Det verkar som många har fördomar om sådana tjejer som mig. 
Med "som mig" menar jag sådana tjejer som är mycket på Internet, skriver mycket med människor och har lite mer utmanande bilder. Många verkar tro att man är villig till allt, att man är otrogen, att man ligger runt, flörtar med alla och så vidare. Så är det givetvis inte. 

Jag ser ingen anledning till varför just en sådan tjej som jag skulle ligga runt, vara otrogen eller något annat. Därför är det så kul att visa att det faktiskt inte är så. Jag är förlovad, haft en enda man på 4 år och håller mig till honom. Folk måste lära sig att inte döma så fort, alla är vi olika och gör olika val i livet. Det behöver inte vara si eller så. Det är bättre att ta reda på fakta först, innan man dömer. :)

Jag sitter och tänker på hur jag skulle inreda barnrummet när jag får barn.
Om jag får en tjej vill jag ha mycket rosa saker, eftersom jag älskar rosa. Får jag en kille vill jag nog ha mycket gröna saker, då min fästman älskar grönt. Men när de blir äldre och blir mer egna individer så tycker jag att de ska få bestämma själva vilka färger de gillar, vad de vill leka med och hur de vill vara. Jag skulle nog inte måla ett rum rosa, blått eller grönt. Jag skulle nog välja att ha en vit vägg, och pryda den med fina saker istället.

När barnen är väldigt små så kan man ju bestämma vilka kläder och vilka färger de ska ha, men jag tycker inte man ska styra och ställa så mycket när de blir äldre. De ska ju faktiskt bli egna individer, då måste de ju också få utvecklas och välja själva hur de vill vara. Min son kommer få leka med barbie, han kommer få leka med bilar, likaså för min dotter. Så har jag alltid haft det och jag vill ge möjligheten till mina barn att välja.

Är du väldigt strikt med att dina barn/framtida barn ska leka med just "tjejsaker" eller "killsaker"? 

Bilder från http://weheartit.com

Jag har fått frågan ett antal gånger varför jag inte bloggar på Scanal Beauties. 
Fick faktiskt förslaget för bara någon timme sen att jag borde blogga där, för man tjänar snabba cash. Jag skulle faktiskt inte vilja blogga på just den sidan. Tycker inte det passar mig att vara där.

Min blogg är ju en må bra i dig själv blogg, där jag försöker hjälpa människor till ett bättre liv. Där de ska lära sig att acceptera sig själva och älska sig själva. Då skulle det kännas konstigt och fel om de måste besöka min blogg på en sådan sida, där väldigt många av tjejerna är opererade osv. Det skulle också kännas fel att skriva meningen: "VILL DU MÅ BRA I DIG SJÄLV? BESÖK DÅ MIN SIDA PÅ SCANDAL BEAUTIES!". Alltså, det känns ju mer som en sida där man bara bloggar med lättklädda/nakna bilder och lite om sin dag, inte en blogg där man vill få folk att förstå hur vackra vi är som oss själva.

Jag bloggar heller inte för att tjäna pengar. Visst, det är en bonus, ett plus i kanten att faktiskt tjäna lite pengar på det. Det är inga fel, men jag tjänar redan lite pengar på min blogg. Jag bloggar för att jag älskar att skriva, jag bloggar för att jag vill hjälpa människor till ett bättre liv. Jag älskar att diskutera med människor och få veta andras åsikter. Även om jag själv har lättklädda bilder, så tycker jag inte det passar just mig att blogga på just SB.

Något många gör fel på är att de inte är sig själva när de söker partner.
De försöker anpassa sig efter vad personen tycker och vänder kappan efter vinden. Detta kan leda till att man inte träffar den rätta, på grund av att man inte kan vara sig själv. Hur ska personer kunna börja gilla den för den du är, om du inte visar vem du är? Hur skulle André kunna falla för mig och älska mig för den jag är, om jag inte visade vem jag är? 

Jag vill bli älskad för den jag är, därför är jag också noga med att visa vem jag är.
Du duger exakt som du är, du behöver inte fejka något. Om du är dig själv, så kommer du också träffa människor som älskar dig för att du är du. Om man fejkar vem man är, så tycker jag att det är fel att klaga på att ingen vill ha en och älskar en för den man är.

Jag får ofta frågor om hur jag tycker människor ska göra med sex.
Både tjejer och killar skickar och frågar om de ska ge sin partner oralsex, om de ska gå med på analsex och så vidare. Det är lite olika åldrar på de som frågar, men mitt svar blir alltid detsamma.

"Gör det du känner är rätt för dig. Jag kan inte bestämma vad personer ska göra. Känner du dig sugen på att prova, känner dig nyfiken och känner att du vill, så gör det. Men gör inget som känns fel för dig, känn efter ordentligt och stressa inte." 

Ungefär så här brukar mina svar se ut. Jag kan inte säga åt någon att den ska göra si och så, det måste personen själv känna efter. Det viktigaste är att det känns rätt, för både dig och din partner. 

Idag fick det bli två roliga bilder istället. :) Har du något roligt att dela med dig av? Skicka då till evah_blogg@live.se och få en länk till din blogg om du har en. :)

Bildkällor

 Det är så konstigt att man pratar så mycket om tjejer och hur osäkra de kan bli i tonåren, men det är inte många som pratar om killar. Killar kan vara exakt lika osäkra som tjejer. De kanske får hår på snoppen tidigare eller senare än andra, de kanske tycker de har för liten snopp. De kanske har finnar de skäms över och vi ska inte ens snacka om målbrottet. Om de kommer in tidigare i målbrottet kan de bli retade för att de pendlar i rösten och kommer de in senare kan de bli retade för att de inte har tillräcklig basröst.

Killar kan ha exakt lika mycket komplex som tjejer och det sätts även väldigt höga krav på dem. Jag tror att vi måste bli bättre på att snacka om killars osäkerhet, eftersom många tror att den inte existerar. Ju mer vi pratar om det, desto mer respekterat blir det och desto mer kan vi stötta även killarna.

Något jag finner lite konstigt är när man får frågan om det inte är jobbigt att människor tittar på ens utseende. Jag går ju oftast i väldigt tajta kläder, har ofta u-ringat och så vidare. Hade jag funnit det jobbigt att människor kollar på mig, så hade jag inte haft de kläder och de bilder jag har. Jag har valt att ha tajta kläder, jag har valt att ha sådana bilder som jag har. Självklart finner jag det inte jobbigt att folk kollar.

När jag går på stan så är det en hel del människor som kollar, men det gör mig ingenting. Vissa kollar för att de gillar det de ser, vissa kollar för att de ogillar det de ser, vissa kollar för att de känner igen mig. Jag gillar uppmärksamhet så som sagt, det gör mig inte ett dugg att folk kollar. :)

Bildkälla

Det många gör fel på är att de jämför sig med andra, särskilt när det gäller utseende. Säg att du är 163 cm lång och väger 65 kg. Du jämför dig med någon som är exakt lika lång som dig och väger lika mycket, men personen ser ändå smalare ut än dig i dina ögon. Vet du varför? - Jo för att vi är olika byggda i skelettet! Man kan rada upp 10 människor som väger 65 kg och är 163 långa, men de ser ändå inte likadana ut. Kroppsfettet sätter sig på olika ställen på olika människor. Vissa har kraftig benstomme, vissa har större mage eller större lår osv. 

Därför ska vi aldrig jämföra oss, för vi ÄR olika! Vi har olika gener och utifrån våra gener och våra egna kroppar får vi arbeta. Du är inte fel bara för att du inte ser ut som Elsa som väger lika mycket och är lika lång som dig. Kom också ihåg att vågen inte är allt. Använd vågen med sunt förnuft, siffrorna är inte hela världen. Lyssna på DIN EGEN kropp, den vet bäst!

Är det inte konstigt hur reklam för män och kvinnor skiljer sig? 
American Apparel säljer en unisex-skjorta, som alltså är för både kvinnor och män. Detta företaget ska visst vara för frihet och jämlikhet, men är detta verkligen så jämlikt? Som ni vet har jag absolut inga problem med lättklädda bilder, men till vilka grunder ska man visa egentligen? 

Denna skjortan ska vara unisex, företaget ska vara för jämlikhet, men ändå skiljer de så på kvinnor och män. Om hon ska vara lättklädd, kan väl han lika gärna vara det han också, eller så är båda påklädda. Han är ju så påklädd så han knappt visar hud över huvudtaget och glad ser han inte heller ut att vara. Kvinnan visar ju inte ens ansiktet på bilden, utan bilden är ju bara till för att visa hennes kropp. Jag är inte särskilt sugen på att köpa denna skjorta varken till mig eller min fästman, jag vill nog inte ens förknippas med företaget faktiskt. Mer om detta kan ni läsa hääär.

Jag hoppas att detta kan hjälpa er lite om vart ni kan få tag i hjälp. Var inte rädda för att söka hjälp, det är inget att skämmas för och det är inte farligt. Jag har både gått på Barn och ungdomspsykiatrin (BUP), gått hos en sjukgymnast för psyket efter BUP och gått på ungdomsmottagningen och pratat. Det hjälpte mig en hel del. Våga be om hjälp, för du är för bra för att må dåligt. Ta hand om dig och låt dig må bra, det är du värd!

INFORMATIONEN OM FILMEN ÄR TAGEN FRÅN TV24.SE!

Jag tror inte att en relation kan vara 100% rätt, jag tror inte att man litar på någon till 100% eller är exakt lik någon till 100%. Jag tror att om man letar efter någon som är 100% så är det stor risk att man blir ensam. Jag menar inte att man ska nöja sig med mindre, absolut inte. Men jag tror många idag har för höga krav och letar efter den perfekta partnern. Finns den ens?!


Jag tror att man inte ska vara för kräsen. Jag och min fästman är väldigt lika varandra, men vi har också olikheter. Det är jag väldigt glad för. Hade jag velat leva med en kopia av mig själv, så hade jag väl levt ensam istället. En av mig räcker. Det är viktigt för mig att vi har något gemensamt, men han ska ju också vara en egen individ.

Du som har svårt att hitta partner, har du tänkt igenom dina krav? Är de kanske orimliga? Ta dig en tankeställare så kanske du hittar rätt snart. :)

Jag har haft svårt att känna att jag passar in. Jag har lite svårt att umgås med andra människor, då jag kan känna att jag inte passar in någonstans. Jag, som de flesta andra har ju haft tankarna på att ändra mig själv, för att passa in och vara som "alla andra". Men på senare år har jag börjat tänka; varför ska jag ändra mig för att passa andra? Varför kan ingen bli som mig istället? Nu menar jag inte att människor ska ändra sig, absolut inte.

Det jag vill komma fram till är att varför är det alltid jag som ska ändra mig för att passa in? Varför tänker man så? Vill människor umgås med mig om jag börjar dricka alkohol så är det inte mig de vill umgås med, då kan de lika gärna sluta dricka alkohol för att kunna umgås med mig. Det är så konstigt att den som är lite "annorlunda" ska behöva ändra sig. Varför kan inte de "normala" ändra sig och bli mer "onormala"? :)