Sminkar du dig för din egen skull?

Jag är kvinna. Jag sminkar mig, rakar mig, går i klackar och bryr mig om mitt utseende vilket anses vara det normala idag. Men efter att ha gått en månad utan smink, utan klackar, utan att bry mig särskilt mycket om mitt utseende så frågar jag mig egentligen för vems skull jag gör detta....

Om jag skulle bo på en öde ö, skulle jag verkligen fixa mig så här då? Skulle jag verkligen bry mig om att raka benen, lägga timmar på att få till ögonbrynen och envisas med att gå i klackar? - Det tror jag faktiskt inte. Det pratas ju så ofta om att så länge man sminkar sig, rakar sig eller gör skönhetsingrepp för sin egen skull så är det okej, men när är det för ens egen skull?

När vi gång på gång blir matade med den där sminkade, smala, rakade tjejen som gör olika skönhetsingrepp, är det verkligen vårt eget val då? Självklart kan man tycka smink är roligt, men skulle man verkligen sminka sig om man var den enda i världen som gjorde det?

Det kan vara lätt att tro att det är vårt eget val, men människan är ett flockdjur och vi vill gärna smälta in. Vi vill liksom följa strömmen på något sätt och då är det helt enkelt lättast att följa idealen. För om det enbart handlade om egen vilja, varför skulle så många kvinnor vara missnöjda med sig själva och känna att de behöver ändra sitt utseende med hjälp av smink och skönhetsingrepp och om vi inte påverkas av idealen, varför vill så många kvinnor efterlikna just idealen, inklusive jag själv? Något har ju väckt ett missnöje hos den där kvinnan som opererar sina bröst och hade detta missnöjet väckts om idealet inte funnits?

Om idealet hade varit att alla duger exakt som de är och vi hade fått se tjocka, smala, långa, korta, mörka, ljusa, håriga, hårfria människor hade verkligen så många valt att sminka sig, raka sig och lägga fillers i sina läppar då? - Det tror inte jag, för oavsett hur medvetna vi är om det så påverkar idealen oss alla delvis. Jag skulle aldrig googlat på fillers om jag inte fått höra vad fula små läppar jag har. Jag hade aldrig googlat på silikon om jag inte blivit matad med storbystade silikontjejer överallt.

Jag älskar att raka mig och sminka mig för att jag blivit lärd att göra det. Jag har blivit matad sen barnsben från samhället att det är så det ska vara och då är det självklart att jag tror att jag gör det för min egen skull, för jag mår ju som bäst när jag får komplimanger och får höra vad fin jag är och då väljer man ju att eftersträva idealet istället för att gå emot det och få höra vad äcklig man är, vilket är en ganska enkel matematik.





Video - Housetour 2017



Nu kommer även en video på hur mitt hem ser ut för att få en bättre överblick. :) Förlåt för att det kanske är lite skakigt och dålig kvalité. Jag är inte så jättebra på att filma och särskilt inte i detta ljuset men ville ändå ha lite mysbelysning i lägenheten. Såå nöjd över mitt juliga hem och nu vill jag bara ha jul!!! ♥




Min kropp är stark

Jag satt och kollade igenom lite bilder från min träning då det var längesen jag tränade pole dance fitness nu.
När jag ser de här bilderna tänker jag hur mycket jag egentligen hatat min kropp och hur mycket jag klagat på den i perioder. När jag tittar på de här bilderna så tänker jag på vad mycket det egentligen klarar.

Tänk att jag faktiskt har klarat att göra dessa tricken. Tänk att min kropp faktiskt är så pass stark att den kan hålla kvar sig i stången på detta vis. Min kropp gör så mycket för mig. Den tar mig dit jag vill, den gör att jag kan lyfta saker, den gör så att jag kan sminka mig, äta, dansa, springa. Den gör att jag kan genomföra det jag vill. Den gör så jag kan skriva detta inlägg.

Min kropp är så stark och fantastisk och från och med nu ska jag försöka tänka på vad den faktiskt kan göra. Jag är så otroligt stolt över mig själv som klarat dessa trick och även om jag nu har en paus från pole så är det något jag älskar att göra och när jag har energi vill jag börja med det igen. Tack min kropp för allt du gör!





Sanningen kommer alltid fram

Jag är en person som tror på karma. Jag tror att sanningen alltid kommer ikapp en till slut och därför är det så viktigt att tänka på vad man gör och hur man behandlar andra människor. Oavsett om det gäller att snatta saker, att kopiera andra, att ta äran åt sig för andras verk, vara otrogen, skriva elaka saker eller vad det än kan gälla så kommer sanningen alltid fram till slut på ett eller annat sätt.

Det är så lätt att tro att man kommer undan med saker, men tänk på att det är dig själv det drabbar i slutändan. Du vill väl vara omtyckt och gillad för den du faktiskt är eller hur? Du vill väl inte bli ihågkommen som personen som är otrogen, som tar äran åt sig för andras verk eller för att vara elak och jag antar att du inte vill såra andra människor genom att göra dumma handlingar?

Det är så viktigt att tänka ett steg längre. Att tänka på hur detta påverkar en själv och hur det påverkar andra människor. Du duger ju exakt som du är, så varför ska du försöka vara någon annan? Varför ska du försöka ta äran åt dig för andras verk och varför ska du behandla andra människor illa? Det behöver du inte göra för det kommer inte bli bättre för dig när sanningen kommer fram.

Var dig själv och behandla dig själv och dina medmänniskor på ett bra sätt så gör vi världen till en bättre plats!





Det kanske inte är jag som överreagerar, det kanske är du som underreagerar?

Något jag reflekterat över är att kvinnor väldigt sällan verkar få visa andra känslor än glädje och kåthet.
En kvinna ska ju alltid vara glad, positiv och kåt. Hon ska inte vara ledsen eller arg. Detta är något jag upplevt själv, men även sett på andra ställen. Exempelvis i Bonde söker fru så är det en man som pratar om vad jobbigt det är när en kvinna där är känslosam. Svartsjuka är det värsta han vet och han pratar ofta om hur jobbigt det är att hon ibland är ledsen och "gråter sig till saker" som han kallar det.

Jag har upplevt detta med de flesta män jag har träffat i mitt liv eller som jag har haft kontakt med av något slag. De får bli arga, skrika, svära men om jag blir ens lite upprörd, ledsen eller arg så får jag höra meningar som: "Vad du överdriver!" "Vad överkänslig du är!" "Skrik inte så" eller "Men lugna ned dig nu!" enbart av att jag kanske bara höjer min röst lite.

Detta har gjort att jag känt mig väldigt hämmad. Detta har gjort att jag känner mig så enormt jobbig som känner saker och som reagerar på saker ibland. Men vem säger att det är jag som är överkänslig och överreagerar? Det kanske är du som är underkänslig och som underreagerar, har du tänkt på det? Jag vill inte känna mig hämmad och jobbig när det är min fulla rätt som människa att visa känslor. Jag har rätt att vara arg, upprörd, ledsen, rädd, orolig, glad. Jag har rätt att känna alla känslor och jag är bara människa, ibland gråter jag, ibland är jag arg och skriker/höjer rösten. Ibland skrattar jag.

Jag är en känslomänniska, jag har väldigt lätt att visa känslor och ibland kan jag absolut överreagera, men det kan du också göra ibland för vi är bara människor. Jag vet att samhället många gånger kan se oss känslomänniskor som svaga, men är det inte väldigt starkt att visa sig sårbar? Att våga visa sina känslor för både sig själv och andra människor. Det krävs mod för att visa sina känslor och det ser jag som en stor styrka!

 
Bildkälla




Nu är det jul i mitt hem



 


 













Nu får ni uppdaterade bilder på mitt hem när jag julpyntat och allting. :) Har även skaffat ny soffa. Jag kommer även publicera en video där jag visar upp hela lägenheten för att ni ska få en helhet av hemmet. Jag trivs så bra i mitt hem och är jättenöjd med allt! Nästa år vill jag dock ha en grön gran, men nu har jag i alla fall testat med vit. Tycker det ser okej ut, men skulle bli ännu finare med grön! :)




Ni är mina hjältar

 
På måndag är det Svenska Hjältar-galan, en gala jag älskar och kollar på varje år. Vi behöver sprida mer kärlek och ljus. Vi behöver hjälpa varandra mer och faktiskt stå upp för varandra då det aldrig är okej att någon behandlas illa.
Jag tänkte idag göra min egen version av detta och skriva vilka som är hjältar för mig. Det här är personer som jag älskar, som jag ser upp till och som betyder otroligt mycket för mig.


Pappa: Min underbara fina pappa. Som du fått kämpa i ditt liv, men ändå idag står stolt och stark. Du är en stor inspiration för mig och jag beundrar dig så mycket. Jag vet att du finns där dag som natt och även om dina pappa-skämt inte alltid är de roligaste (haha) så har vi enormt roligt ihop. Tack för att just du blev min pappa! ♥

Mamma: Fina fina mamma. Med dig kan jag prata om allt. Du finns där hela tiden och det finns ingen jag kav vara så öppen med som med dig. Jag är så glad över att du finns där och att vi är så lika varandra. Vi är som samma person och jag skulle inte klara mig utan dig. Utöver att vi pratar mycket allvarliga saker så skrattar vi även väldigt mycket ihop. Tack för att du är du! ♥

Dennis: Jag vet inte hur jag ska beskriva dig min fina pojkvän. Jag är så otroligt glad över att du finns i mitt liv. Det känns som vi kommer närmare och närmare varandra för varje dag. Jag lär mig så mycket av dig och du är bara så himla bra. Jag vet att du alltid finns där för mig och du visar verkligen på olika sätt att du älskar mig. Jag ser en framtid med dig och jag hoppas att vi kommer få många år tillsammans! Alla skratt du ger mig, den tryggheten du ger mig och den kärleken du ger mig är obeskrivlig. ♥

Sofie: Bästa systeryster. Du är en sådan stark person, en riktig klippa. Du kämpar dag ut och dag in men är ändå så go och glad. Du har en enorm kämparglöd och du är så inspirerande för mig. Att få tillbringa mina dagar med dig gör mig så glad. Vi har det kämpigt ibland, men vi kämpar på. Dina skratt gör ens dag bättre och den bästa bekräftelsen man kan få är när du älskar min mat och bakverk. Du visar så tydligt att du gillar det, även om du inte kan prata eller teckna. Tack Sofie för att du finns i mitt liv! ♥

Carola: Goa Carola, tack för allt du gör! Tack för alla skratt du ger mig när du säger och gör tokiga och roliga saker. Jag är så tacksam för att du hjälper mig med bloggen och delar mina inlägg ofta, att du kommenterar och stöttar mig i mitt skrivande. Det betyder mycket för mig att du engagerar dig! Tack för att du finns. ♥

Anna: Det är synd att vi inte träffas så ofta längre, för jag saknar dig! Vi har alltid haft en speciell kontakt och alltid haft väldigt roligt tillsammans. Jag tänker ofta på de stunder när vi var yngre och spelade in roliga saker tillsammans, tog roliga bilder och satt vid datorn och bara hade kul. Jag har många fina minnen med dig och du ger mig så många skratt! ♥

Tobias: Jag är glad över att Anna har träffat dig och jag tycker vi får bättre och bättre kontakt ju mer vi lärt känna varanda. Att vara en del på ert bröllop var magiskt och ditt tal var så fint. Jag önskar er all lycka och är tacksam för att du finns i vårt liv och engagerar dig och bryr dig! ♥

 
 
 




Allt händer av en anledning

Alexandra Nilsson skrev för några dagar sen om att allt händer av en anledning. Detta är något jag pratat en del om förut och kände för att skriva om det igen efter jag läste hennes inlägg då jag mer och mer försöker leva efter den tanken.

På senare tid har jag peppat mig själv mycket med den här tanken. Jag tror faktiskt att allt har en anledning eller ja det mesta i alla fall. Även om det kan vara svårt att se det just i den jobbiga stunden så finns det faktiskt en mening. Jag har exempelvis blivit mycket sviken av pojkvänner och oftast träffat fel killar. Även om många sår inte är läkta ännu så tror jag att jag var tvungen att genomgå det här på något vis för att lära mig att uppskatta och se det bra i en man. Att se vad jag vill ha och vad som är viktigt att värdera helt enkelt. Det ledde mig till att jag träffade Dennis som jag faktiskt genuint tror är den rätte för mig. Att jag fick en impuls att göra ett ironiskt inlägg på facebook ledde mig också till att jag träffade Dennis. Det var ingenting jag hade gjort innan, men just då kändes det bara så rätt att göra det. 

Ett annat exempel är att jag aldrig trodde att jag skulle bli redo för att flytta hemifrån. Jag trodde aldrig att jag skulle ha råd eller kunna köpa möbler, utan att jag skulle sitta där i en tom lägenhet i stort sett. Men en dag kände jag mig bara redo och då föll allt på plats. Som även Alexandra skrev så tror jag att det handlar om att vara redo. Det försöker jag peppa mig med när det gäller både mitt skrivande, samboliv och familjeliv. När tiden väl är inne och jag är redo för det så kommer det bli bra. Eftersom jag inte kan ändra det som har varit så får jag helt enkelt försöka se det som att det leder till något bra i slutändan. Jag får helt enkelt försöka göra det bästa av situationen och med detta tankesätt så tror jag att det går lite lättare för mig personligen.





Samhället är så jävla politiskt korrekt

"Samhället är så jävla pk idag. Det var bättre förr. Då hade folk i alla fall humor och man fick skämta och ha kul!"

Den här kommentaren läste jag igår. Ja, samhället börjar bli mer politiskt korrekt, men vad är det egentligen som är så fel med det? Varför är det så fel att kämpa för alla människors lika värde? Att alla människor ska trivas, må bra, ha samma rättigheter, möjligheter och skyldigheter i vårt samhälle? Varför är det så fel att alla människor ska få känna sig värdefulla, accepterade och ha ett välmående? Varför är det så fel att man ska få vara tillsammans med vem man vill, tro på vad man vill, få se ut som man vill, jobba med det man vill och bara få vara den man är? För det är i alla fall det samhället jag vill leva i.

Jag vill lära mina framtida barn att de får vara exakt som de vill vara, så länge de inte skadar sig själva eller någon annan. Jag vill visa dem att de är värdefulla hur de än är eller vill vara. Vad de än väljer för yrken, vem de än blir kär i om de ens kommer bli kära. Jag vill att de ska få växa upp i ett samhälle där ingen mobbas, där ingen hatas, hotas eller misshandlas för sin läggning, för sitt ursprung, för sitt yrke, för sin klädsel eller utseende. Där det inte spelar någon roll om de är utvecklingsstörda eller normalstörda, om de är rika eller fattiga, långa eller korta.

Du kanske hade det bättre förr, men de människorna som dagligen blev nedtryckta, som dagligen hotades, hånades och hatades var det inte lika kul för. Det är lätt om man slipper genomgå detta att tycka det är kul, att samhället var bättre förr. Men om du finner glädje i att trycka ned andra och inte ser varför det är bra att samhället blir mer politiskt korrekt så bör du kanske söka hjälp för det, för det finns något som heter empati, även om man inte genomgått de här sakerna själv.

Jag är för alla människors lika värde och jag vill inte att någon ska behöva plågas med självhat på grund av vad andra människor säger och gör.





'Cause baby I'm a firework

I onsdagsnatt när jag skulle sova så låg jag och tittade mig omkring i mitt sovrum och tänkte att jag egentligen har allt jag behöver. Jag har en underbar familj som finns där dag som natt, jag har en fantastisk pojkvän som jag älskar och som älskar mig, jag har ett fint hem, jag har vänner som finns där även om jag oftast bara träffar dem på hockeyn eller bara har kontakt via internet, men de finns där i alla fall.

När jag tänker efter så är jag egentligen väldigt glad över att vara jag. Det finns de som inte har någonting. Det finns de som mår så dåligt och ogillar sig själva så mycket att de försöker efterlikna andra personer och bli som dem. Det finns de som mår så dåligt att de trycker ned andra människor.

Även om jag mått psykiskt dåligt länge så har jag alltid gått min egen väg istället för att gå i andras fotspår. Även om jag mått psykiskt dåligt länge så har jag inget behov av att trycka ned andra för att höja mig själv. Jag har heller inget behov av att efterlikna andra. Jag är ju egentligen en väldigt bra människa som är värd att må bra och lyckas och innerst inne är jag egentligen väldigt glad över att jag är jag, för trots kämpiga dagar med självhat och ångest så reser jag mig igen. Jag kämpar på och ger mig inte för innerst inne vet jag att jag duger exakt som jag är.





Att se framåt

Jag lyssnade på ångestpodden för några dagar sen och där pratade de om att vara nostalgisk och längta tillbaka till det som har varit. Innan jag träffade min pojkvän kunde jag längta tillbaka till massor av saker och vilja vara där igen. Jag tänkte på hur glad jag var vid det tillfället, vad jag gjorde det året och så vidare och hade väldigt svårt för att liksom tänka framåt.

Så är det inte idag. Självklart kan jag ibland längta tillbaka till saker, särskilt till barndomen, men inte alls på samma sätt. Nu för tiden längtar jag framåt, även om det bara är för några veckor fram. Jag längtar efter att bilda mig en familj med honom, att bli sambo, att gifta mig. Jag längtar till att få inreda vårt gemensamma hem. Idag ser jag inte bakåt så mycket som jag gjorde innan, för nu ser jag en ljusare framtid.

Även om jag fortfarande kämpar mot min ångest och har dagar där jag mår skit så ser jag mycket ljusare på framtiden. Det här känns så rätt på något vis så jag vågar hoppas och tro. Ibland tar min oro över och jag tänker att jag kommer dö olycklig, men det är okej att den gör det ibland. Jag är bara människa.

Lever du i nuet eller är du en person som befinner dig mer i dåtid eller framtid? Berätta gärna i kommentarerna! :)





Lite tafs är ju inte så farligt

När en kvinna utsätts för tafs eller för olika slags övergrepp så ska det alltid jämföras och värderas av andra människor i samhället. Meningar som: "Men vadå, en hand på rumpan eller brösten är väl inte så farligt. Tänk på de som faktiskt blir våldtagna! Vill du inte bli tafsad på så gå inte ut" förekommer. Blir man våldtagen så är visst inte det heller "tillräckligt" för då ska man tänka på människor som blir våldtagna systematiskt istället.

Men tänk om vi skulle jämföra andra våldsbrott på samma sätt som vi jämför tafs, sexuella trakasserier och övergrepp. "Men Jens, att få en spark i pungen och få en kula krossad är väl inte så farligt. Tänk på de som får BÅDA kulorna krossade!". Eller varför inte; "Men Jens, att få näsan sönderslagen är väl inte så farligt. De kunde ju tagit hela ansiktet. Lägg energin på de som slår sönder hela ansiktet istället för de som bara tar näsan. Vill du inte få din näsa krossad så stanna hemma istället!" Detta skulle inte vara lika acceptabelt att säga va?

Min rumpa är min, vilket innebär att ingen har rätt att ta på den utan mitt samtycke. Din pung är din, vilket innebär att ingen har rätt att sparka på den utan ditt samtycke (varför du nu skulle vilja det). Att ta på någon utan personens samtycke är sexuella övergrepp. Har du inte fått lov att lägga din hand på någons kropp så ge fan i att göra det. Man ska inte behöva finna sig i att någon tar på ens kropp mot ens vilja bara för att det förekommer "värre brott" där ute. Så kan vi bara ta offer på allvar för en gångs skull och faktiskt lägga skulden där den hör hemma, alltså på förövarna? Tack!





Det är okej att känna

"Vad tramsig jag är som gråter och känner så här. Det är ju ingen big deal!"

Hur ofta tänker inte vi kvinnor sådana här saker? Jag kan tänka så här jätteofta och jag tror mitt tänk grundar sig i att jag alltid fått höra att jag överreagerar eller är tramsig. Men vem bestämmer vad som är tramsigt? Varför är det tramsigt att känna känslor?

Det är helt okej att känna alla känslor. Det är okej att känna ilska, sorg, glädje, rädsla, oro, avundsjuka, svartsjuka. Vi trycker ned oss själva och varandra så enormt mycket för något som egentligen är helt mänskligt. Vi är bara människor, vi föddes med känslor och tankar. Det är så fel att nedvärdera vissa känslor och bara se dem som något dåligt. Att känna känslor och agera på känslorna är två skilda saker. Det är okej att känna ilska eller att vara svartsjuk men att alltid agera på känslorna är inte okej. Ibland behöver man hålla tillbaka sina ageranden.

Jag tänker hädanefter sluta säga till mig själv att jag är tramsig för att jag känner något. 





Kommer jag någonsin må bra?

Idag är en väldigt tuff dag för mig... 
Det inlägget som kom upp tidigare idag var tidsinställt, så det skrev jag redan igår. Men idag är en sådan dag där jag tvivlar så enormt mycket på mig själv. Kommer jag någonsin bli ångestfri? Kommer jag någonsin lyckas med det jag vill? Ibland känner jag bara för att lägga mig ned i en grotta och gömma mig, men man kan inte gömma sig från sig själv...

Jag är min egen värsta fiende. Jag dömer mig själv extremt hårt och jag är inte snäll mot mig själv och jag vet faktiskt inte hur man är snäll mot sig själv. I terapin jobbar vi just nu med detta, att ändra mina negativa tankar om mig själv. I hela mitt liv har jag blivit matad från samhället om vad jobbig och annorlunda jag är. Vad jobbig jag är som lider av psykisk ohälsa, att jag alltid överdriver, överreagerar och bara aldrig är bra nog. Skolan ville aldrig hjälpa mig, någonsin. Varken från lågstadiet eller till gymnasiet, Det här har tagit extremt hårt på mig, att aldrig bli sedd och hörd. Att aldrig bli förstådd.

Den terapeuten jag har idag är helt fantastisk och hon lyssnar verkligen. Hon vet vad jag behöver och varje vecka har jag olika uppgifter jag ska göra, men idag känns allt bara så värdelöst. Jag känner mig så misslyckad, så dålig... Det känns som jag aldrig kommer lyckas med något. I hela mitt liv har jag bara velat vara normal. Att må bra, att lyckas. Men hur gör man? Hur gör man för att må bra? Hur gör man för att lyckas? - De svaren har jag inte i dagsläget...





Det kräver tid och tålamod för att lyckas

När vi ser en bild på en tjej på instagram med en "perfekt" sminkning, "perfekt" kropp och det där utseendet vi avundas så är det så lätt att bli avundsjuk och börja se ned på sig själv. Det är så lätt att man tänker att hon kan allt, att hon är så vacker och duktig, men att en själv bara är dålig. Att jämföra sig är bland det värsta och jobbigaste man kan göra.

Det jag tycker är viktigt är att tänka på hur många timmar av träning som ligger bakom den där så kallade perfekta sminkningen. Det är ytterst sällan någon sätter en perfekt sminkning första gången personen håller i en sminkborste. Det kräver tid, tålamod och mycket träning. Hon lyckades förmodligen inte med den där sminkningen direkt och även de som är utbildade kan ibland sminka fel och behöva tvätta bort det. Det är alltså inget konstigt att det ibland blir fel.

Detta gäller ju egentligen allt i livet, för att bli bra måste man träna oavsett om det gäller hockey, skrivning, smink eller att tatuera. När man ser andra människor som är duktiga så gäller det att tänka realistiskt, att faktiskt se att de inte är perfekta och felfria. De gör misstag, de tröttnar ibland och vill ge upp de också.

Tänk också på att du kanske inte kommer lära dig den där sminkningen så bra som du vill, men du är bra på andra saker. Ingen människa är bra på allt och ingen människa är dålig på allt. Försök hitta din grej och lägg mycket tid på det och ge aldrig upp!

 
En gammal poledance bild från 2015.




Debatt - mäns våld mot kvinnor


Igår publicerade debattcentrum min text om mäns våld mot kvinnor, vilket jag tycker är jättekul!
Har du inte läst min text så får du gärna göra det. Dela vidare och kommentera också! :)

Direktlänk till artikeln.




Jag är stark

Det är så lätt att se sina dåliga sidor och tycka att man är värdelös och dålig. Varför är det så svårt att se det man är bra och stark på? Jag tänkte därför skriva en lista på punkter som jag är stark på för vi alla är starka människor, om vi bara kan se vad vi är starka på.

♥ Jag är stark för att jag står upp efter allt jag har varit med om.

♥ Jag är stark för att jag vågar göra det jag tror på.

♥ Jag är stark för att jag vågar ge mig in i ett förhållande, trots att jag blivit sårad.

♥ Jag är stark för att jag kämpar för det jag vill göra.

♥ Jag är stark för att jag vågar säga mina åsikter och tankar.

♥ Jag är stark för att jag vågar vara svag.

♥ Jag är stark för att jag vågar vara jag.

 Jag är stark för att jag hela tiden kämpar för att må bättre.

♥ Jag är stark för att jag försöker hjälpa andra människor.

♥ Jag är stark för att jag inte ger upp.

♥ Jag är stark för att jag vågar berätta min historia.

Vad är du stark på? Tänk efter och peppa dig själv med dessa punkter!
 
Det här inlägget är en repost och jag publicerade det första gången 28/9-2015




En underbar helg

Gud vilken underbar helg jag har haft alltså!
På fredagen kom Dennis till mig så vi åkte till min föräldrar och han hjälpte pappa att sätta fast dekaler eller vad man ska kalla det på pappas bilruta. Sen satt vi och pratade lite innan jag och Dennis åkte till Karlstad och handlade lite. Jag köpte julgardiner till vardagsrummet, dörrmatta med julmotiv och lite annat roligt.

Igår åkte vi ned till Göteborg för att se hockey för Frölunda mötte Örebro. Vi tog bilen ned och några andra härifrån Värmland åkte buss men det var skönt att ha bilen faktiskt. Frölunda vann med 3-1 så det var en riktigt rolig match. På vägen hem lyssnade vi på jättemycket bra musik och sjöng med vilket var jättekul. När vi kom hem låg vi bara i soffan och myste framför tv:n. Den här resan behövdes verkligen känner jag! :)











Därför måste vi debattera mäns våld mot kvinnor före kvinnors våld mot män

"Kvinnor tafsar på män och våldtar män också så varför bara bry sig om vad män gör mot kvinnor?"

Det här är en mening jag hör väldigt ofta. Egentligen så fort man diskuterar mäns våld och beteende mot kvinnor. Självklart händer det att män blir både tafsade på och våldtagna av kvinnor också, men det sker mer sällan än vad män utsätter kvinnor. 20 300 sexualbrott polisanmäldes år 2016 och 97% av de misstänkta är män. Av de anmälda våldtäktsbrotten utgjordes 3 710 (56 %) av våldtäkter mot vuxna och i 96% (3 560) av dessa fall var brottsoffren kvinnor, medan de i 4%(147) av fallen var män säger BRÅ.

Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem och måste därför prioriteras då det är väldigt vanligt att män tar sig friheter genom att tafsa, tjata sig till sex eller bilder av olika slag, hota sig till sex eller bilder eller genomföra andra övergrepp av olika slag. Att 97% av alla anmälda sexualbrott begås av män innebär inte att 97% av alla världens män utsätter kvinnor för övergrepp men det innebär inte heller att det är en, två eller tre män som gör det här. Siffran visar på att det är alldeles för många män som tar sig friheter och tror sig ha rätt till kvinnors kroppar.  Jag ska ta ett exempel så kanske det blir lättare att förstå varför man måste prioritera.

Vi har Väg A. På denna vägen sker det 10 olyckor per dag och något måste göras för att det ska ske färre olyckor. Vägen behöver alltså byggas om för att minska risken för olyckor.

Sen har vi Väg B. På denna vägen sker en olycka varannan månad. 

Vilken väg ska vi prioritera att bygga om? - Jo den där det sker mest olyckor för där skadas och dödas mest folk, vilket innebär att det är akut att bygga om denna vägen för att rädda liv. Det här innebär inte att de olyckor som sker på Väg B är av mindre värde eller mindre viktiga, men att man måste sätta in större insatser där det behövs som mest.

Så här är det även med mäns våld mot kvinnor. Detta är något som sker varje dag och vanligast är det att bli utsatt för våld i en nära relation. Att vi diskuterar mäns våld mot kvinnor mer än kvinnors våld mot män innebär inte att det inte existerar eller att de män som blir utsatta av kvinnor inte är viktiga eller inte räknas. Det innebär bara att denna debatten måste tas för att kunna göra skillnad. Det innebär att alla människor måste ta sitt ansvar och prata om detta och reflektera över sitt eget sätt att vara på. Det innebär att vi alla måste säga ifrån när män går över gränsen på alla sätt, att hjälpa varandra, att se till att få en lagändring för vi kvinnor skriker oss hesa för vi orkar inte mer. Vi orkar inte längre bli nedtystade, inte bli tagna på allvar och att ständigt gå i riskzonen för mäns våld. Jag vet att män utsätts i större utsträckning för våld och att det är farligare som man att gå på stan exempelvis, men det våldet de utsätts för är då i regel av andra män så mäns våld är något som måste förändras, för alla människors skull!


Bildkälla




Jag bestämmer själv i min blogg

Jag har insett vikten av att göra sig av med dålig energi och faktiskt hålla fast vid den energi som är bra. Sen jag insåg att jag bestämmer själv över min blogg och mina andra sociala medier så har det blivit mycket roligare. Min blogg är inget diskussionsforum utan ett ställe där jag ventilerar mina tankar, åsikter och känslor. Jag har alltså inget slags ansvar att läsa kommentarer eller svara på kommentarer jag inte anser är viktiga eller relevanta.
 
Vissa kommentarer jag får läser jag knappt. Jag kan läsa några enstaka ord och direkt jag ser att det är en kommentar som jag inte finner något värde i så raderar jag den. Det kan gälla reklam för sin egen blogg, en spamkommentar eller en kommentar som på något sätt innehåller gnäll eller kränkningar mot mig eller någon annan.
 
För några år sen var jag den som skulle svara på alla kommentarer och alltid lägga ned energi på svar på tal, men idag vet jag bättre. Jag lägger min energi där jag vill lägga den idag och känner inget ansvar att diskutera med människor som jag inte får ut något av att diskutera med. Jag har lärt mig att se igenom kommentarer där det otrevliga försöker döljas med meningar som: "Inte för att vara elak men..." eller kommentarer där personen i fråga egentligen inte bryr sig utan bara vill klaga lite. Jag styr själv över mina sociala medier och det är en otroligt skön känsla när man insett det!





Det här drömmer jag om

 
♥ Att kunna leva på mitt skrivande.

♥ Att skriva en självbiografi.

♥ Bli sambo med min pojkvän.

♥ Att föreläsa.

♥ Samarbeta med något företag och få göra någon slags kollektion, kanske en klädkollektion.

♥ Gifta mig.

♥ Bli gravid.

♥ Att bli ångestfri.

♥ Köpa hus.

♥ Lära känna Helen Torsgården.
 
♥ Att börja älska mig själv, på riktigt.





Hur mitt skrivande startade


Skrivandet har alltid varit en väldigt stor del av mitt liv.
Redan som barn innan jag kunde skriva ville jag förmedla mig i text. Jag skrev ofta brev till min familj med olika tecken som ingen kunde läsa men jag ville så gärna skriva och läsa. Här ovanför är två brev jag skrivit till min familj när jag kanske var 3-4 år. Här hade jag i alla fall lärt mig skriva mitt namn även om jag säkert fick hjälp att skriva det. Min familj fick väldigt många brev av olika slag när jag var liten och jag skrev väldigt mycket när jag var ledsen över något.

Jag älskade att skriva i skolan och hade väldigt bra betyg i svenska. Jag skrev ofta berättelser och skickade även in olika noveller till tävlingar när jag var ca 10-11 år. Så skrivandet är alltid något jag velat hålla på med. Det är först idag som jag verkligen blir nöjd med mina texter och känner att jag kan förmedla mig. Jag tycker själv att jag skriver väldigt bra och tycker faktiskt att mina texter förtjänar mer uppmärksamhet.

Min stora dröm är ju att få skriva böcker, fortsätta blogga, skriva för tidningar och få utveckla mig mer inom skrivandet då jag tycker det är så otroligt kul att bara sätta mig ned vid datorn och låta fingrarna flyga över tangenterna.




Ett brev från ångesten

Hej Evah! Det är din ångest som skriver.
Vi har ju känt varandra länge nu. Jag har varit med dig sen du var barn och gjort allt jag kan för att trycka ned dig och för att få dig att må dåligt. Vi har haft många stunder tillsammans och du har börjat vänja dig att ha mig som sällskap.

Du vet, varje gång du sitter och gråter och är ledsen så är jag där och gör det hela värre för det är så jag livnär mig. Jag mår bra av att du mår dåligt. Varje gång du mår lite bättre försöker jag trycka ned dig igen för det är där du hör hemma, med mig i det mörka och svarta. Hur kan du någonsin tro att någon kan älska dig? Att någon egentligen ska bry sig om dig och att du ska lyckas med saker? Du är ingen speciell, du är bara Evah som bor med mig Ångest och varje gång du försöker må bättre tänker jag trycka ned dig lite ytterligare. Jag krigar mot dig Evah. Jag krigar tills jag fått det jag vill.

Vem skulle du egentligen vara utan mig? Jag är ju den som funnits med dig i alla år. Jag har ju blivit din vän nu. Det är bara mig du kan lita på Evah. Jag tänker tillbaka på alla gånger jag fått dig att inte vilja finnas kvar på jorden. Jag tänker på alla gånger jag fått dig att tro att du är ensam, ful, äcklig och värdelös. Jag tänker på alla gånger jag fått dig att tro att saker kommer gå åt helvete och alla gånger du förbereder dig på det allra värsta. Det är min förtjänst. Jag tänker på de gånger du skadat dig själv för att jag lyckats trycka ned dig så mycket. Visst är jag en bra och trogen vän? Du kämpar för att bli av med mig men jag finns ännu kvar i dig. Vi hörs snart igen ska du se!

Om min ångest kunde prata så känns det som den skulle säga något sådant här till mig. Ångesten är ett mörkt och fult monster som vill trycka ned en i det mörkaste hål. Det Herr Ångest inte vet om, är att jag är starkare än honom och kommer kriga jag med. Jag kommer kriga ännu hårdare än vad ångesten gör för han ska inte få vinna, det är en sak som är säker och sakta men säkert ser jag Herr Ångest bli mindre och mindre och jag större och större!





Detta får mig att må bra

 
1. Att uppdatera bloggen. Känslan när jag skriver en text jag blir nöjd med är oslagbar.

2. Min underbara familj och min underbara pojkvän.

3. Att träna.

4. Att få prata med er och få läsa alla era fina kommentarer.

5. Att inreda och fixa i mitt hem.

6. Rensa kläder, skor, ja egentligen all rensning älskar jag!

 
7. Att få hjälpa och peppa andra.

8. Att lyssna på poddar, kolla youtube och lyssna på musik.

9. Att baka och laga mat.

10. När min pojkvän får mig att känna mig älskad och bäst i världen.

11. Att äta choklad, jag älskar choklad!!!

12. Att gå till min terapeut och känna att jag hela tiden utvecklas och gör framsteg.


Smörgåstårtan jag gjorde igår till kalaset för att fira mina systrar som fyller år. Vi slår ihop de tre då det är så nära jul och det är svårt att få tiden att gå ihop.




Två nya debattartiklar




Har glömt bort att visa er att jag medverkat i några nya debattartiklar igen.
Den första ville nyheter24 ha efter de läst mitt inlägg i min blogg och självklart fick de publicera det. Sen blev jag även kontaktad av en ny sajt som heter Debattcentrum och självklart fick de också sprida mina texter. Så himla kul att nå ut med sina texter och hoppas på att kunna göra det mer och mer! :)

Direktlänk till första artikeln
Direktlänk till andra artikeln




Läs mer:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...