Läsarintervju #60 - Yohanna


Jag ber verkligen om ursäkt för hoppet som varit i dessa intervjuer och att denna blir publicerad så sent. Jag har som sagt haft en svår period just nu där jag inte orkat bry mig så mycket om bloggen, så nu har jag några intervjuer kvar att publicera och vill ni fortsätta ha denna kategori så måste jag få fler som vill bli intervjuade. :)

 
Hej Yohanna! Berätta lite om dig själv.
Jag heter Yohanna, är 28 år och bor utanför Skövde med min familj. En bonusson, min sambo och min dotter. Jag har alldeles för många intressen och är för kvällstrött för att egentligen hinna med allt jag vill. Men jag är glad ändå. Mina största intressen just nu är träning, virkning och konstigt nog att scrolla igenom Wish men inte faktiskt köpa så mycket. Jag gillar Ben & Jerrys, älskar majskolvar men hatar majskorn. På senare år har jag börjat älska att resa så vi har vart på ett par resor med barnen. Jag gillar att läsa men har inte läst en bok på flera år. Är duktig på att rita men gör det inte så ofta. Jag saknar konstant min mamma som bor 100 mil bor och slutligen så vill jag ha en hund fast jag är allergisk.

Vad får man se i din blogg?
Mest livet i stor och i allmänhet. Hur vardagen är och grejer som jag DIY:ar. Mycket Fiona blir det och lite träning.

Hur kommer det sig att du började blogga?
Det var lääängesedan och jag ville testa för jag tycker det är kul att skriva. Sedan har jag utvecklat det på grund av att jag bor långt från en del av min familj - klart de ska kunna läsa om hur jag har det om dagarna! Sedan har jag fått massa följare så nu bloggar jag på mer eller mindre frekvent. Det är jätteroligt när jag får så mycket feedback och glada kommentarer, människor är grymma!

Vad är dina tre bästa egenskaper enligt dig?
Lätt för att skratta, envis som fan (på både gott och ont) och att jag försöker se det positiva med allt. 

När du öppnar internet, vilken sida öppnar du oftast först?
Facebook även om jag inte är särskilt aktiv. Sedan blir det blogg.se!

Har du några drömmar/mål just nu?
Många! Jag gillar att springa så jag skulle vilja vara med på i alla fall en halvmara. Men New York maraton vore grymt! Dock som jag nämnde finns det många idéer och lite tid så vi får se. Skulle också vilja ha långt hår, vara riktigt vältränad och sedan vill jag göra ett riktigt grymt loppisfynd.

Känner du dig säker i dig själv?
Jag har up's and down's men oftast gör jag det! Om inte jag tycker om mig och tror på mina beslut vem ska annars göra det? Jag har lärt mig att ingen annan än jag kan bekräfta mig så mycket det krävs för att jag ska vara trygg med mig själv. Och det är bra, då har jag alla verktyg jag behöver för att må bra i mig själv!

Hur har livet ändrat sig sen du fick barn?
Vissa saker har blivit självklara, en del har blivit onödiga, en del har blivit lyxgrejer (som att ha Netflixmaraton en hel dag) men glädjen över en person har aldrig vart större. Det är magiskt att se ett barn växa upp och få vara med om det! Så jag är mer tacksam också.

Tack för alla fina och bra svar! :) Ni hittar hennes blogg här.







Avklarade mål och nya mål

Ibland är det bra att rannsaka sig själv och gå igenom vad man egentligen har för drömmar och mål i livet egentligen, men det är också bra att se vilka drömmar och mål man har klarat av hitills. Nu har ju snart 7 månader av år 2016 gått, så jag tänkte faktiskt bocka av lite drömmar och mål som jag har uppfyllt detta året och skriva lite nya drömmar och mål jag har som jag vill uppfylla i framtiden och vem vet, det kanske går snabbare än vad man egentligen tror.

Drömmar/mål jag har uppfyllt:

Jag skaffade min egna lägenhet i mars. - Och jag är väldigt nöjd med hur snabbt jag fick i ordning den med möbler. Jag visste exakt hur jag ville att min lägenhet skulle se ut så det var inga problem att inreda den. Det är skönt att ha något eget.

Jag har blivit ambassadör för Supermanprojektet och får ta del av något viktigt. - Jag hade aldrig hört talas om supermanprojektet innan de kontaktade mig, men när jag såg vad de stod för så kände jag direkt att jag vill vara en del av deras team. Det är så kul att få vara en del av något som faktiskt gör skillnad.

Jag har fått bloggkontrakt. - Även om detta kanske inte är världens grej så är det stort för mig eftersom min bloggportal ser att jag har potential att bli något. De hjälper mig att göra reklam för mina inlägg och detta betyder väldigt mycket för mig. Nu är det nya och större mål som gäller.

Jag har börjat hittat grunden till varför jag mår som jag gör. - Detta insåg jag faktiskt bara för någon vecka sen och jag har insett otroligt mycket om mig själv under sommaren, vilket är otroligt skönt. Nu är jag på väg framåt!

Drömmar/mål jag vill uppfylla:

Hitta en bra och stabil pojkvän och skaffa familj framöver. - Jag vill gärna leva det där familjelivet med villa, volvo, vovve typ i framtiden och att dela mitt liv med någon skulle vara fantastiskt. Jag vet att jag har väldigt mycket kärlek att ge så jag mår som bäst när jag har någon jag kan ge den till.

♥ Att bli ångestfri. - Eller i stort sett i alla fall. Detta är verkligen prio ett på min lista, att må bra igen och bli den där lättsamma, starka och glada Evah igen, men ändå en ännu bättre person än innan.

Att komma ännu längre med mitt skrivande. - En av mina största drömmar är att kunna leva på mitt skrivande. Jag vill också föreläsa och veta att jag verkligen gör skillnad. Jag vill hjälpa människor och nå ut till fler än vad jag gör idag. Jag vill informera om dessa ämnen jag brinner för. Jag vill vara en inspiration för andra människor och att vi ska vara ett team.

Vilka drömmar/mål har du klarat av i år och vilka drömmar/mål har du kvar i framtiden? :)





Q/A - psykisk ohälsa

1. Vad gör du för att bli frisk/bli bättre igen (alltså går du på samtalsterapi, motionerar eller något annat)?

SVAR: Jag går i samtalsterapi hos min kurator för tillfället. Planerna är dock att börja i KBT framöver. Sen läser jag mycket om just psykisk ohälsa på fritiden och försöker hitta små knep för att må bättre och hitta grunden till mina problem. Just nu läser jag en bok som heter "drunkna inte i dina känslor" som har hjälpt mig otroligt mycket eftersom jag lär mig hur jag ska tänka, så jag försöker hjälpa mig själv så mycket jag kan på egen hand också.

2. Vad gör du för att stå ut när allting känns som jobbigast?

SVAR:
När min ångest känns som värst så är det mestadels youtube som räddar mig. Jag brukar sätta igång en spellista med exempelvis Therese Lindgren så alla hennes klipp spelas upp för då känner jag mig mindre ensam och eftersom hon lider av psykisk ohälsa själv så känner jag mig mer "normal". Mamma är också ett stort stöd för mig då jag brukar prata med henne om i stort sett allt och tillsammans kommer vi fram till mycket som kan hjälpa mig.

3. Hur ser du på medicinering vid ångest/depression?

SVAR: Medicin kan vara bra för vissa människor, men många gånger ses det som den snabbaste och bästa utvägen. Det blir många gånger en quick fix, istället för att jobba med sig själv och hitta roten till problemet. Vissa människor behöver det, men rent generellt tror jag att medicin bara är den enklaste utvägen.


4. Tar du själv eller har du tagit någon medicin?

SVAR:
Nej, jag tar ingen medicin. Jag åt en låg dos av anti depressiva när jag var tonåring, men idag vill jag inte ha medicin om jag verkligen inte måste. Det blir sista utvägen.

5. Om du har skadat dig själv eller "självmedicinerat" någon gång - på vilket sätt gjorde du det & vad gjorde du för att sluta med det beteendet?

SVAR: Jag har skadat mig själv på olika sätt. Jag har rispat mig själv, jag har haft ätstörningar, jag har haft sex som självskadebeteende, jag har nedvärderat mig själv och varit min värsta egen värsta fiende (vilket jag fortfarande är många gånger). Jag har nog egentligen inte gjort något speciellt för att komma ifrån dessa beteenden utöver att jag verkligen jobbar med mig själv varje dag och har som mål att må bra igen. Jag har fortfarande problem med att jag är min egen värsta fiende, men det enda jag kan svara är att jag jobbar med mig själv dagligen genom gå i terapi och verkligen rannsaka mig själv.

6. Blir man frisk från GAD nån gång eller är det en diagnos du alltid kommer att ha?

SVAR: Bra fråga! Jag vet faktiskt inte riktigt. Det är inget jag har tagit reda på faktiskt. Det kan vara så att det kan återkomma under livet, men förhoppningsvis har jag då redskapen att kunna hantera den, så den inte blir ett hinder i livet.

7. Anser du att psykisk ohälsa fortfarande är väldigt tabu-lagt eller upplever du att folk är väldigt öppna med det numera?

SVAR:
Det är både och enligt mig faktiskt. Många människor har verkligen öppnat upp sig mer och människor man aldrig trodde skulle må såhär vågar komma fram med det, men samtidigt är det fortfarande väldigt skamfyllt och man märker fortfarande mycket fördomar kring ämnet. Det är fortfarande lite för mycket att detta självständiga här i Sverige, man ska klara sig på egen hand, men det börjar bli bättre tycker jag!

 

8. Varför tror du att så många lider av psykisk ohälsa idag?

SVAR: Jag tror det beror mycket på det hårda klimat som finns idag, särskilt genom internet. Idag är det så enkelt att se vad "alla andra" har och det är så enkelt att vara elak mot någon idag. Eftersom sociala medier är så stora idag så blir det en stor press på att vara så lyckad, snygg och bra hela tiden. Det blir många gånger en tävlan om vem som lever det bästa livet eller vem som är snyggast och vi söker bekräftelse och likes hela tiden. Sen tror jag även att bostadsbristen och den stora arbetslösheten påverkar mycket. Människor får ingen trygghet idag utan får springa mellan olika jobb, bo i andra och tredje hand hela tiden och det skapar såklart en oro inombords, både för att inte kunna överleva men också för att inte vara tillräcklig som man "ska vara" enligt sociala medier.

9. Hur ska man bemöta någon som mår dåligt?

SVAR: Det är svårt att svara på, men det bästa man kan göra är att försöka att inte döma. Du behöver inte förstå allt, men försök sätta dig in i situationen, lyssna och visa att du bryr dig. Var intresserad av att lära dig vad psykisk ohälsa är och försök ta reda på varför personen mår som den mår. Det är viktigt att tänka på att inte skälla på personen, utan det bästa är att vara bestämd men ändå förstående.

10. Hur får man det? Alltså är det ärftligt eller ?

SVAR: Vissa psykiska tillstånd kan vara ärftliga, medan vissa kan komma av exempelvis hemska händelser man varit med om och många gånger har det inte någon logisk förklaring.

11. Hur länge har du haft panikångest?

SVAR:
Jag har haft panikångest sen jag var tonåring tror jag. Jag minns inte riktigt när jag fick min första panikattack faktiskt.

12. Hur gör du när du får en panikattack? Hanterar du det på något speciellt sätt?

SVAR:
Jag försöker att tänka på min andning och andas i en fyrkant som jag skrivit om innan. Direktlänk till inlägget.

13. Vet du orsakerna till varför du har panikångest och ångest?

SVAR:
Ja, jag har börjat förstå det mer och mer och jag hittade faktiskt roten till mina problem för någon vecka sen.

14. Tog det lång tid innan du sökte hjälp?

SVAR:
Jag började må dåligt när jag var 11 år och när jag skulle fylla 14 var det faktiskt min läkare som skickade mig till BUP (barn och ungdomspsykiatrin) då hon såg att jag gick ned i vikt. Sen gick jag i terapi tills jag var 19. När jag var 23 valde jag att söka hjälp igen och efter det har jag verkligen utvecklats jättemycket som person.

PS. Råkade ta bort någons kommentar av misstag så om du inte ser din kommentar och frågan du ställde inte fått svar här oavnför, så får du gärna ställa frågan igen för jag vill svara på så många frågor jag kan.

 
Bildkälla 1 | Bildkälla 2




You can only be you

Du vet väl om

♥ .... att du är vacker?

♥ .... att du är värdefull?


♥ ....att du är älskad?
 
♥ .... att du är unik?

♥ .... att du är stark?

♥ .... att du är bra exakt som du är?

♥ .... att ingen annan är som du?





Självmord ökar under sommaren

Nu har snart hela juli passerat och augusti närmar sig med stormsteg. Ytterligare en månad av ljus och värme som många längtat efter hela året. Men sommaren är inte så fantastisk för alla. För många skapar sommaren en stor ångest och antalet självmord ökar under sommaren enligt Karolinska institutet.

Många som redan är ensamma och redan mår dåligt påminns ännu mer om sin ensamhet eftersom sommaren är många umgås. Det är besök på uteserveringar, det är festivaler, det är grillkvällar och sena nätter. Det sätts en press på att man måste leva livet och ta vara på ljuset och värmen, något som kan bli alldeles för mäktigt för många, särskilt för de som är ensamma. Många kanske också har svåra familjeförhållanden och påminns om detta för att man helt enkelt umgås mer. När man är ledig från jobbet finns det mer tid till att tänka och känna efter och är man van att exempelvis jobba för att skingra sina tankar kan en semester ställa till det väldigt mycket.

Enligt Danuta Wasserman som är professor i suicidologi och psykiatri vid Karolinska institutet kan även brist på sömn och ökad alkoholkonsumtion påverka att den psykiska ohälsan ökar under sommaren. Dygnsrytmen ändras och det blir många sena nätter inklusive mer alkohol. Om man har haft självmordstankar finns det en risk för att man tar sitt liv under påverkan av alkohol eller dagen efter att man har druckit.

Du kanske tar semester, men det gör inte den psykiska ohälsan. Den finns där ändå och det är viktigt att vi fortsätter informera om detta och stöttar varandra. Var uppmärksam på dina nära och kära och se till att finnas där. Våga be om hjälp oavsett om det är för egen räkning eller för någon annan. Vi förtjänar så mycket mer än att må så här och vi är många som sitter i samma sits. Du är inte ensam. ♥

 
Bildkälla




Veckans kroppsinspiration #27


 




Att vara lycklig på sociala medier

Visst kan det kännas som alla har så roligt hela tiden, medan du själv bara sitter där och inte gör någonting?
Jag känner igen den känslan... Det känns som att alla klättrar, dyker, reser, skaffar familj och bara lever livet. Man ser deras bilder på instagram om hur lyckliga och glada de är och man får känslan av att man själv är värdelös. Jag vet exakt hur det är och jag vet att vi är många som upplever detta, men är de verkligen så lyckliga?

När vi följer någons liv på internet så ser vi bara en liten del av deras liv. Vi ser bara det de väljer att lägga ut, men det behöver inte innebära att de faktiskt är lyckliga. Vi ser inte bråken de har med sin partner. Vi ser inte de där dagarna de bara gråter för att livet känns skit. Vi ser inte de nätter de oroar sig för hur ekonomin ska gå ihop och detta måste vi komma ihåg.

 
Jag kan lätt jämföra mig med andra och jag kan lätt känna mig värdelös för att jag ser "alla andra" leva det liv jag vill leva. Med familj, välmående, lycka och saker att hitta på hela tiden och när jag vet att jag är långt ifrån det där livet blir jag otroligt nere. Men samtidigt vet jag att det jag ser behöver inte vara en sanning. Ja, de har barn och gör många resor, men innerst inne kanske de mår otroligt dåligt bara att de inte visar det utåt. Den delen vi ser av dessa människors liv ser perfekt ut, för att de enbart väljer att visa den perfekta sidan. Men de delarna där allt bara är skit visar de inte och då glömmer vi bort att de existerar. 

De säger att vi inte ska jämföra oss med andra människor, men det är faktiskt mänskligt att jämföra sig med andra och jag tror inte att vi kommer komma ifrån det fullt ut. Det vi dock inte får glömma bort är att vara medvetna om att vi bara ser en liten del av människors liv. Vi ser oftast inte de negativa stunderna för människor vill inte visa upp dem, men det innebär inte att de inte existrerar. Till och med den lyckligaste människan på jorden har dåliga dagar. 




Måndagstipset #27


 
Idag vill jag tipsa er om denna boken. Jag började läsa den för ett tag sen och den har hjälpt mig otroligt mycket. Jag har lärt mig enormt mycket om mig själv och äntligen börjat förstå mig själv mer, varför jag funkar som jag gör och att det är helt okej att vara som jag. Att det inte är något fel på mig. Jag har inte läst ut den än, men jag skulle rekommendera er alla att läsa den. Det är så skönt när man kan få små förklaringar till varför man tänker och känner som man gör.

Direktlänk till boken




En dag i naturen





 



Idag har jag varit i Filipstad med familjen. Jag ville så gärna se kalksjön som ligger i Persberg i Filipstad (de två översta bilderna) så vi tog oss en tur dit och det var fantastiskt att se faktiskt. Sen satte vi oss vid vattnet någonstans i Filipstad och fikade. Var så mysigt att sitta där vid vattnet och bara få samla lite energi.

Vi hamnade till slut i Munkfors där vi åt hamburgare och sen bar det av mot Grums igen. En jätterolig dag som jag verkligen behövde idag. Man får ta vara på de här varma dagarna och bara ligga på gräset och njuta av tystnaden. 

Glöm inte att ställa fler frågor i frågestunden så jag kan publicera ett inlägg med svaren framöver. :) Vill gärna ha fler frågor, annars känns det så onödigt att publicera ett inlägg. Direktlänk till frågestunden.




Att dras till respektlösa män

Jag har på senare tid insett att jag har dragits till killar som inte har någon respekt för kvinnor. Jag har omedvetet valt en kille som inte behandlar kvinnor bra och jag har faktiskt inte något bra svar på varför.

De killar jag har träffat har inte varit bad boys rakt av. De har tvärtom haft det väldigt ordnat med saker och de har haft långa relationer både innan mig och med mig, men ändå har de haft väldigt dålig respekt för kvinnor och jag tror att det ligger så djupt rotat i vårt samhälle, att man ska kränka kvinnor att människor knappt lägger märke till det för det är en sådan vardag och att detta faktiskt är helt vanliga killar, med helt vanliga jobb, hus, båt, bil som är omtyckta av många gör inte att man tänker på det lika lätt. Senaste killen jag träffade kunde säga saker till mig som: "Vad är det för en nolla jag har träffat egentligen? Jag borde nog välja bort dig och träffa någon annan. Fast sex är du ju i och för sig bra på." när jag inte förstod något om hans knopar till båten och även om det var sagt på ett skämtsamt sätt så är det inte okej att säga en sådan sak och redan där borde jag ha valt att gå min väg, men det gjorde jag inte för det är så inrotat i oss att vi ska finna oss i att män säger sådana saker till oss, för det är ju "bara på skämt" och det värsta är att dessa skämten kom flera gånger, trots att han visste att det sårade mig.

Jag har träffat killar som har pressat en kudde över mitt huvud under tiden vi har haft sex. Jag har träffat killar som blivit sura när de inte fått sex för de anser att de har rätten till det och till min kropp. Jag har träffat killar som bestämt vilken typ av underkläder jag ska ha, för att de gillar det. Jag har blivit kallad för slyna "på skämt". Jag har träffat killar som gjort mig ledsen och orolig och sen har de klagat på att jag är ledsen och orolig och sagt att det blir tjatigt, när det är de som gett mig den känslan.

 
Vad är det som gör att män tror att de har rätten att kränka oss kvinnor oavsett om det är så kallade skämt och vad är det som gör att vi kvinnor finner oss i det och tänker att det är okej, fast vi blir ledsna? För hur kul är det egentligen att höra att man ska bytas ut för att man inte kan knyta en knop? Hur kul är det egentligen att höra att det enda man är bra på är sex och hur kul är det egentligen att träffa en man som blir sur och arg om han inte får sex? Hur kul är det att träffa en man som så fort man ser på sport och det går dåligt skriker att de spelar som små kärringar?

Jag hatar att jag varit så naiv och funnit mig i sådana här saker.
Jag hatar att vi kvinnor stannar kvar hos de männen som sårar oss och gör oss illa.
Jag hatar att få skulden när jag blir ledsen för att en man har gjort mig ledsen för att jag då blir jobbig och tjatig.
Jag hatar att det är så djupt inrotat i mänskligheten att kvinnor är sämre, att om en man spelar dålig fotboll så är han en kärring.
Jag hatar alla de gånger jag gråtit mig till sömns för att en kille sårat mig.
Jag hatar alla gånger en man gjort mig illa på ett eller annat sätt och sedan fått mig att tro att det är mitt eget fel.

 Bildkälla




Frågestund om ångest

 
Eftersom jag har lite bloggtorka just nu så tänkte jag köra en frågestund gällande ångest och psykisk ohälsa. Jag lider ju själv av panikångest och generaliserat ångestsyndrom så jag har ju själv stor erfarenhet kring ämnet så fråga det ni undrar om mina svårigheter och kanske rent allmänt om psykisk ohälsa så ska jag svara så gott jag kan! :) Frågestunden håller på tills den 27/7 och svaren kommer samlade i ett inlägg.

PS. Råkade ta bort någons kommentar av misstag så om du inte ser din kommentar i mitt inlägg senare så får du gärna ställa frågan igen för jag vill svara på så många frågor jag kan.




Fördomar kring psykisk ohälsa

Det finns så mycket fördomar om psykisk ohälsa och jag är riktigt trött på den okunskap som finns och att vissa människor är så trångsynta så därför tänkte jag göra ett svar på tal inlägg till de mest konstiga saker jag läst och hört det senaste kring ämnet. Det är konstigt när man lider av kronisk smärta i kropp eller själ så ska man rycka upp sig, sluta gnälla och bara sluta oroa sig. Men när folk är bakfulla och valt själva att må dåligt, då är det helt okej att gnälla, tycka synd om sig själv och då är man inte lat för att man ligger i soffan och jämrar sig... Smärta som är självvald är alltså mycket värre än den smärtan vi som är sjuka känner.

"Men åh vad skönt att vara sjukskriven. Jag skulle också vilja vara det och bara gå hemma och göra det man vill."
- Så du tror verkligen att människor väljer att knappt kunna gå utanför dörren utan bara ligga hemma i sin soffa och må dåligt? Är det verkligen ett liv du vill prova på så kan du säkert byta med den som mår så. Människor som är sjukskrivna för psykisk ohälsa kommer oftast inte ens ut för att handla mat, men du kanske gillar att gråta dig själv till sömns och inte kunna leva ett normalt liv?

"Det är väl bara att ta något lyckopiller så borde du väl snart må bättre?"
- För vissa människor fungerar medicin jättebra, men långt ifrån alla. I de flesta fall är det också bättre att faktiskt jobba på grunden till problemet istället för att skaffa sig en quick fix, så snälla be inte folk ta medicin om det inte verkligen är nödvändigt för man kan inte fly från sina problem. Du ska inte tro att ett litet piller gör att alla problem ordnar sig och du ska absolut inte pracka på andra den tron, för det kan vara riktigt farligt.

"Men det är ju bara att rycka upp sig!"
- Men gud, att vi som lider av psykisk ohälsa aldrig har tänkt på det! Grattis, du har nyss löst problemet för de 33.000 människorna per år som är sjukskrivna för psykisk utmattningssyndrom i Sverige. Om det hade varit så lätt, tror du verkligen att människor hade valt att må dåligt, att skada sig själva, att ha självmordstankar och att inte kunna leva det liv de vill leva?

 
"Tänk positivt, man tjänar inget på att tänka dåliga tankar och älta saker."
- Nej, givetvis gör man inte det och du har rätt, men så enkelt är det tyvärr inte. Självklart blir livet en smula enklare om man tänker positivt och ser framåt, men man måste också ha rätten att få må dåligt och tycka att allt är skit ibland. Jag är säker på att merparten eller till och med alla människor skulle välja att må bra om de kunde.

"Va, varför skulle du må dåligt? Du skrattar ofta, du har jobb, bostad, bra ekonomi, vänner, familj osv."
- Psykisk ohälsa sitter inte i vad man har i livet för det grundar sig i så mycket mer. Många gånger är det hemska händelser som har gjort att man mår dåligt psykiskt, medan andra gånger finns det ingen egentlig orsak, utan det bara hände. Alla människor kan drabbas av psykisk ohälsa, när som helst i livet och alla har rätt att må dåligt, oavsett hur bra de än har det.

"De flesta säger nog bara att de mår dåligt för att de är lata och vill gå hemma. Det handlar nog mest om uppmärksamhet."
- Are you for real? Ja, att fejka sitt dåliga mående och mista både vänner, familj och partners är verkligen rätt väg att gå för alla vill väl bara ha lite uppmärksamhet och få vara lite lata ibland? Skulle du säga samma sak till någon som har cancer, att de egentligen är lata och bara vill ha uppmärksamhet? Att leva med psykisk ohälsa är som att leva med cancer eller vilken annan sjukdom/svårighet som helst. Det är inget man fejkar.

Jag vill avsluta med att säga att jag förstår att det är svårt att sätta sig in i situationen om man inte varit där själv och det är det som är det luriga med psykisk ohälsa. Man vet knappt själv vad man känner eller varför man känner som man gör, men vi kan ändå försöka dra ned på våra fördomar och faktiskt ta varandras smärta på allvar. Man måste göra jobbet själv för att börja må bättre, men man måste också ha stöd på vägen och man måste bli respekterad med sina svårigheter. Ingen väljer att må dåligt, men det är inte heller bara att välja att må bra för det är en resa dit och på den resan behöver man stöd från andra människor. Så tänk till innan du dömer någon som mår dåligt.

Bildkälla




Mitt nej betyder inte övertala mig

♦ 24 fall av sexuellt ofredande på festivalen Putte i parken.
♦ 4 anmälningar om våldtäkt och ett 10-tal anmälningar av sexuellt ofredande på Bråvalla-festivalen.

Vi är på år 2016, över halva detta året har redan försvunnit och vi står fortfarande på samma punkt, där tjejer och kvinnor inte kan röra sig fritt utan att bli antastade. En festival ska vara rolig att gå på, men idag vågar inte tjejer gå dit för de är rädda för att någon ska ta på dem mot deras vilja.

 
Vi är på år 2016 och så fort det skrivs om att en man utsatt en kvinna för sexuella övergrepp så blir det direkt synd om männen och diskussionen går från gärningsmannen, offret och händelsen till att diskutera kränkta mäns känslor och åsikter, för det är ju så otroligt synd om dessa män som tar åt sig och tror att allt handlar om dem. Det är ju till och med mer synd om dem än vad det är om tjejen som blev våldtagen, för det är väl en liten skitsak till skillnad mot att få höra sanningen, att 98% av alla anmälda sexualbrott görs av män? För det får man ju absolut inte säga, om man inte skriver med stora bokstäver: INTE ALLA MÄN! för gör man inte det, då hatar man män och vill se dem brinna i helvetet.

Vi är på år 2016 och fortfarande försvaras sexuella övergrepp, för när det väl kommer till kritan så är det väldigt som inser att all beröring mot någons vilja är ett sexuellt övergrepp. Alla hatar sexuella övergrepp, men ingen gör något för att förändra. Ingen vill se vad som egentligen sker, för det blundas för och gärningsmannen försvaras på olika sätt.

"Hon var för full, hon skulle tagit det lugnt med alkoholen."
"Hon hade ju kjol, vad trodde hon?"
"Men hallå, hon kan ju inte stå där och dansa heller, då måste hon ju förstå att män blir upphetsade."
"Det är ingen våldtäkt så länge det inte är en penins som penetrerar henne."
"En kvinnans nej är inte alltid ett nej!"
"Men han trodde ju att hon ville."

Det finns hur många bortförklaringar som helst som skyddar gärningsmannen och när ni skyddar gärningsmännen så förminskar och hånar ni offret. Ni förminskar och hånar era systrar, mödrar, flickvänner, döttrar, för en dag kan det hända någon av dem. Ni är så upptagna med att hata på feminister att ni glömmer det viktiga. Ni är så upptagna med att tro att en kvinnas kropp är till för allmänheten, att ni glömmer verkligheten. En kvinnas kropp är bara hennes och bara hon har rätten till den. Hon bestämmer själv vem som får röra henne. Har en kvinna inte gett sitt medgivande till dig, då är det ett nej och ett nej betyder inte övertala mig. Ett nej är alltid ett nej.

Eftersom så många män blir kränkta av dessa diskussioner, vart är ni när något sådant här inträffar eftersom ni nu är så bra och aldrig skulle göra en kvinna illa? För alla män på Bråvalla kan ju inte varit våldtäktsmän, så varför stoppade ingen det hela? Eftersom ni andra nu är så bra, varför hjälper ni inte offren? Varför försvarar ni gärningsmännen och låter dem fortsätta om ni nu är sådana reko och bra män?

Jag hatar inte män.
Jag hatar den våldtäktskultur som finns och jag hatar våldtäktsmän.
Jag hatar när människor försvarar gärningsmännen och kränker offren.
Jag hatar när människor blundar för vad som händer och bara låter det fortgå.
Jag hatar ursäkter och tron att en kvinnas kropp finns för att behaga en man.
Jag hatar att jag fortfarande, år 2016 inte vågar gå ut på en festival ensam.
Jag hatar att jag som kvinna och som offer för sexuella övergrepp fortfarande får skulden.
Jag hatar att jag som offer får kommentarer som: "Om man väljer att bada med krokodiler och blir biten, vem är det då som är dum?"
Jag hatar att jag som kvinna inte kan lita på att männen faktiskt försvarar mig och skyddar mig om något skulle hända.
Jag hatar att mina erfarenheter och min rädsla förminskas.
Jag hatar att jag som kvinna fortfarande inte anses ha rätten till min egen kropp.
Jag hatar att alltid behöva skriva INTE ALLA MÄN för att män som aldrig våldfört sig på någon inte ska ta åt sig.

 
Bildkälla 1 | Bildkälla 2




Livsvisdomar från två 25-åringar

Hej Evahs läsare! Här kommer ett gästinlägg från Ulf Johansson igen, och hans vän Lisa Sjölander!

Det finaste du kan bygga grundar sig på omtanke. För då har du möjlighet att göra något som betyder något för de du bryr dig om allra mest.

Försök ta vara på den tid du har här i livet och gör det bästa av ditt liv. För du vet aldrig hur lång din tid blir med andra människor. Ta dem inte för givna utan försök göra det bästa av din tid med de du bryr dig om och som bryr sig om dig tillbaka.

Om jag skulle räkna upp de värdefullaste stunderna i mitt liv så är det när jag har visat kärlek och gett glädje till någon jag älskat. När jag har älskat någon och personen har älskat mig tillbaka. När jag har fått den personen att känna sig lycklig och älskad.

Jag tror att det viktigaste i livet är att ta vara på den lilla tid man har tillsammans. För de möjligheterna kan försvinna och livet är alltid en begränsad tid. Livet är kort. Men varje dag har du möjligheten att göra det bästa du kan av din dag och varje dag har du möjligheten att visa att du bryr dig om någon.

 

Lisa: 
Vad gör dig lycklig? De flesta har en önskan om att vara lycklig men vet inte hur de ska göra. En del väntar på att någon annan ska göra något eller ge dom något som kommer göra dom lyckliga, som pengar, ett roligare jobb eller en resa. Frågan är om du vet vad lycka är för dig? Om du inte vet hur en lycklig vardag för dig skulle se ut, så blir det svårt att veta vilken väg du ska gå för att nå dit. 

Det bästa med lycka är att det är en känsla. Och våra känslor kan vi faktiskt påverka med våra tankar. Testa till exempel att blunda och tänk på en person du verkligen älskar och uppskattar för hur hen är, visst blir det en mysig, varm, glad känsla inombords? Likadant kan du göra med känslan av lycka. Den här insikten förändrade mitt liv, då jag länge trodde att alla andra och allt som händer styr mina känslor och min närvaro/frånvaro av lycka per automatik, men så behöver det inte vara. Givetvis kommer saker som sker påverka våra känslor, men många av våra vardagliga känslor kan vi faktiskt göra bättre med lite övning och uppmärksamhet på våra tankemönster. 

Om du alltid gör saker utifrån vänlighet, kärlek eller omtanke lovar jag att du kommer förbättra ditt vardagsmående på många sätt. Du stärker din trygghet i dig själv när du vet att allt du gör är baserat på omtanke, för du vet att du kommer inte vara elak vilket gör att du slipper dåligt samvete, minskar oro, har ryggen fri och får känna en tillfredsställande känsla av att ha gjort något fint för någon annan. Var så omtänksam och kärleksfull du kan mot alla i din omgivning, oavsett om det är din familj eller personalen på din närbutik, jag lovar att du kommer få fantastisk respons av de flesta. De flesta gillar människor som känns trygga och vänliga, och det är precis det du kommer utstråla när du gör handlingar baserade på kärlek och saker som känns rätt för dig. 

Så nu är det dags att ta fram ett papper och penna, och skriv ner en fet rubrik och sedan 5 punkter med saker som får dig att må riktigt bra inombords! Fundera ordentligt och personligt för just dig. Det kan vara allt ifrån att sitta med en kopp te på kvällen, att prata med någon du bryr dig om, egentid med en bra bok, fantastiska samtal med vänner eller vad som helst. Du måste ta reda på vad som gör Dig lycklig, och vad som får dig att må lite extra bra. Försök sedan skapa en ny rutin att varje dag lägga in något i listan. Det ger dig förutom en bra känsla, även en trygghet i att du faktiskt bryr dig om din hälsa, och den energin du får utav detta kommer göra att du kan sprida ännu mer kärlek och omtanke till din omgivning. 

Du är viktig, glöm inte bort att ge dig själv kärlek för du är fantastisk, och du har en fantastisk kropp som gör massor av saker i detta nu som håller dig vid liv och som du inte ens behöver tänka på. Det finns mycket att vara lycklig över.





Sluta skylla på offren


Denna kommentaren fick jag på min debattartikel angående min historia kring sexuella övergrepp och detta får mig verkligen att fundera hur vissa människor. I min artikel beskriver jag min historia och det räcker alltså inte med att jag gråter, blöder från mitt underliv, ligger stel som en pinne och visar med mitt kroppsspråk att jag inte vill, jag ska alltså bita mig i tungan så jag blöder också, för jag lider ju inte tillräckligt som det är, utan jag måste ju börja blöda på fler ställen.

Om inte ens det jag gjorde räckte, varför skulle det räcka med att bita sig i tungan så jag blöder? Skulle killen som våldförde sig på mig helt plöstligt börja tänka: "SHIT, hon blöder i tungan, nu slutar jag!!!" när han inte ens brydde sig om att jag grät eller blödde i mitt underliv? Han såg att jag grät, han såg att jag blödde i mitt underliv, men han fortsatte ändå, så varför skulle han sluta för lite blod i min tunga? Men enligt personen här ovanför skulle alltså allting vara löst om jag bara bitit mig i tungan.

Året är 2016 och vi skyller fortfarande på offren. De var fel klädda, de var för fulla, de gav fel signaler eller så gjorde de inte tillräckligt för att säga nej. När tusan ska människor inse att det ALDRIG är offrets fel? Att en människa ALDRIG har rätten att ta på någon annans kropp mot personens vilja om inte personen visat eller sagt tydligt att personen vill att någon ska röra? Jag låtsades inte ge samtycke till någonting, för jag sa aldrig ja till att han skulle ta på mig. Jag sa aldrig ja till att han skulle tränga in i mig. Jag bara grät och det borde väl vara tydligt nog att man inte vill? Om man inte sagt eller visat tydligt att man vill så är det ett NEJ. Ett NEJ kan aldrig bli ett ja och har du inte fått ett tydligt ja endera med ord eller med gester från min sida så har du fan inte rätt att göra något med mig heller.

När jag ser sådana här kommentarer som här ovanför så blir jag faktiskt riktigt rädd för hur många våldtäktsmän det faktiskt finns där ute. Bilden av en våldtäktsman som vi har i Sverige år 2016 är den där mannen som slår ned en tjej på stan och våldtar henne brutalt, men den bilden är inte sann. En våldtäktsman är någon som gör något mot en annan människas vilja, som inte är uppmärksam, som inte lyssnar eller ser den andra personen. Oavsett om det är en nära relation, en främmande, skrik och våld eller ett övergrepp i det tysta. En våldtäktsman är någon som sätter sina egna behov framför andras och som fullkomligt skiter i att vara uppmärksam på ljud, kroppsspråk, ansiktsuttryck.




Debattartikel hos nyheter24




 
Mitt inlägg om samlag utan samtycke blev väldigt uppskattat och i torsdags delade blogg.se mitt inlägg och idag delade även nyheter24 det. Hittills har jag fått väldigt bra respons på det och det känns jättekul att så många uppskattar det. Jag tycker själv detta är ett väldigt viktigt ämne och jag tror att många som blir utsatta inte ens förstår att de blivit utsatta och jag tror att många av dem som utsätter inte ens förstår att de utsätter. Därför måste vi se till att öka förståelsen kring detta och få människor att förstå att det inte är okej att ta på någon om personen inte gett tillåtelse till det. Din kropp är bara din kropp och det är bara du som kan styra över den. 

Vi måste sprida kunskap att man ska kunna sova tillsammans utan att det ska innebära sex. Att man ska kunna kramas och till och med börja ha sex men ha all rätt i världen att avbryta om det känns fel eller gör ont. Vi har ingen skyldighet att ge någon sex, inte ens när vi har påbörjat för vi har alltid rätt att säga nej.

Direktlänk till blogg.se
Direktlänk till nyheter24




Ett samlag utan samtycke är våldtäkt

Tänk dig in i situationen att du sover med en person du dejtar. Personen börjar plötsligt ta på dig, på intima ställen där du inte vill att personen ska ta. Du kanske tänker att om det händer så skulle du säga nej, ta bort personens hand eller gå därifrån, men vad händer när det inte är så enkelt?

Tänk dig att personen plötsligt har sin hand innanför dina trosor och börjar känna sig fram, men du är så rädd att du inte kan säga nej. Det enda som sker är att din kropp blir stel, dina tårar rinner ned för dina kinder och du är så rädd att du skakar. Inombords skriker du: "SLUTA JAG VILL INTE!!!" men munnen får inte fram ett ord på grund av rädsla. Du blir paralyserad, du vet inte vad du ska göra och paniken blir bara värre när du märker att personen inte slutar. Till slut har personen penetrerat dig, personen är inne i dig och du vill bara spy av rädsla, av skam och av hur äcklad du är. Tusen tankar går genom ditt huvud, men munnen kan inte forma orden, du bara gråter. De där minutrarna känns som timmar. Du blöder från ditt underliv, du har blåmärken på brösten. Personen frågar till sist om den ska sluta och du lyckas till slut nicka till svar och du inser att personen faktiskt redan är nöjd och klar. Personen har fått sin orgasm och lägger sig ned bredvid dig och somnar. Kvar ligger du med ett blödande underliv och tårar som rinner. Tankarna snurrar om hur äcklig du är, att detta är ditt eget fel, att du borde vetat bättre än att sova med någon du inte känner fullt ut, att du förmodligen gett fel signaler, att du kanske flörtade för mycket eller hade fel kläder på dig.

 
Det är så lätt att säga att en våldtäkt enbart går ut på sparkar, slag, hot och skrik, men sanningen ser inte alltid ut så. Du kan aldrig veta hur du reagerar i en sådan här situation förrän du väl är där och därför kan du heller inte döma de som blir paralyserade. Jag vet, för jag talar av egen erfarenhet. Historien här ovanför är min historia, detta hände mig 2009. En bra och uppmärksam person märker om den andra inte vill. Den märker det på kroppsspråk, den märker det på ljud och är man osäker kan man alltid fråga för att vara helt säker.

Sex är ingen rättighet. Jag är inte skyldig att ge dig något för att vi sover tillsammans. Däremot är du som sover med mig skyldig att vara säker på om jag vill ligga med dig innan du gör något med mig. Du har ingen rätt att ta på min kropp om inte jag gett samtycke till det. Du har ingen rätt förvänta dig eller tro dig ha rätt till sex med mig om inte jag visat/sagt tydligt att jag vill ha det. En våldtäkt eller ett sexuellt övergrepp är när du som gärningsman rör mig utan min tillåtelse och fortsätter ändå fast att du inte får något gensvar från min sida. Det behöver inte vara hot, våld eller skrik med i bilden, men om inte jag har givit dig min tillåtelse att röra mig och du inte är uppmärksam nog på mina ljud, på mitt kroppsspråk så är det ett övergrepp. Är jag kåt och vill ligga med dig då kommer du märka det om du bryr dig tillräckligt mycket

Du som varit ute för ett övergrepp ska veta att det aldrig är ditt fel. Du ska aldrig ta på dig skulden och du ska inte känna dig äcklig. Det är enbart gärningsmannen som har gjort fel. Var inte rädd för att anmäla, det är enbart du som kan avgöra när det är ett övergrepp. Det är inte ditt fel, det är enbart du som har rätten till din kropp. Vi är många som sitter i samma situation och vi kämpar tillsammans. ♥







Pole dance choreography



Jag fick inspiration till en koreografi från Josefin på Karlstadpoledancing, så jag kan inte ta äran åt mig för allt men delar av dansen har jag satt ihop själv. :) Jag är nybörjare på detta med att göra koreografier och dansa då jag tycker det är lite jobbigt att faktiskt göra en hel koreografi och inte bara trick och detta är faktiskt första gången jag försöker mig på denna koreografin, så döm inte för hårt. Jag valde att göra en enkel koreografi utan svåra trick för att jag ska våga komma någonstans med min träning. :)




Offentliga personer och näthat

"Du är ju en offentlig person, då får du finna dig i att människor säger elaka saker!"

Detta är en mening som sägs och skrivs väldigt ofta och jag har tagit upp detta ämnet tidigare men det tåls att fortsätta pratas om. Vad räknas egentligen som en offentlig person? Är det om man har 50, 500 eller 5000 följare på instagram? Jag menar, de flesta människor är väl offentliga idag om de äger sociala medier?

Har du en facebook går det enkelt att bara söka upp dig där. Har du en öppen instagram så är det lätt att hitta dig och börja följa dig så vad räknas egentligen som en offentlig person? Är det lika okej att Lisa med 50 följare på instagram får näthat som Elsa med 5000 följare? Vart ska vi dra gränsen för när det är okej att bli näthatad?

Alla människor som har sociala medier har valt att ha sociala medier och finnas på internet, men ingen av dem har valt att bli utsatta för näthat, oavsett om man har 50 eller 5000 följare. Näthat är aldrig okej, oavsett hur lite eller hur många följare man har och vi måste börja ta internet på allvar. Det är riktiga människor bakom datorskärmen som kan må dåligt av det du skriver. Vill du verkligen vara orsaken till att någon gråter sig till sömns på kvällarna? Om vi inte tar tag i detta och börjar ta det på allvar så ökar även risken att just DU eller DINA NÄRA blir utsatta för näthat, är det lika okej för dig som när du utsätter andra? Det ska vara nolltolerans mot näthat och ingen ska behöva bli utsatt, oavsett om vi har många följare eller inte.





Läsarintervju #59 - Lisa


 
Hej Lisa! Berätta lite om dig själv.
Mitt namn är Lisa men jag kallas för det mesta för Dainty. 
Jag är en 25årig tjej från Göteborg som bor med min dotter (varannan vecka) och min katt Micho. 
Just nu håller jag på att plugga upp gymnasiet och på fritiden håller jag på med musik, lär mig att producera och sen blir det en del streetrace och bilevents när tiden finns.

Varför började du blogga?
Jag började blogga för att människor var så trötta på all drama i olika trådar på en hemsida som heter garaget.org. 
Det var i Januari 2009 som jag började blogga efter att ha skrivit i word ett tag.

Vem riktar sig din blogg till?
Min blogg riktar sig till de flesta tror jag för jag skriver otroligt blandat om alla möjliga olika ämnen och händelser. Grunden är ju mitt liv men ibland trillar det in inlägg om annat också.

Hur har livet ändrat sig sen du fick barn?

Oj, livet har blivit kämpigare men bättre sen jag fick barn. Hade jag inte fått min dotter så hade jag nog fortfarande varit en förvirrad tonåring utan mål i livet, nu är jag en förvirrad mamma istället med några mål framför mig. Dottern har verkligen fått mig att växa som människa och hon har lärt mig otroligt mycket om livet trots sin låga ålder. 

Har du någon favoritmat?
Oj, mat är svårt faktiskt. Jag har antagligen uns/bulimi så mat e ah... jobbigt till och från men på rak arm skulle jag nog säga att fläskfilé africana med ris är poppis hos mig. Det är inte ofta jag lagar rätten själv men den beställs ofta när jag är ute haha. 

Ser du upp till någon just nu?
Jag vet inte, kanske... har inte funderat på om jag ser upp till någon. Borde man göra det? 

Film eller serier?
Filmer! Men serier är också bra om man bara slösurfar hemma en vardag.  Men filmer är ett beroende, jag älskar att köpa filmer både till mig och dottern. 

Känner du dig säker i dig själv?
Både ja och nej, till och från. För det mesta är jag säker i mig själv men osäker på alla runt om vilket gör att jag börjar tvivla på mig själv också. Men för det mesta tycker jag att jag är ganska så kickass och fab.

Tack för att du ville delta i en intervju. :) Ni hittar hennes blogg här.

 
 




Veckans kroppsinspiration #26





Min bästa shoulder mount


Igår var jag iväg och tränade på studion och trots mensvärk och huvudvärk fick jag till min bästa shoulder mount hittills. :) Övningen går ut på att man står med ryggen mot stången och lyfter sig med axlarna. Jag har ju lite problem med mina axlar så blir verkligen superglad när jag ser att det går framåt och att mina axlar verkligen klarar detta. Fick beröm av mina kurskamrater också att det var en jättefin shoulder mount med fina fötter (alltså pointade och inte flexade, vilket min tränare hatar ;P).

Även om jag ibland tappar tålamodet och tycker att ingenting går framåt på min träning så går det ju i alla fall bättre och bättre. Jag gör framsteg och det ser jag på varje bild, även om det tar tid ibland. Jag måste bara lära mig att dte är okej att det tar tid och att jag inte alltid har samma förutsättningar som alla andra och därför ska jag heller inte jämföra mig med dem.




Läsarintervju #58 - Emma


Hej Emma! Berätta lite om dig själv, vem är du?
Jag heter Emma Tällberg och bor i en liten byhåla kallad Malung.
Bloggar på bloggen www.emmatallberg.blogg.se och finns även på instagram vid namn emmataallberg!
Jag är 14 år (15 den första augusti) och går just nu i skolan, och som extra jobb har jag bloggen

Vad får man se i din blogg?
I min blogg får man se ett brett utbud av inlägg.
Allt mellan min hårhistoria (från grönt till ljusbrunt) till mina panikångestattacker.

Varför började du att blogga?
Jag började blogga då jag ibland gjorde gästinlägg på min väns blogg, samt för att kunna skriva av mig när jag mår dåligt. Men nu har det blivit någonting mycket mer.
 
Vad är viktigast att tänka på innan man publicerar ett inlägg enligt dig?
Jag vill säga att rubriken bör vara lockande, och skulle det stå fel i rubriken skulle hela inlägget bli förstört enligt mig.

Känner du dig säker i dig själv?

Oj vilken fråga! Både bloggmässigt och personligt lär jag säga nej, men jobbar verkligen på det. Och det är ju någonting som tar tid! :-)
 
Vad gör du för att bli på bättre humör en dålig dag?
När jag är på dåligt humör så pratar jag eller träffar någon jag tycker om! Unnar även mig lite jordgubbar osv.
Om jag inte har någon att träffa så sätter jag på musik och skriver med roligt folk. ;-))

Vad gillar du att läsa om i bloggar?
Älskar att läsa olika tags och personliga inlägg.

Godis eller glass?
Glass!!

Tack och bock för alla svar :) Ni hittar hennes blogg här.





Att tillåta sig själv att må dåligt

Jag som lider av ångest har insett att man måste tillåta sig själv att ibland må dåligt. 
I ett sådant här samhälle är det lätt att man sätter höga krav på sig själv. Man vill vara bäst på allt, man vill vara den snyggaste, man vill hinna med allt.

Trots att vi är på år 2016 så är det fortfarande tabu att må psykiskt dåligt. För man måste ju idag må bra och vara lycklig. Man måste ju vara så lyckad idag och både hinna med att jobba heltid, ha ett välstädat hem, en vältränad kropp, ett fantastiskt sexliv, väluppfostrade barn, samtidigt som man hinner med att roa sig hela tiden och det får inte finnas en gnutta svartsjuka i förhållandet, för då är man för osäker och kontrollerande. Man ska helt enkelt vara den där självsäkra och perfekta personen som aldrig mår dåligt, vilket inte är sanningen.

Alla människor mår ibland dåligt. Alla människor är ibland osäkra på sig själva. Alla människor har dagar där det inte går bra på jobbet. Alla relationer går upp och ner och det är okej! Vi måste få tillåta oss själva att ibland må dåligt och bara vilja strunta i allt. Vi måste få sätta oss ned och gråta för att vi tycker livet suger för stunden. Vi behöver inte vara så jäkla lyckade och bra hela tiden, vi är bara människor. Stänger vi inne vår smärta så blir den till slut bara värre och växer sig större och större. Vissa dagar är det faktiskt okej att bara vilja dra täcket över huvudet, för ingen människa är stark hela tiden. 

Du är bra ändå, även när du har dina downs och det kan ingen ta ifrån dig. Dina känslor är dina och de har du rätt att känna, oavsett om det är glädje eller sorg.





Läsartips - relationer #6


Idag är det Isabell som delar med sig av sina bästa tips för en lyckad relation. :) Tack så mycket för att du ville dela med dig!

"Mina bästa tips är nog att lyssna på varandra och att kunna prata om allt! Även att göra lite roligare saker ibland, så det inte vara blir en grå vardag liksom. Uppskatta varandra! 

Man måste kunna prata och lyssna, från båda håll. Sedan tror jag att det är viktigt att "få upp gnistan" lite då och då, annars blir man lätt som ett gammalt gift par! <3"


Vill du också skriva dina tankar/tips om relationer och få en länk? Kommentera då inlägget jag länkar här nedanför så får du också synas med dina tips. :) Direktlänk till inlägget.




Läs mer:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...