Man kan inte vara ledsen utan orsak

När jag var liten kunde jag gå och önska att något hemskt skulle inträffa. Så som att en själv eller någon av ens anhöriga skulle bli sjuk och behöva besöka sjukhuset, för då fick jag en anledning och ursäkt till att vara ledsen, för man kan ju inte vara ledsen utan orsak. Om något hemskt inträffade, så som att min funktionshindrade syster åkte in på akuten så hade alla förståelse för att jag mådde dåligt och var ledsen. Då tog skolan hänsyn till mitt mående, folk brydde sig och fanns där, vilket de inte gjorde om jag var ledsen utan orsak. Hur förklarar man som barn hur smärtan inombords känns när man inte vet varför man är ledsen och när man får höra av vuxna: "Inte ska du vara ledsen, le och skratta nu!"?

Att ringa och sjukanmäla sig till sitt jobb eller till sin skola när man är förkyld och har feber är helt okej, men att ringa och sjukanmäla sig för att man en dag har sådan ångest eller är så ledsen helt utan orsak är inte lika accepterat. Det är inte många lärare eller chefer (enligt min erfarenhet) som accepterar att man en dag är hemma för sin psykiska ohälsa. Vad blir då konsekvenserna av detta? - Jo, att man ljuger och istället säger att man är förkyld för då vet man att det accepteras och ingen dömer dig.

Har du någon gång försökt starta en motor när batteriet är dött? Du försöker och försöker vrida på nyckeln för att få igång den, men den startar inte. Så är det att lida av psyksik ohälsa. De dagar där ångesten tar över så är det inte bara att rycka upp sig och ändå gå till jobbet. Då behöver man ladda batteriet, fylla på med bränsle och sen ta nya tag nästa dag. Och det borde vara lika okej som att vila upp sig när man är förkyld.

Att må dåligt psykiskt eller fysiskt är egentligen ingen skillnad, det är vi människor som har skapat skillnaden. Att det ska vara något dåligt och skämmigt att må dåligt psykiskt, men den skillnaden kan vi bryta. #jagvågartala





Stretcha i split

 


 
Under helgen tränade jag med syrran Anna. Vi tränade lite pilates och lite pole dance. Var väldigt skönt att träna igen då jag inte tränat på länge och vill komma igång igen. :) Behöver röra på mig och aktivera mig mer då jag egentligen har så mycket energi som jag inte gör av med riktigt. Efter träningen passade jag på att stretcha ordentligt och fokuserade mycket på min split. Blev faktiskt riktigt nöjd med andra bilden!

Väldigt bra att ta bilder när man tränar och stretchar för att se sin utveckling för det är ju svårt att se med egna ögon annars. Jag tar ofta bilder när jag gör olika trick och så vidare för att kunna jämföra och se hur jag utvecklas. :)




Smal och fin, tjock och ful?

"Så smal och fin du har blivit sen jag kollade in sist! Följde dig för flera år sen och hittade tillbaka nu."

Det här är en kommentar jag fick för ett tag sedan på instagram. Jag förstår att personen inte menade något illa, men tyvärr kan den uppfattas illa på flera sätt.

Det första som stör mig är varför just smal och fin verkar vara synonymer till varandra i dagens samhälle.
Kan man inte vara fin och tjock? Kan man inte vara "ful" om man är smal? Är vikten det enda som bestämmer om man är fin eller ful? Jag läser ofta kommentarer lite överallt där folk skriver: "Du är inte tjock, du är fin!". Samhället måste lära sig att tjock inte innebär ful och att smal inte automatiskt innebär att vara fin, lyckad och lycklig.

Det andra som stör mig är att personen inte vet varför jag blivit smalare. Det kan bero på tusen olika orsaker och personen vet ju faktiskt inte om det är någon sjukdom, om det beror på min ångest eller att min före detta ätstörning kommit tillbaka. Att lida av psykisk ohälsa kan göra att man rasar i vikt och då är det inte det roligaste att höra vad fin man blivit av sin sjukdom. (Nu har jag inte gått ned i vikt på grund av detta, men det handlar om principen.)

Som sagt så förstår jag att personen bara ville vara snäll, men för mig visar det vad snett samhället egentligen är, när vi tar för givet att ordet smal är en komplimang och hur vi ser ned på tjocka människor, utan att vi ens tänker på det. Vi behöver inte kommentera andras kroppar när vi inte vet något om dem, oavsett storlek.





#jagvågartala


Kom ihåg att använda min hashtag där vi bryter tystnaden och skammen kring psykisk ohälsa. Det är inte bara viktigt att vi som faktiskt lider av det berättar vår historia, det är minst lika viktigt att anhöriga berättar sina historier. Det är inte lätt att vara anhörig till någon som lider av psykisk ohälsa och därför är det viktigt att vi alla stöttar och hjälper varandra. Vi kämpar tillsammans! ♥




Allt du andas är ångest

Vet du vad siffran 30 står för?
Det är så många människor som tar sitt liv, varje vecka. Ändå vågar ingen prata om det. Vi är på år 2017 och fortfarande är psykisk ohälsa något man skäms över, som ska tystas ned och gömmas undan.

Vi skäms inte över att berätta att vi är förkylda och har fått feber, men att berätta för sin omgivning att man mår dåligt i själen är något man helst undviker. Varför är det så, när det egentligen är lika okej att må dåligt inombords som att må dåligt av ett virus? Istället för att berätta och vara ärliga lägger vi upp den där fina selfien framför brasan där vi har ett leende på läpparna på instagram och visar vår fina fasad utåt, för det är ju så det ska vara. Alla andra gör ju så och är så lyckliga och lyckade.

Jag vet själv hur det känns att skämmas för sitt mående och fast jag är så öppen om mitt mående så kan jag än idag känna den där skammen. Skammen över att må dåligt. Skammen över att inte vara som alla andra. Tankarna slår mig fortfarande titt som tätt: "Evah, vem skulle kunna älska dig när du lider av ångest? Allt du är är ångest. Allt du andas är ångest!" Och så börjar jag tänka att jag kanske inte är lika mycket värd som andra för att jag mår dåligt i själen. Jag är rädd för att vara en börda för andra. Men det är fel, det är så jävla fel.

 30 människor i veckan tar sitt liv på grund av att de mår dåligt i själen. För att de inte vågar prata om det och vågar de göra det så möts de många gånger av motstånd. Med ord som att de ska rycka upp sig, att det bara är en fas eller att livet innebär att man ibland mår dåligt. Vi måste ta psykisk ohälsa på allvar och hjälpas åt för att siffran ska minska. 30 människor ska inte behöva dö varje vecka för att samhället bara ser på och inte vågar fråga och prata om det.

Du kan göra skillnad. Våga prata om detta, våga fråga dina nära och kära hur de mår och bekräfta att du ser dem, att du ser att allt inte står rätt till och visa dem att du finns där för dem. Våga be om hjälp, både för dig själv och för dina anhörigas skull. När man mår psykiskt dåligt så drabbar det inte bara en själv, det drabbar hela ens omgivning.

Tillsammans kan vi rädda liv och börja må bättre, men då måste vi bryta tystnaden och skammen. Jag uppmanar er alla som någon gång lidit av psykisk ohälsa, som lider av psykisk ohälsa eller som är anhörig till någon som lider av psykisk ohälsa att lägga upp era historier på sociala medier och använda #jagvågartala. Vi kämpar tillsammans! ♥





Blir så varm inombords

 
 
Zyllah är en person jag samarbetar med i ett bloggprojekt som kallas för bloggbooster och jag hittade detta inlägg där. Blev så himla glad av detta! Jag blir så otroligt glad av att veta att min blogg gör skillnad, att jag kan vara en förebild för andra människor och någon som människor ser upp till.

Mitt syfte med bloggen är ju att folk ska kunna känna igen sig i mina texter, känna att de inte är ensamma och jag vill kunna förändra människors liv, på många olika sätt. Därför blir jag så glad över att läsa sådant här och se att mitt arbete gör nytta. :) Framöver när jag har lite mer energi ska jag blogga som vanligt igen och lägga mer tid och energi i mina texter för detta är det jag älskar att göra!

Zyllah, du ska veta att du är en jättefin person och jag tycker verkligen om att kolla in din blogg.
Jag tycker att ni alla ska klicka er in på denna blogg och lämna en fin kommentar! :)

Direktlänk till hennes blogg
Direktlänk till hennes inlägg om mig




Frågestund


Eftersom jag uppdaterar lite dåligt nu för tiden så tänkte jag ha en liten frågestund så att ni kan ställa lite frågor nu när jag inte skriver så mycket om mig och mitt liv längre. :) Kommer avsluta frågestunden när jag känner att jag orkar göra inlägg och svara på era frågor. Puss så länge!

PS. Förlåt för en suddig mobilbild, men fick inte till några bättre utan alla blev så dåliga och suddiga. Tar inte mycket bilder längre så ni får stå ut. ;)





Boktipset #3


 
Min åsikt om Unified protocol arbetsbok:
Den här boken använde vi i KBT-gruppterapin jag gick i under hösten och jag tycker den här boken var jättebra. Jag lärde mig enormt mycket av denna och den var ganska lättläst och många bra övningar i den. Jag läser de fortfarande ibland och går igenom övningarna.

Så här beskrivs boken på bokus:
"Upplever du starka, obehagliga känslor som hindrar dig från att leva på det sätt du vill? Ångest, rädsla och nedstämdhet förekommer ofta tillsammans och kan begränsa din tillvaro. Forskning visar att behandlingsprogrammet i den här boken, Unified protocol, kan hjälpa dig oavsett om du lider av depression, något ångestsyndrom eller av flera problem samtidigt.

Behandlingen bygger på kognitiv beteendeterapi, där du aktivt tränar för att utveckla nya färdigheter. Steg för steg vägleds du till att bättre förstå dina känsloupplevelser, vad som förvärrar dina symtom och framför allt vad du kan göra för att börja må bättre och leva det liv du vill leva. Rikligt med fallbeskrivningar, dialoger och exempel visar hur behandlingen går till. Du ska använda boken i samarbete med en terapeut som följer dig genom upplägget. På bokens webbplats finns formulär och annat arbetsmaterial.

Huvudförfattare är David H. Barlow, professor i psykologi och psykiatri och en av världens mest framträdande psykoterapiforskare. Svensk fackgranskning av Billy Larsson, fil.dr, leg. psykolog och leg. psykoterapeut."

Direktlänk till boken




Vägen till lycka

Hej alla Evahs läsare! Ulf heter jag och jag har gästbloggat här tidigare och nu tyckte vi att det var dags igen att jag skulle göra ett litet inlägg. Hoppas ni gillar det! :)

Varje dag har du möjligheten att glädja någon och små handlingar kan vara stora för någon annan. Om någon kan bli så glad av en så liten ansträngning från dig, varför då neka dem det? Ta vara på de fina stunder du får, om du inte får några så får du försöka skapa dem. Du kan göra varje dag speciell. Det viktiga i livet är hur du förvaltar din tid. Att du uppskattar den tid du får och att du tar vara på den. Ta tillvara på de fina stunder som livet ger dig för det finns tillfällen i livet som inte kommer tillbaka. Din tid med dina närmaste kan vara det viktigaste du har – det viktigaste de har. Att vara omtänksam skapar en känsla av meningsfullhet. För vad är mer meningsfullt än att trösta och stötta de du älskar? Att dela skratt, tårar, leenden och upplevelser? Ta inte den tiden för given, ta inte dina relationer för givet.

Det viktigaste i livet är att spendera tid med de människor du älskar och som älskar dig tillbaka. Det är aldrig bortkastad tid att glädja någon du älskar och som älskar dig tillbaka. Det människor ångrar mest är att de lät orden “jag älskar dig” vara osagda en gång för mycket. När du visar omtanke får du uppskattning, djupare relationer, fina minnen, små bevis på att du är en bra människa och du bemöts med vänlighet. Sammantaget bidrar det till din lycka eftersom det ger positiva effekter men ändå inte är en jakt efter lycka. Din lycka blir ett resultat i ditt engagemang för något som är större än dig själv.

Din lycka skapas av att du blir engagerad i ditt liv och dina relationer. Att du engagerar dig i andras liv. Allt positivt blir dessutom en konsekvens av din omtanke. Du kommer dessutom förmodligen aldrig ångra att du avstod från att vara elak. Du vet aldrig hur lång tid du har tillsammans med någon. Oavsett hur lång eller kort den blir så kommer du alltid vara glad över att du gjorde det bästa av den tiden.





Hittat sig själv eller tappa bort sig själv

Man pratar ofta om att "tappa bort sig själv". Men hur vet man om man egentligen har hittat sig själv? Hur vet man skillnaden på att tappa bort sig själv och om man någonsin har hittat sig själv?

Jag har funderat en del på detta och jag tror att man kommer tappa bort sig själv ett flertal gånger i livet. Det måste man nog göra för att man är i så många olika skeden i livet där man utvecklas och både hittar nya och tappar bort sidor hos sig själv. Jag tappade nog bort mig själv 2013 när det blev slut med mitt ex. Vi var så unga när vi träffades, vi var bara 18. Sen var vi ihop i över 3 år och jag var så inställd på att det skulle vara vi. Jag var så inställd på att bli sambo med honom, skaffa familj med honom och när han bara dumpade mig helt utan förvarning, utan att berätta varför så kom det som en chock för mig.

Jag tror att jag där någonstans tappade bort vem jag var för jag visste vem jag var med honom, men vem var jag utan honom? Jag saknar inte honom eller vår tid ihop över huvud taget för jag inser idag att vi var alldeles för olika som personer och vi hade aldrig fungerat i det längre loppet, men jag saknar att känna mig själv. Jag tror det är väldigt vanligt att man tappar bort sig själv i samband med ett uppbrott eller i en dålig relation. Särskilt om uppbrottet kommer som en chock och man helt plötsligt måste starta ett helt nytt liv som man inte planerat. 

Jag vet att jag nu börjar lära känna mig själv igen. Jag har hittat nya sidor hos mig själv, jag har börjat förstå varför jag mår som jag mår och jag har börjat hitta lösningar på mina problem. Jag har utvecklats enormt mycket de senaste åren och särskilt de sista månaderna. Jag vågar ta bilen och åka 15 mil helt själv utan att veta vägen. Jag vågar ringa viktiga samtal. Jag vågar be om hjälp när jag mår dåligt. Det tar tid att börja må bättre, men det går framåt och jag är så glad över alla lärdomar jag fått och den utveckling jag har gjort. Jag är inte längre 18. Jag är 25 och jag börjar hitta mig själv som en vuxen kvinna nu!





Life update

Hej alla fina läsare!
Nu var det längesen jag uppdaterade er faktiskt. Tycker tiden bara springer iväg för tillfället. Jag lägger så mycket tid och energi på att läka mig själv och må bra så jag glömmer bort allt annat haha. Jag går fortfarande i KBT men är inte riktigt nöjd med träffarna där faktiskt. Så jag ska prata med min terapeut och se om vi kan ändra upplägget lite, annars byter jag nog terapeut.

Jag har fått lite uppgifter av min vän Ulf som brukar gästblogga här ibland. (Han kommer gästblogga snart igen så håll utkik!) Han hjälper mig att ta fram lite uppgifter för att jag ska förbättra min självkänsla. Vill ni att jag ska lägga ut lite av de uppgifterna som tips här på bloggen? :)

Idag har faktiskt varit en bra dag. Har känt mig ganska lugn och glad vilket verkligen behövs för att fylla på energin igen. Jag ska försöka göra lite tidsinställda inlägg så ni har att läsa framöver. Jag skulle vilja hitta tillbaka till mitt skrivande, men det är svårt att hitta energin när jag jobbar så mycket med mig själv.





Play och sen repeat

 
 
På något vis älskar jag denna bilden faktiskt! Jag ser väldigt ansträngd ut men det ska väl synas att man anstränger sig haha. Bilden är inte perfekt tagen och ingenting blev egentligen rätt, men jag har aldrig fått till benen så snyggt som jag fick nu i detta tricket så därför är jag ändå nöjd med bilden! :)




De sjukas blogg - en bloggportal av de sjuka

 
 
Jag har börjat blogga några gånger i veckan på bloggen De sjukas blogg.
Detta är en blogg där flera olika bloggare skriver om sina sjukdomar, sina psykiska problem och det vi brinner mest för. Vi har alla olika slags bakgrunder, sjukdomar och svårigheter. Jag berättar bland annat om mina ångestproblem och mitt kroniska hälsotillstånd som gör att jag måste äta medicin livet ut, nämligen hypertyreos. Vi har dock inte hållit på med denna bloggen så länge då vi startade upp det den första mars.

Syftet med denna bloggen är att informera människor och ge tips och råd om dessa svårigheter och sjukdomar vi lever med. Livet är ingen dans på rosor och vi är många som genomgår olika slags sjukdomar. Vet du någon som skulle passa in att blogga med oss? Kom gärna med tips så att vi blir fler i gänget och glöm inte att tipsa om vårt projekt! Vi kämpar tillsammans! ♥




Boktipset #2


 
Min åsikt om Jag är inte perfekt, tyvärr:
Jag visste inte vem Michaela var innan jag beställde den här boken, men jag fastnade direkt. Jag kände igen mig väldigt mycket i vad hon skriver och jag tror att många unga tjejer känner såhär. Vi försöker vara så perfekta och det kan förstöra en hel dag om en sak "är" fel med oss själva. Jag tycker Michaela är en förebild för unga tjejer och tror att många skulle behöva läsa den här boken.

Boken beskrivs såhär på bokus:
Forskning visar att perfektionism kan vara grunden till depression och ångest. Liksom många unga kvinnor försökte bloggaren Michaela Forni leva upp till att vara perfekt på alla plan. En dag fick hon nog. Tanken är att du ska kunna ha den här boken i din väska eller på ditt sängbord för att ta upp och bläddra i närhelst du behöver. Min dröm är att du ska kunna finna styrka i mina ord och det jag har att dela med mig av. Kanske kan min ångest hjälpa dig att minska din.

Jag har fyllt boken med små historier ur mitt eget liv. Saker som jag har upplevt och situationer som har förändrat mig. Jag har också samlat mina bästa, om än i vissa fall enkla, verktyg.

Direktlänk till boken




Varför Sverige fortfarande inte är jämställt

I veckan var det den internationella kvinnodagen och jag har läst ett flertal kommentarer med hur onödig denna dagen är, att Sverige är så jämställt och bra och att feminister och kvinnor bara vill ha allt serverat på silverfat. När jag läser detta tänker jag, vilken värld lever du i egentligen?

JA, Sverige är ett otroligt bra land. Vi lever väldigt jämställt här och är faktiskt ett av världens bästa länder på många sätt. Kvinnor har rösträtt, kvinnor får jobba, kvinnor räknas även som barnets förmyndare (vilket de inte gjorde fram till 1949). Det finns massvis med punkter som är positiva, men det finns också många negativa punkter fortfarande, som både BRÅ och jämO tagit fram. Därför tänkte jag lista dem här nedanför. Även om du vill tro det så är varken du eller Sverige perfekt och jag tänker inte blunda för dessa saker bara för att passa in i den där "sköna, lättsamma och tysta tjejen" som ska passa mäns smak.

• 97% av alla anmälda sexualbrott 2015 utfördes av män.
• 3,0% av kvinnorna & 0,4% av männen uppger att de blivit utsatta för sexualbrott under 2015.
• Mest utsatta för sexuallbrott under 2015 var kvinnor mellan 16-24.
• Kvinnodominerande yrken är strukturellt undervärderade. Genomsnittslönen i dessa yrken är 28.600 kr, jämfört med mansdominerande yrken där genomsnittlönen är 33.900 kr.
• Om man räknar bort skillnader mellan män och kvinnor som beror på sektor, yrke och arbetstid skulle kvinnors löner uppgå till 93% av männens lön.

• Kvinnor får också lägre pension då männen tar ut ca 20% föräldrarledigheten. 60% av männen tar inte ut någon ledighet alls under barnets första år.
• 72% av alla chefer är män.
• Friends nätrapport visar att av 1015 personer så har 1/3 av tjejerna utsatts för sexuella trakasserier på nätet.

Detta är bara ett fåtal punkter om varför en kvinnodag behövs. Varför vi fortfarande måste prata om kvinnors rättigheter. Det finns mycket kvar att prata om, det finns många punkter där kvinnor blir nedtryckta och förminskade så om du tror att Sverige är det perfekta landet, där kvinnor har exakt samma möjligheter och rättigheter som män så borde du öppna ögonen och se dig omkring. Kolla hur kanske din mamma, din syster, din flickvän, din dotter blir behandlade ute i samhället. Öppna ögonen och gör något åt saken! Hur svårt ska det vara att behandla alla människor lika, oavsett kön?






Ångest för pengar och ekonomi

Pengar är ett ord som kan väcka ångest hos många människor, även hos mig stundtals.
Innan jag föddes levde min familj väldigt snålt. De fick hjälp av majblomman med kläder, leksaker och ibland hjälpte min farfar till med mat. Mina föräldrar hade två barn men fick vända på kronorna för att få det att gå ihop. Det var såklart jobbigt, men de fick det att fungera.

Jag har aldrig upplevt att ha dåligt ställt, men att veta hur de har haft det har gett mig respekt för pengar och jag vet pengars värde. Jag kan själv ha pengaångest, särskilt de månader där alla räkningar kommer på en gång som nu under februari. Bilskatten, bil - och hemförsäkring inklusive hyran och de vanliga utgifterna. Jag gillar inte att ta stora beslut gällande ekonomi då det faktiskt väcker en stor ångest inom mig. Jag är alltid rädd för oväntade utgifter och tänker alltid om jag har möjlighet att köpa det och det. Även om jag vet att något är en investering som jag måste ha kan det vara jobbigt att spendera de pengarna och jag kan få ångest.

Jag tror att vi människor generellt jämför oss väldigt mycket med andra. Vi tänker nog ofta på vad "alla andra" kan köpa, hur de lever och har nog en föreställning om att andra inte oroar sig för pengar utan bara kan spendera hur som helst. Jag tror faktiskt inte att det är så. Jag tror faktiskt att det är många människor där ute som oroar sig för pengar och får ångest av att tänka på ekonomi, lån, räntor och utgifter. Det kan vara svårt att förstå och det är lätt att bli stressad när man ska ta beslut inom det ekonomiska.

Jag läste en artikel hos kit om just detta med pengaångest där en psykolog ger tips på hur man slipper ångesten. Jag tycker det var väldigt bra tips och jag tror att många kan behöva ta del av det, för ekonomi behöver ju faktiskt inte alla gånger vara något ångestfyllt.





Svartsjuka

Jag tror att de flesta människor någon gång har känt svartsjuka i sitt liv.
Kanske har det gällt en partner, en kompis eller ett syskon. Ibland är svartsjukan befogad, men ibland finns svartsjukan där helt utan orsak och kan då förstöra relationen istället. Svartsjuka är helt enkelt en rädsla över att bli lämnad av någon som betyder mycket för en och det är en helt naturlig reaktion som är väldigt vanlig när man tycker om eller älskar någon, men vad händer när den går till överdrift? När svartsjukan tar över ens liv och förpestar relationen?

Människor med en dålig självbild och en otrygg ambivalent anknytning får många gånger problem med sin svartsjuka och har svårt att lita på både sig själva och andra människor. Svartsjukan kan då visa sig genom att de bråkar, slåss, skriker och kastar saker, men det finns också de människor som håller tyst och sluter sig. Som har känslan av värdelöshet och övergivenhet inom sig istället. En annan typ av svartsjuka är den kontrollerande svartsjukan, där personen vill hålla koll på dator, mobil, ha reda på vart personen är på väg och så vidare. I alla de här stadien har svartsjukan gått till överdrift och blivit dålig för både personen själv, partnern och förhållandet.

När svartsjukan blir för stor är det viktigt att söka hjälp och komma över den rädslan och osäkerheten man känner. Att leva i en relation är att leva i ovisshet. Vi vet aldrig vad som händer imorgon, men vi kan inte heller få kontroll på det hur mycket vi än vill. Det kvittar hur mycket vi försöker kontrollera situationen eller vår partner. När vi då söker tryggheten i att kontrollera eller bråka så kommer det istället driva bort vår partner. Att kontrollera dator eller mobil ger ett lugn för stunden, men det kommer alltid komma nya sms, nya mejl och nya samtal och då kommer oron och ångesten tillbaka. Det blir alltså en ond cirkel.

Det finns hjälp att få och jag har hittat en väldigt bra hemsida, nämligen svartsjuka.com. Där kan man läsa lite mer om svartsjuka och även boka tid för att bli av med sin svartsjuka. Glöm inte bort att du aldrig är ensam och det kommer bli bättre!





Du är aldrig ensam


Orden som sägs i början av videon: "Du har hela livet framför dig" är så lätt för andra att säga. Men för oss med psykisk ohälsa känns det inte så. Jag har mått psykiskt dåligt sen jag var 7 år. Alltså snart hela 19 år. Det har gått upp och ned. Jag har genomgått ätstörningar, depressioner, ångest, självskadebeteenden och jag mår fortfarande inte helt bra. Jag tar mig uppåt, men det tar lång tid. 19 år av mitt liv har försvunnit med denna psykiska ohälsan och jag är inte frisk än och när man då får höra: "Du har hela livet framför dig" från någon som faktiskt tar sig framåt och uppåt, som lever det där liv du vill leva gör det bara värre.

Jag vet att det oftast sägs i all välmening, men vissa saker har man inte hela livet på sig att göra. Vissa saker i livet är tidsbegränsade, livet är tidsbegränsat och det handlar inte om att vara negativ, det handlar om att vara realistisk och det är just därför jag kämpar så mycket som jag gör, för att jag vill hinna leva innan jag dör. Jag ska bli frisk. Jag ska få den där familjen jag alltid drömt om. Jag ska kunna livnära mig på mitt skrivande och att hjälpa andra som mår psykiskt dåligt. Jag ska bli lycklig på riktigt. Tack till alla som kämpar med mig, utan er hade jag aldrig klarat detta!


Titta på videon och bryt tystnaden om psykisk ohälsa. Våga berätta dina erfarenheter, våga visa att psykisk ohälsa inte är fel eller något att skämmas för. Vi är krigare som kämpar och vi är aldrig ensamma!





Rosor från pappa


Idag när jag kom hem till mamma och pappa väntade rosor på mig från pappa med motiveringen: "Du kämpar så mycket med dig själv så jag tycker du är värd lite uppskattning."

Det gjorde min dag. Tack kära pappa ❤ Det betyder så mycket när människor ser hur man kämpar och hur man lägger ned sig. Jag jobbar extremt mycket med mig själv och jag tar mig framåt hela tiden. Min psykolog sa idag igen att jag har så mycket kunskap inom detta ämnet, att jag egentligen redan kan det mesta och det är skönt att höra från en psykolog, att jag som i stort sett bara läst mig till min kunskap hemma är så kunnig. Det värmer väldigt mycket!

 





#Delaheladig

Jag vet inte om ni har hört talas om projektet Delaheladig?
Personerna bakom projektet är Katarina, Frida, Jessica och Louise och de är studenter. Deras vision är att alla människor ska vilja engagera sig i att normalisera psykisk ohälsa och samtidigt skapa kunskap och förståelse.

Syftet med projektet är att dela olika människors efterfarenheter kring psykisk ohälsa. Detta gör de genom att på sitt konto på instagram dela berättelser från personer som har erfarenhet av psykisk ohälsa.

Vill du engagera dig och dela din historia?
• Du kan bli intervjuad via telefon eller skype och låta dem skriva om din story.
• Du kan också skriva din egen text på ca 1500 tecken och skicka in den och en bild till delaheladig@gmail.com eller på Instagram @delaheladig
• Du kan vara helt anonym om du vill.
• Du kan också dela din story med hashtaggen #DelaHelaDig

 
Jag har även delat min historia. Du hittar den på deras instagram. 
Direktlänk till min text
Direktlänk till deras instagram




Första mötet med KBT

Idag hade jag mitt första möte på enskild KBT (kognitiv beteendeterapi).
Som många av er vet så gick jag ju i KBT i grupp under hösten och jag tycker det fungerade jättebra. Det var positivt för mig för jag fick träffa folk, jag fick ta del av andras erfarenheter och se att jag inte är ensam, samt träna på att öppna upp mig i det verkliga livet för andra människor.

Det som dock var lite jobbigt var ju att jag kände att jag inte riktigt ville dela med mig av mitt innersta. Jag öppnade mig om mycket, men de stora problemen ville jag inte prata om inför alla. Så jag bad om att få enskild KBT med samma terapeut som ledde gruppen, vilket känns jättebra. Vi hade ett informationsmöte idag och hon ska nu lägga upp en behandlingsplan för att jag ska bli fri från detta. Hon märkte att jag jobbar väldigt mycket med mig själv och att jag har stor kunskap inom ämnet, så det jag behöver mest är ju någon som pushar mig och hjälper mig när jag kör fast så jag inte faller tillbaka i samma mönster igen.

Under kvällen nu kände jag verkligen att jag är i behov av denna hjälpen. Jag fick ett litet bakslag och mina katastroftankar tog över mig helt. Blev helt förtvivlad, bara grät, hatade mig själv och kände mig värdelös. Just då kändes det som mitt liv bara var skit, att det nästan var över. Jag vet inte varför jag ibland reagerar som jag gör, varför jag kan gå från sprudlande glad till jätteledsen och förtvivlad på bara en timme. Det kan ändras så otroligt fort utan att jag egentligen förstår det själv, men förhoppningsvis kommer det bli bättre nu när jag äntligen får KBT. Min terapeut sa att jag kommer snart nå mitt välmående, för jag har kommit så långt och det är inte alltför mycket kvar, så håll tummarna för att jag kommer må bättre nu med denna hjälpen! 





Just love this







Att få skratta tills man dör

Fan vad jag längtar efter att skratta såhär mycket. Att bara ligga på golvet och skratta tills man bara vill dö för att man inte orkar mer  Det var längesen nu... Men Felicias skratt älskar jag och blir alltid glad när hon laddar upp videos!  Förr skrattade vi alltid såhär mycket hemma. Jag och Anna kunde ligga på golvet. Minns när vi spelade in ljudklipp på våra första moderna mobiltelefoner eller när vi tog knasiga bilder. Det saknar jag verkligen...

Ville i alla fall dela med mig av denna videon till er då den piggar upp mig lite i alla fall!






Boktipset #1


 
Min åsikt om "Hemligheten - från ögonkast till varaktig relation":
Den här boken älskade jag och jag har lärt mig jättemycket av den. Jag har lärt mig hur jag fungerar i relationer, varför jag fungerar som jag gör och vad jag kan göra åt det. Den här boken har fått mig att inse jättemycket och blev verkligen en stor vägledning för mig. Den är lättläst, uppdelad på ett bra sätt och fångade mig direkt.



Boken beskrivs såhär på bokus:
Hemligheten är en bok för singlar som tröttnat på att vänta och som vill veta vad de kan göra för att hjälpa framtida kärleksrelationer på traven. Men också för den som redan hittat en partner och som vill veta mer om vad som händer i oss när vi försöker gå från förälskelse och vidare in i en varaktig kärleksrelation.

Med utgångspunkt från de senaste årens psykologiska forskning menar författarna att vi människor i allra högsta grad kan påverka våra förutsättningar både för att hitta en partner och för att skapa en varaktig relation. Här visas hur detta går till, både i teori och praktik.

Direktlänk till boken




Må bra tips - gör upp en plan


Vi är nog ganska många människor som går med tankarna: "Tänk om...".
Vi förbereder oss många gånger på att det värsta ska hända och oroar oss många gånger helt i onödan och om det väl skulle inträffa så står vi ändå där och inte vet vad vi ska ta oss till, trots att vi "förberett oss" med dessa tänk om tankar. Det kan vara svårt att bara sluta tänka dessa tänk om tankar bara sådär, därför tänkte jag tipsa er om ett nytt sätt att tänka, som förhoppningsvis kan göra att man känner sig lite mer positiv och känner att man har en plan om det man oroar sig för skulle inträffa, vilket inte alls är säkert att det gör. Detta tankesättet kan man då träna på för att till slut få bort tänk om tankarna och faktiskt bara ta problemet om det kommer.

När du får en tänk om tanke så sätt dig och skriv ned vad du oroar dig för och gör upp en plan.
• Vad ska du göra om detta skulle inträffa?
• Hur ska du hantera detta?
• Vem ska du ta hjälp av?

PS. Jag vet att jag inte uppdaterar så bra just nu och så snart som möjligt ska jag försöka lägga upp inläggen om mina böcker som jag läser. Hoppas ni mår bra! ♥




Läs mer:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...