Debatt - mäns våld mot kvinnor


Igår publicerade debattcentrum min text om mäns våld mot kvinnor, vilket jag tycker är jättekul!
Har du inte läst min text så får du gärna göra det. Dela vidare och kommentera också! :)

Direktlänk till artikeln.




Jag är stark

Det är så lätt att se sina dåliga sidor och tycka att man är värdelös och dålig. Varför är det så svårt att se det man är bra och stark på? Jag tänkte därför skriva en lista på punkter som jag är stark på för vi alla är starka människor, om vi bara kan se vad vi är starka på.

♥ Jag är stark för att jag står upp efter allt jag har varit med om.

♥ Jag är stark för att jag vågar göra det jag tror på.

♥ Jag är stark för att jag vågar ge mig in i ett förhållande, trots att jag blivit sårad.

♥ Jag är stark för att jag kämpar för det jag vill göra.

♥ Jag är stark för att jag vågar säga mina åsikter och tankar.

♥ Jag är stark för att jag vågar vara svag.

♥ Jag är stark för att jag vågar vara jag.

 Jag är stark för att jag hela tiden kämpar för att må bättre.

♥ Jag är stark för att jag försöker hjälpa andra människor.

♥ Jag är stark för att jag inte ger upp.

♥ Jag är stark för att jag vågar berätta min historia.

Vad är du stark på? Tänk efter och peppa dig själv med dessa punkter!
 
Det här inlägget är en repost och jag publicerade det första gången 28/9-2015




En underbar helg

Gud vilken underbar helg jag har haft alltså!
På fredagen kom Dennis till mig så vi åkte till min föräldrar och han hjälpte pappa att sätta fast dekaler eller vad man ska kalla det på pappas bilruta. Sen satt vi och pratade lite innan jag och Dennis åkte till Karlstad och handlade lite. Jag köpte julgardiner till vardagsrummet, dörrmatta med julmotiv och lite annat roligt.

Igår åkte vi ned till Göteborg för att se hockey för Frölunda mötte Örebro. Vi tog bilen ned och några andra härifrån Värmland åkte buss men det var skönt att ha bilen faktiskt. Frölunda vann med 3-1 så det var en riktigt rolig match. På vägen hem lyssnade vi på jättemycket bra musik och sjöng med vilket var jättekul. När vi kom hem låg vi bara i soffan och myste framför tv:n. Den här resan behövdes verkligen känner jag! :)











Därför måste vi debattera mäns våld mot kvinnor före kvinnors våld mot män

"Kvinnor tafsar på män och våldtar män också så varför bara bry sig om vad män gör mot kvinnor?"

Det här är en mening jag hör väldigt ofta. Egentligen så fort man diskuterar mäns våld och beteende mot kvinnor. Självklart händer det att män blir både tafsade på och våldtagna av kvinnor också, men det sker mer sällan än vad män utsätter kvinnor. 20 300 sexualbrott polisanmäldes år 2016 och 97% av de misstänkta är män. Av de anmälda våldtäktsbrotten utgjordes 3 710 (56 %) av våldtäkter mot vuxna och i 96% (3 560) av dessa fall var brottsoffren kvinnor, medan de i 4%(147) av fallen var män säger BRÅ.

Mäns våld mot kvinnor är ett samhällsproblem och måste därför prioriteras då det är väldigt vanligt att män tar sig friheter genom att tafsa, tjata sig till sex eller bilder av olika slag, hota sig till sex eller bilder eller genomföra andra övergrepp av olika slag. Att 97% av alla anmälda sexualbrott begås av män innebär inte att 97% av alla världens män utsätter kvinnor för övergrepp men det innebär inte heller att det är en, två eller tre män som gör det här. Siffran visar på att det är alldeles för många män som tar sig friheter och tror sig ha rätt till kvinnors kroppar.  Jag ska ta ett exempel så kanske det blir lättare att förstå varför man måste prioritera.

Vi har Väg A. På denna vägen sker det 10 olyckor per dag och något måste göras för att det ska ske färre olyckor. Vägen behöver alltså byggas om för att minska risken för olyckor.

Sen har vi Väg B. På denna vägen sker en olycka varannan månad. 

Vilken väg ska vi prioritera att bygga om? - Jo den där det sker mest olyckor för där skadas och dödas mest folk, vilket innebär att det är akut att bygga om denna vägen för att rädda liv. Det här innebär inte att de olyckor som sker på Väg B är av mindre värde eller mindre viktiga, men att man måste sätta in större insatser där det behövs som mest.

Så här är det även med mäns våld mot kvinnor. Detta är något som sker varje dag och vanligast är det att bli utsatt för våld i en nära relation. Att vi diskuterar mäns våld mot kvinnor mer än kvinnors våld mot män innebär inte att det inte existerar eller att de män som blir utsatta av kvinnor inte är viktiga eller inte räknas. Det innebär bara att denna debatten måste tas för att kunna göra skillnad. Det innebär att alla människor måste ta sitt ansvar och prata om detta och reflektera över sitt eget sätt att vara på. Det innebär att vi alla måste säga ifrån när män går över gränsen på alla sätt, att hjälpa varandra, att se till att få en lagändring för vi kvinnor skriker oss hesa för vi orkar inte mer. Vi orkar inte längre bli nedtystade, inte bli tagna på allvar och att ständigt gå i riskzonen för mäns våld. Jag vet att män utsätts i större utsträckning för våld och att det är farligare som man att gå på stan exempelvis, men det våldet de utsätts för är då i regel av andra män så mäns våld är något som måste förändras, för alla människors skull!


Bildkälla




Jag bestämmer själv i min blogg

Jag har insett vikten av att göra sig av med dålig energi och faktiskt hålla fast vid den energi som är bra. Sen jag insåg att jag bestämmer själv över min blogg och mina andra sociala medier så har det blivit mycket roligare. Min blogg är inget diskussionsforum utan ett ställe där jag ventilerar mina tankar, åsikter och känslor. Jag har alltså inget slags ansvar att läsa kommentarer eller svara på kommentarer jag inte anser är viktiga eller relevanta.
 
Vissa kommentarer jag får läser jag knappt. Jag kan läsa några enstaka ord och direkt jag ser att det är en kommentar som jag inte finner något värde i så raderar jag den. Det kan gälla reklam för sin egen blogg, en spamkommentar eller en kommentar som på något sätt innehåller gnäll eller kränkningar mot mig eller någon annan.
 
För några år sen var jag den som skulle svara på alla kommentarer och alltid lägga ned energi på svar på tal, men idag vet jag bättre. Jag lägger min energi där jag vill lägga den idag och känner inget ansvar att diskutera med människor som jag inte får ut något av att diskutera med. Jag har lärt mig att se igenom kommentarer där det otrevliga försöker döljas med meningar som: "Inte för att vara elak men..." eller kommentarer där personen i fråga egentligen inte bryr sig utan bara vill klaga lite. Jag styr själv över mina sociala medier och det är en otroligt skön känsla när man insett det!





Det här drömmer jag om

 
♥ Att kunna leva på mitt skrivande.

♥ Att skriva en självbiografi.

♥ Bli sambo med min pojkvän.

♥ Att föreläsa.

♥ Samarbeta med något företag och få göra någon slags kollektion, kanske en klädkollektion.

♥ Gifta mig.

♥ Bli gravid.

♥ Att bli ångestfri.

♥ Köpa hus.

♥ Lära känna Helen Torsgården.
 
♥ Att börja älska mig själv, på riktigt.





Hur mitt skrivande startade


Skrivandet har alltid varit en väldigt stor del av mitt liv.
Redan som barn innan jag kunde skriva ville jag förmedla mig i text. Jag skrev ofta brev till min familj med olika tecken som ingen kunde läsa men jag ville så gärna skriva och läsa. Här ovanför är två brev jag skrivit till min familj när jag kanske var 3-4 år. Här hade jag i alla fall lärt mig skriva mitt namn även om jag säkert fick hjälp att skriva det. Min familj fick väldigt många brev av olika slag när jag var liten och jag skrev väldigt mycket när jag var ledsen över något.

Jag älskade att skriva i skolan och hade väldigt bra betyg i svenska. Jag skrev ofta berättelser och skickade även in olika noveller till tävlingar när jag var ca 10-11 år. Så skrivandet är alltid något jag velat hålla på med. Det är först idag som jag verkligen blir nöjd med mina texter och känner att jag kan förmedla mig. Jag tycker själv att jag skriver väldigt bra och tycker faktiskt att mina texter förtjänar mer uppmärksamhet.

Min stora dröm är ju att få skriva böcker, fortsätta blogga, skriva för tidningar och få utveckla mig mer inom skrivandet då jag tycker det är så otroligt kul att bara sätta mig ned vid datorn och låta fingrarna flyga över tangenterna.




Ett brev från ångesten

Hej Evah! Det är din ångest som skriver.
Vi har ju känt varandra länge nu. Jag har varit med dig sen du var barn och gjort allt jag kan för att trycka ned dig och för att få dig att må dåligt. Vi har haft många stunder tillsammans och du har börjat vänja dig att ha mig som sällskap.

Du vet, varje gång du sitter och gråter och är ledsen så är jag där och gör det hela värre för det är så jag livnär mig. Jag mår bra av att du mår dåligt. Varje gång du mår lite bättre försöker jag trycka ned dig igen för det är där du hör hemma, med mig i det mörka och svarta. Hur kan du någonsin tro att någon kan älska dig? Att någon egentligen ska bry sig om dig och att du ska lyckas med saker? Du är ingen speciell, du är bara Evah som bor med mig Ångest och varje gång du försöker må bättre tänker jag trycka ned dig lite ytterligare. Jag krigar mot dig Evah. Jag krigar tills jag fått det jag vill.

Vem skulle du egentligen vara utan mig? Jag är ju den som funnits med dig i alla år. Jag har ju blivit din vän nu. Det är bara mig du kan lita på Evah. Jag tänker tillbaka på alla gånger jag fått dig att inte vilja finnas kvar på jorden. Jag tänker på alla gånger jag fått dig att tro att du är ensam, ful, äcklig och värdelös. Jag tänker på alla gånger jag fått dig att tro att saker kommer gå åt helvete och alla gånger du förbereder dig på det allra värsta. Det är min förtjänst. Jag tänker på de gånger du skadat dig själv för att jag lyckats trycka ned dig så mycket. Visst är jag en bra och trogen vän? Du kämpar för att bli av med mig men jag finns ännu kvar i dig. Vi hörs snart igen ska du se!

Om min ångest kunde prata så känns det som den skulle säga något sådant här till mig. Ångesten är ett mörkt och fult monster som vill trycka ned en i det mörkaste hål. Det Herr Ångest inte vet om, är att jag är starkare än honom och kommer kriga jag med. Jag kommer kriga ännu hårdare än vad ångesten gör för han ska inte få vinna, det är en sak som är säker och sakta men säkert ser jag Herr Ångest bli mindre och mindre och jag större och större!





Detta får mig att må bra

 
1. Att uppdatera bloggen. Känslan när jag skriver en text jag blir nöjd med är oslagbar.

2. Min underbara familj och min underbara pojkvän.

3. Att träna.

4. Att få prata med er och få läsa alla era fina kommentarer.

5. Att inreda och fixa i mitt hem.

6. Rensa kläder, skor, ja egentligen all rensning älskar jag!

 
7. Att få hjälpa och peppa andra.

8. Att lyssna på poddar, kolla youtube och lyssna på musik.

9. Att baka och laga mat.

10. När min pojkvän får mig att känna mig älskad och bäst i världen.

11. Att äta choklad, jag älskar choklad!!!

12. Att gå till min terapeut och känna att jag hela tiden utvecklas och gör framsteg.


Smörgåstårtan jag gjorde igår till kalaset för att fira mina systrar som fyller år. Vi slår ihop de tre då det är så nära jul och det är svårt att få tiden att gå ihop.




Två nya debattartiklar




Har glömt bort att visa er att jag medverkat i några nya debattartiklar igen.
Den första ville nyheter24 ha efter de läst mitt inlägg i min blogg och självklart fick de publicera det. Sen blev jag även kontaktad av en ny sajt som heter Debattcentrum och självklart fick de också sprida mina texter. Så himla kul att nå ut med sina texter och hoppas på att kunna göra det mer och mer! :)

Direktlänk till första artikeln
Direktlänk till andra artikeln




Slippa julstressen och må bättre

Julen börjar närma sig och det är något som många finner väldigt jobbigt och stressande då det är mycket som ska göras. Många sitter ensamma under jul, andra har en omgivning som kanske har problem med alkoholen eller så kanske pressen på att vara glad och må bra blir för stor för många så det blir ett bakslag istället.

Jag själv älskar julen och oftast mår jag mycket bättre under november-december än vad jag gör annars under året. Att förbereda inför jul är väldigt härligt tycker jag och varje år längtar jag enormt mycket. Jag älskar att pynta, baka, ge bort julklappar, gemenskapen och all mat.

Jag har dock blivit den som verkligen börjar i tid med allting nu för tiden. Jag är redan färdig med i stort sett alla julklappar, har även packat in dem. Jag är nästan färdig med allt julbak och hos mamma och pappa har jag börjat sätta upp lite ljusstakar eftersom jag vill hjälpa mamma. Dock är det många som stör sig på att man är så tidig och klagar på att det är för tidigt, att man ska sätta upp ljusstakar vid advent och inte tidigare.

Jag tänker så här, jag lider ju av ångest och är väldigt stressad annars så varför öka på den stressen med att göra allt i december? Köpa julklappar, baka, pynta, städa och allt där till. Jag börjar i tid för att slippa stressen och för att kunna njuta av julen istället för att vara utbränd när julen kommer. Jag älskar julen och julen får mig oftast att må bättre, så varför inte njuta lite längre av den när det faktiskt är något som får mig att må bra?

Jag skulle aldrig sätta upp ljusstakar i september, men november när det är mindre än en månad kvar till advent är helt okej för mig. Jag har slutat bry mig om vad folk tycker och faktiskt börjat lyssna på mig själv istället. Jag mår bra av att pynta och börja i tid, därför gör jag det för att underlätta för mig själv och faktiskt må bra en stund, vilket jag är värd!

Gillar du julen? Börjar du med saker tidigt eller är du alltid ute i sista minuten? Berätta gärna i kommentarsfältet. :)

 
Bild från 2014




Att leva med ångest

Att leva med ångest kan se olika ut för alla och det kan vara svårt för människor runt omkring att förstå hur det faktiskt är att leva med ångest. Därför tänkte jag skriva några punkter om hur ångesten påverkar mig.

♦ Jag övertänker. - Eftersom jag lider av generaliserat ångestsyndrom (GAD) så har jag katastroftankar och börjar då lätt att överanalysera och se det allra värsta. Om någon kommer för sent börjar jag oroa mig för att något har hänt eller att personen struntar i mig och jag ser de värsta tänkbara sakerna i mitt huvud och jag kan inte låta bli att oroa mig.

♦ Jag blir lätt trött och orkar inte lika mycket. - Eftersom min hjärna hela tiden går på högvarv så blir jag väldigt sliten av mina egna tankar, för det är faktiskt väldigt jobbigt att alltid tänka och oroa sig. Jag kan lätt bli sliten och behöva vila just för att få i ordning på mig själv.

♦ Svårt för att andas. - När jag får mina panikångestattacker så får jag otroligt svårt att andas och börjar hyperventilera och det tar ett tag för att återfå min vanliga andning igen. Efter det kan jag bli väldigt sliten och huvudet kan börja göra ont och jag kan bli yr.

♦ Jag har svårt att släppa taget om saker. - Jag har varit med om många riktigt hemska saker i mitt liv och det är det som har orsakat min ångest. Om det hade varit så enkelt som "sluta tänka på det" så hade jag redan gjort det, men jag har fortfarande svårt att släppa dessa saker och är fortfarande orolig och rädd för dessa saker och därför har jag fortfarande ångest. 

♦ Ångesten påverkar min sömn. - När jag lyckas somna så drömmer jag väldigt mycket mardrömmar och sover väldigt oroligt. Kan vakna upp i panik minst en gång i timmen och känna ett tryck över bröstet, samt att jag är jättesvett. Oftast består mina mardrömmar av att jag blir jagad och inte kan låsa ytterdörren eller inte kan ringa efter hjälp.

♦ Jag vet att min oro är ologisk. - Jag är medveten om att jag inte ska oroa mig på detta vis som jag gör. Jag är medveten om att min oro är ologisk och att jag måste sluta oroa mig för min egen skull, men jag vet bara inte hur. Jag gör inte detta med flit, men jag har fastnat i en cirkel som är svår att ta sig ur även fast jag arbetar med det varje dag i både terapi och hemma. Om jag hade fått bestämma så hade ångesten redan varit borta och jag hade varit fri från detta, men det är inte så enkelt.



Det här inlägget är en repost och jag postade det första gången 4/10-2015.




Världens finaste pojkvän!

 
Alltså jag har världens finaste pojkvän!!!
Han skaffade sig en 3D-skrivare för ett tag sen och sen dess har jag fått två fina saker av honom. Först fick jag hjärtat med infinity-tecken och nu för några dagar sen fick jag ett hjärta där det står D+E, hur gulligt?! ♥ Jag är så kär och galen i denna människan alltså. Han gör mig hel och jag mår så bra med honom. Jag får energi med honom och jag är så otroligt glad över att han finns i mitt liv.


Glöm inte bort att ni kan nominera mig i Blogg.se-priset 2017 som "årets stjärnskott" eller "årets budskap/inspiratör". Det skulle betyda så otroligt mycket för mig. Ni behöver bara skriva in: "Evahle.se" under dessa två kategorier och trycka på skicka. Den avslutas 15 november och ni kan rösta flera gånger! :) Direktlänk till röstningen.




Mitt nya sätt för att hantera orostankar

Jag som lider av generaliserad ångestsyndrom (GAD) kan lätt fastna i orostankar, tänk-om tankar liksom och tyvärr är det ju aldrig positiva tankar vid sådana här tillfällen heller.  Jag och min terapeut pratar mycket om detta, hur jag ska göra för att kunna hantera mina negativa orostankar och det är en stor del av det vi jobbar med, att ta kontroll över mina tankar helt enkelt och ju mer jag tänker på det, desto mer inser jag att jag egentligen själv sitter på svaren över hur jag ska kunna göra det.

Det är så konstigt egentligen att jag mer tänker på de negativa sakerna som KANSKE kan hända än de bra sakerna som förmodligen kommer att hända. Istället för att se mig själv som lycklig, rik och omgiven av kärlek i framtiden så oroar jag mig för att det ska bli tvärtom. Saker skulle ju lika gärna kunna gå jättebra och att jag kommer leva lycklig i alla mina dagar.

Mitt nya tankesätt för att ta kontroll över mina orostankar:
1. Direkt det kommer en orostanke så ska jag tänka att en tanke är bara en tanke. Det innebär inte att den är sann utan det är min hjärna som skapar fantasier bara. När jag dagdrömmer om positiva saker exempelvis som att jag är gravid så innebär ju inte det är att jag är gravid eller kommer bli det precis just nu, så varför skulle orostanken vara sann?

2. Tänka tvärtemot mot vad orostanken säger. Om tanken säger: "Tänk om jag kommer bli ensam." så ska jag istället tänka: "Tänk om jag kommer att vara älskad och omgiven av kärlek." För det är ju faktiskt inget som säger att jag skulle leva ensam och olycklig.





Att se sin utveckling

När jag ser tillbaka på vem jag var för några år sen så ser jag vilken fasad jag egentligen hade uppe.
Eller fasad och fasad, jag hade den inte uppe med flit för jag visste inte så mycket om mig själv som jag gör idag, men jag var varken ärlig mot mig själv eller mot andra om hur jag mådde eller vem jag var.

Jag har ju länge varit medveten om min psykiska ohälsa, men förstod nog aldrig hur stor den faktiskt var och hur mycket den faktiskt tyngde ned mig. Jag försökte dölja det genom att hela tiden skriva peppiga inlägg på bloggen, skriva lite kaxiga texter om mig själv och ta en del utmanande bilder på mig själv, som jag då trodde att jag gillade.

Idag när jag lärt känna mig själv mer så ser jag ju att det mestadels handlade om bekräftelse på olika sätt. Jag ville framstå som mer självsäker och tuffare än vad jag egentligen var. Även om jag idag har mer ångestfyllda dagar än förr så känner jag mig på ett vis mer stark och mer säker då jag faktiskt inte har den där fasaden längre. Jag är öppen och ärlig mot alla om mitt mående och jag skäms inte längre. Jag vågar prata om det och slätar inte bara över det med att det bara är en dålig dag längre för jag vet vad det beror på.

Jag är så glad över att jag vågade släppa den där fasaden och faktiskt lära känna mig själv. Jag har genomgått en väldigt stark resa men ju mer jag skriver, ju mer jag pratar och ju mer jag bearbetar i min terapi, desto starkare blir jag. Även om det tar tid så går det framåt hela tiden och jag ser verkligen det när jag kollar tillbaka på mitt gamla jag och förhoppningsvis kan jag säga samma sak när jag tittar tillbaka på det här inlägget om ett år.





Boosta dig själv med dessa ord






Brukar du tvinga i folk kaffe?

Tänk dig att du bjuder hem en bekant på fika. Brukar du då fråga exempelvis: "Vill du ha något? Kaffe eller te? Vill du ha en bulle?" Jag kan tänka mig att du i de flesta fall erbjuder några alternativ och faktiskt är helt okej med om personen faktiskt inte vill ha något alls eller kanske bara vill ha vatten. För jag kan inte tänka mig att du tvingar i Christian kaffe som han egentligen hatar. Jag kan inte tänka mig att du bryter upp hans mun och häller i honom kaffe, och inte häller du kaffe i hans mun utan att fråga först eller innan han har sagt ja, eller hur?

Hur kommer det sig att samma rättigheter finns inte när det gäller sex? Här frågas det inte om personen vill utan här tar man bara för givet. Här verkar det aldrig heller vara okej att säga nej. När det gäller sex läser många inte av kroppsspråk, ljud och ord utan när det gäller sex har man bara rätt till det. Utan att fråga, utan att bry sig. Då är det bara att sticka in sina kroppsdelar i andra människors kroppsdelar.

Då är det offret som borde tänkt sig för, som borde varit tydligare att den inte ville. Som inte borde delat säng med personen eller som inte borde gått ut på krogen. Du har ingen rätt att tvinga någon till sex. Du har ingen rätt att tjata dig till sex likväl som du inte har rätt till att tvinga någon att dricka kaffe. Sex är ingen rättighet. Och det är enbart du som gärningsman som är skyldig, oavsett om det gäller kaffe eller sex. Offret har ingen skuld i det hela. Du har ingen rätt att ta för givet att någon vill dricka kaffe eller ha sex med dig. Som jag skrev i ett annat inlägg, allt annat än ett ja är ett nej. Har du inte fått ett ja eller ett medgivande så ger du fan i andras kroppar, visst är det enkelt?

 
Tjejjouren




Middag med syster

I fredags blev jag utbjuden av min kära syster Anna på middag på Alfies.
Jag fyllde år i juni och då gav Anna mig ett kort med en inbjudan till en valfri restaurang, men eftersom det varit så mycket sen dess så blev det inte av förrän nu. Vi åt i alla fall fläskfilé, oxfilé och kycklingfilé med pommes och tre olika såser. Till efterrätt blev det chokladtårta med grädde och bär. Allting var verkligen jättegott.

Vi åkte sen hem till henne och Tobias och kollade lite bilder, lyssnade på musik och hade det mysigt innan det var dags att åka hem. Jag blev så trött och mätt så jag var helt slut efter. Var välbehövligt att få lite syskontid och få äta gott och för första gången på länge kunde jag känna mig fin och slappna av ordentligt.













Allt annat än ett ja är ett nej

"Folk idag är så lättkränkta."
"Kvinnor överreagerar så. Se det stora problemet istället."
" Lite tafs på rumpan eller en kommentar om dina pattar är väl inte så farligt. Måste du göra en höna av en fjäder?"

Samhället kryllar idag av sådana här kommentarer där folk helt enkelt anser oss feminister och kvinnor som lättkränkta, överreagerande och överkänsliga. Min fråga till er som anser detta är, vem är du att bestämma vad som är okej för mig? Vem är du att bestämma att jag är överkänslig och lättkränkt för att jag inte vill ha en främmande människas hand på min kropp eller få sexistiska kommentarer om min kropp?

Vem är du att avgöra vad jag ska känna, tänka och hur jag ska må i olika situationer? Jag är en egen individ exakt som du som har rätt till mina egna känslor, som har rätt till min egen kropp. Som har rätt till min egen klädsel och mina egna intressen. Jag bestämmer själv vem jag vill ska ta på min kropp, när jag vill att någon ska ta på min kropp, hur någon ska ta på min kropp och det har du faktiskt ingen rätt att yttra dig om.

Det är inte din rättighet att bestämma vad jag ska känna och tänka. Det är inte din rättighet att ta på min kropp eller att påpeka mitt utseende. Det är inte din rättighet att bestämma vad som är okej för mig. Det är enbart jag som bestämmer över min kropp. Det är enbart jag som bestämmer vart gränsen går för mig och vad som är okej för mig och det har inte du ett dugg med att göra. Anser du år 2017 att det är att överreagera att få bestämma över sig själv och sin egen kropp, att ha rättighet till sin egen kropp så säger det mer om dig än vad det gör om mig.

Jag ser det stora problemet och det är de som fortfarande tror sig ha rätt att ta på andra människor, att kommentera deras kroppar på ett sexuellt sätt och att sexualisera kvinnor. Det är det stora problemet. Allt annat än ett ja är ett nej.

 
UMO




Tack till dig som kämpar

 




Att ständigt matas med ideal

- Du har för kort hår på huvudet, spara ut lite.
- Du har hår under armarna, usch raka dig istället.
- Vad smal du är, du kanske borde gå upp lite i vikt.
- Vad tjock du är, borde du verkligen äta det där?
- Vad smala ögonbryn du har, du kanske borde fylla i dem lite.
- Vad buskiga ögonbryn du har. Inte tänkt på att noppa dem eller?

Har du också känt att det kvittar hur man än ser ut så är det alltid fel? Det kan jag känna ibland och jag är ingen supermänniska, jag blir också påverkad av idealet. Jag hittar ständigt fel på mig själv trots att jag inte vill göra det. Är det inte mina ögonbryn så är det min mage. Är det inte magen så är det brösten eller så är det rumpan.

Idealen lär oss kvinnor att ständigt granska oss själva från topp till tå och minsta lilla "brist" så är vi oälskbara och borde lyfta rumpan, fettsuga magen, ta den där krämen som tar bort rynkorna eller lägga i fillers i våra läppar. Hur påverkas egentligen unga tjejer av att växa upp i det här? När jag var liten så var inte internet så stort som det är idag, då vi praktiskt taget lever på internet, men jag är ändå så matad med idealen. Jag jämför mig ständigt med andra kvinnor, trots att jag vet att många fixar sina bilder och förskönar sig själva och om jag som är 26 år påverkas så pass mycket, vad ska inte en 12-åring göra?

Forskning visar också amygdala (rädslocentrat) i hjärnan drar igång mer hos kvinnor än hos män när det gäller dessa ideal. Även om vi vet att den där bilden är fixad så väcks ändå så starka känslor i oss och vi börjar direkt att se ned på oss själva. Hjärnan är dock föränderlig och ju mer vi diskuterar detta desto större chans är det att vi faktiskt kan förändra både idealet och våra hjärnor till att inte jämföra oss så mycket. Innan idealet har börjat förändrats så får vi skapa de bästa förutsättningarna vi kan för vår hjärna, vilket vi gör genom att hela tiden boosta oss själva, umgås med människor som vi älskar och som älskar oss tillbaka och hitta saker som får oss att må bra. Det är viktigt för oss människor att känna oss behövda, älskade och sedda, därför måste vi även älska oss själva.





Att ta ansvar även med en diagnos

Att lida av en diagnons påverkar såklart hela ens liv på olika sätt.
Det kan vara allt ifrån att inte våga gå utanför dörren på grund av social fobi, till att inte förstå sig på sociala regler, till att ha svårt att hantera stress. En diagnos kan vara en förklaring till saker, men det får aldrig bli en ursäkt till att bete sig illa.

Det kan vara lätt att gömma sig bakom sin diagnos, att man inte förstår eller inte kan sätta sig in i andras situationer. Oavsett vad man än lider av för diagnos så är det så viktigt att få den hjälpen man behöver. Man kan inte gå genom hela sitt vuxna liv och ursäkta sitt betende på exempelvis sin asperger. Även när man har en diagnos måste man ta ansvar för sina handlingar och inse konsekvenserna. Jag har själv varit där med mina diagnoser (generaliserat ångestsyndrom och panikångest) och ibland varit egoistisk och behandlat folk fel, men man kan inte skylla på sina diagnoser.

Det går att träna, det går att bli bättre, men det kräver tålamod och mycket jobb. Det kräver också att man får bra hjälp utifrån och vågar inse sina fel och brister. Det gör ont att inse vad man gör fel, men det blir så mycket bättre i slutändan när man väl jobbat bort dem så man kan leva ett sådant normalt och bra liv som möjligt, där man faktiskt förstår sig själv och kan sätta stopp för sig själv när det är på väg att bli fel. Alla gör fel ibland och det innebär inte att man är en dålig människa, men man måste försöka tänka till både för sin egen och för andras skull.

 
UMO




Positiva saker med psykisk ohälsa

Det pratas ju ofta om att man ska försöka hitta det positiva i allt för att orka med vardagen och faktiskt inte gräva ned sig. Detta är dock lättare sagt än gjort och man kanske ställer sig frågan vad som egentligen är positivt med psykisk ohälsa. Psykisk ohälsa är ju inget man vill gå igenom eller leva med, men eftersom man inte kan vrida tillbaka tiden och göra det ogjort så får man ju helt enkelt göra det bästa av situationen. Därför tänkte jag göra en lista på några punkter som varit bra med min psykiska ohälsa.

• Jag har lärt mig enormt mycket om mig själv och hur människan fungerar över lag.

• Jag har lärt min omgivning väldigt mycket om psykisk ohälsa och saker de aldrig tänkt på innan.

• Jag tror att jag kommer bli en väldigt bra mamma då jag tidigt förmodligen kan läsa av barnet och gå tillbaka till mig själv och hur jag mådde.

• Jag kan hjälpa andra genom att dela mina erfarenheter och tankar.

• Jag har blivit mer ödmjuk.

• Jag kan lättare sätta mig in i andras situationer för att jag genomgått en del själv.

• Jag kunde starta denna blogg jag driver idag och få de bästa läsarna man kan tänka sig. ♥





Hur jag och Dennis träffades

Jag har fått frågan om hur jag och Dennis träffades så tänkte att jag kan göra ett inlägg om det istället. :)

Det hela började med att jag skrev ett inlägg i en grupp på facebook som Dennis är admin för. Jag hade ingen aning om vem han var och han hade ingen aning om vem jag var, trots att vi hade gemensamma vänner. Jag skrev i alla fall ett väldigt ironiskt inlägg om att sen jag började hålla på frölunda så kan jag inte tänka mig träffa nån som inte håller på frölunda och att jag ville flytta närmare Göteborg.

Statusen var aldrig menad som någon "kontaktannons" utan var bara en rolig grej från min sida för att visa vad omvänd jag blivit (eftersom jag tidigare höll på Färjestad). Dennis såg statusen i alla fall och skrev ett PM till mig. Vi fick väldigt bra kontakt med en gång och redan första kvällen bytte vi telefonnummer. Jag ringde honom och vi pratade bort hela natten i telefon.

Efter bara några dagar bestämde vi oss för att ses och han kom till mig. Jag kände direkt jag träffade honom att detta är en människa jag vill ha kvar i mitt liv, det här är liksom rätt. Det var mycket jag föll för hos honom, men en av grejerna är nog att han aldrig försökte något med mig. Han "raggade" aldrig på mig, han försökte inte få mig i säng utan det var jag som fick ta initiativ till allt. Bollen låg liksom hos mig och det tror jag var bra för min del.

Idag kan jag inte tänka mig att vara utan honom för jag älskar honom otroligt mycket. Han är min trygghet, han får mig att skratta, han får mig att tänka till, han bygger upp mig. Han förstår mig när knapppt jag själv förstår mig och jag är så otroligt glad över att just han såg det jag skrev i den där gruppen.

 


Glöm inte bort att ni kan nominera mig i Blogg.se-priset 2017 som "årets stjärnskott" eller "årets budskap/inspiratör". Det skulle betyda så otroligt mycket för mig. Ni behöver bara skriva in: "Evahle.se" under dessa två kategorier och trycka på skicka. Direktlänk till röstningen.




Kvinnor är så lättkränkta - Svar på tal

Internet fylls allt mer med historier under hashtagen #metoo. Det pratas om på tv, i tidningar, på radio. Politiker går ut med att de både råkat ut för sexuella trakasserier och övergrepp men också utsätt andra för sexuella trakasserier. Det har blivit ett stort ämne nu, vilket är jättebra. Tyvärr finns det människor som fortfarande i slutet av 2017 lever under en stor sten och inte kan se det här. Som inte ser samhällsproblemet, för det är just det det är. Mäns våld mot kvinnor ÄR ett samhällsproblem. Så nu tänkte jag ge svar på några kommentarer som väcker så mycket ilska i mig, som enbart visar på ignorans, okunskap och väldigt lite empati hos dessa människor. 

"Vad umgås du med för män egentligen? Sluta träffa sådana killar istället."
- Hur tror du egentligen att en våldtäktsman eller en man som trakasserar kvinnor ser ut? Kanske som ett troll som bor under en bro och ska äta upp dig när du klampar på hans bro? Nja inte riktigt. Dessa män är många gånger helt vanliga män, med familj, bra jobb, hus som är väldigt omtyckta av sin omgivning. HUR vet man på förhand att den där killen som är ens chef kommer tafsa på en på en personalfest? HUR vet man på förhand att den mannen man gifte sig med för 20 år sen kommer att våldta en? HUR vet man på förhand att den där snubben som går bakom en på väg till bussen är en våldtäktsman? Kan du berätta det för mig, för jag vill gärna ha det svaret?

"Ni får det att låta som att alla män är så här, när det bara handlar om några få."
- Det här handlar inte om en, två eller tre män som gör detta. Det är inte så att en enda man åker världen runt på en liten turné för att våldta, trakassera och sexualisera alla världens kvinnor som blir utsatta för det här. Kvinnor blir utsatta dagligen för övergrepp och trakasserier av män, över hela världen. Det här handlar inte om några få män, det här handlar om en hel värld. I stort sett alla kvinnor har någon gång blivit utsatta för någon sorts övergrepp av minst en man. Alla känner ett offer, men ingen känner en gärningsman, är inte det väldigt konstigt? Det här handlar om struktur, det här handlar om en manlig kultur och jag kan nästan med 100% säkerhet säga att i stort sett alla män någon gång bidragit till detta på ett eller annat sätt. Tänk efter, har du som man någon gång skrattat åt dina polares skämt att en kvinna borde våldtas? Har du som man någon gång sett på hur en man behandlat en kvinna illa utan att säga ifrån? Har du någon gång skämtat på en kvinnas bekostnad? Har du någon gång tjatat dig till sex? Har du någon gång tjatat om att få bilder av en tjej?

"Var inte så lättkränkt, det finns värre saker."
- Hm, värre saker som att du exempelvis tar åt dig och blir kränkt av en sådan här kampanj? Det om något är att vara lättkränkt enligt mig. Varje individ bestämmer över sin egen kropp. Enbart individen själv har rätt till sin egen kropp och detta gäller alla kön. Ingen ska bli tafsad på, ingen ska råka ut för trakasserier eller övergrepp. Varför är det så svårt att förstå? Att ta på någon annans kropp utan tillåtelse ÄR ett övergrepp. Punkt.

"Men om man inte får klappa dem på rumpan, inte vissla efter dem eller skrika snygga pattar. Hur ska jag då hälsa på kvinnor och visa att jag är intresserad? Vågar man ens säga hej nu för tiden?"
- Jag skulle tipsa dig om att gå en kurs i retorik och en i vett och etikett om du har så svårt att veta hur man för sig. Hur hälsar du på dina manliga medmänniskor? Du har väl förhoppningsvis en hjärna du kan tänka med eller? Börja med att säga hej till kvinnan du är intresserad av så ska du se att du lär få många mer napp än att klappa dem i rumpan.

Fanny Åström har skapat denna bild




Läs mer:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...