Att känna sig ensam på sommaren


Hej på er! Hoppas det är bra med er och att er lördag har varit bra.
Min lördag har faktiskt varit väldigt bra, samtidigt som jag haft en del ångest. Det började igår och har suttit i sen dess. Var otroligt ledsen igår och grät typ hela natten. Kände mig så fruktansvärt ensam och gör det fortfarande egentligen. Jag tänker varje sommar att nästa sommar ska jag må bra, umgås med folk och leva ett "normalt" liv, men det verkar inte ske denna sommaren heller och det känns så enormt jobbigt.

Sommaren är en årstid som jag älskar men samtidigt hatar. Jag hatar hur ensam jag känner mig. Jag hatar att se hur "alla andra" umgås, grillar, går på fester, badar, reser bort osv. Jag tror att många av er känner igen sig i detta faktiskt... Jag känner mig mer ensam på sommaren än vad jag annars gör och det gör mig så otroligt ledsen och får mig att känna mig så värdelös på något vis.

Jag kämpar verkligen för att komma dit jag vill och jag försöker hitta nya sätt hela tiden för att finna ett välmående, vilket går framåt hela tiden men när det är jobbiga dagar med ångest så känns det som det står still, som att jag alltid kommer må dåligt, som att jag inte är värd att må bra och som att jag alltid kommer vara ensam.

Men idag började jag dagen med en promenad ned till vattnet eftersom jag behöver ta vara mer på naturen.
Sen fixade jag i ordning på balkongen, städade hela lägenheten, rensade och organiserade och till sist tränade jag lite pole dance fitness. När jag var färdig med alla måsten mediterade jag en stund och trots att jag känner mig väldigt ensam och har ångest så är jag stolt över allt jag gjort idag.

Jag ringde även ett medium för några dagar sen och fick kontakt med några släktingar på andra sidan. Jag blev så chockad när jag fick kontakt med dem och mammas moster som jag är döpt efter hälsade att jag ska vara stolt över mina kreativa sidor och att hon finns med mig varje dag. Hon ville också att jag skulle börja handarbeta och berättade att det finns mönster kvar som hon har använt sig av så att jag kan få mer ordning på mina tankar. Känns så skönt att veta att mina nära och kära finns med mig från andra sidan!

Har du pratat med ett medium och fått kontakt med döda släktingar någon gång?




Gästbloggare - Angelica om sin GAD

Hej alla Evahs läsare!
Mitt namn är Angelica och jag driver bloggen www.nouw.com/icaibloggen som handlar om mitt liv, min psykiska ohälsa och lite om the sims 4! Evah kom på idén att vi skulle göra ett varsitt inlägg till varandra om en diagnos vi båda har, nämligen GAD (generaliserat ångest syndom). Och hur vi upplever att ha denna diagnosen

Jag tänkte först förklara lite kort vad GAD är. Att ha GAD innebär att man hela tiden bär på en oro, kanske att man är ledsen eller har grov ångest över något man egentligen inte vet varför. Man har ingen orsak till att egentligen känna så. Psykiska symtom är att man ofta tänker att tänk om detta händer, katastrof tänk med mera. Man kan vara rädd för att mista någon eller så.

Fysiska symtom på GAD är:
• Att man spänner massor av muskler i kroppen.
• Lätt att få huvudvärk.
• Smärta i axlar och nacke (eftersom man spänner sig)
• Yrsel
• Hjärtklappning
• Smärta i mage och att magen kan kännas orolig.
Källa: 1177.se

För min del så märker jag av att jag har GAD genom att jag under natten när jag sover, sover väldigt oroligt.
När jag sedan vaknar så vaknar jag ofta med ångest som sedan stegrar. Jag vet inte alltid varför jag har ångest utan den bara är i kroppen. Jag blir då lätt irriterad för små saker och gör små saker till stora saker, vilket gör att man ofta får lite små bråk i familj eller i min relation till sambon. Jag har haft ångest så länge jag kan minnas, men inte vetat varför. Det var i vuxen ålder som jag fick diagnosen. Att få diagnosen var viktigt för mig, för då visste jag varför jag mår som jag gör och kan förklara för andra varför jag ibland är väldigt lätt irriterad.

Något som hjälper för stunden är att ibland lägga sig och vila på dagen för att återhämta sig från denna ångesten. Och något som jag märkt hjälper att minska ångesten lite är att gå på akupunktur. Då somnar jag och kroppen känns lite lättare, om så bara för några timmar. Något annat som hjälper mig en del är massage. Ibland går jag till en riktig massör eller så masserar sambon mig. Jag har också andra sätt att försöka putta undan mina tankar med och ångesten. Bland annat att spela the sims 4 eller kolla serier/filmer. Men något som hjälper mig mest är att kolla Youtube. För där är det sådant stort utbud. Att ut och gå eller göra något fysiskt är också bra. Så man får försöka hitta något som passar en, jag gillar den typen av styrketräning där man arbetar med hela kroppen, när väl min ångest tillåter mig gå dit.

Lider Du av GAD? Det finns hjälp att få! Bland annat KBT. Våga söka hjälp istället för att bara lida! För det kan vara riktigt jobbigt att lida utav detta! Våga prata öppet om det! Du är inte din diagnos, du bara lider utav den! Min behandling just nu är medicin och att jag precis påbörjat ERGT, där man lär sig hantera känslor och hoppas på att det ska hjälpa mig.
Kika gärna in min blogg www.nouw.com/icaibloggen där jag skriver mycket om mina andra diagnoser där med.

Min instagram: icaibloggen. Ni får mer än gärna skriva dm där eller en kommentar på bloggen! Jag stöttar gärna om det behövs! Min instagram är låst men jag accepterar nästan alltid! Kämpa på fina du som läser detta! Glöm aldrig att just DU är en kämpe! Tack Evah för att jag fick göra ett inlägg hos dig! Ha en underbar dag / Angelica (icaibloggen)





Låt inte mobbarna ta dina rättigheter

När jag gick i 8:an blev jag mobbad av i stort sett hela skolan. Det lades bananskal och hudkräm i mina skor på idrotten. Glåpord och kommentarer i korridoren, lappar i skåpet och så vidare. Men det värsta var faktiskt alla kommentarer och sidor som skapades om mig på internet. Det här var alltså 2005, då lunarstorm fortfarande fanns. För er som inte vet vad lunarstorm var så var det ungefär som facebook, en sajt där man skrev med sina vänner och lunarstorm var faktiskt väldigt stort på den tiden.

Hela lunarstorm var nerklottrat med mitt namn. Mobbarna skapade användare med nicknames som "Eva_den_fulaste_flickan_i_världen" och så vidare. Jag fick kommentarer och meddelanden flera gånger per dag om hur ful och värdelös jag var och jag svarade aldrig tillbaka. Jag bara blockerade dem och tog bort kommentarerna.

Men vet ni vad det värsta var? Det var inte de här kommentarerna utan det var hur många vuxna människor i min omgivning sa åt mig att ta bort min lunarstorm, att jag borde sluta vara på internet för att slippa de här kommentarerna. Varför skulle jag som offer sluta använda de här sidorna, istället för de som faktiskt gör fel och gör något olagligt? Det är tyvärr ofta så, att det är offret som tvingas byta skola, sluta på sitt fritdsintresse eller ta bort sina sidor på internet. Men jag gav mig inte. Jag vägrade stänga ned mina sidor för jag hade lika stor rätt som alla andra att använda internet och jag hade många internetvänner som gav mig stöd. Det var inte jag som hade gjort fel, det var de som skrev de här sakerna som gjorde fel.

En dag gjorde jag tvärtemot vad jag brukade göra. Jag svarade till en av dem som skrev och frågade: "Vad har jag gjort er egentligen?" Till svar fick jag att de inte förstod frågan och efter det lugnade det sig. Jag valde att stå på mig och inte låta mig tryckas ned av dem då jag insåg att det inte var jag som var problemet. Jag var ett slumpmässigt offer likt de övriga 60.000 som blir utsatta för mobbning varje dag i Sverige.

Om du blir utsatt för samma sak som jag blev så är det viktigt att valet ligger hos dig. Självklart ska du ta bort dina sidor eller byta skola om du känner att du själv vill det och skulle må bättre av det, men det ska vara ditt beslut. Du ska inte ta bort något eller sluta med något på grund av att någon trycker ned dig. Det är din rättighet att få vara exakt som du är, vara på vilken sida du vill eller ha vilken hobby du vill. Det ska ingen få ta ifrån dig, särskilt inte mobbare.

Du är en stark kämpe och du klarar allt! Hittills har du överlevt varje motgång och du kommer fortsätta göra det. Vi kämpar tillsammans! ♥


Bildkälla




Grundkänslor och att visa sig svag

"Att våga visa sig svag och våga visa känslor." Jag har hört många sådana här meningar och den är såklart positivt menad, men samtidigt ger den fel bild av vad det innebär att visa känslor. Det är inte svagt att visa känslor och gråta. Det är inte svagt att ibland falla och må dåligt. Det är inte svagt att ibland känna att livet är skit. Det är inte svagt att hamna i en depression, ätstörning eller få ångest. Att vara ledsen och visa sina känslor som tolkas som "negativa" är lika normalt och lika okej som att vara glad, skratta och visa de "positiva" känslorna. 

Enligt psykologen Silvan Tomkins har vi 9 grundkänslor och de känslorna är: 
• Glädje
• Intresse
• Förvåning
• Avsky
• Avsmak
• Ilska
• Ledsnad
• Rädsla
• Skam

Eftersom vi har dessa 9 grundkänslor, varför skulle enbart de "positiva" och glada känslorna vara tillåtna? Man är inte en svag person för att man känner någon av de här känslorna och man är inte svag för att man kan prata om det och visa det för någon. Det är faktiskt en styrka som både du själv och andra kan ha nytta av. Man ska våga gråta, man ska våga visa känslor och våga bli arg eller rädd och när vi väl fått bort stämpeln om att det är svagt, först då kan vi faktiskt börja se styrkan i dessa känslor. Detta är känslor vi behöver för att överleva och mer eller mindre alla människor har dessa känslor. Det är alltså en del av att vara människa här på jorden. Så försök inte att få bort de här känslorna. Däremot kan du lära dig att ta kontroll över dem och inte låta dem styra dig. Det är okej att vara rädd men om du låter rädslan styra dig och ditt liv, det är först då den blir negativ för dig. 





Dagens peppande citat


För några dagar sen fick jag den här bilden skickad til mig av en kompis och den peppar mig otroligt mycket faktiskt, så därför vill jag dela med mig av den till er också. Sluta aldrig kämpa för dina mål och drömmar. Känner du att det är rätt så fortsätt. Dagdröm och fantisera om detta. Fantisera om att du har lyckats med det du vill och känn efter i kroppen hur det känns. Den glädjen ska du försöka hålla kvar. Försök tänka positivt och känn att du verkligen förtjänar det bästa!




Må bra tips - medial vägledning


Under de här månaderna som har gått under 2017 har jag blivit mer medial. Jag har börjat tro på övernaturliga saker. Jag tror på att universum har en väg som är planerad för oss alla och att universum hjälper oss att hitta den rätta vägen när vi väljer fel riktning. Detta är faktiskt tack vare tarotguiderna.se. Jag hittade deras hemsida av en slump via facebook och gick in för att läsa blogginlägg och så vidare. Jag fann ett stort stöd i bara blogginläggen och bestämde mig för i början av året att ringa en vägledare som siade min framtid. Först var jag tveksam och trodde inte riktigt på det, men efter några månader ringde jag upp igen och har blivit spådd av flera vägledare. Alla är väldigt eniga och tack vare dessa människor har jag börjat hitta min egen mediala sida.

Jag har börjat meditera för att kunna lära mig att slappna av, släppa oron och börja lita på mig själv. Jag har sakta men säkert börjat tro mer på mig själv och jag känner faktiskt av närvaron från änglarna och min guide. Många av de här vägledarna har gett mig många redskap till hur jag ska nå mitt välmående och gett mig många tankeställare. Jag har fått tips om hur jag ska tänka mer positivt och ju mer positiv jag är, desto bättre kommer det gå för mig eftersom jag inte låter rädslor och oro styra mig då.

De här samtalen har gett mig så mycket mer än min terapi har gjort och jag är enormt glad över att ha hittat den här hemsidan. Det som är negativt är ju att det kostar 19.90 kr per minut när man ringer en vägledare, men för mig har det varit värt att lägga lite pengar på detta nu för att faktiskt hitta redskap till att må bra och det har ju fungerat. Det finns ju mycket vägledning via hemsidan också genom blogginlägg, artiklar och poddar som jag funnit väldigt mycket nytta i.
 
Jag har fortfarande en väg kvar att vandra men jag hittar mer och mer redskap till att nå dit jag vill. Jag har känt mig mycket tryggare och lugnare i mig själv senaste tiden. För vissa av er kanske detta låter som ren bullshit och jag förstår att det kan vara svårt att tro innan man upplevt detta själv och jag dömer inte någon för att de inte tror på detta, men för mig fungerar det och det är det viktigaste.





Saker jag gillar hos mig själv


Det var längesen jag gjorde ett peppinlägg till mig själv känner jag. Ibland kan det vara svårt att hitta saker man är nöjd med hos sig själv. Ibland känner man sig bara helt värdelös och dålig, men det stämmer ju inte. Jag har nog egentligen en ganska dålig självkänsla och jag vet att många av er som läser också har det. Hur kommer det sig att det är så svårt att tro på sig själv, att man faktiskt är bra? Vi måste sluta döma oss sig själva så hårt och faktiskt vara våra egna bästa vänner. Jag hoppas att ni också skriver en sådan här lista om er själva för det behövs verkligen. Vi måste våga ta plats och faktiskt berömma oss själva. Nu kör vi!

♥ Jag är en kämpe och ger aldrig upp, hur jobbigt saker än känns.
♥ Jag är väldigt kreativ.
♥ Jag vågar säga mina åsikter, tankar och känslor.
♥ Jag försöker alltid hitta lösningar på saker.
♥ Jag utvecklas hela tiden och vill alltid bli den bästa versionen av mig själv.
♥ Jag är vetgirig och vill alltid lära mig nya saker.
♥ Jag är väldigt kärleksfull.
♥ Jag står upp för andra människor och mig själv.
♥ Jag är rolig och har humor.
♥ Jag är omtänksam och vill få andra att må bra.
♥ Jag är pysslig och fixar gärna i hemmet.
♥ Jag är bra på att stötta andra och ge råd.

Vad är du nöjd med hos dig själv? Kommentera här nedan eller skriv den i din blogg eller på ett papper så du kan läsa det om och om igen! :)
 




Kroppspositiv


En gammal vän till mig som heter Anna har startat ett instagramkonto tillsammans med sin kompis Emelie där de lägger upp bilder på sina kroppar för att öka acceptansen för tjocka och feta människor. Kontot är till för att lära andra att älska sig själva och förstå at man duger exakt som man är, oavsett kroppsstorlek.

Tjocka människor får utstå väldigt mycket hat på grund av hur de ser ut och detta konto är inte till för att uppmana någon att vräka i sig 20 påsar bullar varje dag och sluta träna, det är inte det det handlar om. Det handlar om att rätten att få vara exakt som man är, oavsett storlek och utseende. Det handlar om att man är exakt lika mycket värd även om man är tjock för värdet sitter inte i utsidan eller hur många procent fett man har i kroppen. Värdet sitter i hur man är på insidan. Det är insidan som är det viktigaste.

Jag är så otroligt trött på alla hälsopoliser som ska komma med sina pekpinnar om vad de tror är rätt. Det är sådan hets gällande vikten och utseendet idag och de som bryr sig mest är människor som inte ens känner en. Det är ju tyvärr knappast av omtanke de skriver att någon är ohälsosamt fet, även om de vill få det att verka så med sina "inte för att vara elak men..." kommentarer. Allt fetthat som finns idag är fruktansvärt. Vad gör det dig om människor skulle väga 800 kg, vad har du med det att göra?

Det är ingen som säger att det är hälsoamt att vara fet och att vräka i sig godis varje dag eller att sluta träna.
Det enda jag och de som driver detta kontot vill är att de ska vara lika respekterade som vem som helst och faktiskt få synas och få lägga upp bilder på sig själva utan att behöva få höra vad äckliga, fula och fruktansvärda de är. Jag tror varje människa känner sig själv och sin egen kropp bäst och de behöver inte era kommentarer. De vet hur de ser ut och hur deras värden ser ut och det är inget du behöver påpeka.

Självhat är aldrig lösningen på ett problem, oavsett om man är tjock och vill gå ned i vikt, smal och vill gå upp i vikt eller lider av ångest och vill bli av med det. Man blir inte smalare av att hata sig själv om man är tjock och man blir inte ångestfri av att hata sig själv, tvärtom! Det viktigaste för att må bra är att älska sig själv som man är och då kommer ofta det andra på köpet.

Jag stödjer de här två tjejerna till fullo och alla har rätt att finnas, synas och vara stolta över sig själva! Och till dig Anna, vi har känt varandra i ca 12 år nu och du ska veta vad glad jag är över att ha dig i mitt liv. Jag är så stolt över dig och den resa du har gjort. Du är stark, modig och en riktigt powerwoman! ♥

Direktlänk till deras instagram




Råd till anhöriga

Att vara anhörig till någon som lider av psykisk ohälsa är inte det lättaste. De anhöriga glöms ofta bort och självklart är det jobbigast för den personen som lider av psykisk ohälsa, det är viktigt att ha i åtanke men vi får inte glömma bort att även de anhöriga lider av detta.

Jag som själv lider av psykisk ohälsa kan med handen på hjärtat säga att det är svårt att vara nöjd med hur omgivningen hanterar de här situationerna. När man mår dåligt är det svårt att ta emot hjälp, men om man inte får hjälp så mår man dåligt för det också. Det kan kännas ibland som att oavsett hur omgivningen gör så blir det ändå fel och då är det svårt som anhörig att veta vad man ska göra. Ska man försöka prata med personen och göra personen sur för att man tränger sig på eller ska man bara ignorera och låta personen komma när den är redo?

Jag tror att det viktigaste som anhörig är att uppmärksamma personens mående. Att säga något i stil med: "Jag ser att du mår dåligt. Vad är det som tynger dig?" och är inte personen redo för att prata just då så måste du acceptera det. Visa att du finns där när personen är redo, att du bryr dig och har sett att allt inte är okej. Visa att det är okej att må dåligt, att personen inte är ensam eller behöver känna någon skam eller skuld över sitt mående för det gör oftast det hela värre.

Att ignorera en person som mår dåligt är sällan lösningen på problemet, men man får heller inte klänga sig fast och det kan vara en svår balansgång. Är du dock osäker på hur illa personens mående faktiskt är så kan du alltid kontakta vården för att få råd. Visa att du är villig att vara med på personens resa och att du alltid finns där. Ibland är det enda som behövs någon som lyssnar och faktiskt bryr sig på riktigt.

 
Bildkälla




Positiva tankar och peppande ord

Hej du fina läsare!
Klockan är strax innan 02 när jag skriver detta inlägg och du kanske läser detta nu under natten, till morgonen innan du ska till jobbet/skolan eller någon annan tid. Men oavsett vilken tid du läser detta så ska du alltid tänka på hur bra och värdefull du är. Jag vet hur det är att må dåligt och jag vet hur svårt det kan vara att ta sig iväg på saker oavsett om det gäller jobb, skola, möte eller någon aktivitet. Men du kommer må bättre om du gör detta, du kommer känna dig starkare efteråt och du kommer känna dig stolt över dig själv.

Vet du vad jag har börjat göra senaste tiden? - Jag sätter på musik i mina hörlurar som gör mig glad och sen dansar jag runt här hemma och bara ser allmänt tokig ut. Detta gör jag faktiskt mest på kvällar/nätter för det är då jag kan slappna av. Det här gör jag även om jag egentligen inte känner mig så glad, vet du varför? - För att lura hjärnan att tänka mer positivt och faktiskt bli gladare och det funkar 8 gånger av 10.

Jag har börjat förstå mer och mer vikten av positivt tänkande. Vi kan inte styra det som händer i våra liv. Vi kan inte undvika att bli sårade, mista människor, få nej på olika jobb eller andra motgångar, men vi kan styra över hur vi reagerar. Vi får bli arga, ledsna, förbannade, sårade och känna att livet suger men det är också viktigt att ta sig upp därifrån igen och inse att en dålig händelse inte är ett dåligt liv.

Tänk på alla positva saker du får ut av att gå till jobbet, skolan eller vad det nu är som tynger dig. Tänk inte att det kommer bli en skitdag när du vaknar utan tänk istället att du ska försöka göra detta till en så bra dag som möjligt. Det kan vara skitsvårt jag vet och det är inte alla dagar det funkar, men försök att träna på detta så kommer det också kännas lättare. Vi kämpar tillsammans och vi fixar detta eller hur? Du, jag och alla andra som besöker denna bloggen är så jävla grymma, vi är fighters! ♥





11 barn dör varje minut

 

Direktlänk till unicef




Man kan inte vara ledsen utan orsak

När jag var liten kunde jag gå och önska att något hemskt skulle inträffa. Så som att en själv eller någon av ens anhöriga skulle bli sjuk och behöva besöka sjukhuset, för då fick jag en anledning och ursäkt till att vara ledsen, för man kan ju inte vara ledsen utan orsak. Om något hemskt inträffade, så som att min funktionshindrade syster åkte in på akuten så hade alla förståelse för att jag mådde dåligt och var ledsen. Då tog skolan hänsyn till mitt mående, folk brydde sig och fanns där, vilket de inte gjorde om jag var ledsen utan orsak. Hur förklarar man som barn hur smärtan inombords känns när man inte vet varför man är ledsen och när man får höra av vuxna: "Inte ska du vara ledsen, le och skratta nu!"?

Att ringa och sjukanmäla sig till sitt jobb eller till sin skola när man är förkyld och har feber är helt okej, men att ringa och sjukanmäla sig för att man en dag har sådan ångest eller är så ledsen helt utan orsak är inte lika accepterat. Det är inte många lärare eller chefer (enligt min erfarenhet) som accepterar att man en dag är hemma för sin psykiska ohälsa. Vad blir då konsekvenserna av detta? - Jo, att man ljuger och istället säger att man är förkyld för då vet man att det accepteras och ingen dömer dig.

Har du någon gång försökt starta en motor när batteriet är dött? Du försöker och försöker vrida på nyckeln för att få igång den, men den startar inte. Så är det att lida av psyksik ohälsa. De dagar där ångesten tar över så är det inte bara att rycka upp sig och ändå gå till jobbet. Då behöver man ladda batteriet, fylla på med bränsle och sen ta nya tag nästa dag. Och det borde vara lika okej som att vila upp sig när man är förkyld.

Att må dåligt psykiskt eller fysiskt är egentligen ingen skillnad, det är vi människor som har skapat skillnaden. Att det ska vara något dåligt och skämmigt att må dåligt psykiskt, men den skillnaden kan vi bryta. #jagvågartala





Stretcha i split

 


 
Under helgen tränade jag med syrran Anna. Vi tränade lite pilates och lite pole dance. Var väldigt skönt att träna igen då jag inte tränat på länge och vill komma igång igen. :) Behöver röra på mig och aktivera mig mer då jag egentligen har så mycket energi som jag inte gör av med riktigt. Efter träningen passade jag på att stretcha ordentligt och fokuserade mycket på min split. Blev faktiskt riktigt nöjd med andra bilden!

Väldigt bra att ta bilder när man tränar och stretchar för att se sin utveckling för det är ju svårt att se med egna ögon annars. Jag tar ofta bilder när jag gör olika trick och så vidare för att kunna jämföra och se hur jag utvecklas. :)




Smal och fin, tjock och ful?

"Så smal och fin du har blivit sen jag kollade in sist! Följde dig för flera år sen och hittade tillbaka nu."

Det här är en kommentar jag fick för ett tag sedan på instagram. Jag förstår att personen inte menade något illa, men tyvärr kan den uppfattas illa på flera sätt.

Det första som stör mig är varför just smal och fin verkar vara synonymer till varandra i dagens samhälle.
Kan man inte vara fin och tjock? Kan man inte vara "ful" om man är smal? Är vikten det enda som bestämmer om man är fin eller ful? Jag läser ofta kommentarer lite överallt där folk skriver: "Du är inte tjock, du är fin!". Samhället måste lära sig att tjock inte innebär ful och att smal inte automatiskt innebär att vara fin, lyckad och lycklig.

Det andra som stör mig är att personen inte vet varför jag blivit smalare. Det kan bero på tusen olika orsaker och personen vet ju faktiskt inte om det är någon sjukdom, om det beror på min ångest eller att min före detta ätstörning kommit tillbaka. Att lida av psykisk ohälsa kan göra att man rasar i vikt och då är det inte det roligaste att höra vad fin man blivit av sin sjukdom. (Nu har jag inte gått ned i vikt på grund av detta, men det handlar om principen.)

Som sagt så förstår jag att personen bara ville vara snäll, men för mig visar det vad snett samhället egentligen är, när vi tar för givet att ordet smal är en komplimang och hur vi ser ned på tjocka människor, utan att vi ens tänker på det. Vi behöver inte kommentera andras kroppar när vi inte vet något om dem, oavsett storlek.





#jagvågartala


Kom ihåg att använda min hashtag där vi bryter tystnaden och skammen kring psykisk ohälsa. Det är inte bara viktigt att vi som faktiskt lider av det berättar vår historia, det är minst lika viktigt att anhöriga berättar sina historier. Det är inte lätt att vara anhörig till någon som lider av psykisk ohälsa och därför är det viktigt att vi alla stöttar och hjälper varandra. Vi kämpar tillsammans! ♥




Allt du andas är ångest

Vet du vad siffran 30 står för?
Det är så många människor som tar sitt liv, varje vecka. Ändå vågar ingen prata om det. Vi är på år 2017 och fortfarande är psykisk ohälsa något man skäms över, som ska tystas ned och gömmas undan.

Vi skäms inte över att berätta att vi är förkylda och har fått feber, men att berätta för sin omgivning att man mår dåligt i själen är något man helst undviker. Varför är det så, när det egentligen är lika okej att må dåligt inombords som att må dåligt av ett virus? Istället för att berätta och vara ärliga lägger vi upp den där fina selfien framför brasan där vi har ett leende på läpparna på instagram och visar vår fina fasad utåt, för det är ju så det ska vara. Alla andra gör ju så och är så lyckliga och lyckade.

Jag vet själv hur det känns att skämmas för sitt mående och fast jag är så öppen om mitt mående så kan jag än idag känna den där skammen. Skammen över att må dåligt. Skammen över att inte vara som alla andra. Tankarna slår mig fortfarande titt som tätt: "Evah, vem skulle kunna älska dig när du lider av ångest? Allt du är är ångest. Allt du andas är ångest!" Och så börjar jag tänka att jag kanske inte är lika mycket värd som andra för att jag mår dåligt i själen. Jag är rädd för att vara en börda för andra. Men det är fel, det är så jävla fel.

 30 människor i veckan tar sitt liv på grund av att de mår dåligt i själen. För att de inte vågar prata om det och vågar de göra det så möts de många gånger av motstånd. Med ord som att de ska rycka upp sig, att det bara är en fas eller att livet innebär att man ibland mår dåligt. Vi måste ta psykisk ohälsa på allvar och hjälpas åt för att siffran ska minska. 30 människor ska inte behöva dö varje vecka för att samhället bara ser på och inte vågar fråga och prata om det.

Du kan göra skillnad. Våga prata om detta, våga fråga dina nära och kära hur de mår och bekräfta att du ser dem, att du ser att allt inte står rätt till och visa dem att du finns där för dem. Våga be om hjälp, både för dig själv och för dina anhörigas skull. När man mår psykiskt dåligt så drabbar det inte bara en själv, det drabbar hela ens omgivning.

Tillsammans kan vi rädda liv och börja må bättre, men då måste vi bryta tystnaden och skammen. Jag uppmanar er alla som någon gång lidit av psykisk ohälsa, som lider av psykisk ohälsa eller som är anhörig till någon som lider av psykisk ohälsa att lägga upp era historier på sociala medier och använda #jagvågartala. Vi kämpar tillsammans! ♥





Blir så varm inombords

 
 
Zyllah är en person jag samarbetar med i ett bloggprojekt som kallas för bloggbooster och jag hittade detta inlägg där. Blev så himla glad av detta! Jag blir så otroligt glad av att veta att min blogg gör skillnad, att jag kan vara en förebild för andra människor och någon som människor ser upp till.

Mitt syfte med bloggen är ju att folk ska kunna känna igen sig i mina texter, känna att de inte är ensamma och jag vill kunna förändra människors liv, på många olika sätt. Därför blir jag så glad över att läsa sådant här och se att mitt arbete gör nytta. :) Framöver när jag har lite mer energi ska jag blogga som vanligt igen och lägga mer tid och energi i mina texter för detta är det jag älskar att göra!

Zyllah, du ska veta att du är en jättefin person och jag tycker verkligen om att kolla in din blogg.
Jag tycker att ni alla ska klicka er in på denna blogg och lämna en fin kommentar! :)

Direktlänk till hennes blogg
Direktlänk till hennes inlägg om mig




Frågestund


Eftersom jag uppdaterar lite dåligt nu för tiden så tänkte jag ha en liten frågestund så att ni kan ställa lite frågor nu när jag inte skriver så mycket om mig och mitt liv längre. :) Kommer avsluta frågestunden när jag känner att jag orkar göra inlägg och svara på era frågor. Puss så länge!

PS. Förlåt för en suddig mobilbild, men fick inte till några bättre utan alla blev så dåliga och suddiga. Tar inte mycket bilder längre så ni får stå ut. ;)





Boktipset #3


 
Min åsikt om Unified protocol arbetsbok:
Den här boken använde vi i KBT-gruppterapin jag gick i under hösten och jag tycker den här boken var jättebra. Jag lärde mig enormt mycket av denna och den var ganska lättläst och många bra övningar i den. Jag läser de fortfarande ibland och går igenom övningarna.

Så här beskrivs boken på bokus:
"Upplever du starka, obehagliga känslor som hindrar dig från att leva på det sätt du vill? Ångest, rädsla och nedstämdhet förekommer ofta tillsammans och kan begränsa din tillvaro. Forskning visar att behandlingsprogrammet i den här boken, Unified protocol, kan hjälpa dig oavsett om du lider av depression, något ångestsyndrom eller av flera problem samtidigt.

Behandlingen bygger på kognitiv beteendeterapi, där du aktivt tränar för att utveckla nya färdigheter. Steg för steg vägleds du till att bättre förstå dina känsloupplevelser, vad som förvärrar dina symtom och framför allt vad du kan göra för att börja må bättre och leva det liv du vill leva. Rikligt med fallbeskrivningar, dialoger och exempel visar hur behandlingen går till. Du ska använda boken i samarbete med en terapeut som följer dig genom upplägget. På bokens webbplats finns formulär och annat arbetsmaterial.

Huvudförfattare är David H. Barlow, professor i psykologi och psykiatri och en av världens mest framträdande psykoterapiforskare. Svensk fackgranskning av Billy Larsson, fil.dr, leg. psykolog och leg. psykoterapeut."

Direktlänk till boken




Vägen till lycka

Hej alla Evahs läsare! Ulf heter jag och jag har gästbloggat här tidigare och nu tyckte vi att det var dags igen att jag skulle göra ett litet inlägg. Hoppas ni gillar det! :)

Varje dag har du möjligheten att glädja någon och små handlingar kan vara stora för någon annan. Om någon kan bli så glad av en så liten ansträngning från dig, varför då neka dem det? Ta vara på de fina stunder du får, om du inte får några så får du försöka skapa dem. Du kan göra varje dag speciell. Det viktiga i livet är hur du förvaltar din tid. Att du uppskattar den tid du får och att du tar vara på den. Ta tillvara på de fina stunder som livet ger dig för det finns tillfällen i livet som inte kommer tillbaka. Din tid med dina närmaste kan vara det viktigaste du har – det viktigaste de har. Att vara omtänksam skapar en känsla av meningsfullhet. För vad är mer meningsfullt än att trösta och stötta de du älskar? Att dela skratt, tårar, leenden och upplevelser? Ta inte den tiden för given, ta inte dina relationer för givet.

Det viktigaste i livet är att spendera tid med de människor du älskar och som älskar dig tillbaka. Det är aldrig bortkastad tid att glädja någon du älskar och som älskar dig tillbaka. Det människor ångrar mest är att de lät orden “jag älskar dig” vara osagda en gång för mycket. När du visar omtanke får du uppskattning, djupare relationer, fina minnen, små bevis på att du är en bra människa och du bemöts med vänlighet. Sammantaget bidrar det till din lycka eftersom det ger positiva effekter men ändå inte är en jakt efter lycka. Din lycka blir ett resultat i ditt engagemang för något som är större än dig själv.

Din lycka skapas av att du blir engagerad i ditt liv och dina relationer. Att du engagerar dig i andras liv. Allt positivt blir dessutom en konsekvens av din omtanke. Du kommer dessutom förmodligen aldrig ångra att du avstod från att vara elak. Du vet aldrig hur lång tid du har tillsammans med någon. Oavsett hur lång eller kort den blir så kommer du alltid vara glad över att du gjorde det bästa av den tiden.





Hittat sig själv eller tappa bort sig själv

Man pratar ofta om att "tappa bort sig själv". Men hur vet man om man egentligen har hittat sig själv? Hur vet man skillnaden på att tappa bort sig själv och om man någonsin har hittat sig själv?

Jag har funderat en del på detta och jag tror att man kommer tappa bort sig själv ett flertal gånger i livet. Det måste man nog göra för att man är i så många olika skeden i livet där man utvecklas och både hittar nya och tappar bort sidor hos sig själv. Jag tappade nog bort mig själv 2013 när det blev slut med mitt ex. Vi var så unga när vi träffades, vi var bara 18. Sen var vi ihop i över 3 år och jag var så inställd på att det skulle vara vi. Jag var så inställd på att bli sambo med honom, skaffa familj med honom och när han bara dumpade mig helt utan förvarning, utan att berätta varför så kom det som en chock för mig.

Jag tror att jag där någonstans tappade bort vem jag var för jag visste vem jag var med honom, men vem var jag utan honom? Jag saknar inte honom eller vår tid ihop över huvud taget för jag inser idag att vi var alldeles för olika som personer och vi hade aldrig fungerat i det längre loppet, men jag saknar att känna mig själv. Jag tror det är väldigt vanligt att man tappar bort sig själv i samband med ett uppbrott eller i en dålig relation. Särskilt om uppbrottet kommer som en chock och man helt plötsligt måste starta ett helt nytt liv som man inte planerat. 

Jag vet att jag nu börjar lära känna mig själv igen. Jag har hittat nya sidor hos mig själv, jag har börjat förstå varför jag mår som jag mår och jag har börjat hitta lösningar på mina problem. Jag har utvecklats enormt mycket de senaste åren och särskilt de sista månaderna. Jag vågar ta bilen och åka 15 mil helt själv utan att veta vägen. Jag vågar ringa viktiga samtal. Jag vågar be om hjälp när jag mår dåligt. Det tar tid att börja må bättre, men det går framåt och jag är så glad över alla lärdomar jag fått och den utveckling jag har gjort. Jag är inte längre 18. Jag är 25 och jag börjar hitta mig själv som en vuxen kvinna nu!





Life update

Hej alla fina läsare!
Nu var det längesen jag uppdaterade er faktiskt. Tycker tiden bara springer iväg för tillfället. Jag lägger så mycket tid och energi på att läka mig själv och må bra så jag glömmer bort allt annat haha. Jag går fortfarande i KBT men är inte riktigt nöjd med träffarna där faktiskt. Så jag ska prata med min terapeut och se om vi kan ändra upplägget lite, annars byter jag nog terapeut.

Jag har fått lite uppgifter av min vän Ulf som brukar gästblogga här ibland. (Han kommer gästblogga snart igen så håll utkik!) Han hjälper mig att ta fram lite uppgifter för att jag ska förbättra min självkänsla. Vill ni att jag ska lägga ut lite av de uppgifterna som tips här på bloggen? :)

Idag har faktiskt varit en bra dag. Har känt mig ganska lugn och glad vilket verkligen behövs för att fylla på energin igen. Jag ska försöka göra lite tidsinställda inlägg så ni har att läsa framöver. Jag skulle vilja hitta tillbaka till mitt skrivande, men det är svårt att hitta energin när jag jobbar så mycket med mig själv.





Play och sen repeat

 
 
På något vis älskar jag denna bilden faktiskt! Jag ser väldigt ansträngd ut men det ska väl synas att man anstränger sig haha. Bilden är inte perfekt tagen och ingenting blev egentligen rätt, men jag har aldrig fått till benen så snyggt som jag fick nu i detta tricket så därför är jag ändå nöjd med bilden! :)




De sjukas blogg - en bloggportal av de sjuka

 
 
Jag har börjat blogga några gånger i veckan på bloggen De sjukas blogg.
Detta är en blogg där flera olika bloggare skriver om sina sjukdomar, sina psykiska problem och det vi brinner mest för. Vi har alla olika slags bakgrunder, sjukdomar och svårigheter. Jag berättar bland annat om mina ångestproblem och mitt kroniska hälsotillstånd som gör att jag måste äta medicin livet ut, nämligen hypertyreos. Vi har dock inte hållit på med denna bloggen så länge då vi startade upp det den första mars.

Syftet med denna bloggen är att informera människor och ge tips och råd om dessa svårigheter och sjukdomar vi lever med. Livet är ingen dans på rosor och vi är många som genomgår olika slags sjukdomar. Vet du någon som skulle passa in att blogga med oss? Kom gärna med tips så att vi blir fler i gänget och glöm inte att tipsa om vårt projekt! Vi kämpar tillsammans! ♥




Boktipset #2


 
Min åsikt om Jag är inte perfekt, tyvärr:
Jag visste inte vem Michaela var innan jag beställde den här boken, men jag fastnade direkt. Jag kände igen mig väldigt mycket i vad hon skriver och jag tror att många unga tjejer känner såhär. Vi försöker vara så perfekta och det kan förstöra en hel dag om en sak "är" fel med oss själva. Jag tycker Michaela är en förebild för unga tjejer och tror att många skulle behöva läsa den här boken.

Boken beskrivs såhär på bokus:
Forskning visar att perfektionism kan vara grunden till depression och ångest. Liksom många unga kvinnor försökte bloggaren Michaela Forni leva upp till att vara perfekt på alla plan. En dag fick hon nog. Tanken är att du ska kunna ha den här boken i din väska eller på ditt sängbord för att ta upp och bläddra i närhelst du behöver. Min dröm är att du ska kunna finna styrka i mina ord och det jag har att dela med mig av. Kanske kan min ångest hjälpa dig att minska din.

Jag har fyllt boken med små historier ur mitt eget liv. Saker som jag har upplevt och situationer som har förändrat mig. Jag har också samlat mina bästa, om än i vissa fall enkla, verktyg.

Direktlänk till boken




Läs mer:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Powered by Jasper Roberts - Blog