"Tänk OM Kissie gjorde som dig." "Tänk OM det blir fel när jag gör så." "Tänk OM du gjorde så."
Varför ska vi hela tiden tänka om? Det där "om" har ju inte hänt. Jag fick en kommentar som handlade om att jag skriver om mina kommentarer. Personen skrev: "Tänk om storbloggarna skulle skriva om varje negativ kommentar." Där kom det där igen. "OM". Ja, tänk OM de gjorde det, men de gör ju inte det så varför ens prata om det? Vi engagerar oss för mycket i vad som skulle hända om det där OM faktiskt inträffade. Istället för att tänka: "Ja, det finns flera sätt att göra detta på, och det sättet jag valde var bra." Då tänker vi: "Tänk OM jag hade gjort på detta vis istället."
Folk verkar aldrig bli nöjda. Varken med det de gör själva, eller vad andra gör. Nu menar inte jag att detta OM handlar just om denna kommentar, utan generellt så använder vi människor ordet OM för mycket. Vi fokuserar på det vi kunde ha gjort, istället för att vara nöjda med det vi gjorde. Jag är också sådan, men jag brukar aldrig skriva till andra på det viset som personen gjorde med storbloggare, men jag brukar också tänka: "Tänk om jag gjort på det viset istället." Det kan vara när jag bakar, städar, när jag sminkar mig, ja vad som helst. Varför tänker vi människor egentligen så? Är det för att vi aldrig faktiskt kan säga: "Fan vad jag gjorde detta bra"?