Ofta är det våra värderingar som grundar våra handlingar. 
Jag tror på att ha sunda och goda värderingar, där man ser saker från olika perspektiv och försöker sätta sig in i andra situationer. Jag tror på att sunda värderingar om jämlikhet, allas lika värde och rättigheter är en bra och stadig grund i livet. Jag tror också att människor som är elaka mot andra inte har en sund värdering om att alla människor är lika mycket värda. Jag tror att de värderar sig själva före alla andra. (Jag vet att många som är elaka mot andra mår dåligt själva, men det är ändå ingen ursäkt.)

Det är viktigt att hålla koll på sina värderingar i sina relationer, både till sig själv och till andra. Rangordna dina värderingar och lär känna dig själv lite bättre.
Vad är viktigt för just dig?

I många fall kan våra rädslor styra oss väldigt mycket.
Vi kanske avstår att gå på den där dansträningen som vi vill göra, eller undviker att söka nytt arbete, trots att vi inte trivs på vårat nuvarande. Att vi avstår detta beror många gånger på rädsla. Rädsla och oro för att inte passa in, inte räcka till och duga, eller rädsla för en förändring. Hur skulle det bli om vi fick det där jobbet? Skulle vi trivas? Skulle vi bli accepterade? Skulle det fungera? Då kan vi många gånger anse att det är lättare att undvika det, än att utsätta oss själva för något vi inte är vana med. Hur kan man då göra för att komma ifrån rädslan och oron, och istället prova på det där nya? Här kommer några tips:

 Skriv ned vilka fördelar det finns med att prova på det där du vill göra.

 Skriv ned vilka nackdelar som finns med att prova på det där du vill göra.

Jag tror att folk som bryr sig mycket om sina utseenden har lättare för att må dåligt.
Alltså att få panikångest, depressioner och så vidare. Det är inget fel att bry sig om sitt utseende, men ibland går det till överdrift. Människor tränar många gånger av fel anledning. De tränar enbart för att de är rädda att bli tjocka och de vill se snygga ut. Det viktigaste borde väl vara att kroppen ska må bra, att man ska orka med det man vill göra? Så tänker i alla fall jag när jag tränar. Jag tränar för att min kropp ska må bra, så den ska orka med mig i alla år och med allting jag vill göra. 

Jag tror att pressen på att vara snygg och smal blir så mycket för vissa människor att de går helt in i väggen för det. Jag menar ingenting negativt med detta inlägg och jag vet att det finns människor som bryr sig mindre om sitt utseende som hamnar i depressioner och så vidare ändå. Var inte så rädd för att gå upp lite i vikt, det är inte hela världen att gå upp lite. Lägg inte så stor energi på att vara snygg, utan träna för att må bra och få en sund hälsa.
Då kommer snyggheten av sig själv och du kommer känna dig snyggare när du får mindre krav på dig och när du inser att utseendet inte är allt i världen.

"Du har inte varit deprimerad. Du har ju jobbat på som vanligt och gjort massor av saker."
Ungefär en sådan kommentar läste jag nyss på en blogg jag flitigt besöker. Detta störde mig otroligt mycket faktiskt. Hur kan någon annan, utomstående, en bloggläsare som inte vet någonting berätta hur man mår? Det finns olika typer av depressioner och sedan beror det mycket på hur långt det har gått.

Vissa personer visar sig väldigt "vanliga" utåt, men inne i själen och sin ensamhet mår de jättedåligt. Detta är väldigt vanligt. Hur kan då någon annan komma och berätta att denna personen inte har varit deprimerad? Varför ska vi hålla på och sätta/ta bort diagnoser på varandra? Det är bara brist på kunskap och empati som gör att människor kan sätta och skriva sådant här till en annan person. Saker ser olika ut för olika personer, det får människor helt enkelt ta och respektera.

När kurviga tjejer har på sig tajta kläder får de ofta klagomål på sin klädsel. För det "passar sig ju inte" att ha på sig tajta kläder och framhäva sina kurvor. Det "passar sig ju inte" att lite fett sticker fram här och där. Vem har bestämt det? Om en kurvig tjej känner för att ha tajta kläder på sig, trivs i det och gillar det, varför ska då samhällets "normer" få hindra henne? Är inte det viktigaste att man själv är nöjd och trivs?

Sen är det självklart att man ska anpassa kläderna efter tillfälle. Men det gäller ju för alla. Jag tycker det är så tråkigt att andra människor ska lägga sig i vad någon annan tar på sig. Det är ju ändå upp till var och en. Gillar du inte att se den där kurviga tjejen i den tajta klänningen? - Nehepp, kolla åt ett annat håll och släpp det. Svårare än så är det inte. Tänk du på dig själv och dina kläder så känns det nog lite bättre. :)

Jag ber om ursäkt för dålig update idag. Har inte känt någon ork att uppdatera om jag ska vara ärlig. Nyss var våran vän Olle här och lämnade lite godis, snäll som han är. :D Men han stack lika fort igen haha. Snart blir det film och mys. Tröttdag idag...

Jag skrev med en kille för ett tag sedan och jag berättade om min tid som mobbad.
Hans reaktion blev: "Var du mobbad YNKA ETT ÅR? Det är ju ingenting att komma med!"

Vem har bestämt det? Jag kanske bara var mobbad i "ynka ett år" men lika jobbigt var det i alla fall. Jag led otroligt mycket under denna tiden. Varför ska det jämföras och tävlas om vem som har det värst? Jag själv brukar tänka att det kunde varit värre, för det ger mig en styrka. Men ingen annan som inte vet ett dugg ska komma och säga att det jag upplevde inte var någonting, det har INGEN rätt att säga, om någon. Jag är så trött på att människor ska tävla så. Oavsett om någon har varit mobbad i en vecka eller 10 år, så är det lika allvarligt, ska ses på samma sätt, ska engageras i på samma sätt och ska vara lika straffbart.
Det ska vara nolltolerans. 

Hur ska vi kunna stoppa mobbningen om vi fortfarande tycker att "lite" mobbning inte är någonting? Det är inte säkert att den som upplevt 10 år av mobbning har det värre än den som upplevt en vecka, mycket beror på hur man är som person psykiskt och vilka personer man har i sin övriga närhet. Det som händer mig är jobbigt för mig, det som händer dig är jobbigt för dig, men inte behöver vi tävla och jämföra.

 

De flesta tjejer och kvinnor vet hur jobbigt det kan vara under menstiden.
Svårt att hitta rätt mensskydd, rätt kläder och man känner sig bara allmänt hängig.
Det kanske är svårt att hitta rätt uppsugningsförmåga, rätt storlek eller bara rätt märke.
Men så behöver det inte vara. O.B tamponger finns ju nämligen i olika storleker för att man ska hitta någon som passar just en själv. Man blöder ju olika mycket under olika dagar. De har också ett lent SilkTouch –hölje som gör det lättare att använda dem.

Mensperioden är jobbig redan som den är så varför göra den ännu jobbigare när man kan underlätta så mycket för sig själv? Du kanske inte provat deras tamponger än, men det tycker jag att du ska göra. De kommer säkert passa dig också jättebra och du kommer känna dig lite mindre hängig under denna tiden i månaden. Jag kommer i alla fall prova dem nu och se hur det fungerar!

Självklart är det jättekul att folk tycker man är snygg, men det är inte det livet handlar om. När folk enbart ser en bild på mig på Internet eller ser mig på stan så kan man inte begära så mycket annat än att de går på utseende, eftersom de inte känner mig eller kanske läst mina texter här på bloggen. 

Många verkar enbart bry sig om sina utseenden och sedan struntar de i vad folk tycker om deras personlighet. Varför ska det vara så? Är det inte viktigare att man är en bra och snäll människa, som folk tycker är jordnära och trevlig? Självklart kommer inte alla tycka det, men över lag. Utseendet är viktigt till en viss del, men man kan ju inte enbart gå på det, varken hos en partner eller hos sig själv. Bygg din självkänsla på din personlighet, så brukar även känslan för utseendet falla på plats.

Anledningen att jag frågar är för att jag "bara" har en digitalkamera och jag tycker faktiskt det blir rätt bra bilder med den också. Därför vill jag veta eran åsikt, om det är viktigt med systemkamerabilder för er. :)