sin man, men hon får inte ställa krav tillbaka, för då kväver hon honom.
♦ Hon ska tänka på att träna, äta rätt, sminka sig och klä sig snyggt, men hon får inte bli för snygg.

Detta är bara några exempel på pressen och dubbelmoralen över hur en kvinna ska vara enligt de här människorna. Och helt ärligt, jag spyr på alla jävla idealbilder. Jag spyr på att skuldbelägga offer och att kränka andra människor. Stötta varandra istället till att må bättre så kommer samhället bli en bättre plats med säkra och trygga människor!




Magkänsla eller hjärnspöken?

Jag vet ju att många av er som läser min blogg lider eller har lidit av psykisk ohälsa och därför vill jag faktiskt fråga er lite saker och få hjälp att reda ut saker i mitt huvud för jag tror faktiskt att vi tillsammans kan komma på ett bra svar.

Man får ju ofta höra att man ska lita på sin magkänsla för att den alltid säger sanningen. Men vi som lider av ångest, hur ska vi kunna avgöra vad som är ångest och vad som är den så kallade magkänslan? Jag som lider av generaliserat ångestsyndrom kan ju i princip oroa mig för allt, även saker som inte är något att oroa sig för. Vissa dagar finns det inte ens någon logisk förklaring och jag kan inte ens sätta ord på min oro, den bara finns där.

Hur gör ni för att kunna avgöra vad som är magkänsla och vad som bara är hjärnspöken? Litar ni på er magkänsla om ni har någon? Hur känns magkänslan och hur känns hjärnspöken/oro/ångest för er? Jag behöver verkligen alla svar jag kan få, oavsett om du lider av psykisk ohälsa eller inte så uppskattar om ni tar er tid att svara på detta, tack! ♥





Psykisk ohälsa ser olika ut

Psykisk ohälsa är ett väldigt stort begrepp som kan yttra sig på många olika vis.
Det finns olika slags diagnoser inom detta och några exempel är ångest, panikångest, depression, OCD (tvångstankar) och fobier exempelvis. Att lida av psykisk ohälsa kan alltså innebära väldigt många olika saker.

Det som dock är viktigt att tänka på är att psykisk ohälsa yttrar sig olika för alla. Vissa som lider av social fobi kan utan problem åka buss men har problem med att gå i en mataffär, medan för andra är det tvärtom. Att må dåligt psykiskt är individuellt och du kan alltså inte säga att Jonas inte kan lida av social fobi för att det inte yttrar sig på samma sätt som för dig.

Du kan heller inte säga att du aldrig skulle åka buss om du led av social fobi för det vet du inte när du inte lider av det. Det är omöjligt att veta hur du skulle tänka, känna och resonera om du led av social fobi. Diagnoser yttrar sig på olika sätt och det är okej. Du och Jonas behöver inte vara exakt likadana för att ha samma diagnos.





2017, välkommen

Nu har hela 2016 gått och vi är på den första januari 2017.
Åren bara springer iväg... 2016 har varit ett lärorikt år. Jag har lärt mig väldigt mycket om mig själv och jag har tagit stora steg fram i livet. Jag har börjat förstå mig själv och en av de viktigaste lärdomarna jag har fått är att se mina egna fel och brister och faktiskt ta steget att göra något åt dem.

Jag är långt ifrån perfekt, jag gör fel och jag väljer fel väg ibland. Jag rusar iväg och går för mycket på mina känslor istället för att ibland tänka ett steg längre. Men jag har insett att jag kan göra något åt det. Jag kan stanna upp och tänka till innan jag rusar iväg i tanken.

Jag har också lärt mig att de flesta människor känner rädsla och ensamhet. Att det är så många där ute som kämpar med olika saker och tänker som mig. Att det är så många där ute som delar min ångest och mina känslor. Jag har även lärt mig att acceptera våra olikheter och försöka lära mig av andra människor istället så att jag kan bli en bättre version av mig själv.

Jag har en bit kvar att gå, men jag kommer fortsätta kämpa 2017. Jag har kommit så långt och börjat ändra tankesätt och jag tänker inte sluta nu. Nu märker jag att jag faktiskt kan. Jag klarar det här och även om livet ibland känns som en enda stor uppförsbacke så finns det något fint där uppe på berget som väntar på mig. Jag kanske inte kommer ha lärt känna mig själv till fullo om ett år, men jag kommer ändå vara ett steg närmare för jag slutar inte kämpa.

2017, här kommer jag och jag hoppas att ni tänker fortsätta kämpa ni också! Kram ♥





Det går bra nu

Här har det visst varit tyst ett tag.
Just nu har jag inte så stor lust till att blogga faktiskt då jag har så mycket annat för mig just nu. Men just nu känns saker väldigt bra faktiskt och det känns verkligen som jag är på rätt väg i mitt liv, för det är så mycket som har gått framåt och jag har så mycket att vara glad för just nu.

Gruppterapin går verkligen jättebra och det är bara en gång kvar på den tyvärr. Kommer sakna alla så enormt mycket för nu de sista gångerna känns det verkligen som jag börjar förstå och inse ännu mer. Senaste veckorna har vi bara ägnat åt att öva och utsätta oss för de saker vi tycker är jobbiga för enda sättet att komma över det är ju faktiskt att utsätta sig för det, vilket kallas för känslomässig exponering. Har ju som sagt hittat nya vänner i gruppen också och på måndag är planerna att jag ska träffa en av tjejerna och vi ska fika hos mig, vilket ska bli jättekul! :)

Har även börjat träffa en väldigt trevlig kille som jag verkligen gillar och som det känns riktigt bra med! Eftersom jag börjat lära känna mig själv bättre så tror jag faktiskt att alla typer av relationer kan gå lättare nu för att jag faktiskt insett en hel del om mig själv och inte längre vill stöta bort människor på grund av rädsla. Så nu hoppas jag på det bästa. Livet knallar på riktigt bra nu faktiskt och jag ska göra allt i min makt att det ska fortsätta gå framåt för det är jag fan värd! :)

Hoppas det är bra med er. Svarar på alla kommentarer någon annan dag och ska försöka börja skriva mer snart igen! Puss mina älskade läsare ♥

 




Debattartikel om sexuella övergrepp


Igår valde nyheter24 att återpublicera mitt inlägg om att skuldbelägga kvinnan, vilket jag tycker var jättekul! Känns så himla kul att kunna nå ut med mina tankar och åsikter och att folk faktiskt vill ta del av dem. Även om alla inte håller med så når jag i alla fall ut till folk, jag får mina tankar och åsikter hörda och jag vet att jag är ett stöd för många där ute, vilket verkligen motiverar mig.

Jag tänker fortsätta kämpa för det jag tror på för detta är ämnen jag brinner för och när jag faktiskt har möjligheten att få folk att lyssna så tänker jag ta vara på den! :)

Direktlänk till artikeln




Att skratta när någon läser

Många människor vågar inte läsa högt i skolan eftersom de är rädda för att andra ska skratta åt dem. 
Jag minns själv vad jag hatade att läsa högt i skolan då jag visste att det alltid fanns några enstaka människor som ofta lyckades få med sig hela klassen och tillsammans satt de och skrattade åt andra som läste, egentligen helt utan anledning.

Skolan kan verkligen vara en hemsk miljö då man är i en väldigt utsatt situation och många gånger tar inte vuxna tag i detta utan bara ignorerar det. Att skrata, fnissa, komma med kommentarer, prata om massor av annat och så vidare när någon läser högt inför klassen är en kränkning och det är mobbning. Det är aldrig okej att göra sig lustig på någon annans bekostnad. 

Tips till dig som blir utsatt för detta:

♥ Säg till. - Om du känner att du klarar det så säg till dina klasskamrater: "detta är inte schysst gjort. Det är mycket modigare att faktiskt berömma någon än att kränka dem." Att sätta ned foten och visa att det inte är okej är faktiskt det bästa man kan göra.

♥ Fortsätt läsa. - Om du inte skulle våga säga till, så fortsätt läsa. Visa dem att de inte kommer att vinna. Du kan din sak, du är bra på detta så låt dem se det och fortsätt glänsa. Du är bra exakt som du är!

♥ De mår dåligt. - Människor som kränker andra mår oftast väldigt dåligt i sig själva och de som bara hänger med är för rädda för att sätta ned foten. Försök tänka på att de faktiskt mår dåligt och det kanske kan få dig att känna medlidande för dem istället för att låta dig tryckas ned. 

 Berätta för lärare, föräldrar hur du känner. - Det är viktigt att prata med någon om detta och berätta hur det känns. Det är lätt att tro att det är fel på en själv, men det är det verkligen inte! Du duger och du är bra, men för att du ska kunna hantera detta och för att andra ska kunna hjälpa dig så måste du också berätta det för någon. Du ska inte skämmas för detta, för vi är många som är eller har blivit utsatta.

 

Den här texten publicerade jag i oktober 2015 och vill lägga upp den igen då det är ett viktigt ämne.




Inte alla män, men vilka?

 
Vi kvinnor får ofta höra vad vi ska göra för att undvika att bli våldtagna.
Vi ska klä oss på ett visst sätt. Vi ska undvika att gå ensamma hem när det är mörkt ute. Vi ska inte bli fulla. Vi ska tänka på vilka signaler vi sänder ut. Vi ska inte prata med främmande män. - Ja listan kan göras lång.

Ansvaret för att inte bli våldtagen läggs alltså på oss kvinnor, men när vi är på vår vakt, när vi passar oss för eventuella våldtäktsmän och blir rädda om en man går bakom oss så döms vi istället som manshatande feministsvin, för att alla män inte är våldtäktsmän. Det blir exakt som på bilden här ovanför alltså.

Men när vi är på en fest där det är främmande män med, hur ska vi veta om någon av dem faktiskt är en våldtäktsman? När vi är på väg hem från en kompis kl 22 på kvällen, hur ska vi veta om mannen vi möter på vägen hem är en våldtäktsman? Vi ska alltså passa oss och undvika att bli våldtagna, men vi får inte dra alla män över en samma kam för då är vi manshatare. Hur ska vi då kunna passa oss?

De flesta kvinnor vet att alla män inte är svin. De flesta kvinnor har faktiskt en pappa, en pojkvän, en manlig lärare, en manlig kollega eller en manlig vän som de inte tror illa om, som de litar på och älskar. Problemet är att det inte står "våldtäktsman" i pannan på de som våldtar. Vi VET att inte alla män våldtar, men vi vet inte VEM som är kapabel till att göra det, det är det som är problemet.

En kvinna som litar på alla män och inte "är på sin vakt" får skylla sig själv om hon blir våldtagen, för hon borde vetat bättre och faktiskt passat sig bättre när det finns våldtäktsmän där ute.

En kvinna som "är på sin vakt" och är lite mer försiktig blir istället dömd som manshatande feministfitta som drar alla män över en och samma kam.

Så hur ska en kvinna göra egentligen för att vara bra och inte bli dömd?




Debattartikel om näthat


I fredags var det no hate dagen och Teodor på nyheter24 kontaktade mig för att skriva om näthat och självklart ville jag göra det. Det är enormt viktigt att vi alla gör vad vi kan för att göra världen till en bättre plats och internet är en del av vår vardag. Alltså måste vi se till att klimatet på internet också förbättras.

Direktlänk till artikeln




#TBT




 
Idag vill jag göra en tillbakablick till april 2013 när jag fick en intervju i Frida-tidningen.
Haha, vilket krångligt namn min blogg hade på den tiden. Så glad att jag kom på ett nytt namn som är lättare att komma ihåg och passar bättre! :)

Det var så kul att få ställa upp i en intervju och få ett tvåsidigt uppslag om sig själv.
Tjejen som intervjuade mig ringde upp mig och vi gjorde intervjun via telefon. Jag minns att jag var jättenervös, men det gick över ganska snabbt då hon var väldigt lätt att prata med och jättetrevlig. Dock blev det några småfel i artikeln, exempelvis det att jag fått bra stöd i skolan och att jag började i terapi 2011. Jag gick i terapi på BUP från jag var 14-19. Sen började jag inte i terapi igen förrän våren 2014, så några småfel är det, men jag är ändå väldigt nöjd med intervjun.

Det känns faktiskt väldigt stort att ha blivit intervjuad av en av Sveriges största ungdomstidningar, det kommer alltid vara ett stort minne! :)




Min blogg gör mig stark

Idag när jag var på KBT-terapin i grupp så insåg jag vad min blogg faktiskt har gjort för mig.
Den har hjälpt mig så extremt mycket med mitt mående. Jag lägger ju ofta upp övningar där man ska peppa sig själv genom att ta upp de bra sakerna med sig själv, både gällande personlighet, prestation och utseende. Detta skulle jag nog aldrig ha gjort utan min blogg. Att jag skriver så mycket om självkänsla och självförtroende har verkligen fått mig att höja mina egna känslor och tankar inför och om mig själv.

Att jag ofta tar upp saker som psykisk ohälsa och vad det innebär har också fått mig att bli mer medveten om mina egna tankar och känslor på grund av att jag läser mycket om det. Jag vill veta allt om det och söker därför mycket information. Detta gör jag ju både för er läsares skull och för min egen.

Att ha blivit publicerad och intervjuad på grund av mitt skrivande har också stärkt mitt självförtroende väldigt mycket. Redan 2011/2012 började min svensklärare använda mina texter som undervisningsmaterial när jag läste upp mina betyg och redan där kände jag stor potential hos mig själv.

Självklart hjälper min terapi mig väldigt mycket, både hos min kurator och gruppterapin, men att jag ens har vågat mig dit och klarar av uppgifterna är tack vare mig själv och min blogg, så jag är enormt glad över att jag startade min blogg 2009 och började skriva om dessa ämnen 2012, för under dessa åren har jag lärt mig extremt mycket om mig själv och andra!





Mitt hem - del två



 









Här ser ni nu köket och hallen i min lägenhet och jag börjar bli så nöjd! :) Så skönt att börja få i ordning som man vill ha det. Hallen är dock inte riktigt klar heller då jag inte är helt nöjd med den och lite ska ändras, men det börjar gå framåt i alla fall. Så nu har ni fått se uppdaterade bilder av mitt hem och hur det ser ut i dagsläget, :)




När fick färger ett kön?

"Blått är för killar och rosa är för tjejer, så är det bara!"

Detta är en mening som jag ser rätt ofta faktiskt och detta får mig att fundera på vad som just säger att det är . Stod det ordet "pojke/man" i den blåa färgen när den tillverkades för första gången? Står det som en varningstext på färgburken att blått är för pojkar och rosa för tjejer? - Om inte, hur kommer det sig att det blev så här?

Det är inget fel att ha blått till pojkar och rosa till flickor, men det är inte heller fel att ha det tvärtom. 
De flesta som säger så här verkar vara eniga om att en pojke ska få använda en rosa tröja om han vill ha det när han blir större, men är det verkligen så? Även om hans föräldrar godkänner det så kommer det kanske inte bli godkänt av samhället, för att vi fortfarande har den bilden att rosa är för tjejer. Risken är alltså stor att han går stolt till skolan i sin rosa tröja, men kommer hem gråtandes för att andra barn har sagt till honom att han har tjejkläder, att rosa bara är för tjejer och efter det kanske han aldrig vågar använda den där rosa tröjan igen. Alltså har hans åsikt och vilja blivit nedtryckt för att vi är så inställda på att rosa är enbart för tjejer, att det är en tjejfärg.

När ska människor inse att färger har inget kön? - Det är bara en färg. Färger kan användas av alla kön, av alla människor, alla åldrar och alla yrken. Du får inreda ditt barnrum hur du vill medan barnet är litet och inte har en egen vilja, men att dela upp färger i kön (att rosa är en tjejfärg och blått är en killfärg) är enligt mig inte rätt. Om vi istället uppfostrar våra barn att vi får vara som vi är, att ingen färg är rätt eller fel, att vi får ha vilken tröja vi vill och att vi är bra som vi är redan från början så minskar risken att våra barn blir utsatta för mobbning och kränkningar. Då kommer förhoppningsvis Roger våga ha den där rosa tröjan nästa dag också om han vill det, utan att behöva komma hem gråtandes för att någon har sett ned på honom och varit elak mot honom.





Veckans girlpower #4


Det var riktigt längesen jag la upp en girlpower nu så idag tänker jag hylla Tova Helgesson!
Detta är en tjej jag följt på youtube ett bra tag nu och hon är så grym. Hon har svårigheter som social fobi och depression, men hon ger inte upp. Hon kämpar på, hon utsätter sig för situationer hon finner jobbigt. Hon tog sig ju även i väg till guldtuben, vilket var grymt av henne!

Att må så pass dåligt och ändå kämpa på och försöka ta tag i sitt liv är otroligt starkt. Det krävs mycket för att göra det och enda sättet att börja må bra är ju att öva och utsätta sig för det man tycker är jobbigt, så hon är helt klart på rätt väg. Tova, du är en sann förebild och jag älskar dig!



Den här kategorin handlar inte om att trycka ned män eller att tjejer är bättre än killar. Det handlar bara om att jag vill sprida lite power till andra tjejer. I denna kategorin kan det handla om allt ifrån låtar, filmer och böcker som är girlpower, men också att hylla andra fantastiska tjejer som gör bra saker här i livet. Jag vill helt enkelt sprida lite power och pepp oss tjejer i mellan för att vi ska våga tro på oss själva, stå upp för oss själva och att världen ska förstå att tjejer, killar och allt där i mellan är exakt lika bra och värdefulla! :) ♥




Mitt hem - del ett














Nu får ni lite nya bilder på mitt hem då jag har gjort om lite. Jag är ju inte klar än med allt men det börjar bli bättre och bättre. :) Är på jakt efter en lite större soffa och det saknas lite bilder att sätta i ramar, byta ut lite små saker och så vidare men börjar bli riktigt nöjd i alla fall. I nästa inlägg kommer bilder på köket och hallen! :)




Läs mer:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...