Aw så jättefin film om mig




Denna film är gjord av Elin :)
Verkligen jättefin och jag blev super glad för denna. Haha, var bara tvungen att lägga in denna :)

JAG LOVAR ER ATT JAG KOMMER TILLBAKA MED ATT BLOGGA, MEN INTE JUST NU! Jag älskar er läsare, men jag måste ta en paus just nu. <3 Ni är bäst




Idolbild <3


Tack så jättemycket Ebba för denna fina bild :) Jag har verkligen världens bästa läsare och jag älskar er, både haters och lovers ;)




Att utplåna en människas självkänsla

Man kan inte längre hålla kvinnan outbildad, bränna henne på bål, låta henne gå under i födslar eller vägra henne tillträde till ekonomi.

Men det man kan göra är att förstöra hennes självförtroende och självkänsla med propaganda. Detta pågår hela tiden, från födseln till döden. Det handlar om skönhet, som är gjord av en inudstri med en kommersiell syn på kvinnans yttre. Varför är det egentligen en självklarhet att kvinnan ska ändra sitt utseende?
Hon Ska använda smink, får inte bli tjock, måste ha fin hy, inte hängbröst eller små bröst.
Maten hotar hennes kropp så innerligt att hon bantar sig tills hon nästan säckar ihop.
Vad kostar det att ständigt höra att man inte duger som kvinna, att hela tiden utvärderas efter sitt yttre, sitt skal? Vad gör det med kvinnas självkänsla och energi?


När hon lägger sig under kniven är hon definititvt besegrad. Hur kommer det sig att kvinnor går med på detta? Detta tar på deras självförtroende. Till och med på små flickor.Detta måste få ett slut. Kvinnor (och män) måste inse att vi är vackra som vi är, utan den där skiten. Vi behöver inte finna oss i de ideal som finns idag. Vi kan ändra på det, bara vi kämpar.
Men ni kvinnor måste också inse att ni har en inverkan på samhället. När ni kränker andra kvinnor eller er själva så ställs det ännu större krav, på både dig och andra kvinnor. Om det är okej för er kvinnor att kränka andra kvinnor, varför skulle det då inte vara okej för män? Vi lever egentligen som på häxornas tid. När en kvinna var vacker på den tiden brände man henne på bål, eller dränkte henne med en sten. Idag fungerar det nästan likadant, men istället för att bränna på bål, kränker vi kvinnan tills hon går under.
Tills hennes självförtroende är på bott.


Detta är så fel, och ni kvinnor som män måste inse att vi inte behöver finna oss i alla ideal och samhällsnormer. Kämpa för jämnställdhet, kämpa för att vi ska kunna vara oss själva, utan att behöva ändra oss för alla andra. Vi blir matade varje dag om att vi inte duger som vi är, men det är just det vi GÖR. Inse det, för du kan göra skillnad. DU kan ändra människors syn på vad som är vackert. Så kämpa du med!


Svar på kommentar






SVAR: Nej, jag jobar inte just nu. Jag pluggar på komvux, men på distans. Just nu läser jag matte och datorkunskap. Jag har problem med matten så den tar en enorm tid för mig. Annars träffar jag André, vänner, bloggar, familj, fotografering och sådär, och så pluggar jag ju för körkortet :)

Btw så har jag bytt ut "svar på tal" till "svar på kommentar". Tycker det är bättre eftersom man kanske svarar på både otrevligt, och trevliga samt frågor :) Fick idéen av Carolinhe :)

Bloggtips

Jag vill tipsa er om en tjej som verkligen är super snäll :)
Elin skriver om sin vardag, shopping, djur och så. Om du intresserar dig för shopping m.m så ska du kolla in denna blogg :) Du kommer inte att ångra dig. 

FÖR ATT KOMMA TILL ELINS BLOGG KLICKAR NI HÄR



Är att synas=att bli sedd?

Att vara sig själv och gå sin egen väg är bland det svåraste man kan göra vissa gånger.
Men det är också den bästa, i längden.

Alla människor syns, men det innebär inte att alla blir sedda. För att bli sedd måste man utmärka sig, ta plats, våga säga. Att bli sedd innebär att någon lyssnar, på just dina tankar, på just dina åsikter. Detta är något vi alla behöver. Vi måste bli sedda, av någon. Människan är gjord för att leva i flock. Så våga stå upp, våga säga "Hej, här är jag." För jag vet att du har ett behov av att bli sedd, ett behov av att bli hörd.

Du måste ha mod att göra bruk av ditt eget förstånd. För du kan, du måste bara tro på det själv.  Vet du hur du kommer längst i livet? - Jo, genom att vara dig själv. Genom att våga ta plats, men också lämna plats åt andra. Var ödmjuk, men ändå självsäker. Det är som en balansgång. Du måste hitta rätt balans mellan självsäker och kaxig. De som är kaxiga har oftast ingen självsäkerhet, men det ska DU ha. Du ska våga vara dig själv, i alla lägen. (Sen kan man såklart vinkla sitt jag. Du kan ju inte vara likadan på en arbetsintervju som på din fritid.)

Med att våga ta plats och våga säger menar jag inte att du ska vara otrevlig mot folk, för det förlorar du bara själv på. Vi har yttrandefrihet i Sverige, men det innebär inte att du får vara respektlös. Tänk på det!


Idolbild + mejl <3



Tack så jättemycket Elin :) <3


"Hej Evah!
ville bara säga tt jag läser din blogg varje dag minst tre ggr! den är så otroligt bra och jag får kraft av den! Ler nu vet jag att det inte bara är jag som tycker så här utan det är säkert flera hundra!!! du är vacker på utsidan och är säkert lika vacker på insidan! 
Ditt liv ser ut att gå lite upp och ner men jag vet att du klarar allt bara du vill Evah!! Ler med öppen mun du är dig själv och det ska du vara stolt över! skit i det andra säger dom är bara så himla avänsjuka Blinkar
många klagar på din kropp och att du visar lite uringning men det tror jag ger många tjejer mod och kraft att vara sig själv och inte bara följa normen!! Ingen är perfekt på något sätt!Rullar runt på golvet och skrattar
Aa det var väl det jag ville säga toppen blogg ännu en gång!Ler

// hälsningar från en trogen 12 årig läsare!!Rött hjärta

(Lovisa) Berättar hemlighet"


SVAR: "Hej!
Åh tack vad glad jag blir :) Det värmer verkligen ska du veta.
Tack för att du läser min blogg, och säg till om det är något du vill att jag ska skriva om. 
Sköt om dig <3
Kram // Evah"

Utförsäkrad och sjuk

Detta med alla sjukförsäkringar, alla som blir utförsäkrade.
När ska det bli bra egentligen?!


Det finns de som är cancersjuka, som inte klarar av att jobba, för de klara inte ens av LIVET, men de måste ut och jobba för att regeringen har sina regler. De har läkarintyg, på att de är cancersjuka etc, att de INTE KAN jobba, men ändå ska de ut och jobba. Hur fasen tänker ni?!
När man pratar om detta med folk så säger de att de sjuka är lata. Hur fan kan de vara lata när de är döende, eller inte kan jobba pga annan sjukdom?! De har läkarintyg, men försäkringskassan nöjer sig inte med det. De får inga pengar. De har också utgifter, de måste också leva!

Som min syster Sofie (ni kan läsa om hennes funktionshinder HÄR), hon är fruktansvärt handikappad och kan inte göra något själv. Hon måste ha assistenter för att klara vardagen. Men vad hände? - Jo, hon skulle ut och jobba! Eh, jaha hur fan då?! Vad ska hon göra? Hon kan inte äta själv, hon kan inte torka sig själv, hon har andningsproblem, epilepsi m.m, så hur ska hon kunna jobba? Som tur var fattade de till slut att Sofie INTE KAN jobba.


Är man såpas sjuk att man inte kan ta hand om sitt eget liv, för man tänker på självmord, man har cancer, man är svårt handikappad, värk m.m då ska man inte behöva jobba. Man måste ta hänsyn och respektera de som inte kan jobba. Visst, det finns sjukt många "fuskare" som bara inte vill jobba, men de får helt enkelt få hårdare koll. Det är hur många som helst som tar livet av sig pga att de inte klarar sin vardag, men då ska deras axlar bli fulla av ångest över hur de ska klara dagen, hur de ska kunna få mat, för de kan ju inte jobba. Hur ska de då få in pengar till att sin välfärd och kanske till sina barns välfärd? Sen ska man självklart göra det man kan. Har man något lite funktionshinder, så kan man göra det man kan, bara man kan det! Blir man sjukare av att jobba så ska man inte behöva det. Som en person som saknar en arm, kan oftast leva ett fullt normalt liv, med nästan likadana arbetsuppgifter, medan då en som kämpar för sitt liv varje dag pga depressioner, självmordstankar och demoner inte ens kan klara livet, hur logiskt låter det då att den ska klara av ett jobb? De måste ha terapi, och kunna känna sig trygga, så kan de kanske till och med inom ett år komma upp till ett normalt liv och jobba. MEn blir det såhär, så kanske de ALDRIG mer kan jobba, för det psykiska blir bara värre, värre och värre av all oro och börda som de måste bära med sig, för de vet aldrig om de har mat för dagen!

Tänk inte med plånboken, tänk med hjärtat. Tänk på hur DU skulle vilja bli behandlad om DU blev sjuk, om DU blev utförsäkrad och utsött. Skulle DU vilja stå ut med sådant här? Tänk efter hur det skulle kännas, för både du, jag, din mamma, din partner eller ditt barn kan bli sjuka/råka ut för en olycka och behöva sjukförsäkring!


Idolbilder






Tack så jättemycket för alla fina bilder Jennie :) <3



Tack så mycket Anonym :)

Evahs förhållandetips

Jag har fått en del frågor om hur man gör för att få ett bra förhållande, så jag tänkte skriva ned lite tips åt er, som jag hoppas ni kan dra nytta av, nu eller i framtiden :)


Dagens bloggvinnare





GRATTIS TILL ER TRE :) (KLICKA PÅ BILDERNA FÖR ATT KOMMA TILL DERAS BLOGGAR!)


Dagens blogg


Bröst, tuttar, boobies

Kärt barn har många namn....
Jag har suttit och tänkt lite på detta med bröst. Tänk att de kan vara så viktiga.
Unga tjejer strävar efter att ha de största brösten, och får de dem inte, så köper de dem. Såpas viktigt är det. De lägger ut ca 40.000 kr på att operera in silikon i sina bröst, bara för att känna sig mer kvinnliga.
Det är konstigt egentligen att brösten kan ha sådan stor betydelse.


När jag var 14 år så hade jag B-kupa, som jag var ganska missnöjd med. Då tänkte jag att jag skulle skaffa silikon. Behövde jag det? - Nej, för jag fick en D-kupa. Många unga tjejer tänker på att skaffa silkonbröst, fast de kanske har många år kvar att växa. Jag säger inte att det är fel, absolut inte. Men jag tycker man ska tänka över om det verkligen är brösten det är "fel" på, eller om det bara sitter i ens hjärna. Många gånger ser man själv inte att man har stora bröst, många gånger är allting så litet, för man jämför sig med andra, som kanske har lite större. Men det de inte tänker på är att också jämföra sig med de som har mindre.

Jag har D-kupa, det finns de som har mindre än mig, men det finns också de som har större, mycket större. Detta är så individuellt, alla är skapta olika. Jag tycker att små bröst är snyggare till en mindre kropp, för det passar bättre.


Du som nu har "små" bröst. Tänk efter vilka fördelar det är med små.
 
* Du behöver inte kasta ut hur mycket pengar som helst på en dyr bh som ska hjälpa din rygg.
* Du behöver inte direkt oroa dig för hängbröst (ja, man kan få det ändå, men inte lika ofta).
* Du kan böja dig fram utan att brösten ploppar ut.
* Du kan ha tajta kläder och tubtoppar utan bh.
* Du får inte direkt några ryggproblem.

Här är några saker som är positivt med att ha lite mindre bröst. Du är skapad som du är, försök vara nöjd med det. Du är kvinna ändå, du är snygg ändå. Så innan du lägger dig under kniven, försök med allting som går, för oftast sitter problemen och komplexen i hjärnan!


Bild lånad från Amelia

Vad får jag inspiration av?

Jag inspireras av ganska mycket faktiskt.
Kan vara folk på stan, en bok, en film, musik, bloggerskor. Det jag kan få mycket inspiration av är folk som kan vara sig själva, och går sin egen väg. Det kan göra mig ännu starkare och våga vara mig själv ännu mer. Kan finnas saker jag har skämts för att visa att jag gillar etc, sen så får en person mig att våga visa det, att våga vara mig själv fullt ut. Jag kan se en människa på stan, och tycka att den har skit snygga kläder, och få en idé om hur jag kan ha det, även om man inte härmar, men att få idéer, det får alla.

Jag tycker det är jättekul att kolla runt i folks hem, att se hur de har det. För man kan få bra idéer som man aldrig skulle tänkt på själv. Samma med bloggar och så. Om jag läser en bra bok, så kan jag få en idé ifrån den om vad jag ska skriva om.

Jag tror, eller snarare vet att alla får inspiration från andra människor. Det är så vi fungerar. Man ser något, tycker det är coolt, snyggt, sexigt, fint, bra skrivet m.m och får idéer själv om hur man ska kunna göra. Därför älskar jag att samtala med folk, att byta idéer med varandra, för man vidgar sig själv genom att våga och inspireras av andra :) Det är bra för människor. Sen gäller det ju att hitta gränsen, men tar man lite här, lite där så blir det till slut en egen stil :) Så blanda på tills du hittar just det DU känner för :)


Hur jag tog mig ur ätstörningen

När jag var 11 år drabbades jag av en ätstörning.
Jag vet inte riktigt hur det kommer sig, för jag tyckte inte direkt att jag var tjock. Men jag hatade maten. Det var tråkigt, äckligt och meningslöst att äta.

I och med att jag gick på barnkliniken för giftstruma så var det min läkare som såg att jag rasat i vikt. De skickade mig direkt till BUP (barn och unggoms psykiatrin). Första mötet var hela min familj med. Detta möte med BUP var 8/3-2005. Jag hoppade över både frukost och lunchen, och åt inget förrän vid klockan 16 på eftermiddagen.

Såhär står det i min journal från BUP: "Evah tycker inte att hon tidigare känt sig tjock och vet egentligen inte varför hon började dra ned på maten. Säger att det går i perioder. Talar också en del kring att Evah ofta känner sig så ledsen. Blir då liggande och gråter. Har tänkt att livet känns meninglöst och hon har rispat sig vid flera tillfällen."

Vi började föra matdagbok. Mamma och pappa antecknade allting jag åt. De "förhörde" mig på allt jag ätit, och gjorde allt för att jag skulle börja äta igen. Vi skrev också matlistor, så jag fick just den maten jag ville ha. Jag vet egentligen inte riktigt hur vi fixade det här, men på något vis gjorde vi det. Mycket för allt stöd från min familj och BUP. Jag gick i terapi en gång i veckan, där mamma och pappa var med varje gång. Sedan fick jag också prata själv i ungefär 15 minuter per gång. Som minst vägde jag 37 kg till mina dåvarande 151.

Så mina tips till er som har en ätstörning är att skriva upp allt ni äter. Be era nära och kära att finnas där. Våga be om hjälp, för det är inte farligt! En ätstörning är jättesvår att ta sig ur, så du måste våga be om hjälp, och våga ta emot den. För du kan inte bli hjälpt, om du inte är villig att ta emot hjälpen, och faktiskt vet om din sjukdom. Du måste bli medveten om att du är sjuk! Inse fakta och skjut det inte åt sidan.

Matdagboken hjälpte faktiskt. Jag fick se svart på vitt vad lite jag egentligen åt. 
Idag äter jag mycket bättre. Visst, jag äter inte frukost, men oftast äter jag två målen om dagen i alla fall. Nu för tiden älskar jag mat, men jag har fortfarande svårt, det ska erkännas. Ibland vill jag bara sjunka tillbaka till skiten, för att slippa äta. Jag vet inte varför, men jag tror aldrig man blir helt frisk från en ätstörning. För den sitter där inne och tär ändå. Det viktigaste är att man kan stå på sig, vara starkare än demonen och ge sig fan på att man inte ska dit igen!


Lite tips till er


Allt har en mening

Jag tror verkligen allt har en mening, eller ja det mesta i alla fall.
Jag har upplevt väldigt mycket egentligen, och fast det varit mycket skit så tror jag att det är bra. Man lär sig av sina misstag, man lär sig vad som är rätt och fel, och man lär sig hur samhället fungerar.
I och med att jag upplevt mycket sjukdomar i mitt liv, både när det gäller mig själv och andra, så har jag lärt mig att se livet på ett annat vis. Jag har lärt mig att respektera och älska folk, trots deras fel. Jag har lärt mig att livet inte är en dans på rosor. Men jag har också lärt mig att det finns de som har det så mycket värre.

All skit jag har fått i mina dagar, all mobbning både irl och över internet har gjort mig starkare. Det har fått mig att våga vara mig själv, att inte ta någon skit. Så tro det eller ej, men jag är glad för det jag upplevt. 
Mobbningen i högstadiet var skit svår, det ska erkännas. Jag funderade många gånger på självmord. Jag rispade mig och jag svälte mig själv. Men jag klarade mig igenom det. Jag tog mig upp, gav mig fan på att klara det, och jag gjorde det! Idag är jag stark i mig själv. Visst, det finns saker än som måste bättras på. Men när jag ser tillbaka och jämför med nu, så ser jag idag en mogen kvinna, som står för sina åsikter och står på sig, oavsett vad folk än säger. Det var jag inte förr. Då var jag bara en osäker lite tös, som inte tålde något. 

Så du där ute, som mår dåligt, det kommer bli bra för dig med! Bara man ger sig fan på det så klarar man allt, jag lovar! Man måste bara ha tron på sig själv. Så blir du mobbad, försök vända detta till något positivt. Ta lärdom av det, lär känna dig själv. Tänk hur du vill att samhället ska vara, tänk på hur du vill vara. Du kan klara detta! Visa dem som mobbar/trycker ned dig, att du kan. Att du tror på dig själv. Du kommer komma långt, med tron på dig själv. Försök tänka att allt har en mening, och att det snart vänder till det positiva, så blir det mycket ljusare!
Du är fin och bra som du är, lita på det!


Svar på tal







SVAR: Hejsan :)
Tack för att du skriver just till mig och tack så jättemycket för dina fina ord :) Det värmer ska du veta!
Till att börja med vill jag skriva att man ALDRIG ska skämmas över att vara oskuld. Det är första gången för alla vet du :). Så det bästa du kan göra är att vara ärlig mot tjejen du träffar. Sen tycker jag inte du ska skämmas över din vikt heller. Det du ska tänka på när det gäller vikt är bara hälsan, om det skulle vara så att du är överviktig så det skadar hälsan. Men tänk inte på att tjejer inte skulle kunna falla för dig, för jag lovar att det finns tjejer som gör det!

Jag tycker man ska vänta med sex tills man känner att man är redo och när man vet att man vill vara med denna personen. Det kanske inte behöver gälla ett förhållande, utan det kanske bara blir ett ligg, men du ska inte ta första bästa för att bli av med oskulden. Det kommer du ångra i slutändan. Jag tycker du ska ge henne en chans till. Var lite avvaktande, låt henne visa vart hon står och säg att du kan tänka dig att ge henne en chans till, bara om hon verkligen visar att det är dig hon älskar och att hon aldrig kommer göra om det. Jag lovar dig, även om du inte får till det med denna tjejen, så kommer det finnas 10000 tjejer till, så du kommer verkligen inte vara oskuld hela livet :)

Hör gärna av dig igen. Sköt om dig.
Kramar // Evah <3


Detta svarade jag på i mejl, men vill också svara i bloggen för jag tror det är väldigt många som har just detta problemet. Ni ska ALDRIG oroa er för att berätta att ni är oskuld, det är bättre att vara ärlig.

Svar på tal

 
SVAR: Orka starta bloggbråk lixom :S 
Om jag var på väg att förstöra mellan dig och din tjej genom att vilja se mer bilder på er och diskutera skolor, kaffe m.m så är det väldigt konstigt. Men men, mig får du inte med på något bloggbråk, trots att du skrivit din blogg att "Evah är den som förstör förhållanden". Sorry dude :)

En text till min familj

Hittade en text när jag gick i genom min blogg.
Jag vill lägga in denna texten igen, för jag är väldigt nöjd med den.



Jag tänkte berätta lite om min familj för er.
Jag tror att många har fått en bild av att de inte bryr sig, och är missnöjda med mig, just för mina bilder. Pappa vet om detta, men han kollar aldrig in det. Men mamma är ofta den som knäpper mina bilder. Hon kollar in dem, och säger vad hon tycker om dem, sen får ju jag såklart lägga in det jag känner för i och med att jag är 19 år. Mina syskon bevakar mig på både lunarstorm och bilddagboken. De kollar ofta även in min blogg. Det gör deras vänner också, så de har faktiskt väldigt stor koll vad som händer här på internet. De är de första som får veta när jag får konstiga kommentarer, när någon hotat mig, eller när folk lägger ut mina bilder. Min familj vet allting om mig. De får verkligen veta allting. Jag berättar så fort något har hänt, jag berättar hur skoldagen har varit, jag berättar vad lärarna sagt. Jag kunde inte ha en bättre familj. Detta skriver inte jag för att intyga er på något vis, utan för att jag menar det. Detta kommer rakt från hjärtat, och jag vet att de kommer läsa det här. Det är därför jag skriver detta. Det bästa med dem, är att jag vet att de alltid kommer finnas där, och att de är stolta över mig. De är stolta över att jag kommit såpas långt, fast alla hinder på vägen. Jag vill inte byta familj, för jag har fått den bästa man någonsin kunnat få.

Jag vet att det finns där många där ute som inte har det lika bra som jag hemma. Många som blir misshandlade, eller har föräldrar som missbrukar, eller bara helt enkelt inte har tid med sina barn. Jag försöker inte på något vis skryta, men det jag menar är att man ska ta vara på det man har. Jag älskar min familj, därför skriver jag detta. Jag tror att det är väldigt viktigt att ta vara på sin familj, och tänka att det finns de som har det mycket värre. Och därför ska man uppskatta det man har. Nu menar inte jag att barn med missbrukande föräldrar osv ska uppskatta det, men vi som inte har något sådant i familjen, att vi ska uppskatta våran familj.
Familjen är ändå det viktigaste vi har!

JAG ÄLSKAR ER!








Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...