Willez

Igår var Anna och jag på Willez som sagt :) Det var riktigt kul med mycket dans.
Träffade en kompis som heter Anna, som blivit Grumsbo nu :) Kul det tycker jag. Var ju inte lika bra som Arvingarna, men Willez är ju nybörjare, så de är ju inte så kända än. Synd bara att saker tar slut så fort...


Videoblogg


TÄVLING!




Detta är smink från FRIDA-tidningen och SOLO-tidningen. Det är:

En mascara
Två concealer
Två ögonskugga
Sex kajalpennor
Ett läppglans
Ett puder
En rouge

 


Svar på kommentar

 
SVAR: Det är jättebra att du är medveten om att du måste ändra ditt tankesätt, det är en bra början.  Detta med att skriva ned tycker jag är jättebra. Skriv först ned vad du skulle vilja ändra på dig själv. Om det t.ex handlar om håret, så kan du byta frisyr, kanske färga det. Hitta ett annat sminksätt, köpa nya kläder osv. Att förändra kan pigga upp en enormt mycket.
 
Sen ska du skriva ned alla bra punkter med dig själv. Både på insidan och utsidan. Kanske svårt att komma på sakerna själv? Be då dina nära och kära skriva ned vad de tycker är bra med dig, både inre och yttre kvalitéer. Sen ska du bara fokusera på det som är bra med dig. Skit i om du har lite bristningar här och där osv, för det är inte viktigt. Det finns så mycket andra saker att bry sig om, eller hur? 

För att du ska börja tro på dig själv så måste du kämpa. Intala dig att du är bra och fin som du är. Du ska heller aldrig jämföra dig med andra. Då kan du lätt hamna tillbaka i samma spår igen. Du är på ditt vis, och Greta är på sitt. Det är så det ska vara. Det finns bara en av dig, och det är du. Du ska alltså bara vara du. Ta reda på vad det är just du gillar=hitta dig själv. När du väl hittat dig själv, så kommer allt gå lättare. Tänk också på att försöka leva så bra som möjligt, hälsosamt, men också att du får unna dig saker, för du lever bara en gång. Ta vara på det. Se dig själv som stjärnan i ditt liv, för det är du.
 
Om det verkligen inte skulle fungera med något, så kan det vara bra att gå i terapi. För att inte vara nöjd med sig själv kan få en att tappa livsglädjen. Så om du inte känner att du får någon hjälp alls, så sök gärna hjälp, för terapi kan hjälpa en faktiskt.

28 juli 2011

Idag har det varit en väldigt jobbig dag. Inte alls mått bra faktiskt.
Men nu är det lite bättre. Vi gjorde egen pizza idag :) Blev faktiskt jättebra. Har egentligen inte så mycket att skriva, för det har inte hänt mycket alls idag. Jag har legat i sängen typ hela dagen, pga illamående och sådär. Men tog en ipren och nu mår jag lite bättre. 

 


Lite av maten vi har ätit de senaste dagarna :)
 
Bild 1: Hemmagjord pizza med kyckling, skinka, ost, curry och paprika
Bild 2: Persiljebiffar med råstekt potatis och gräddsås
Bild 3. Färdigrätt. Lövbit med potatis och rödvinsås.



Köpte maraboukakor idag med :)
 

Tappa inte tron

Att tro på sig själv är så himla viktigt.
Slutar man tro på sig själv - slutar man leverera. Om man slutar leverera så gör man inte sitt bästa, för man tänker att det inte är någon idé, för man misslyckas ändå. Men vad gör det om man skulle misslyckas? Man kan ju alltid göra om, få en andra chans. Om du inte tror på dig själv, vem ska då göra det, när du inte visar vad du kan, vad du är bra på? Man måste våga. Då kan man lyckas, men man kan även misslyckas. Det är det som kallas livet. Att man vågar chansa, att man vågar misslyckas. Det är aldrig kul att misslyckas, men man kan lära sig något av det.

Att tro på sig själv kan vara oerhört svårt, jag vet. Men det är ett måste, för att kunna överleva. Jag kan själv ha svårt att tro på mig själv i vissa sammanhang, och det är okej att ibland vara osäker, men det får inte ta överhand. Man måste våga tro, man måste våga var sig själv. Det är så man kommer längst i världen. Även om man möter mycket motgångar, så vinner man på det i slutändan. Man kommer må bättre i sig själv om man vågar visa sitt rätta jag utåt, och mår man bra i sig själv så kan man leverera, göra sitt bästa.

Förstår ni nu varför det är så viktigt att ni inte låter er tryckas ned av någon? Stå på er, visa vilka ni egentligen är. Man får respekt, genom att visa respekt. Älska dig själv, tappa aldrig tron på dig själv, för du är den viktigaste i ditt eget liv, så våga vara du!


Videoblogg


Frågor till er <3


Läsarmejl <3

Ni är alla så underbara :) Jag blir hur glad som helst av att få sådana här mejl! <3 Älskar att se mejl när jag loggar in :) Tack för att ni läser min blogg! <3 Har ni själva bloggar så får ni gärna länka, så får ni en länk i min blogg när ni skickar bilder, mejl osv :)



 
 

Att bry sig om andra

Jag blir så fruktansvärt arg på människor.
Människor som sitter och skriver att det som hände i Norge inte är något att bry sig om, för att det händer saker överallt i världen varje dag. Javisst, det gör det, och alla krig, all mobbning, all svält, alla våldtäkter, alla mord är hemskt. Allting är lika hemskt, och borde inte få förekomma över huvudtaget. Vissa skriver/säger också att istället för att skriva en statusrad på facebook, så borde alla hjälpa till i världen och göra den bättre. De som KAN ska givetvis hjälpa till och skänka pengar osv. Men nu finns det vissa människor som själva inte har råd att skänka pengar till andra människor, för då klarar de inte sig själva. Är det då inte värt för dem att skänka en tanke? Att skriva en statusrad och visa empati, omtanke, att man bryr sig om de drabbde. 

Mina föräldrar är värdsföräldrar, vi skänker pengar varje månad, vi skänker även till hemlösa djur och barn här i Sveige. Men ska en som knappt har så den klarar så månaden ut behöva skänka pengar till barn i Afrika? Låter det rimligt? Då kan man lika gärna skriva om sakerna, för en tanke är fint. En tanke visar att man vill hjälpa, även om man inte kan. Jag tycker att alla som kan, ska hjälpa till och skänka pengar. Och istället för att kasta kläder så kan man skänka bort dem till fattiga länder, eller fattiga här i Sverige.

Jag skulle bli rädd om folk inte alls skrev något om detta som hände i Norge. Det är känslokallt att inte ens kunna skänka en tanke och be för de drabbade. Vissa skriver att de inte alls känner empati för dessa drabbade, för de sörjer inte familjer de inte känner. De skriver också att det inte är synd om liken, för de är ju döda. Ja, men innan de dog då?! Tänk er smärtan, rädslan av att uppleva detta. En person som var på Utøya beskrev hur det var. Han låtsades vara död, men han hörde mannens fotspår och andetag. Han hade även lik både över och under sig. Tänk er den jävla rädslan! Rädslan innan de dör. Tänk er sorgen för de anhöriga, som mist sin dotter/son/mor/far, för att en sjuk man har dödat dem. Kan ni ens föreställa er den smärtan?! Om ni inte kan tänka lite mer, så håll käften ärligt talat. Hur skulle NI känna om det var er/era nära det hände? Skulle ni vilja att folk bara struntade i det, för det är inget emot svälten i Afrika?

Ni som tycker detta är strunt,  ni som inte kan tycka synd om de drabbade, ni som tycker att vi är löjliga enbart för att vi skriver om detta, är känslokalla. Tar ni erat ansvar själv och skänker pengar, eller är det bara något ni tycker andra ska göra? Just DU kanske inte kan göra så mycket, men skänk en tanke och visa att du har ett hjärta. 


Idolbilder + mejl <3




Ni är så underbara och jag älskar alla mina läsare :) Puss på er <3<3

Ondska

Just nu sitter jag och tänker på ondska. På hur männsikor kan bli så onda.
De är inte bara elaka mot sig själva, utan även mot andra. Det är krig, mobbning, rassism. Ja allt möjligt ont. Varför? Hur kommer det sig att människan blev en så ond varelse? Kanske är det för att Gud gav oss den fria viljan. Jag tror på Karma. Jag tror att synden straffar sig själv, vare sig det är i detta livet eller ett annat liv.

Det sårar mig så enormt mycket att se så ondskefulla människor. Nu har det varit attentat i Oslo också... Det är sjukt. Vafan är det som händer med våran värld?!! När ska ondskan ta slut?? Vad är meningen med livet egentligen när folk ändå bara förstör allting? Människor är onda, de är fruktansvärda. Jag blir så ledsen... Varför existerar ondska? Vad vill folk ha ut av att mobba, kriga, döda, våldta m.m? Vad tjänar de själva på det?

Världen är på väg utför, och vi med den.... Fyfan säger jag!

Videobloggar





Svar på kommentar x 2




SVAR: Jag tycker inte direkt att jag har dålig hy faktiskt :) Visst, jag har finnar osv, som de flesta människor har, men jag har tur ändå :) Som nu har jag just haft mens, så jag märker väldigt mycket skillnad vid menstid och icke menstid om man säger så. Så när det kommer flera finnar på en gång så självklart kan jag känna att det är lite jobbigt, men det kunde varit värre, eller hur? :) Jag har alltid småprickar i pannan, men jag vet att det är svårt att få bort, så varför gå och noja? :) Jag nojade endel för ett tag sen, men nu bryr jag mig inte så mycket längre :) Så dålig hy håller jag inte med om, mer normalhy tycker ju jag då.

 
SVAR: Tack så mycket :)
Jag har två syskon som har handikapp, ja. Men varken jag, mamma, pappa eller min tredje syster har något. Mina föräldrar är inte släkt nej. Varför skulle de vara det? Alltså, min syster Anna har DAMP, vilket beror på att hon är för tidigt född. Nästan två månader för tidig. Mamma hade giftstruma när hon gick med Anna. Giftstruma har både jag, mamma och min äldsta syster Carola haft. Sofie har Rett syndrom, som de inte ver orsaken till än. Jag känner många familjer som har flera handikappade barn, så det är ganska vanligt. Du vet, vi är med i RBU, rörelsehindrade barn och ungdomar. Där träffar man en hel del familjer och väldigt många av dem har flera barn med handikapp. Så det är vanligt, så oroa dig inte för att mina föräldrar är släkt :) Och btw, så får man gifta sig med sin släkt, om man är kusiner eller längre ifrån, men nej, mina föräldrar är inte släkt :)

(Ja, jag lägger in svar på kommentar i samma inlägg, för att slippa göra så många om de kommentarerna kommer tätt.)

Bilder :D




En klänning för 80 kr på Nice :) Kan både has som tub och med axelband :)

Svar på kommentar



SVAR: Tack så mycket :)
Nej, jag är inte ute så jätteofta i Grums, för jag är knappt hemma i Grums längre. Men när jag är hemma så är jag ute. Nu menar inte jag att jag är ute och festar och träffar folk, för jag har inga att umgås med i Grums, förutom familjen. Men jag åker ut med bilen, handlar, solar, tankar osv, för vad finns det annars att göra i Grums, utan vänner? Frågan jag ställer mig är;Varför började mobbningen? Det var det det handlade om när jag skrev om att det kanske är för att jag är annorlunda. För jag hade inte gjort dem något, ändå startade den, och det måste ju finnas någon anledning till varför alla lämnade mig, för att mobba mig.

Ärligt talat, så vill inte jag gå fram till de som mobbat mig och ta kontakt med dem på det viset. Jag tog ett steg och jag hälsade på en utav dem i lördags, men ärligt så känns det inte värt att bry sig om dem. I och med att så fort de ser mig hör man tissel och tassel. De viskar, de pekar, de skrattar, de tittar konstigt så nja, det är inget för mig att ta kontakt med dem. Jag känner inga i Grums längre, just för att varenda kotte som jag umgicks med förr svek mig, för att börja mobba mig. Kanske inte så konstigt att jag inte vill ta kontakt med dem? Alla vet att jag bor i Grums, alla vet vem jag är, och just därför tisslar de så när de får se mig. Just därför vill jag inte ta kontakt med dem alls egentligen. För de visar mig inte respekt, än. När det är något i Grums, som konserter och så, så är jag där. Jag syns, jag lever, jag hörs. Men de kollar bara konstigt på mig ändå.

Synd att jag inte får veta vem du är... Hade varit intressant att veta, i och med att du bor i Grums verkar det som. Btw, det jag menade med inlägget jag skrev innan var inte att jag vill bli vän med de som mobbat mig, just för att det tog så hårt på min själ, att jag inte kan lita på dem. Det jag menade var bara att folk dömer en, fast de inte alls känner en. De har bestämt sig för att ogilla mig, och antagligen kommer de fortsätta med det.

Att bli accepterad

Jag har bott i Grums i hela mitt liv, i hela 20 år. Ändå har jag inga kompisar här. Jag umgås inte med en enda här i lilla Grums. Så tänker jag på de som flyttar hit, kanske bott här i en månad, de får kompisar direkt. Är inte det konstigt egentligen?

Jag har gått på två skolor här i Grums. Jag hade kompisar på båda skolorna, men det var inte några bästa vänner. Som ni vet om, blev jag ju mobbad i 8:an, av typ hela skolan. Ibland undrar jag vad som är värst, att de fryser ut en, eller att de säger elaka kommentarer? Jag gick från att vara accepterad i 7:an, till att bli hatad i 8:an, helt utan anledning. Är det för att jag är annorlunda? För att jag inte måste dricka, röka och vara otrevlig som folk här har så svårt att acceptera mig? Jag vet nu, att jag kommer aldrig mer bli accepterad här i Grums. Jag vet att de kommer fortsätta se ned på mig, oavsett om vi är 14, 20 eller 35. De kommer aldrig välja att prata med mig, eller att acceptera att jag är jag. 

Jag ska erkänna att jag saknar att ha någon hemma i Grums, som jag kan umgås med. Men jag vet att det kommer inte bli så, för Grums befolkning avskyr mig fortfarande. Jag ska också erkänna att jag känner press på mig här. Jag känner mig nästan svag i Grums, och egentligen vill jag inte alls gå på t.e.x Arvingarna och andra konserter där, men jag tog mig över det förra året när jag var på Flamingokvintetten. Jag visade dem att Här bor JAG och jag tänker finnas till och leva. Givetvis gör det ont, fortfarande när jag ser dem. Och jag märker fortfarande deras blickar. Men idag vet jag, det är inte jag som är felet, inte jag som är omogen eller svag. Jag hälsade faktiskt på en utav dem i lördags. För jag har blivit starkare, för de ska inte knäcka mig.

Jag kanske är avskydd här i Grums, jag kommer aldrig att accepteras, men jag är jag, jag är stark och det är jag stolt över!


Nytt i Garderoben



Allt är köpt på BikBok och gick sammanlagt på 704 kr :)

Och btw, så var det längesen jag fick idolbilder så glöm inte bort att mejla då och då. Saknar bilderna :(

Arvingarna <3<3<3

Kvällen igår var helt underbar! Fyfan vad jag älskar arvingarna. Mina barndomsidoler och jag fick äntligen träffa dem! Kasper log mot mig flera gånger och jag var som i trans :) Anna och jag dansade en hel del. I pausen kom det fram en tjej och sa att hon läser min blogg :D Blev jätteglad för att hon kom fram och sa det :) Hoppas fler kommer fram och vågar! Jag älskar verkligen mina läsare :) Ni är underbara!

Sen mötte jag tjejen jag gästbloggade hos idag :) Ni hittar det HÄR :) Hon var sjukt trevlig faktiskt, var också kul att få gästblogga :) 


Videoblogg

Svarar på kommentarer sen. Måste skynda :) Snygg stillbild :P

Varför bloggar jag?

Många säger att de bloggar enbart för sin egen skull, och att de inte alls bryr sig om de har några läsare eller inte. Det tror inte jag är sant faktiskt. Jag tror att alla vill ha mycket läsare, just för att någon ska lyssna på ens åsikter osv. Så nu ska jag berätta varför jag bloggar.

För mig handlar det om att kunna förändra och hjälpa. Jag bloggar självklart för att det är roligt och för att jag älskar att skriva, men jag vill kunna förändra världen. Jag vill hjälpa unga människor (även äldre ofc) till ett bättre liv. Jag vill att folk ska förstå sitt eget människovärde, och även andras människovärde. Jag vet att min blogg hjälper många, även om alla inte vill erkänna det. Jag älskar att ha läsare, jag älskar att få kommentarer oavsett om de är bra eller dåliga. Jag älskar när folk uttrycker sig, om vad jag tycker, om hur jag skriver.

Jag kommer inte kunna förändra alla människors tankesätt, men jag kan förändra många, och det kämpar jag för. Jag vill att alla ska älska och respektera sig själva, och varandra. Jag hoppas att jag en dag kommer få ännu mer läsare, och att kunna nå ut och kunna hjälpa fler. För jag vill inte att ni ska må dåligt över er själva. Livet är för kort för det. Så jag hoppas att du, du, du och ännu fler kommer fortsätta och börja att läsa min blogg. Just för att jag ska kunna nå ut till ännu fler som mår dåligt och behöver hjälp.


Sätta sig in i situationen

Något jag har märkt under min tid här på jorden är att folk har väldigt svårt att sätta sig in i någons situation. Vilket jag tycker är väldigt konstigt egentligen. För hur svårt kan det vara, att behandla andra som man själv vill bli behandlad?

Jag snackade med en kille igår, som hellre skulle köra fort och döda någon, enbart för han tycker det är kul att köra fort och att han lever för bilar. Han tyckte att lagar är till för att brytas, och att han måste använda bilen till max. Skulle han resonera så, även om hans mamma blev skadad/dödad i trafiken, av en fortkörare? - Nej det skulle han inte. Han skulle tycka det vore en fruktansvärt dum ursäkt, att bilen ska användas till max. Men han själv kommer med den ursäkten. Tänk om något skulle hända? Tänk om han faktiskt skadar/dödar någon. För det första, det är synd om den personen som råkar ut för det, och för det andra så har den personen också nära och kära som kommer sörja och vara förtvivlade.


Varför har vissa människor så svårt att sätta sig in i en situation och tänka; "HUR SKULLE JAG REAGERA OM NÅGON DÖDADE NÅGON I MIN NÄRHET?" Exakt samma med mobbning, kränkinigar osv. Ni själva hatar när någon går på er eller någon i er närhet, men ni själva ska få göra vad ni vill, kränka hur mycket ni vill, mobba hur mycket ni vill. DEN PERSONEN du kränker har också känslor, exakt som du. Personen kanske tar väldigt illa vid sig, exakt som du skulle göra, så VARFÖR är det okej för dig, men inte för andra?!

Moderaterna kan utförsäkra folk som är handikappade, som är dödssjuka, de tar ifrån dem hjälpen, för det är "okej" när det inte handlar om dem själva, eller någon i deras närhet. Men hur skulle det bli om en moderat själv blev sjuk, eller någon i deras närhet blev sjuk? - Jo, då skulle Sverige ändras, för det är ju synd om den personen. Det är synd om ALLA som är sjuka, det är synd om ALLA som blir mobbade, det är synd om ALLA som blir skadade i trafiken. Så är det verkligen så svårt, att sätta sig in i situationen och faktiskt tänka efter hur man själv vill ha det och hur man vill att ens närhet ska ha det? Om ni fortfarande bara kan tänka på er själva och era nära och kära, så är ni fruktansvärt egoistiska, för det finns andra än ni i denna värld. Var inte så trångsynta, utan inse sanningen; DU SKA BEHANDLA ANDRA SÅ SOM DU SJÄLV VILL BLI BEHANDLAD. Synden straffar sig själv, en dag.


Vänskap, vad är det?

När jag var liten hade jag inte så många vänner.
Jag träffade andra barn, men jag hade inte de där vännerna som folk alltid pratar om. Jag hade ingen bästis som jag kunde dela allting med.


Alla flickor som kom hem till mig, sa att jag hade ett drömrum. Jag hade enormt mycket dockor och det var verkligen ett mysigt rum. Så när de kom hit så ville de bestämma, allting. De bestämde allt vi skulle göra, vilka dockor de skulle leka med, hur leken skulle gå till. Fick de inte bestämma så ville de helt enkelt inte leka. När de väl kom hem till mig så snattade de också. Det var mycket av mina saker som försvann, för de var helt enkelt avundsjuka på att jag hade så mycket leksaker och så fint. Jag har aldrig riktigt vetat vad en bästa vän är. Är det någon man umgås med varje dag? Som man kan berätta allt för? Eller är det att man inte behöver umgås hela tiden, utan man vet vart man har varandra ändå?

I högstadiet hade jag inte direkt heller någon bästa vän, inte som jag ser på det idag. När jag ser tillbaka så vet jag att jag inte trivdes med de personerna jag umgicks med, de var bara några jag umgicks med för att inte vara ensam. Jag har alltid haft svårt med vänner, men däremot killar, alltså pojkvänner/dejter har jag inte haft problem med, alltså att hitta. När jag började gymnasiet trivdes jag inte alls. Det var lika svårt där att hitta vänner. Ingen passade mig, ingen var likasinnad. Klassen delades då upp i två grupper. De som inte rökte, och de som rökte. De som rökte var såklart de coola. Så därför hittade jag aldrig någon jag riktigt trivdes med i första ring heller.

Däremot i andra ring. Elin och jag är fortfarande vänner idag. Och hon är den som jag verkligen har roligt med, som jag trivs med. Men hur vet man, vad en bästa vän är? Hur vet man vad för vänner man söker? Man får väl helt enkelt gå på magkänslan och lita på att den säger rätt.



Här är småbilder på mitt rum, hur det såg ut vissa gånger. På sista bilden var jag sjuk. Då hade min giftstruma börjat.

Lyckligt förhållande, hur?

Att leva i tvåsamhet är ganska svårt, eller hur?
Man kan inte alltid göra det man är van vid att göra, utan man måste tänka på den andra parten också. Så nu tänkte jag skriva ned lite av mina tips, som jag hoppas kan hjälpa er också :)


* Man behöver inte tycka lika om allting.
- Det är helt okej om ni tycker olika i vissa saker. Man behöver inte tycka lika om exakt allting, även om man ofast söker sig till den som är mest lik en själv, men vissa saker är det bra att ha delade åsikter om.

* Diskutera - inte bråka.

- Ja, ni kanske har delade åsikter, men diskutera dem då istället på en bra nivå och sluta innan det blir ett bråk mellan er. Man får ha olika åsikter, och om man inte kan komma överens får man helt enkelt kompromissa.

* Somna inte ovänner.

- Om ni nu ändå skulle bli ovänner, se då till att bli vänner så snabbt som möjligt och prata ut om problemet. Att lägga sig som ovänner är det värsta man kan göra.

* Ha tid för varandra, men också för er själva.
- Att ha tid för varandra i ett förhållande är verkligen A och O. Det är jätteviktigt! Men det är också viktigt att ni inte glömmer bort er själva och vilka ni är, som man och kvinna utan varandra. Men tiden tillsammans är verkligen superviktig!

* Dela upp sysslorna.
- Om ni bor tillsammans, så var noga med att dela upp sysslorna. Exempelvis; Ena personen lagar mat och du diskar. Du städar toaletten, den andra städar vardagsrummet. Att dela upp så man vet sina uppgifter är väldigt viktigt.

* Sex och mys.
- Många anser sex vara jätteviktigt i ett förhållande. Enligt mig är det ganska viktigt. Myset, omtänksamhet kommer före. Om ni pysslar om varandra och kanske bara myser i soffan, utan krav på sex, så kommer sexet automatiskt och då blir det mycket bättre!

* Dölj inte saker för varandra.
- Att vara ärlig mot varandra och inte dölja saker för varandra är så himla viktigt. Berätta allt för din partner, för erat förhållande kommer att växa om ni kan prata om allt. Vad som hände på jobbet, blommor, mobiler, livet, ja allt. NI kommer växa tillsammans om ni är öppna mot varandra.

* Hita inte bara fel.
- Se inte bara din partners fel och brister, utan se mer på vad din partner är bra på och vad din partner gör bra. Det blir mycket mer positiv stämning i erat förhållande om ni själva är positiva.

* Överaska varandra.
- Det kan vara lätt att fastna i vardagen, men se till att ni inte glömmer bort varandra. Överaska varandra ibland med middag, blommor, en present, städat hemmet eller vad det nu kan vara.

Åååh

Jag känner mig så jävla arg och ledsen nu. Känner för att sluta använda dator helt och hållet.... Vi skulle ha trådlöst, har haft fyra routrar. Två utav dem stendog, de blev helt svarta. Den tredje gick inte alls att få igång, den fjärde fungerar men nu vill inte glocalnet fungera med den längre. Vi har modem (vet inte hur jag ska förklara, men bredband i en sån där svart sak bara) utan trådlöst inbgyggt, och Glocalnet suger för övrigt... Så vi skulle köpa en switch men då måste jag göra internetkabeln själv, eftersom jag ska ha kabeln genonom väggen. Springa i massa affärer för de har ju inte modulertång och allt man ska ha på samma affär.

Så i oktober ska vi byta till Bredbandsbolaget, och jag vill ha det nu! Så jag får trådlöst i modemet direkt och inte behöver hålla på såhär. Jag blir helt ärligt utbränd på allt detta. För det är så påfrestande. Varför ska det krångla så?! Det har bara krånglat sen januari. Vi kunde inte ens koppla ihop routern med modemet, så bredbandsexperten fick hjälpa oss, och de hade också jälvigt stora problem. Sen dog den routern och vi fick kontakta dem igen. Jag orkar fan inte. Ger upp med internet, för vad tjänar det till? Det tar så jävla mycket på krafterna och man vill nästan hellre dö än att försöka fixa skiten!

Självsäkerhet är vackert


Det är frågan som många ställer sig. Hur ska man egentligen göra?

För det första; Allt börjar i Din hjärna. Du måste alltså ändra ditt tankesätt.
Du ska nu inte tänka på vad alla andra tycker och tänker, utan du ska våga vara du. Våga vara den personen du egentligen vill vara. Du kan också skriva ned alla dina tankar och åsikter om dig själv, båda negativa och positiva.

Du kanske är missnöjd med ditt hår, då kan du faktiskt byta frisyr, det kan pigga upp enormt mycket. Ändra på de saker du kan, och nu menar jag absolut inte att du ska operera dig osv. Jag menar att byta frisyr, byta kläder, prova nytt smink osv. För det kan göra dig helt annorlunda och mycket gladare. Men du ska däremot inte känna några måsten. Du måste inte sminka dig för att känna dig vacker, du måste inte vara smal för att känna dig vacker, du måste inte ha stora bröst.

Ni vet vad jag brukar säga; Ingen människa är ful. Jag vill att alla ska förstå sitt eget människovärde och förstå vad vackra de egentligen är. Utan smink, utan botox, silikon osv. Ni är superfina som ni är! Det vill jag få er alla att inse. Ni ska inte behöva känna måsten att sminka er och fixa er för att känna er vackra, och heller inte för att killarna ska gilla er. Det är absolut inte fel att fixa sig och allt det där, det gör även jag. Men jag känner inget måste. Jag vet att jag är vacker som jag är, utan allt spackel och utan att fixa mig. Jag har en fästman som älskar mig för den jag är, inte för sminkets skull. När jag sminkar mig, så är det inte för att jag ska göra André glad, eller för att jag tycker jag är ful utan smink, utan det är för att uttrycka mina känslor och det kan pigga upp med smink. Så förstå mig rätt, smink är inte fel, men det är fel att sminka sig för man tycker man inte är vacker utan smink, eller för att killar ska gilla en.

Innan någon kan gilla er, så måste ni gilla er själva. För vet ni vad?
- Att känna sig självsäker är vackert.




Evah Dissar



* Att jämföra sig med andra.

Jag verkligen avskyr när folk jämför sig med andra, på både "bra och dåliga sätt".
Exempelvis: När folk säger; "Kolla vad jag är brun, till skillnad från dig." Eller: "Du har så mycket plattare mage än mig."

Detta är så onödigt. Varför tävla och jämföra sig? Tävla vem som är brunast, eller se ned på dig själv. Vad är vitsen? Man behöver inte jämföra sig med någon alls. Det är bara dumt. Du kanske är brunare än många andra, men varför tänka på det? Alla är vi olika, har olika pigment, olika kroppsformer osv. Så sluta jämföra dig med andra. Vare sig det är att du ser ned på dig själv, eller tävlar. Lägg din energi på annat, som är bättre istället! :)

Videoblogg



Videoblogg från igår

Bio idag

Idag blir det bio med tjejerna :) Vi ska ut och äta först och sen ska vi se Bad teacher. Ska bli kul faktiskt :)  Vi har köpt nytt akvarium också, så nu är alla fiskar där i och försöker vänja sig :) Åh vad jag hatar att inte ha trådlöst. Kan alltså inte använda min dator förrän jag dragit kabel till mitt rum... Störande.

Denna datorn jag sitter vid nu är verkligen skitdryg... Hatar det :(



Svårt att få en rättvis bild men :( Ser mycket finare ut IRL :)

Visste du detta?

När jag var liten umgicks jag mestadels med killar. 

Gör det egentligen än idag. Tycker det är jobbigt att få kontakt med tjejer, och många tjejer är svåra att lita på. Jag har några få tjejkompisar, men annars är det mest killar jag umgås med :) Då är det Andrés vänner, som jag verkligen trivs superduper bra med. Samma humor, samma personlighet osv.

Killar överlag är lättare att umgås med än tjejer i och med att de är mer raka och inte ska psykas så. Tjejer blir lättare avundsjuka och ska ofta hålla på att bråka. (Nu säger jag inte att alla är så.) Jag hade skit många killkompisar som liten, och jag gick hellre hem till dem efter skolan än mina tjejkompisar.




Svar på kommentar

SVAR: Alltså, är det verkligen så svårt att förstå vad jag menar med detta inlägget?
Jag tycker att alla duger som de är, att alla är fina som de är, och ja jag tycker att ALLA ska tycka det. Jag vill förändra deras åsikter. MEN det innebär inte jag att vill ändra på vad folk blir kära i, vad de tänder på. Mina inlägg är till för att hjälpa folk att få bättre självförtroende, att älska sig själva.
Det jag vill ha fram med detta inlägget är att man SKA vara nöjd med sig själv, oavsett hur man ser ut, för man är unik, man är vacker. Jag vill också få ANDRA att RESPEKTERA ALLA. Att ANDRA ska inse att det faktiskt är normalt med hängbröst, strutbröst, små bröst osv.

Idag sitter tjejer och gråter varje dag, pga de hatar sina bröst. När jag ska hjälpa dem, ska jag då sitta och säga; "Dina bröst var fina, men vissa kommer tycka de är skit fula"? - NEJ! Jag vill ha fram att INGEN ÄR FUL, vi har bara olika smaker. Men bara för att jag tycker alla är vackra kan jag inte tänka mig att ligga med alla, bli kära i alla eller ens bli vän med alla. Jag vill få folk att må bättre i sig själva, men även att alla kränkningar ska sluta, för allt är normalt, allt är fint. Sen är det självklart att man kanske inte själv dras till just allting, men poängen är att alla är fina som MÄNNISKOR. Du skriver själv att alla duger som de är, men att alla inte behöver tycka alla bröst är fina. Men om vi nu duger som vi är=fina som vi är, då är ju också alla bröst, snoppar, ben också fina eller hur?

Det jag vill är att alla ska inse människovärdet. Att alla är fina som människor, att alla är fina exakt som de är. Man behöver förstå sitt människovärde för jagets skull. För att kunna växa som människa, och det gör man inte om man inte får höra att man är fin som man är. Så om alla bara kunde inse att alla är fina som de är, så skulle världen förändras enormt.

Sen kan man verkligen inte jämföra kläder med människor. Kläder är ett dött ting, utan känslor. Det kan du ändra hur som helst, men en människa HAR känslor, en människa är skör och kan gå i sönder, både psykiskt och fysiskt. Man ska alltid ha i tanken; "Jag är fin som jag är, oavsett små bröst. Hanna är fin som hon är. ALLA är fina som de är." För det är så det är. Vi är alla unika, Guds skapelse och Gud gör inga misstag.

Och en sak till; Ni har säker fått en fråga om hur ni tycker någon ser ut. De flesta skulle säga att personen är ful, om den inte är ens egen smak, men vet ni? - INGEN är ful. Säg istället då; "Du ser jättebra ut, men du är inte riktigt min smak :)" För som sagt, ingen är ful, men bara för det behöver vi inte falla för allt och alla!

Videoblogg




Snygg stillbild som vanligt :P Videobloggen handlar om en kommentar jag fick, om att jag inte är mig själv när jag är med André, så jag berättar om den :)

Släkten kommer imorgon

Nu är jag hemma i Grums ett tag :) Min släkt kommer imorgon, eller ja min morbror kom hit i torsdags, och han stannar ett tag. Är kul att ha honom här och få prata om allt möjligt :D Vi har diskuterat lättklädda bilder, mat, bilar, internet, mobbning, ja allt möjligt. Men jag saknar min älskling :( Jobbigt att åka ifrån honom. Min plutt <3



Presenten från mamma och pappa :D äntligen har den kommit. Så sjukt snygg!

 
Presenten från Sofie :D Fick den onsdag den 22:a egentligen men inte lagt in den förrän nu :P Det är i alla fall två muggar, två skålar och en bricka :) Så fint :D

Kroppar är olika, även brösten

Jag vet att det är väldigt många tjejer där ute som är missnöjda med sina bröst.
Är det inte så att de är "för små", så hänger dem, stora vårtgårdar, för stora, strutiga osv. Känner du igen dig? Ni som känner såhär, varför gör ni det?

Jag vill börja med att påpeka att alla bröst är normala, alla bröst är fina.
När vissa männsikor pratar om hängbröst, så får de det att låta som något negativt. Men vad förväntar ni er när brösten är stora och naturliga? Hur ska kroppen orka hålla upp det? Bara för att man har stora bröst behöver det inte innebära att de hänger hur långt ned som helst. Det beror helt enkelt på hur fylliga de är. Även om man har en B-C kupa kan man ha hängbröst. Jag vill att folk ska förstå, hängbröst är naturligt, strutbröst är naturligt, stora vårtgårdare är naturligt.

Det är alltid prat om vad killen tycker är snyggt och inte snyggt. Vet ni vad? - Killar bryr sig inte lika mycket som ni tror. (Självklart finns det vissa som gör det, men de är inget att ha!) Gillar killen dig, så kommer han också gilla dina bröst, så oroa dig inte för det. Killar är lika mänskliga som oss tjejer. Skulle ni dissa killen för att hans kulor är lite mindre? Lär dig att gilla dina egna bröst, för de är vackra. Oavsett om de hänger, är fylliga, små, strutiga, osv. Ta hand om dina bröst, och lär dig att DU duger precis som DU ÄR!
 

Bildkälla

Videoblogg från igår



Haha, lite flummig men funny ;)

Svar på kommentar x 3

SVAR:  Hur fan kan du säga att sex alltid har något njutbart i sig?!
Jag har också blivit våldtagen, tre gånger i mitt liv, och det var fan inget njutbart någonstans. Varken fyskiskt eller psykiskt. Jag trodde också våldtäkterna var mitt fel, men jag vet idag att det inte var det. Att du var 5 år och började "längta" efter det är en helt annan femma. Du trodde det var så det skulle vara, du var ett barn och visste inte att det var fel. Du visste att det skulle hända igen, och din hjärna blev manipulerad.
 
VART FAN SKREV JAG ATT DET ÄR OKEJ ATT VÅLDTA/TVINGA SIG PÅ NÅGON??!!
Jag skrev; En våldtäkt är ALDRIG trevlig, rolig eller upphetsande, för då är det ingen våldtäkt. En våldtäkt är hemsk. Det går inte ens att beskriva den smärtan man utsätts för när man blir våldtagen.
 
Tycker fan du ska läsa igen istället! Och ja, jag blev riktigt förbannad av denna kommentar, just för att hon DÖMER MIG som själv blivit våldtagen, som själv vet vilken smärta det är, och anklagar mig för att vara sjuk och tycka det är okej att våldta!
 
Ni som undrar kan läsa inlägget hon kommenterade HÄR och läsa om mina våldtäkter HÄR

 
 
SVAR: Antar att du inte vet att det betyder båda sakerna :) Bevis finns HÄR

SVAR: Vad är det för fel på dig? Du läste visst inte att det stod att jag sa nej flera gånger, att jag grät men inte kunde få fram något för jag fick sådan panik. En våltäkt innebär att man säger nej, och det behöver inte vara våld inblandat. Men det innebär att det är sex mot ens egen vilja.
 
Du kan läsa det både HÄR och HÄR. Du kan också kontakta kvinnojouren. Ta reda på fakta innan du skriver något, och snälla väx upp och sluta vara anonym! Är du så feg att du inte ens vågar stå för dina åsikter? Suck, men vad vore en blogg utan anonyma töntar?

Vi är våra erfarenheter

Alla har vi någon gång varit med om något som verkligen gjort ont i själen.
Kanske är det att man blivit sårad av någon vän, eller kanske mobbning, kanske har en partner varit otrogen. Alla de här sakerna gör så fruktansvärt ont inombords och ibland känns det som man aldrig kommer att komma över det. Men vet du vad?
De här sakerna kan göra ditt liv bättre, tro det eller ej.
 
Vi är våra erfarenheter. Det är dessa saker som formar oss.
Nu menar inte jag att mobbning, otrohet m.m är bra egentligen. Det är fel som fan rättare sagt, men när man väl upplevt detta, när man väl är där, så ska man se till att inte skiten drar med en ned. Använd de här sakerna och utveckla dig själv istället. Du blev sårad, men du fick en lärdom eller hur? Försök att tänka positivt. Låt inte det förflutna förstöra för dig, utan gå vidare och bli en starkare människa.

Om inte jag hade upplevt allt jag har gjort, så hade inte jag varit den kvinnan jag är idag. Jag hade varit helt annorlunda. Kanske ännu bättre, men också kanske mycket sämre. Jag hade inte alls haft samma tankesätt och kanske inte prioriterat saker på samma sätt som jag gör. Detta är allt tack vare mobbning, våldtäkter, otrogna killar, vänner som sviker m.m. Jag har valt att använda detta som en erfarenhet och jobba utifrån det. Och visst, det ska erkännas att jag fortfarande kan må jättedåligt över allting som har hänt, men jag låter inte det styra mitt liv.

Om du fortsätter må dåligt och älta det som har varit, så har mobbarna eller vad det nu kan vara vunnit. Du ska se till att ditt liv är ditt, och att du är stjärnan i det. För bara du kan arbeta och göra ditt liv som du vill ha det. Självklart möter man mycket motgångar på vägen,
men ta dig förbi alla hinder, så kan du nå hur långt du vill!
 


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...