Min syster del 2


Många tror att det bara är elände att ha en funktionshindrad syster, men det är även mycket roligt. Fatta mig rätt, inte själva funktionshindret, men hon ger oss så mycket glädje. En funktionshindrad person är mycket mer positiv än en "vanlig" person. Sofie är den som nästan alltid är glad, hon är positiv och tar vara på det hon har.

Hon går miste om mycket i livet eftersom hon inte kan göra allting som vi kan, men ändå är hon lika glad. Vet ni varför? För hon ser livet som en bra grej och verkligen uppskattar det hon har. Hon suktar inte efter det hon inte kan få, utan hon är medveten om sittuationen. Bara Sofie får mat, glädje, kärlek och får vara med oss så mår hon bra. Självklart kan det vara jättejobbigt att vara lillasyster till en såpas funktionshindrad, men jag har lärt mig att leva med det. Man vet ju aldrig när man mister henne, men man får ta vara på tiden man har.
Jag minns att jag tyckte det var jättejobbigt förr att hon alltid kom i första hand, men mamma och pappa har alltid varit bra så att mina syskon fått varit med när de gjort i ordning Sofie och sådana där saker. Jag tror att Sofies funktionshinder kan vara orsak till att jag haft sådan depressioner. Jag har inte levt ett vanligt liv, och rädslan över att mista henne är hemsk. Men idag har jag lärt mig att hantera det på ett bättre vis.

Jag och Sofie har alltid varit väldigt tajta. Vi lekte alltid tillsammans som barn, vi låg och myste och vi satt nästan ihop. Jag var med till hennes skola, hon var med till min ibland, vi lyssnade på musik, såg film ja allt gjorde vi tillsammans. Det var tider det. Saknar verkligen våran barndom när vi lekte med allt möjligt. Vi hade det verkligen mysigt.

Det värsta med att ha en funktionshindrad syster är att man blir "låst". Jag får dåligt samvete om jag inte är hemma, just för hennes skull. Jag vet att det är fel, för hon vill att jag ska roa mig och leva livet, men jag vet att hon inte kan det så det känns så jobbigt. Tänk om något händer när jag är borta? Tänk om hon... dör när jag är borta? Jag vet att jag inte ska tänka så, men det är så svårt att inte tänka så....

















#1 - jenna ~ det kan aldrig bli för mycket rosa

Taack så mycket snyggo :)

#2 - Linnéa ♥

Din syster verkar vara så go! :) Jag tycker att hon är jätte söt! Sen så tycker jag att du är en underbar syster för henne, alla borde ha en syster som dig! Jag skulle gärna vilja ha det ialf! ♥

#3 - Linnéa ♥

Sv: älskar också Solsidan, Wallander är också bra. Tycker jag :)

Haha, ja vi får ta och bli syskon! :D haha, har en känsla av att vi skulle passa som syskon ;) <3

#4 - swe-89@bilddagboken

Åh vad söta ni var :D haha nakenfisar :P

#5 - Evah

Tack :) Haha ja :D

#6 - Angelica

Jag personligen tycker faktist bäst om personer med handikapp. Det finns absolut inga ärligare människor än dom med handikapp. Speciellt dom med downsyndrom. Dom är raka, ärliga,säger exakt vad dom tycker och tänker å visar känslor som ingen annan.

Jag har praktiserat med förståndshandikappade, och jag måste faktist erkänna att jag vägrade gå ut på den praktiken. Plus att den var 5 veckor lång. Jag var livrädd och ville verkligen inte.

Men redan från första dagen som jag kom dit så ville jag inte därifrån.! Jag kände att jag var hemma. Jag trivdes så bra med dom, jobbade kanon med dom. Jag har aldrig i hela mitt liv haft en sån underbar och bra praktik som då.

Så du ska vara glad att du har en syster som du har, för hon är unik, precis som du Evah<3

#7 - Evah

Handikappade är underbara, men det du skrev sist där, att jag ska vara glad att jag har en syster som jag har, jag är ju inte glad för att Sofie är handikappad. Jag önskar ju att hon vore frisk, för både hennes skull och våran.



Men det jag däremot är glad för är att Sofie är en sådan underbar person och väldigt glad av sig, men jag vill att hon ska vara frisk för att hon ska kunna leva livet, kunna skaffa barn, träffa män, ha sex, gifta sig m.m :)