Detta med alla sjukförsäkringar, alla som blir utförsäkrade.
När ska det bli bra egentligen?!
Det finns de som är cancersjuka, som inte klarar av att jobba, för de klara inte ens av LIVET, men de måste ut och jobba för att regeringen har sina regler. De har läkarintyg, på att de är cancersjuka etc, att de INTE KAN jobba, men ändå ska de ut och jobba. Hur fasen tänker ni?!
När man pratar om detta med folk så säger de att de sjuka är lata. Hur fan kan de vara lata när de är döende, eller inte kan jobba pga annan sjukdom?! De har läkarintyg, men försäkringskassan nöjer sig inte med det. De får inga pengar. De har också utgifter, de måste också leva!
Som min syster Sofie (ni kan läsa om hennes funktionshinder HÄR), hon är fruktansvärt handikappad och kan inte göra något själv. Hon måste ha assistenter för att klara vardagen. Men vad hände? - Jo, hon skulle ut och jobba! Eh, jaha hur fan då?! Vad ska hon göra? Hon kan inte äta själv, hon kan inte torka sig själv, hon har andningsproblem, epilepsi m.m, så hur ska hon kunna jobba? Som tur var fattade de till slut att Sofie INTE KAN jobba.
Är man såpas sjuk att man inte kan ta hand om sitt eget liv, för man tänker på självmord, man har cancer, man är svårt handikappad, värk m.m då ska man inte behöva jobba. Man måste ta hänsyn och respektera de som inte kan jobba. Visst, det finns sjukt många "fuskare" som bara inte vill jobba, men de får helt enkelt få hårdare koll. Det är hur många som helst som tar livet av sig pga att de inte klarar sin vardag, men då ska deras axlar bli fulla av ångest över hur de ska klara dagen, hur de ska kunna få mat, för de kan ju inte jobba. Hur ska de då få in pengar till att sin välfärd och kanske till sina barns välfärd? Sen ska man självklart göra det man kan. Har man något lite funktionshinder, så kan man göra det man kan, bara man kan det! Blir man sjukare av att jobba så ska man inte behöva det. Som en person som saknar en arm, kan oftast leva ett fullt normalt liv, med nästan likadana arbetsuppgifter, medan då en som kämpar för sitt liv varje dag pga depressioner, självmordstankar och demoner inte ens kan klara livet, hur logiskt låter det då att den ska klara av ett jobb? De måste ha terapi, och kunna känna sig trygga, så kan de kanske till och med inom ett år komma upp till ett normalt liv och jobba. MEn blir det såhär, så kanske de ALDRIG mer kan jobba, för det psykiska blir bara värre, värre och värre av all oro och börda som de måste bära med sig, för de vet aldrig om de har mat för dagen!
Tänk inte med plånboken, tänk med hjärtat. Tänk på hur DU skulle vilja bli behandlad om DU blev sjuk, om DU blev utförsäkrad och utsött. Skulle DU vilja stå ut med sådant här? Tänk efter hur det skulle kännas, för både du, jag, din mamma, din partner eller ditt barn kan bli sjuka/råka ut för en olycka och behöva sjukförsäkring!
När ska det bli bra egentligen?!
Det finns de som är cancersjuka, som inte klarar av att jobba, för de klara inte ens av LIVET, men de måste ut och jobba för att regeringen har sina regler. De har läkarintyg, på att de är cancersjuka etc, att de INTE KAN jobba, men ändå ska de ut och jobba. Hur fasen tänker ni?!
När man pratar om detta med folk så säger de att de sjuka är lata. Hur fan kan de vara lata när de är döende, eller inte kan jobba pga annan sjukdom?! De har läkarintyg, men försäkringskassan nöjer sig inte med det. De får inga pengar. De har också utgifter, de måste också leva!
Som min syster Sofie (ni kan läsa om hennes funktionshinder HÄR), hon är fruktansvärt handikappad och kan inte göra något själv. Hon måste ha assistenter för att klara vardagen. Men vad hände? - Jo, hon skulle ut och jobba! Eh, jaha hur fan då?! Vad ska hon göra? Hon kan inte äta själv, hon kan inte torka sig själv, hon har andningsproblem, epilepsi m.m, så hur ska hon kunna jobba? Som tur var fattade de till slut att Sofie INTE KAN jobba.
Är man såpas sjuk att man inte kan ta hand om sitt eget liv, för man tänker på självmord, man har cancer, man är svårt handikappad, värk m.m då ska man inte behöva jobba. Man måste ta hänsyn och respektera de som inte kan jobba. Visst, det finns sjukt många "fuskare" som bara inte vill jobba, men de får helt enkelt få hårdare koll. Det är hur många som helst som tar livet av sig pga att de inte klarar sin vardag, men då ska deras axlar bli fulla av ångest över hur de ska klara dagen, hur de ska kunna få mat, för de kan ju inte jobba. Hur ska de då få in pengar till att sin välfärd och kanske till sina barns välfärd? Sen ska man självklart göra det man kan. Har man något lite funktionshinder, så kan man göra det man kan, bara man kan det! Blir man sjukare av att jobba så ska man inte behöva det. Som en person som saknar en arm, kan oftast leva ett fullt normalt liv, med nästan likadana arbetsuppgifter, medan då en som kämpar för sitt liv varje dag pga depressioner, självmordstankar och demoner inte ens kan klara livet, hur logiskt låter det då att den ska klara av ett jobb? De måste ha terapi, och kunna känna sig trygga, så kan de kanske till och med inom ett år komma upp till ett normalt liv och jobba. MEn blir det såhär, så kanske de ALDRIG mer kan jobba, för det psykiska blir bara värre, värre och värre av all oro och börda som de måste bära med sig, för de vet aldrig om de har mat för dagen!
Tänk inte med plånboken, tänk med hjärtat. Tänk på hur DU skulle vilja bli behandlad om DU blev sjuk, om DU blev utförsäkrad och utsött. Skulle DU vilja stå ut med sådant här? Tänk efter hur det skulle kännas, för både du, jag, din mamma, din partner eller ditt barn kan bli sjuka/råka ut för en olycka och behöva sjukförsäkring!
6 kommentar(er)
