Det är visst idé att försöka

Hur många gånger har man inte tänkt eller fått höra från andra: "Det där är ingen idé, det kommer ändå inte gå bra. Det är ingen idé att försöka." Jag har fått höra detta otroligt många gånger i mitt liv från andra, både när det gäller jobb, min blogg, träning eller att förändra världen. Jag har även tänkt detta ett antal gånger.

Varför skulle det inte vara värt ett försök? Vad är det värsta som kan hända om det går mindre bra? Hur vet man att man kommer misslyckas om man inte försöker? Man kanske inte lyckas med det man drömmer om just i detta nu, men vad säger att man inte kommer lyckas med det om en vecka, en månad eller om ett år? Om man inte försöker uppnå det man drömmer om så tror jag att man kommer ångra sig för att man inte försökte. Om man försöker och "misslyckas" så kanske det också leder en till något ännu bättre i livet. Du kanske inte blir hockeyproffs, men du kanske inser att konståkning är din grej istället.

Om vi bara ger upp så kommer vi till slut förlora oss själva helt. Så länge man försöker så har man inte misslyckats. Jag drömmer om att köpa hus, att gifta mig, att bilda familj, att få föreläsa, att få skriva böcker, att må bra, att få göra världen till en bättre plats och jag tänker kämpa för att nå dessa drömmar. Vad drömmer du om?





Saknar träningen
 
 
 
 

Ibland saknar jag verkligen att träna pole dance... Jag har aldrig känt mig så stark som när jag tränade det. Jag klarade av saker jag aldrig trodde att jag skulle göra. Det var en frihet att göra olika typer av trick, även om det också innebar en del ångest, blod, svett och tårar. Jag hoppas att jag i framtiden börjar träna detta igen!

Jag har aldrig känt mig bra på saker, men när jag ser dessa bilder känner jag: "WOW, är det där jag?!" Jag har kunnat genomföra saker med min kropp som jag aldrig trodde att jag skulle klara och pole dancingen gav mig mycket bättre självförtroende. Det handlar inte om utseendet, utan om att jag märkte att jag klarar saker, att min kropp klarar saker. Sen var det också väldigt kul att få träna med andra och få det sociala.





Skillnad på individnivå och strukturellt förtryck

Något som jag tycker är viktigt när man ska diskutera ämnen som feminism, rasism, tjockishat och våld är att kunna skilja på strukturellt förtryck och individuella upplevelser. Du som man kan absolut bli utsatt för sexuellt våld, för våld och för kränkningar av kvinnor det är ingen som nekar det. Det sker på individnivå. Däremot är män inte förtryckta. Män som grupp är överlag inte utsatta för dessa saker. Individnivå innebär att Pär 28 år kan bli utsatt för sexualbrott men att det inte är män överlag som utsätts för dessa typer av kränkningar och brott. Du som man behöver inte tänka på hur du klär dig för att undvika att kvinnor ska våldföra sig på dig. Du som man behöver inte tänka på vilka signaler du sänder ut. Du som man behöver inte vara rädd för att kvinnor står för 97% av alla sexualbrott.

Du som smal kan absolut bli kallad öknamn och bli retad för din vikt. Du kan självklart må dåligt över din vikt, men det sker också på individnivå. Att vara smal är en norm i vårt samhälle. Du som smal kan gå in i stort sett vilken butik som helst och hitta kläder för även om de skulle vara för stora så kan du fortfarande använda dem. En tjock människa kan inte tränga på sig de kläder som finns i affären medan du som smal KAN ha för stora kläder. Du som smal ser bilder på din egen kroppsform i tidningar, i filmer, i reklamer, på sociala medier. Den smala kroppen visas upp som den rätta. Du som smal blir inte överlag överöst med kommentarer varje dag på dina sociala medier om hur ful, äcklig, ohälsosam och smal du är. Du som smal får överlag inte höra: "Du är inte smal, du är fin!" för enligt samhället är smal synonymt med fin och tjock är synonymt med ful. Smala som grupp är överlag inte utsatta för dessa typer av kränkningar.

Du som vit kan absolut bli utsatt för kränkningar, du kan få höra saker om din hudfärg, om ditt ursprung. Du kan bli misshandlad för ditt ursprung, men detta är också på individnivå. Vita är inte förtryckta. Det finns ingen omvänd rasism för rasism är ett strukturellt förtryck. Att kalla en vit person för öknamn är en typ av kränkning, men det är inte rasism. Du som vit behöver inte oroa dig för att du inte får ett jobb för att du har fel hudfärg. Du som vit behöver inte oroa dig för att du har fel namn. Du som vit behöver inte oroa dig för att bli dömd som terrorist.

Du som heterosexuell kan bli utsatt för kränkningar, men hur ofta får du höra: "Va, är du som kvinna gift med en man? Fan vad äckligt!" Hur ofta får du som heterosexuell höra att det borde vara olagligt för dig att gifta dig med det motsatta könet och skaffa barn? Hur ofta får du som heterosexuell frågan om hur du egentligen har sex eller hur det går att uppfostra barn med det motsatta könet? Heterosexuella som grupp är inte utsatta för dessa typer av kränkningar.

Så nästa gång du deltar i en diskussion om någon av dessa ämnen, försök att se skillnad på individnivå och strukturellt förtryck, för det är skillnad. Alla kan bli utsatta för sexualbrott, för misshandel, för kränkningar, för orättvisor men det finns vissa grupper som ständigt blir utsatta och som det sker ett ständigt förtryck på. Som samhället anser vara sämre. Med detta sagt så vill jag bara förtydliga att jag tar avstånd från alla typer av kränkningar, våld och orättvisor. Jag rättfärdigar ingen orättvis behandling, jag bara informerar om skillnaderna.