Fråga - "vad är din tanke med din blogg?"

"Vad är egentligen din tanke med din blogg? Jag menar, du skriver om tips hur man kan må bättre, men du mår inte bra själv. Tar du själv till dig tipsen och hur tänker du angående att försöka hjälpa andra egentligen? Inget illa menat, bara undrar."

Denna kommentaren fick jag på facebook och tänkte faktiskt att jag ska svara på den i ett inlägg. 
Min tanke med min blogg är att visa för andra att de inte är ensamma att må dåligt. Vi upplever olika kriser i livet och vi går igenom olika saker som kan tynga ned oss. Många gånger kanske man inte ens vet varför man är nedstämd. Jag vill att de som känner så här, ska kunna gå in på min blogg och känna: "åh, jag är inte ensam. Fler tänker och känner som jag och jag är inte alls konstig som känner så här. Någon förstår faktiskt hur jag tänker och känner." Jag vill att människor ska kunna komma in på min blogg och känna att det är som en vän de läser om och pratar med. Att om de har en tung dag så kan de bli peppade här inne och känna sig lite mindre ensamma. Jag tror att man kan göra mycket genom att faktiskt prata om saker så det inte tystas ned. Att man visar hur vanligt det faktiskt är med psykisk ohälsa och genom att förklara hur man känner så kanske fler som inte upplever samma sak kan få mer förståelse för de som faktiskt lever så här varje dag. Det behövs pratas om så att de som sitter i denna båten inte känner sig så konstiga och annorlunda, utan faktiskt är helt normala. Det behöver samhället förstå.

Min blogg är också till för mig själv. När jag skriver så är det en terapi för mig. Jag får uttrycka mig och göra det jag gillar så det får mig på andra tankar en stund. Jag försöker att ta till mig av mina egna tips, men som det är för alla så fungerar inte alla tips för mig heller. Vissa har fungerat, vissa inte. Så jag vill alltså att min blogg ska vara som en vän, både för er som läser och för mig själv.


Torsdagspepp



Kroppsideal och ätstörningar

 

Har suttit och kollat på denna videon nu, en jättebra video om ätstörningar och idealen som finns idag. 
Jag har själv haft en ätstörning och kan nog påstå att en del av den fortfarande lever kvar. Jag har svårt att tro att jag kommer bli helt frisk från den. Min ätstörning har aldrig gått ut på att jag själv tyckt att jag varit tjock och behövt gå ned i vikt. Däremot har jag straffat mig själv genom att inte äta när jag mår dåligt. Jag har tyckt mat varit tråkigt och ett onödigt ont. Idag är min ätstörning mycket bättre. Jag väger 52 kg till mina 154 cm och är nöjd med det. Jag äter helt okej, men under mina svåra dagar kan jag fortfarande känna av detta med att jag vill straffa mig själv med att inte äta. Jag finner helt enkelt inte orken eller lusten, vilket jag jobbar på extremt mycket på.

Vi måste förstå att vi alla är vackra som vi är. Det finns ingen mall egentligen om hur vi måste se ut, det är vi själva som skapar den. Oavsett om vi är smala, tjocka eller mitt i mellan så är vi vackra på våra egna sätt och vi alla är värdefulla. Ingen har rätt att kalla dig benrangel för att du är smal, ingen har rätt att kalla dig tjockis för att du är tjock. Inte ens du själv faktiskt! Varför behandla sig själv på detta vis?! Du är värd så mycket mer än så. Uppskatta dig själv och allt din kropp gör för dig. 

Jag vet hur svårt det kan vara att gilla sig själv, men det går. Du behöver inte svälta dig, du är ju så vacker och perfekt exakt som du är. Jag tycker att vi människor ska sluta fokusera så mycket på yta och istället börja fokusera på hälsa, både den psykiska och fysiska. Det viktigaste är väl att faktiskt må bra både psykiskt och fysiskt? Jag är ganska säker på att du tycker det också. Så försök släppa alla krav på utseende och ideal och försök istället att bli nöjd. Det kan bli en lång resa, men det är det värt.

Vad skulle du helst välja? 
1. Att svälta dig för att få en "modells utseende" och vara olycklig och ständigt gå omkring med ångest över ditt matintag och din träning. Att du aldrig ska kunna titta dig i spegeln och vara nöjd, utan tankarna om att du bara vill gå ned mer och mer i vikt kommer. Att du aldrig ska kunna äta den där kanelbullen ifred och tänka: "fasen vad gött med en bulle, det är jag värd!" utan att behöva kräkas och få ångest. För ärligt talat, ätstörningen gör dig bara mer och mer olycklig.

2. Att få vara lycklig, kunna titta dig i speglen och känna: "fasen vad snygg jag är idag och vad dessa byxor satt snyggt på mig!". Att få kunna gå på middag med dina vänner och slippa tänka hur du ska klara dig igenom middagen utan att springa på toa och kräkas upp allting och lyckas dölja allt för dina vänner. Att kunna lägga energin på att faktiskt kunna skaffa ett bra jobb, en fin bostad, en partner, familj, resa eller vad du nu drömmer om istället för att all fokus ska gå till mat, träning och ångest. Att faktiskt få ha kvar vänner, familj och partner som blir inspirerade av ditt sätt att leva och skiner upp när de är med dig. 

För mig är svaret uppenbart, jag skulle välja alternativ två. Det är lättare sagt än gjort att komma ifrån en ätstörning, men det går. Så ge inte upp. Kämpa för att bli frisk och bli lycklig. Sök hjälp hos någon så du kan komma ifrån det här, för du är värd att vara frisk och må bra!

Varför du borde vara feminist




Positiva och negativa människor

Det finns olika typer av människor.
Vissa är mer positiva, vissa är mer negativa och vissa är mitt i mellan. Jag har följt Blondinbella i många år och jag har fått uppfattningen om att hon är en väldigt positiv person. Hon kan gå igenom motgångar och vardagsproblem som vi alla ibland upplever, men hon försöker ta det positivt i alla fall. Många tror att detta är fejkat, att det är en rosa fluffvärld bara, men det tror faktiskt inte jag, i alla fall inte om henne.

Vissa människor vågar inte alls prata om sina problem. De vågar inte alls skriva ens om de vaknat på fel sida, något som de flesta människor upplever. Det är enligt mig att leva i en rosa fluffvärld. Jag tror att man hjälper både sig själv och andra genom att visa att ens liv inte är en dans på rosor och att man upplever problem som många andra också gör. Det är en av anledningarna till varför jag är så pass öppen om mitt mående och mina tankar.

Jag ser mig själv som en "mitt i mellan person" faktiskt. Jag är positiv, samtidigt som jag är väldigt negativ och har mycket problem. Ibland kan jag gräva ned mig för lätt i problemen jag har, vilket tär väldigt mycket på mig. Men samtidigt lyckas jag alltid ta mig upp på något vänster och stå på mig. Så just nu ser jag mig som en "mitt i mellan person" som kommit i en dålig period med mycket ångest och därav mer negativitet. 

Men jag vill återigen säga att det är ingenting att skämmas över att man har svårigheter i livet. Det är heller ingenting att skämmas för om man har mindre svårigheter i livet, utan mer vardagliga problem för alla lever vi olika. Stå på dig och skäms inte!

Är du en negativ, positiv eller mitt i mellan person?

 

Magträning på stången



 

A video posted by Evah Åberg (@missevahle) on Okt 10, 2014 at 12:35 PDT


Sex handlar om sunt förnuft




Polisen

Ärligt talat så förstår inte jag hur människor kan ha svårt att förstå det här, för det är ju så enkelt.
Jag såg någon som skrev: "Det är inte så att konversationen...
- Vill du ha sex med mig?
- Ja.
...äger rum mellan mig och min flickvän inför varje sexuellt umgänge."

Där kan jag börja fundera lite. Nej, jag har inte alltid heller haft den konversationen när jag varit i ett långt förhållande, men när man faktiskt har ett förhållande så borde man ju känna varandra så pass mycket att ingen konversation behövs. Killen i fråga borde alltså känna sin flickvän så pass mycket att han märker när hon är kåt, villig och njuter av det. Killen borde alltså märka både på hennes läte, kroppsspråk, underliv och så vidare om hon verkligen vill och njuter av det. Säg att ett par strular, de hånglar och hon vill ha sex. De börjar ha sex och hon njuter, men mitt under samlaget så får hon ont och vill avbryta. För att riktigt vara tydlig här nu, det borde ju märkas på henne, både på kroppsspråk, läten och framförallt hennes fitta, som blir mer spänd och kanske mer torr. En kille som är uppmärksam och bryr sig märker sådant här. 

Är man osäker på vad den andra personen vill så frågar man eller så avstår man helt enkelt från att ligga med någon tills man verkligen vet att personen vill. Sen ska man också vara medveten om att tjatsex också är en typ av våldtäkt.

* Du har inte rätt att tjata dig till sex och sexuella handlingar.

* Du har inte rätt att hetsa någon till att utföra oralsex, analsex, vaginalsex eller någon annan typ av sex.

* Du har heller inte rätt att hota med att göra slut med personen, hänga ut personen, skicka bilder eller någon annan form av hot.

Nästa gång du ska ha sex, oavsett om du är kvinna eller man så var uppmärksam på den andra personen. Sex är mellan två människor och BÅDA måste sammtycka och njuta. Var alltså noga med att kolla personens kroppsspråk, läten, kroppsdelar, fråga om personen vill. Det finns så extremt mycket du själv kan göra så slipper du bli utpekad som våldtäktsman. Om du bara orkar engagera dig och faktiskt bryr dig så kan du slippa detta scenario att bli utpekad som våldtäktsman, för tänk på att äkta män märker om en kvinna vill eller inte, för ärligt talat, sex handlar om sunt förnuft som vilken människa som helst borde förstå.

Exempel på beteenden från någon som inte vill:
* Stirrar apatiskt
* Gråter
* Ligger jättestill
* Ålar sig för att komma därifrån
* Vill inte ha beröring
* Rör inte dig tillbaka
* Är frånvarande
* Ser rädd ut

Exempel på saker du kan fråga för att vara på den säkra sidan:
* Känns det okej?
* Går det bra?
* Vill du?
* Är du redo?
* Är det här skönt?
* Vill du att jag ska fortsätta?


Ett nej är ett nej!

Som jag skrev i inlägget om skandalen i big brother: "Alla män är inte våldtäktsmän och alla kvinnor är inte villiga till allting."

Advokater

Jag har alltid tyckt att advokatyrket har varit väldigt intressant. Man får ofta se advokater i filmer och det har gjort mig väldigt intresserad.  Det ser väldigt häftigt ut och jag gillar att de är så lärda och kan så mycket. Jag gillar också att de faktiskt brinner för att skapa rättvisa i samhället och hjälpa andra människor. Jag skulle själv egentligen vilja bli advokat, men jag tror det är ett för tufft yrke för mig och vägen dit är ju väldigt lång. De har ju inte det lättaste jobbet, så det är nog många gånger tuffare än vad man tror att det kan vara. Advokat verkar vara ett yrke som ganska många vill bli under en period. Jag minns många jag har pratat med som har pratat om det yrket, så det verkar vara ganska populärt i alla fall. Det finns så otroligt mycket lagar och regler som man kanske inte har en aning om och därför är det ju väldigt bra att det faktiskt finns advokater som kan hjälpa en i olika perioder i livet där man kan behöva mer hjälp, för det är inte lätt att ta en tvist själv… Jag är glad att det finns människor i samhället som kämpar för rättvisan och advokatfirman bosten.se är ett exempel på det!

Sponsrat inlägg!


Komplex

Jag tror att vi alla mer eller mindre har haft komplex för vårat utseende någon gång i livet.
Särskilt när man är ung så är det lätt att få komplex och för mig har det varit så att komplexen har kommit och gått. Ett tag avskydde jag min näsa, sen blev det min panna, sen kunde det bli mina bröst, läppar och så vidare. Jag hade olika perioder där jag avskydde olika delar av mig själv och jag hade tanke att fixa till allt detta så som många andra unga har tanken att göra.

Jag började avsky min näsa när jag var 11 år, för att mina klasskompisar ofta påpekade hur spetsig den var och att jag såg ut som en hackspett. När jag började 7:an fick jag höra av mina dåvarande "kompisar" att min panna var hög och de tyckte att jag skulle skaffa lugg så den skulle täckas. De försökte hjälpa mig att täcka för den på skolkortet så då blev det mitt komplex. När jag var 16 fick jag höra att jag hade så breda höfter och att det var fult och började då hata mina höfter. Jag har alltså mer eller mindre haft komplex för hela min kropp i olika perioder på grund av andra människors elaka kommentarer.

Idag har jag lärt mig att tycka om mitt utseende och min kropp. Idag tycker jag om min panna, min näsa och mina höfter, oavsett om folk skulle påpeka det. Bara för att du kanske ogillar en kroppsdel idag och har komplex för den så innebär det inte att det kommer vara så hela livet. Man blir äldre och man lär sig oftast att tycka om sig själv. Att ha ett komplex innebär inte att man måste lägga sig under kniven eller gå och vara missnöjd hela tiden, för man kan lära sig att acceptera och tycka om sin kropp och den kroppsdelen i alla fall. 


Söndagspepp




Video - cola challenge


"Du får skylla dig själv"

"Men hon hade kläder som provocerade honom, så hon får skylla sig själv om hon blir våldtagen!"
"Men hon är en offentlig person, så hon får skylla sig själv om hon blir trakasserad och utsatt för näthat!"

Detta är två meningar som tyvärr är ganska vanliga i dagens samhälle. Det får mig att undra om det gäller allting egentligen, att man får skylla sig själv på alla saker, hela tiden, oavsett vem man är?

Några exempel:

 "Men vadå, han hade pottfrilla så han får skylla sig själv att jag gick fram till honom på stan med en sax och bytte frisyr på honom, för jag fann den frisyren han hade för provocerande!"

 "Hallå, hon hade små läppar vilket jag tycker är fult, så hon får skylla sig själv att jag attackerade henne på stan med en spruta botox!"

 "Men Greta hade ju faktiskt rynkor i pannan, vilket jag tycker ser hemskt ut så hon får skylla sig själv att hon blev fylld med botox av "vännerna" på festen!"

 "Men Ola hade faktiskt blått hår vilket inte är normalt så han får skylla sig själv att jag sprang med en färgbomb för att ändra hans hårfärg till rött som faktiskt är det enda rätta!"

 "Men du har ju faktiskt valt att inte vara offentlig, därför har jag all rätt att random börja stalka dig på stan och följa med dig hem på grund av ditt val att vara icke offentlig."

 "Men Berit hade faktiskt planterat rosorna på fel ställe i sin trädgård vilket jag blev provocerad av, därför får hon skylla sig själv att jag grävde upp den och bytte plats på dem."

 "Men vadå, jag tyckte Oskar var ful, därför har jag fullständig rätt till att möblera om hans ansikte, för hans utseende provocerade mig!"

 "Men det är ju faktiskt ute med blåa halsband, alla vet att det är rosa som är inne nu, så Julia får skylla sig själv att jag gick fram och förstörde hennes halsband på stan. Hon borde ha vetat bättre än att välja ett blått halsband!"

Jag kan ta hur många exempel som helst, men folk borde faktiskt förstå hur löjligt det låter... Om just hon som utsattes för våldtäkt ska skylla sig själv på grund av sin klädsel, varför ska inte hon med blått halsband skylla sig själv också i så fall? Som jag skrivit i ett annat inlägg, vi ska inte göra skillnad på människor och människor. Oavsett hur man ser ut, vad man än har på sig eller om man valt att vara offentlig eller icke offentlig så har ingen rätt att göra någon annan människa illa. Vi är alla människor som lever på denna jord. Vi ska ha samma rättigheter och möjligheter. Tänk på hur du skulle känna om det hände dig eller någon av dina nära, för förmodligen skulle du inte ha samma tankesätt om det hände din syster, din dotter eller din bästa vän. 


Fredagspepp





4 punkter - hur avundsjuka yttrar sig



Jag är nästan lite tom...

Det känns så sjukt att ens känslor kan pendla så otroligt mycket...
Ena stunden kan jag känna mig som superwomen när jag tänker på allt jag har klarat och gått igenom. När jag tänker på att jag fortfarande står på benen efter allt som har hänt. Men i nästa stund kan jag känna mig som världens svagaste. Ena stunden kan jag känna mig helt okej i mitt mående och i nästa stund kan jag känna mig som den mest ensamma i världen. Ibland kan jag känna mig stark som inte behöver stöttning från någon och få tankar som: "Äsch vem behöver kärlek och människor omkring sig? Jag är min egen hjälte." och i nästa stund kan jag känna att jag behöver allt och alla i hela världen. Hur jag bara skulle behöva en kram och orden: "det kommer bli bra igen." 

När jag skriver detta känner jag mig ganska neutral, tror jag. Nästan lite tom på känslor. Jag vet inte om jag är ledsen, glad eller arg. Jag känner mig bara lite tom och utmattad. Utmattad på att tänka och känna, nästan så att jag tror att jag stängt av känslorna för en stund, där jag bara är tom. Jag vet inte riktigt om jag kommer våga känna igen, för vad händer då? Om jag tillåter mig själv att känna, kommer jag då tappa kontrollen? Kommer jag klara att öppna upp mina känslor och tankar igen? Kommer jag klara att våga öppna mig för en annan människa igen? Jag vet faktiskt inte... Just nu känns det bara som att det är lättare att vara tom på känslor, att bygga upp en mur istället, både för mig själv och andra. 

Texten är skriven den 16/10 kl 04.04 och kommer att tidsinställas.


Negerbollar och negerdryck

Den här eviga debatten, ska man säga negerboll eller chokladboll? Jag tänkte berätta om min åsikt nu.

Jag tycker helt ärligt att det är riktigt onödigt att säga "negerboll". Jag förstår inte alls varför man säger det. För mig spelar det ingen roll om det "alltid har hetat det", för allting behöver inte alltid vara som det varit innan. Om vi skulle tänka så, så skulle vi ju aldrig utvecklas. Barnaga var okej förr, då ska väl det vara okej idag, för det "har ju alltid varit det". Förr fick homosexuella ingen vård utan fick skylla sig själva, ska vi fortsätta ha det så bara för "det alltid varit så"? Jag tycker att samhället ska utvecklas.

Jag tycker ordet negerboll är onödigt av flera orsaker.

1. Varför just negerboll när man inte säger marabou negerkaka, utan man faktiskt säger chokladkaka? Man säger ju inte heller negerdryck, utan man säger chokladdryck. Man kallar andra chokladprodukter för choklad... och därför kan man göra det även med chokladbollar.

2. Det handlar inte om att det är okej med ord som vitlök, grekisk yoghurt, vitkål, rödlök för enligt mig är inte det samma sak. Det skulle vara lika okej om produkten hette "svartlök" istället för vitlök. Men nu är det ordet neger som kan uppfattas som stötande eftersom det ordet ofta användes för de svarta slavarna i nordamerika. Alltså, att använda ord som vit, svart, röd, gul, grekisk, dala(häst), falu(korv) osv är inte samma sak som att använda ett ord, allltså neger som är oftast väldigt negativt laddat och som tidigare användes som namn på svarta slavar. Orden vit, svart eller röd är inte negativt laddat med en dålig historisk innebörd, som ordet neger är.

3. Vi kämpar för att ta bort kränkande ord som vissa människor kan ta illa vid sig av, så som hora, slyna, slampa, mongo, mongoloid och så vidare, varför gäller inte samma sak för just ordet neger? Alla dessa ord är negativt laddade och fast mongoloid egentligen bara är ett namn på en utvecklingsstörd människa, så har det ändå blivit väldigt negativt laddat och därför säger man oftast idag: "en person med downs syndrom" istället för att det är en mongoloid. Därför tycker jag att exakt samma sak ska gälla ordet neger. Vi ska inte göra skillnad på människor och människor. Det handlar inte heller om att "ingen kan seriöst ta åt sig av detta!" för återigen, det handlar om principen och att sätta gränser. Samhället måste utvecklas och faktiskt lära sig att respektera varandra.

Eftersom det går så bra att säga chokladkaka istället för negerkaka så borde det alltså gå exakt lika bra att säga chokladboll istället för negerboll. Det handlar bara om att faktiskt kunna förstå och känna efter.


Video - TMI-tag


Kuratormöte #3

Idag var jag för tredje gången hos min nuvarande kurator på psykiatrin. 
Det känns så skönt att komma dit. Idag pratade vi om min syn på medicin, att jag inte vill börja med medicin än då jag vill arbeta med mina problem från grunden till att börja med. Hon tyckte att det var ett väldigt sunt tänkande och sa att medicin löser inte problemet, för när man slutar med medicinen så finns problemen ändå kvar och därför måste man komma till botten med problemen. 

Vi pratade också om mina erfarenheter och upplevelser i livet, att jag har väldigt lätt att jämföra mig med andra, särskilt när det gäller min dans. Då förklarade hon för mig att jag har mycket med mig i mitt bagage, jag har upplevt extremt mycket, vilket många gånger kan hämma mig. Så därför var det viktigt att inte jämföra mig med någon, då många inte upplevt hälften av det jag upplevt och därför har de helt andra förutsättningar. Jag har fått kämpa mer än vad många andra har gjort och då blir det också hårdare på vägen. Det känns som det ändå fick mig att tänka lite annorlunda.

Hon sa också att hon tycker att det är väldigt bra att jag har mål och framtidsplaner i livet. Att jag vet hur jag vill att mitt liv ska se ut och hon hade förståelse för mina tankar angående om att jag vill börja "bana väg" för mina mål och drömmar. Vi pratade även om detta med att jag känner mig väldigt osäker när det kommer till vänner och kärlek, hur jag ska kunna bygga upp tilliten till andra och faktiskt våga ta plats. Att jag ska våga ta kontakt med andra, exempelvis på min dans. Att jag gillar uppmärksamheten, men bara om jag valt att vara i centrum, som exmepelvis i bloggen. 

En stödgrupp kom även på tal, då jag känner att jag vill träffa andra människor som också mår psykiskt dåligt för att utveckla mig ännu mer. Just nu känns det som bara i stort sett min egen familj förstår mig och jag behöver mer än så. Så om någon vet en stödgrupp för människor med psykisk ohälsa i Karlstad så skulle jag gärna ta emot tips, för jag känner att jag behöver prata med andra som upplever ungefär samma saker som jag, som förstår.

Nästa vecka ska vi börja bearbeta saker som har hänt i mitt liv och se vad det är som egentligen gör att jag mår så dåligt som jag gör, så att jag kan släppa det gamla och klara av nya motgångar. 


Jag vill vara sysselsatt...

Jag har kommit in i en period där jag måste hålla mig sysselsatt hela tiden.
Det blir jättejobbigt om jag inte har något att göra och det kommer särskilt när jag ska sova. Direkt jag lägger mig för att sova så känner jag direkt hur det börjar krypa i kroppen och jag vill ha något att göra igen. Det är så frustrerande när dessa perioder kommer... Det är som att direkt jag slutar ha något att göra så kommer tankarna. Jag vill göra allt möjligt bara för att slippa tänka. Jag har faktiskt mått bättre de sista dagarna, men det är så här vissa punkter under dagen att jag känner så här. Det värsta är att när det är natt så finns det inte så mycket att göra om man inte kan sova eftersom de flesta andra människor faktiskt sover. Imorgon ska jag i alla fall till kuratorn.


Du är värd att ha det bra



Det är så lätt att man låter andra förstöra ens liv, att man låter mobbare och hatare trycka ned en. De flesta människor har nog någon gång låtit någon få dem att må dåligt och låtit dem fortsätta att göra en illa. Men man styr faktiskt sitt eget liv och människor som gör en illa hör inte hemma där. 

När jag var yngre fick jag tipset om att skapa en mental sköld, där all skit skulle studsa emot och det fungerade. Jag lyckades stöta bort elaka kommentarer genom att tänka aktivt på den här skölden. Hur gjorde jag för att aktivera den? - Jo, jag tänkte så här: "människor kan ogilla en och det spelar ingen roll, för det viktiga är inte vad de tycker om mig, utan vad jag tycker om mig själv. Att de mår så dåligt att de måste trycka ned andra är deras eget problem och det kan inte jag göra något åt."

Jag började alltså att tycka synd om dem istället. Jag tänkte på att jag inte vet vad de har varit med om som gör att de faktiskt trycker ned andra människor om och om igen och därför kändes det lättare att faktiskt fälla upp denna skölden. Så länge jag vet att jag inte sjunkit så lågt att jag är elak mot andra människor så vet jag att jag klarat mig helt okej.

Tänk på, alla former av hat kommer från djupt rotade problem, som inte har något med dig att göra!

Skandal i big brother




Några meningar ur videon:
John: - "Bara in med den snälla, var king. Det är det här de vill se, låt henne bara smaka, sen drar vi ut."
Philip: - "På riktigt så vill du ha den egentligen."
Carro: - "Nej!"

John: - "Pussa kuken, pussa kuken! En puss på kuken, så släpper jag ut er!"
Philip: - "Alltså du ska suga. Munknulla dig."
John: - "Du ska ned med den i halsen."
Carro: - "Nej, vafan... NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ!"
Philip: - "Du kommer kvävas. Hade jag inte haft tjej här inne, så skulle jag stoppa den i halsen på dig, så du knappt kunde andas. Du skulle ligga på golvet och ropa på luft."

Alltså denna händelsen gör mig så jävla förbannad. Detta är enligt mig verkligen ett sexuellt övergrepp. Hon säger nej flera gånger, hon ser väldigt pressad och ledsen ut. Men många försvarar Philip och det förstår inte jag. "Det var inte rätt att Philip åkte ut, han gjorde ju inget!" Nähä, varför sa han då att han skulle stoppa ned den i halsen på henne så hon knappt kunde andas om han inte haft tjej? Hon ville ju inte. 

Han sa också att hon ska suga. Philip hade kunnat säga till John att det räcker och tagit med sig Carro ut istället för att spä på John ännu mer. "Men Philip var ju full. Carro däremot verkade ju vilja eftersom hon inte försökte göra motstånd. Hon kunde ha gått." - Jaha, så nu ville Carro bara för att hon inte försökte gå, men var inte hon också full kanske? Om Philip är ett offer eftersom han var full och John spädde på allting, så är väl Carro också ett offer som var full och pressad av John hon också?

"Men vadå, de var ju fulla. Vem är normal på fyllan? Ingen big deal!"
Skulle du tänka likadant om det hände dig, din syster, din mamma, din bästa vän, din dotter? Att fyllan är en ursäkt till att bete sig som ett svin. Fylla är INGEN URSÄKT till att bete sig illa mot någon. Kan man inte hantera spriten, då låter man bli att dricka. 

"Men hon säger ju ja ibland. Hur ska hon ha det?!"
Vet inte du att man som offer kan bli väldigt förvirrad i pressade situationer? Vet inte du att man kan bli handlingsförlamad och inte veta alls vad man ska göra? Tänk dig själv hur du skulle reagera. Hade hon velat suga av någon så hade hon redan gjort det, utan att någon tjatar om det.

"Men om det nu var så farligt, varför stannar hon kvar i BB?"
Det handlar inte om hur farligt hon tyckte det var, det handlar om principen. Man beter sig inte på detta vis, oavsett om man är nykter eller har alkohol i kroppen. Detta är ett sexuellt övergrepp, tjatsex är inte okej. Vi måste kämpa för att det inte ska vara okej att bete sig så här, för det är inget att blunda för. En människas nej ska räcka, man ska inte behöva kämpa för sitt liv för att slippa undan en sådan här händelse. Vi äger själva rätten till våra liv och våra kroppar och ingen ska styra det. Hon kanske inte ser det som "värsta grejen" längre utan valde att stanna kvar i huset, jag vet inte hur hon ser på saken, men en annan tjej som råkar ut för samma sak (oavsett vem förövaren är) kan ta det på ett helt annat sätt. För henne kan det förstöra hennes liv och det måste vi ta hänsyn till.

"Men hur kommer det sig att du dömer Philip när du försvarar Carro? Philip var ju också pressad av John."
Philip hade kunnat stoppa allting genom att säga till John på skarpen men han triggar igång John ännu mer istället för att faktiskt försvara Carro och säga: "Hon säger ju nej förfan, hör du inte det?!" Han kanske var pressad, men det är ändå lättare för en kille att stå upp mot en annan kille, än vad det är för en tjej att stå upp mot två killar. Philip kanske var pressad, men oavsett hur pressad han är av "bossen" så rättfärdigar inte det att han faktiskt pressade och tjatade på Carro han också. "Fel är fel även om alla gör det. Rätt är rätt även om ingen gör det."

Det jag blir mest förbannad på är produktionen. De hade kunnat gå in och avbryta allting och faktiskt försvarat Carro. De hade kunnat stoppa allting, men de valde att bara se på... Tänk dig, hennes familj kanske satt och såg på sändningen och får se vad som händer, men de kan inte hjälpa henne. De ser bara hur två killar pressar henne till att suga kuk och hur produktionen bara ser på. Tänk dig den skräcken, att se sin dotter bli pressad till något.

Det är snart 2015 och det är fortfarande kvinnan som ska tänka på allting. Kvinnan ska alltid tänka på hur hon klär sig, hur mycket hon dricker, vilka signaler hon ger. Men en man, han får dricka, hetsa och bete sig hur som helst. Om en man får dåliga tendenser på fyllan, han blir våldsam, tjatar och hetsar, vem är det då som har problem? Kvinnan som blir utsatt eller mannen som inte kan hantera alkoholen? - Jo mannen. Det är han som inte kan behärska sig och det är då han som behöver hjälp. 

Händelsen är ganska "lindrig" mot vad den kunde ha varit. Det kunde faktiskt gått till en ren och skär våldtäkt, men det handlar om att dra gränsen någonstans. Det handlar om att visa att redan här är gränsen nådd, att detta beteende inte är okej. Varje individ äger själv rätten till sitt eget liv och sin egen kropp. Varje individ bestämmer själva vad de vill göra. Det handlar om att stötta utsatta människor och förhindra att detta fortsätter att förekomma, för i och med denna lösa synen samhället har på dessa saker, så kan det en dag vara du själv, din mamma, din dotter, din syster eller din bästa vän som råkar ut för detta och det kan gå längre. Förmodligen vill du då att det ska tas på allvar och att tjejen ska få hjälp, så börja med själv att ta detta på allvar. 

De har bett om ursäkt, men ärligt talat så tror inte jag på den ursäkten. Jag tror att det var för att rädda sitt eget skinn på grund av att många verkligen avskyr dem efter denna händelsen. Enligt mig är det inte rätt att tjata om något till någon. Oavsett om det handlar om press att dricka alkohol, äta bullar, sexuella handlingar så är det inte rätt att pressa någon till något! Vi måste stå upp för våra mänskliga rättigheter och rätten till våra egna liv och kroppar. Vi måste stå upp för våra barns rättigheter och för våra systrars rättigheter.

Alla män är inte våldtäktsmän och alla kvinnor är inte villiga till allting, tänk på det!

PS. Jag tänker inte ta någon diskussion om det här. Jag har sagt mitt här och det får räcka.

Negativa tankar

Många av er som lider av depression, ångest osv vet förmodligen om hur lätt det är att gräva ned sig när man mår som sämst. Man blir helt enkelriktad och ser bara allt negativt. Man ser inte alls vad man har, utan bara vad man inte har. Tankar som att man inte tvättat håret, inte lagat middag, inte tränat kommer och man tänker bara på allt man inte har gjort. Det är så hemskt att det ska bli så här, att allting bara blir svart och enkelriktat...

Men du är inte ensam om att hamna i dessa tankar. Jag har varit där under veckan som varit, och alla negativa saker bara sköljdes över mig. Det var svårt att se den minsta lilla ljusglimt för jag tyckte inte den fanns där. Det var svårt att se sig själv som en bra person.

Men jag tror att det ibland kan vara bra att hamna i dessa tankar också. Man får nog lite mer perspektiv på saker och ting och för att komma till toppen måste man ibland hamna på botten. Det viktigaste är bara att inte hamna där för ofta. När du börjar tveka alltför mycket, sätt dig ned och skriv en lista på vad du har, vad du är och vad du kan. Fokusera bara på det positiva och kolla inte på vad någon annan har eller kan. Fokusera bara på dig själv. Jag hoppas att detta fungerar för dig för att ta dig förbi dessa jobbiga tankar!


Video - poledance, magdans


5 tips - få bättre självkänsla



Att leva med psykisk sjukdom




Jag läste nyss denna artikeln i FRIDA-tidningen där Sara pratar ut om sin psykiska ohälsa. Jag känner igen mig mycket i det hon säger. Vi är så extremt många som lider av psykisk ohälsa och de flesta människor kommer någon gång i en kris i sitt liv. Känslan du förmodligen fick när du upplevde en kris, kanske när dina föräldrar skilde sig eller när en nära vän gick bort, så känner många människor dagligen i flera år. Känslan av sorg, känslan av ensamhet, känslan av att inte bli förstådd, känslan av att kanske helt enkelt inte vilja leva mer. Människor med psykisk ohälsa kämpar dagligen för att överleva smärtan som sitter psykiskt. 

Även om det kanske är en "bagatell" för dig som läser detta och tycker: "men det är väl bara att rycka upp sig!" så är det inte alltid så lätt och det är just därför jag driver denna bloggen. Mestadels för att andra människor med psykisk ohälsa ska veta att de inte är ensamma om att känna så här och uppleva detta och för att ge dem stöd. En väldigt liten del är för att få andra att få en liten förståelse för det, men jag vet att det är i stort sett omöjligt att förklara för någon som bestämt sig för att det är en liten skitsak med psykisk ohälsa.

Sara i artikeln är 24 år och gift med sin älskade make Jakob som stått stadigt vid hennes sida i 8 år och stöttat henne genom alla motgångar och tunga tankar. Kärleken finns för alla, oavsett om du lider av psykisk ohälsa, cancer, utvecklingsstörning eller är helt "normal". Kärleken från familj, vänner och partner är otroligt viktigt under en tung period och det är inte heller några fel i att känna att man är i behov av stöd. Vi måste bara fortsätta kämpa och jag vet att många av mina läsare lider av just detta. Jag tänker kämpa för både mig själv och för er och jag vet att ni gör samma sak. Vi går in i detta tillsammans. 

Läs mer:
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...