4 saker du kan tänka när du får komplex

Jag tror att i stort sett alla människor har haft eller har komplex för något på sin kropp.
Jag har också komplex och mina komplex växlar väldigt mycket. Ena stunden kan jag ha komplex för min näsa, nästa för brösten och andra stunder för min mage. Därför tänkte jag skriva en liten lista på sätt man kan tänka när man får en negativ tanke om sin kropp. Vi är värda så mycket mer än att gå och oroa oss för olika kroppsdelar och livet är alldeles för kort. När man får en negativ tanke är det viktigt att försöka möta den med en positiv tanke istället. Vi tar så mycket för givet när det gäller vår kropp och vill så gärna ändra det vi är missnöjda med, istället för att faktiskt se vad vår kropp gör för oss, varje dag.

• Du tycker inte om din näsa.
- Tänk då på att du kan andas med din näsa. Din näsa gör att du kan känna goda dofter så som parfym, mat. Du kan känna lukten om det börjar brinna eller om något farligt börjar rinna ut. Din näsa hjälper dig med mycket.

• Du tycker inte om dina ben.
- Hur coolt är det inte att du kan ta dig vart du vill med dina ben? Du kan gå, springa, dansa och cykla med dina ben. Det viktigaste är inte storleken på dina ben. Det viktigaste är att du faktiskt kan använda dem för det finns de människor som inte har ben eller inte kan använda de ben de har fått.

Du tycker inte om dina armar.
- Dina armar kan lyfta saker. Dina armar kan bära dina barn. Dina armar kan krama dina nära och kära. Dina armar kan sträcka sig efter saker så du når. Du kan använda dina armar och händer till att sminka dig, köra bil, äta mat, massera människor, rita och så mycket mer. Var glad för att du har de armar du har!

• Du tycker inte om utseendet på din snippa/snopp.
- Du kanske tycker din snopp är för liten eller för sned. Du kanske tycker din snippa har för stora blygdläppar eller vad det nu kan vara, men har du tänkt på allt du kan göra med ditt könsorgan? Du kan kissa, du kan njuta av sex och onani, du kan göra barn och med din snippa kan du föda barn. Vad spelar utseendet och storleken för roll när du kan göra så mycket roligt och skönt med ditt könsorgan?!





Ha speciella bloggdagar?


Jag har suttit och funderat lite hur jag ska lägga upp mitt bloggande och funderar på att ha bloggdagar. Jag är ju en människa som har mycket att skriva i perioder och i andra perioder ingenting och jag har märkt att ibland kommer det upp inlägg från mig 5 dagar i rad och vissa av er har kommenterat att ni inte hinner läsa allt jag skriver då eftersom jag skriver så pass långa texter. Därför tänkte jag eventuellt lägga upp blogginlägg på måndagar, onsdagar och fredagar för att få mer struktur på det hela.

Så jag tänkte då att planerade blogginlägg kommer upp på måndagar, onsdagar och fredagar men om jag vill uppdatera på en söndag om exempelvis vad jag gjort i helgen, skriva av mig eller vad det nu kan vara så kan jag göra det också. Så bloggen kommer ju inte alltid stå tom de övriga dagarna utan jag kan ju komma med "bonusinlägg" om jag känner för det.

Vad tror ni om detta? Är det något ni skulle gilla?




Du lyser upp mitt liv


Alltså den här mannen...
På den korta tiden jag känt dig så känner jag så väldigt mycket för dig. Du har fått mig att bli mer harmonisk och lugn. Jag har inte lika ofta ångest och när ångesten tittar in så har jag lättare att hantera den. Du gör mig glad och du får mig att skratta. Med dig känner jag igen mig själv, som jag vill vara. Jag har hittat den där glada och spralliga tjejen jag egentligen är. Hela min omgivning och många bloggläsare har kommenterat vilken skillnad det är på mig sen jag träffade dig. Jag har mer energi till saker och det är för att du får mig att må bra och gör mig lycklig.

Tack för att du kom in i mitt liv. Tack för att du står ut med mina humörsvängningar. Tack för att du försöker förstå även om det kan vara svårt att sätta sig in i mitt mående. Tack för att du får mig att känna mig värdefull och älskad. Tack för att du stöttar mig i mitt skrivande. Tack för att du är du! 




5 tips mot panikångest



  Tänk på att dina känslor är ofarliga - Dina reaktioner på olika händelser är helt ofarliga och inget hemskt kommer att inträffa, även om dessa reaktioner är väldigt obehagliga att få. Du kommer inte att dö, du kommer inte att kvävas och du har inte blivit galen.

 Försök tänka lugnande tankar. - Det värsta man kan göra under en panikångestattack är att tänka jobbiga tankar och förvärra situationen. Försök tänka istället på översta punkten, att inget farligt kommer att inträffa utan det är helt normalt och inte farligt.

♥ Tänk på din andning. - Försök att räkna från 1-8 och sedan räknar du från 8-1 samtidigt som du andas djupa och lugna andetag. Detta kan hjälpa dig att sluta hyperventilera.

♥ Tillåt dig själv att känna. - Det är inte fel av dig att känna som du gör, så döm inte dig själv för att du fick en panikattack. Du behöver inte dölja eller skämmas för detta. Försök också att grundligt tänka på vad som händer i din kropp under en panikattack, hur känns det? 

♥ Tänk på att ångesten alltid går över! - En panikattack varar inte för alltid, utan den kommer snart ha gått över. Denna tanke kan lindra din rädsla, så du slipper oroa dig för vad detta faktiskt är. 

Detta inlägg är en repost och jag publicerade den för första gången 12/9-2015.

 
Foto: Jeanette Dahlström. Publicerades ursprungligen i Värmlands folkblad.




Ett öppet brev till föräldrar där ute

Kära föräldrar där ute, denna text är riktad till er.
Jag vet att de flesta av er älskar era barn och skulle göra allt för att skydda dem. Det finns dock en sak många av er missar och det är att hålla koll på vad era barn gör om dagarna och särskilt på internet. Många barn utsätts för hat och hot på internet och många barn utsätter andra för hat och hot på internet.

Friends nätrapport 2017 visar att var sjätte ung (av de 1001 i åldrarna 10-16 år som deltog i undersökningen) vill att vuxna ska vara bra förebilder när de pratar och umgås med andra på internet, men ändå brister många föräldrar på den här punkten. 29% uppger att de vill att föräldrarna ska vara mer intresserade och fråga vad de gör på nätet.

Det är ert ansvar att se till att era barn och andra människor är trygga på internet. Det är ert ansvar att hålla koll på vad barnen gör och att diskutera rätt och fel med dem. Ni måste informera dem om att man inte får hata, hota och trakassera människor, vare sig det är på internet eller i verkliga livet. Nu kanske många av er tänker: "Men de kommer ändå lära sig detta utifrån från andra." Ja, givetvis kommer de det, men då är det ERT ansvar att lära dem att det inte är okej att bete sig så som många andra barn gör. Det är DU som förälder som ska uppfostra ditt barn till en bra medmänniska och se till att de influenser som kommer utifrån inte ska påverka barnet alltför mycket.

Avfärda inte barns konflikter med att de får lösa det själva eller att de bara är barn och att det är så i den åldern för barn måste lära sig rätt och fel och det är ditt ansvar som förälder att lära dem det. Tänk också på att barn inte gör som du säger, barn gör som du gör. Så om du inte är en förebild för barnet utan själv hatar, pratar skit om olika människor och hotar så kommer med största sannolikhet barnet tro att det är okej och göra samma sak.

Det är så otroligt viktigt att du finns där för ditt barn och intresserar dig för vad som händer i deras liv, för vi måste faktiskt inse att internet är livet idag. Det är verklighet. Det är ingen fantasiplats, utan det finns riktiga människor som läser vad vi skriver. Som ser våra bilder och videos. Riktiga människor med tankar, känslor och behov. Det näthat som idag existerar måste få ett stopp. Det är inte okej, oavsett om det sker mot barn eller vuxna. Oavsett om det är barn eller vuxna som utsätter. Det är inte okej oavsett om människor är kända eller inte.

Så ta ditt ansvar som förälder, informera dina barn. Prata med dem. Engagera dig. Var en god förebild. Försök göra dem till så bra människor som möjligt för jag antar att du faktiskt vill att dina barn ska må bra, vara lyckliga och vara fina medmänniskor som får andra att må bra? Visa dem att det inte är okej att bete sig hur som helst, för först när vi alla engagerar oss kan vi göra skillnad. Du kan inte uppfostra ett perfekt och felfritt barn, men du kan göra så gott du kan och faktiskt engagera dig till fullo, i alla dina barns intressen.






Besökte Annas gravplats

Igår var jag iväg och satte ljus och en blomma där du ska ligga. Du är så saknad Anna. Tänker på dig ofta och saknar att prata med dig. Jag kommer tillbaka när allt är ordnat med stenen osv så jag kommer inte lämna dig. Tänker på alla i din närhet och vi alla saknar dig enormt mycket. Tack för alla fina stunder du gav oss vännen. ♥

Det känns så hemskt det som hände dig och jag finner inte ord för hur ont det gör i mig. Du var en sådan fin människa och jag har så mycket frågor egentligen... Varför just du? Hur kan någon vilja dig så illa? Du kommer alltid finnas med mig Anna, nu och för alltid och snart besöker jag din grav igen, när allt är ordnat. ♥

 




Offentliga personer får skylla sig själva

Man kan ofta läsa meningar som: "Du är ju offentlig/känd så du får skylla dig själv om du blir hotad, trakasserad, misshandlad, uthängd, våldtagen. Det är sådant man får stå ut med när man valt kändisskapet."

Jag läser dessa kommentarer dagligen på olika youtubekanaler, bloggar, instagram osv och detta får mig att fundera. Gäller detta alla typer av kändisar, så som hockeyspelare, sångare, bloggare, programledare, politiker eller är det bara en viss "grupp" det gäller? Om Bruce Springsteen skulle bli mördad, skulle hela världen (inklusive de som gillar honom) säga: "Men han var ju känd, herregud det får han väl förvänta sig. Det är hans eget fel som sjöng låtar."?

Skulle de som tänker så här resonera på samma sätt om deras vän, syskon eller barn blev kända? Skulle de bara rycka i axlarna då om deras barn blev hotade, trakasserade, våldtagna eller misshandlade för det är ju deras eget fel som är kända? Skulle de säga till sina barn: "Nej du Berit, jag tänker inte tycka synd om dig för du valde att bli programledare, då får du helt enkelt stå ut med att folk förstör din bil och stirrar in genom dina fönster dagligen. Hade du inte velat det skulle du istället blivit florist!"

Vad är det som gör att om man väljer ett yrke som man älskar så som politiker, bloggare eller hockeyspelare så ska man utsättas för hat, hot och våld och då är det okej, men om du som privatperson blir utsatt då tar det hus i helvete? Kända människor är exakt lika mänskliga som alla andra. De är som dig och mig, bara att fler människor vet vilka de är. Det är ALDRIG okej att utsätta någon för hat, hot och våld, oavsett om de har 20 följare, 1000 följare eller 8 miljoner följare för alla är vi människor, med tankar, känslor och behov.

Oavsett om du är florist, hockeyspelare, undersköterska eller bloggare så ska du kunna få må bra, leva ditt liv och vara ifred. Det finns inget försvar till att behandla någon illa, aldrig någonsin.


Bildkälla




Allt eller inget

En av de saker jag tycker är jobbigast med mig själv är att jag är en periodare, gällande det mesta egentligen. I perioder älskar jag att träna och tränar regelbundet. Andra perioder tränar jag inte ett dugg och tycker det är jättetråkigt. Vissa stunder kan jag hålla mig från sötsaker, nästa period äter jag jättemycket.

Ena perioden bloggar jag ofta, nästa period ingenting. Jag vet ju att saker går i perioder och man har olika mycket lust och energi till saker men det jobbiga är att jag känner att jag oftast inte hittar ett mellanting. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det att vara allt eller inget liksom. Jag har nu under sommaren inte tränat någonting i stort sett och nu hoppas jag att komma igång igen. Men det är jobbigt att hela tiden pendla så mellan allt eller inget.

Är det någon som känner igen sig i detta? Vad gör ni i så fall åt saken, för att hitta ett mellanläge?





En helg i Göteborg

VIlken underbar helg jag har haft!
Det började med i torsdags att Dennis kom till mig och så hade vi grillkväll hos mina föräldrar när hela familjen var samlad. Vi grillade fläskfilé, gjorde hemmagjord klyftpotatis och coleslaw, sallad, vitlöksbaugette och massor av gott till. Spelade musik, dansade, sjöng och fjantade oss och detta var exakt vad jag behövde. 

Sen på fredagen åkte jag och Dennis till Göteborg och tillbringade helgen där. Vi bodde på Scandic Opalen på våning 11 och åt god mat, gick runt lite i Göteborg, badade i poolen på hotellet. På lördagen var vi in på universeum och sen igår var det dags för fansday på Liseberg där hela Frölundalaget var så vi fick autografer.

Jag har dock haft en del humörsvängningar som varit jobbiga och alla gånger vet jag inte ens varför de kommer. Jag blir själv trött på mina humörsvängningar faktiskt... Men utöver det har helgen varit väldigt bra och något jag behövde. Frukosten var fantastisk och jag behövde komma bort och bara slappa faktiskt.

 






 



(Bilden på poolen är lånad från Scandic Opalens hemsida!)

 
 

 




Råd till dig som är anhörig till någon med psykisk ohälsa

Det är många människor som har väldigt lätt att se och påpeka vad dåligt man mår och hur ledsen man är.
"Du är ju ledsen så ofta. Du mår ju så dåligt hela tiden." De har alltså väldigt lätt att uppmärksamma det, men de har väldigt svårt att göra något åt det. Det kan vara svårt att veta vad man kan göra för en person som lider av psykisk ohälsa och då kan man alltid säga något i stil med: "Jag vet inte hur jag ska hantera den här situationen. Vad kan jag göra för att hjälpa dig på vägen?"

Det är så viktigt att försöka hjälpa de som mår dåligt. Det räcker inte bara med att se det eller påpeka det på ett spydigt sätt, för det löser inga problem. Det får inte personen att bli gladare eller komma ifrån sin psykiska ohälsa. Om man däremot har stöd och förståelse från sin omgivning så går det hela mycket lättare. Ensam är inte alltid stark, man behöver stöd i jobbiga situationer utan att bli dömd eller få spydiga kommentarer.

Våga fråga om hur personen mår. Våga berätta att du inte vet så mycket om psykisk ohälsa och visa att du är villig att lära dig. Visa att du bryr dig och är redo att hjälpa personen på vägen. Du behöver inte vara någon psykolog, det räcker med att du är du och att du visar din omtanke, utan att döma, utan spydiga kommentarer och bara finns där. Tillsammans blir man starkare!
 

 
Foto: Jeanette Dahlström. Publicerades ursprungligen i Värmlands folkblad.




Skolstart, rädslor och mobbning


Det är nu augusti och skolstarten närmar sig. Jag vet hur den där ångesten känns att komma tillbaka efter sommarlovet. Tillbaka till glåpord, mobbning och rädslor. För snart ett år sedan skrev jag en artikel till blogg.se om just detta som jag blev väldigt nöjd med och som jag tror att fler kan behöva läsa. Detta är ett ämne det aldrig kan pratas för mycket om, därför tänkte jag länka den en gång till och jag hoppas att ni sprider den vidare så fler får ta del av detta för det är ett sådant otroligt viktigt ämne. Vi kämpar tillsammans och vi nöjer oss inte förrän mobbningen upphör!

Ett utdrag ur texten:

"Jag blev matad om och om igen med att jag inte dög, min självkänsla sjönk till botten och jag frågade mig själv varje dag: ”Varför jag?”. 

60,000 barn per år utsätts för mobbning och var femte ung som utsätts för mobbning och kränkningar vågar inte berätta för någon."

Direktlänk till artikeln




Annas och Tobbes bröllop

I lördags var det bröllop för min syster Anna och hennes Tobias. Jag, Carola och Sofie var tärnor och det var en riktigt fin upplevelse. Bröllopet var otroligt fint, det var en fin plats och jag blev själv sugen på att gifta mig där inne. Det var i Nors kyrka och det är verkligen en underbar plats. Festen hölls sen i sockenstugan som ligger precis bredvid kyrkan och där inne var det jättefint och mysigt.

Det bästa av allt var faktiskt att jag kände att jag utvecklats så extremt mycket. Det var inga problem att prata med folk, ta för sig eller vara tärna och stå där framme inför alla människor. Det var inga problem att starta en konversation utan jag kände mig riktigt bekväm, både i mig själv och mina kläder. Det är så skönt att se sina framsteg och märka att saker faktiskt går bra, så det är jag stolt över. Jag fick också kommentar från flera om intervjun i tidningen så det var riktigt kul.

 




 




 
 
 




Min intervju i Värmlands folkblad






Igår var jag med i Värmlands folkblad (VF). 
De kontaktade mig för ett tag sen då de hade hittat min blogg och tyckte att jag skrev om väldigt intressanta ämnen och tyckte därför att det skulle vara kul att göra en intervju med mig. Så jag träffade fotografen och journalisten vid Värmlands museum och det gick jättebra. Jag blev riktigt nöjd med artikeln, dock står inte min bloggadress eller frölundas betydelse för mig med på internet, utan det är bara i tidningen och jag hamnade även med en stor bild på deras löpsedel.

För er som inte hade möjlighet att köpa tidningen så kan ni läsa intervjun på internet. Direktlänk till den.




Gilla min sida på facebook





Till dig som skriver elaka saker

Den här texten är riktad till dig som skriver elaka kommentarer till andra.

Jag vill att du funderar på varför du väljer att göra detta. Vad är det som får dig att skriva en elak kommentar om en annan människa och trycka på skicka? Vad är det som får dig att må så dåligt att du känner dig i behov av att trycka ned andra? Kanske är det att du haft föräldrar som svikit dig? En partner som lämnat dig? Kanske du själv blivit mobbad och utstött? Kanske har du haft en dålig dag på jobbet och tar ut din ilska på internet? Kanske du är olycklig på andra punkter i ditt liv.

Vad det än är som gör att du klickar på skicka så vill jag att du ska tänka efter. Tänka över hur detta påverkar personen du skickar det till. Hur det påverkar dig. Hur det kanske påverkar dina nära och kära. Om du skriver att en person är ful, blir den snyggare då? Blir du säkrare i dig själv då? Försvinner dina problem då? Hur hjälper den här kommentaren dig eller någon annan? Och eftersom den inte hjälper någon, varför då säga den?

Jag vill också att du funderar på hur du vill vara som person. Vill du vara någon som människor ser upp till och som folk anser vara en bra person? Vill du vara en förebild för dina barn/blivande barn? Eller vill du vara en människa som sprider hat, negativitet och som lär sina barn att man ska vara elak mot andra? Om du inte vill att dina barn ska utsättas för hat, då ska du inte heller utsätta andra för det. Du behöver inte vara elak mot andra människor för att känna dig värdefull, för du är värdefull utan att kränka andra. Du räcker till och du är bra. Om du mår dåligt över olika saker i ditt liv så finns det annan hjälp att få och du kan hitta sätt att hantera dina känslor på, men detta är inte rätta vägen. Så snälla innan du trycker på skicka, tänk efter en extra gång. Du är bättre än så här och innerst inne vill du förmodligen inte förknippas med någon som är elak.

Du får absolut ha din åsikt, det är ingen som tar den rätten ifrån dig, men att vara elak mot en annan människa är aldrig en rättighet. Du vet inte vad personen du skriver till går igenom och just din kommentar kan få bägaren att rinna över. 





Debattartikel om relationer


Igår publicerade nyheter24 min text om att bli illa behandlad i relationer då både de och jag tycker det är ett väldigt viktigt ämne att prata om, då det är väldigt vanligt med olika typer av våld i nära relationer.

Jag hoppas att ni vill dela den och låta fler ta del av den så vi kan sprida budskapet vidare! :) Direktlänk till min artikel.




Grillning med goa gubbar










Igår hade vi i Goa Gubbar Värmland grilldag på Skutberget med brännboll och fotboll, vilket var väldigt roligt. För er som inte vet så är goa gubbar supporterförening till Frölunda. Sen jag började hålla på frölunda så har jag börjat hitta hem känner jag. Jag har träffat så många fina människor genom frölunda, bland annat min underbara pojkvän. Och det är så kul att ha något som för oss samman när vi är så många olika typer av människor, men hockeyn har vi alla gemensamt.

Vi grillade i alla fall hamburgare och korv, lyssnade på musik, spelade brännboll och fotboll samt snackade lite. Efter ett tag kom regnet så då bar det av hemåt och det första jag och Dennis gjorde var typ att kasta oss i sängen, se film och äta lite gott så det var en oerhört bra dag.

Hela helgen har faktiskt varit väldigt bra! :)




Det viktigaste i en relation


Jag som intresserar mig väldigt mycket för psykologi och välmående intresserar mig också väldigt mycket för relationer och då menar jag alla slags relationer. Jag är säker på att våra relationer påverkar vår psykiska hälsa enormt mycket. Om vi blir sårade eller sårar någon vi älskar så påverkas ju såklart humöret och ens hälsa.

Det viktigaste för mig i relationer är inte att få dyra presenter (även om presenter kan vara roligt och en del av förhållandet också). Det viktigaste för mig är att känna mig sedd. Känna mig uppskattad. Känna mig älskad och omtyckt. Känna mig respekterad och att bli hörd. Inga presenter i världen kan gå upp mot dessa punkter. 

Att få höra att någon saknar en, tycker om en, att man är fin eller att man är bra helt spontant betyder så otroligt mycket, för en relation grundar sig i att bekräfta varandra och att se varandra. Det är så enkelt att göra någon glad och det behövs inte mycket. Jag tror det är enormt viktigt att aldrig sluta bekräfta varandra på både psykiska och fysiska sätt. Människor behöver beröm och beröring men det gäller att hitta en fin balans mellan dessa två. Man kan inte bara berömma sin partner och aldrig röra personen, men det får inte heller vara tvärtom. Det handlar alltså om att se din partner, både psykiskt och fysiskt OCH berätta samt visa det för din partner.

Många människor håller kärleken till sin partner inom sig eller pratar med andra om hur mycket de tycker om sin partner, men det viktigtaste är att du visar din partner den kärleken. Håll den inte inom dig, för där inne gör den ingen nytta. Släpp ut den, berätta för din partner att du tycker om hen, vad du tycker om med hen, rör vid hen. Få hen att förstå att du bryr dig och håller av hen. Förvänta dig inte att få psykisk och fysisk bekräftelse om du inte ger det själv.  Visa att du är villig att ge av dig själv och att du vill få din partner att må bra, både psykiskt och fysiskt, för när man känner sig sedd, respekterad och uppskattad i en relation så går saker oftast så mycket lättare.




Ångesten äter upp mig idag

Jag har generellt den senaste tiden haft mycket mindre ångest, men idag (torsdag) har det varit en fruktansvärd dag. Jag vet inte varför, men ångesten har gnagt som sjutton gällande allt. Jag blir så otroligt trött när det är så här så jag kan sova hur länge som helst, men när natten kommer så kommer natt-tankarna och jag kan inte slappna av. 

Den senaste tiden har så många bra saker inträffat och jag har mått mycket bättre och därför blir det nästan jobbigare när dessa dagar kommer för att jag inte riktigt förstår. Det är så snabba vändningar ibland att jag knappt klarar av det själv, för ena dagen (som igår onsdag exempelvis) mådde jag superbra, allt var roligt och gick bra, men idag är det tvärtom och jag blir bara liggandes i en hög och gråter.

Under dessa dagar oroar jag mig för allt. För att inte räcka till, för att bli ensam och övergiven, för att bli sviken, för att bli sjuk, för att min dator ska gå sönder, för att mista mina nära och kära, för att dö. Det finns liksom inga gränser för min oro och just den här typen av oro har jag inte riktigt lärt mig hantera än. För hur hanterar man katastroftankar som bara fylls på en efter en gällande allt man kan tänka sig? Mycket av min ångest kan jag hantera idag, men inte just den här typen. Jag kan börja gråta av minsta lilla för att jag börjar oroa mig och hjärnan går på högvarv för att överanalysera.

För några nätter sen drömde jag om att jag tappade mina tänder och jag läste att det har med att göra att man känner sig maktlös. Kanske har det med denna ångesten att göra... Jag har sovit bättre de senaste nätterna dock. Jag vet att jag tar stora steg framåt och min familj märker stor skillnad på mig särskilt senaste månaden, men de här dagarna är fortfarande otroligt jobbiga så nu gäller det bara att hitta sättet att hantera detta på.





Hur vill du vara som person?

Jag tänkte spinna vidare på mitt förra inlägg gällande att det bara är en själv som kan göra sitt liv och sitt mående bättre. Det är ju faktiskt så att bara en själv kan styra sitt eget liv. Man kan inte styra vad som händer en, men man kan styra hur man hanterar det om man lär sig det. Det kräver träning och mycket jobb, men det går att lära sig.

Mitt bästa tips till att ta kontroll över sitt liv är att fråga sig själv hur man vill vara som person. Om du fick bestämma exakt hur du skulle vara (rimliga saker handlar detta om, då du inte ska önska dig att bli längre om du är kort exempelvis), hur skulle du vara då? Anteckna alla dessa saker och sträva efter att bli den personen. Jag jobbar själv på detta, jag är inte där än men det går framåt varje dag och det är det viktigaste. Vissa egenskaper har man såklart redan och då handlar det mer om att behålla de egenskaperna och inte förlora dem, men har man en bild av hur man vill vara som person så minskar risken att man faktiskt tappar bort sig själv.

För att hjälpa er lite på traven tänkte jag skriva en lista på hur jag vill vara som person:

♥ Jag vill vara självsäker och tro på mig själv, både på min insida och min utsida.
♥ Jag vill vara en glad och sprallig person som jag var förr.
♥ Jag vill skratta ofta och kunna bjuda på mig själv.
♥ Jag vill vara en bra vän och flickvän.
♥ Jag vill vara en bra syster och dotter.
♥ Jag vill vara min egen bästa vän.
♥ Jag vill vara ångestfri.
♥ Jag vill må bra och vara lycklig.
♥ Jag vill vara en förebild.
♥ Jag vill vara trygg.
♥ Jag vill vara pålitlig och ärlig.
♥ Jag vill vara hjälpsam och snäll.
♥ Jag vill ha tillit till andra och mig själv.
♥ Jag vill vara positiv och hoppfull.





Svar på tal på min debattartikel


Den här kommentaren fick jag på min artikel om hur jag hanterar min ångest och jag kände att jag var tvungen att svara på denna här i bloggen då det är så synd att människor underminerar andras upplevelser och känslor för att det inte passar in i deras mall om hur psykisk ohälsa är.

Jag har aldrig sagt att det är enkelt att ta sig ur sin psykiska ohälsa. Hade det varit det hade jag inte varit sjuk så länge som jag varit, alltså i 19 år. Då hade jag varit frisk på ett ögonblick. Att leva med psykisk ohälsa är inte enkelt. Däremot får man försöka lära sig hantera det och göra det bästa av situationen. Jag har inte valt att bli sjuk. Jag har inte valt att behöva gå i terapi år efter år. Däremot kan jag försöka bli bättre och komma till ett välbefinnande. Det är ingen lätt resa och det går inte på ett ögonblick, men det viktigaste är att man försöker för ingen annan än en själv kan förändra sitt liv och sitt mående.

De tipsen jag gav är inget som fungerar för alla, de fungerar inte ens för mig jämt och ständigt. Alla får vi försöka hitta våra egna sätt för att hantera vår psykiska ohälsa och ingenting är fel så länge det inte skadar en själv eller andra människor. Vem bestämmer vad som är "det lilla" som denna kvinna skriver? Ditt är jobbigt för dig och mitt är jobbigt för mig, men det är ingen tävling om vem som har det värst och det värsta är att denna kvinna jobbar som sköterska på ett sjukhus. Om man gör det borde man väl ändå ha liten kunskap om att man aldrig, aldrig ska underminera någon och dess upplevelser och att psykisk ohälsa är något som är olika från person till person.

Kom ihåg, du kan inte hjälpa att du blir sjuk men du kan göra allt i din makt för att bli frisk. Det är viktigt att kämpa för sitt välmående, för du är värd att må bra och vara lycklig. Du är värd att leva det liv du vill leva, men du måste kämpa för det själv. Du kan behöva hjälp utifrån, men arbetet måste du själv göra för ingen annan kan göra det åt dig. Kanske några av mina tips kan fungera för dig, kanske inte men det viktigaste är att du hittar dina sätt som får dig att må bra!




Debattartikel om ångest


Igår publicerade nyheter24 min text om hur jag hanterar min ångest. Känns så himla bra att mina texter uppmärksammas och att folk gillar det jag skriver. Det gör mig så glad alltså! Fortsätt dela, kommentera och läs mina texter så ska vi göra världen till en bättre plats! :)

Direktlänk till artikeln




Arvingarna i Skruvstadparken

Alltså vilken underbar lördag jag hade alltså!
Min syster Anna kom till mig på eftermiddagen och vi åt lite mat ihop och pratade. Sen var det dags att börja fixa sig för att gå ut på Arvingarna som var i Skruvstadparken här i Grums. När vi var klara kom även vår andra syster Carola till mig och vi tog bilder, pratade och hade kul.

Att vara där och se Arvingarna var en dröm för mig även om jag sett dem flera gånger innan. Jag har älskat detta bandet så länge och lyssnat på dem så länge jag kan minnas. Lyssnade nästan sönder kasettbandet Anna spelade in åt mig med deras låtar. Det var ett otroligt drag där borta och det bästa var när vi fick ta bild med hela bandet. Så lycklig jag var då alltså. ♥

Det blev dock väldigt jobbigt på slutet för folk blev alldeles för fulla och det spårade ur totalt. Jag har stora blåmärken efter jag blev knuffad hela tiden. Att människor inte kan bete sig... Så vi åkte faktiskt innan det var slut bara för att det blev så jobbigt, men i övrigt en helt fantastisk kväll som jag behövde. Kunde släppa loss och dansa som jag inte gjort på flera år. Jag kände mig som mig själv igen förutom sista halvtimmen då panikångesten kom, men fan vad stolt jag är över mig själv alltså! Träffade också gamla vänner och klasskompisar där borta så det var jättekul!

Tusen tack till mina kära syskon för denna kvällen. Jag älskar er otroligt mycket och ni är bäst. Detta behövde vi. ♥♥























Vad är normalt och onormalt?

Man kan ofta höra att det snackas om vad som är normalt och meningar som: "Att se ut så där är inte normalt!". Men vem bestämmer egentligen vad som är normalt och vad som är onormalt? Därför tänkte jag skriva min definition av de här orden. 

Normalt: Det är när du lever på ett sätt som inte hindrar dig i din vardag. Som får dig att må bra och som inte gör varken dig själv eller andra illa. En man som exempelvis klär sig i kvinnokläder och mår bra av det är normalt för det skadar inte honom och det skadar inte någon annan. (Nej, det räknas inte som att skada någon om det finns någon som tycker det är äckligt eller fult. Då kan den personen titta bort bara och lägga sin tid på det den gilar.) Det som är normalt skadar ingen och får inte någon att må dåligt. 

Onormalt: Det är när du lever på ett sätt som gör dig själv eller andra människor illa. Som hindrar din vardag, som ställer till det för dig eller för någon annan. Att ha ett extremt kontrollbehov, att se ned på andra människor på grund av kön, urpsrung, läggning osv eller att vara elak mot andra människor bland annat är inte normalt. Det som är onormalt skadar människor och får människor att må dåligt och är ett hinder i vardagen.





Svar på frågestunden

1. När man ger dig komplimanger om hur du ser ut och även om andra saker som man tycker du varit duktig på, hur känns det?
Jag blir oftast väldigt glad så länge komplimangen är skriven/sagd på ett bra sätt.

2. Vad är det mest positiva du upplevt förra året? Och detta året än så länge? 
Det mest positiva förra året var nog när jag fick börja i grupp-terapi och att jag kom till insikt gällande mig själv. Det mest positiva detta året är att jag träffade min pojkvän och att jag har vågat säga upp kontakten med människor som inte behandlar mig bra.

3. Vad får dig att fastna för en blogg och stör du dig på något inom bloggvärlden? I så fall vad?
Det som får mig att fastna är personens sätt att skriva på och om det är ordning och reda i bloggen. Jag vill gärna läsa välskrivna och lättlästa texter om saker som psykisk ohälsa eller feminism. Det finns inte så mycket jag stör mig på i bloggvärlden längre faktiskt, men något som irriterar mig är allt näthat som finns. Det är inte okej!

4. Vad ska du göra i sommar? 
I sommar har jag inte så jättemycket planerat faktiskt. Ska nog mest umgås med pojkvännen, göra små roadtrips och så ska jag iväg på arvingarna.

5. Vilket är ditt favoritdjur?
Ugglor och delfiner tror jag, men när det gäller husdjur så är det hund.

6. Vill du föreläsa? 
Jag skulle väldigt gärna vilja börja föreläsa.

7. Vad för chips gillar du?
Lite allt möjligt faktiskt, men lättsaltade, grillchips och dill och gräslök är nog det jag äter mest.

8. Godis eller glass? 
Godis.

9. Har du något favoritprogram?
How I met your mother, om det räknas som program?

10. Vilket är ditt drömresmål?
Bora bora tror jag.

11. Vad är du mest nöjd med hos dig själv?
Att jag kämpar på fast det är tufft och att jag hela tiden vill lära mig nya saker.

12. Gillar du Liseberg?
Ja, det kan vara kul ibland.

 
13. Vad är din favoritfrukost och favoritmat?
Jag äter väldigt sällan frukost faktiskt. Min favoritmat är nog tacogratäng.

14. Vad jobbar du med?
Jag är personlig assistent och skribent.

15. Hur mår du just nu?
Jag mår bra tack. Det går framåt med mitt mående hela tiden så det känns bra.

16. Vad är det roligaste med bloggandet?
Att få nå ut till människor och kunna hjälpa andra.

17. Vad skulle du säga är den största förändringen med dig nu mot förr och med din blogg nu mot förr? 
Den största förändringen med mig själv är att jag har hittat mig själv mer och mer och börjat förstå varför jag mår som jag mår. Jag har tagit tag i mitt liv på ett annat sätt och vuxit enormt mycket på det. Den största förändringen med min blogg är att jag idag bara publicerar texter jag själv är väldigt stolt över och att jag kan formulera mig på ett annat sätt samt att jag alltid lägger väldigt mycket tid på att läsa på om ämnet jag skriver om, så jag får rätt fakta och statistik.

18. Skulle du vilja utbilda dig till någonting?
Jag har länge funderat på endera journalist eller psykoterapeut.

19. Vad är godast; pizza eller hamburgare? 
Hamburgare.

20. Vad tycker du i nuläget är jobbigast med din GAD?
Jag har haft väldigt mycket lättare med min GAD senaste tiden faktiskt, men det jobbigaste är när den kommer utan att det finns någon förklaring, när man inte alls förstår varför man känner oro inför exakt allt. När den bara sitter där och trycker utan att det finns en specifik orsak.

21. Berätta mer om din pojkvän och er framtid/planer? Barn? Samboliv? Osv
Vi har inte pratat så mycket om detta då det är ganska nytt, men självklart finns det ju en förhoppning om att detta kan vara mannen jag faktiskt gifter mig och skaffar barn med då båda faktiskt vill ha familjeliv. Men vi tar det som det kommer. :)

22. Vad är du mest stolt över?
Att jag är en bra person som kan och vill hjälpa andra.

23. Vad är det bästa och sämsta med din nya pojkvän?
Det bästa är hur omtänksam och genomsnäll han är. Han får mig verkligen att må bra och bli glad och han gör mina dagar bättre. Vi har otroligt kul ihop och han engagerar sig i mina intressen och peppar mig.

Det sämsta är nog att han älskar att reta mig haha. ;P

24. Har din kille barn?
Nej, han har inga barn än.





Läs mer:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...
Powered by Jasper Roberts - Blog