Åh, tack så mycket :D

Jag håller med dig fullt ut att det är jättejobbigt att säger att man bara ska skölja över de och tänka på annat men det är inte så lätt som de låter, jag har gjort en del av min praktik på ett gruppbonde för funktionshindrade och de gjorde mig väldigt känslosam att se dem få sina anfall och man vet inte vad som ska hända. Själv tycker jag att du är stark och modig som vågar ha dina känslor öppna om din syster, för det finns inte många som vågar vara öppna med att deras syster/bror kanske är funktionshindrad.



P.S din blogg är jätte bra ;) <3

Åh tack så mycket :) Vad glad jag blir av att höra det!



Det är jättejobbigt att även jobba med det, men man får ju så mycket tillbaka av funktionshindrade också :)

usch ja, jag känner verkligen med dig Evah :( Sofie kommer säkert att få det jätte bra om det är så att hon blir omhändertagen. Hoppas hon mår bättre snart, du får krama om henne från mig! <3

Jag har ett år kvar på gymnasiet och till hösten har inriktning funktionshinder och efter min förra praktik så var de helt självklart att jag skulle välja de. Det finns inget bättre än när man får ett leende tillbaka när man har hjälpt ngn.

nje va hemskt att läsa, får ont i hjärtat. låter jätte jobbigt, jag hoppas att det blir bättre och att hon och du mår bra snart!

önskar jag kunde säga något så allt blir bättre..

jag hoppas verkligen att det blir bra snart!

kram!

Sv till Thimmy: Vad glad jag blir av att se sådana människor som bryr sig om andra :) Det värmer mitt hjärta. Jag håller med dig fullt ut. Vi har mycket att lära från funktionshindrade för de ser oftast så positivt och blir så glada :)

vad jobbigt att läsa detta :( hoppas de blir bättre

De känns som att dom bara se det positiva med livet och inte negativa, min önskan och de jag arbeta efter när jag jobbar är att ge dom ett så värdefullt liv som möjligt även om dom inte är som jag så är dom alla lika mycket värda :D

De känns som att dom bara se det positiva med livet och inte negativa, min önskan och de jag arbeta efter när jag jobbar är att ge dom ett så värdefullt liv som möjligt även om dom inte är som jag så är dom alla lika mycket värda :D

De känns som att dom bara se det positiva med livet och inte negativa, min önskan och de jag arbeta efter när jag jobbar är att ge dom ett så värdefullt liv som möjligt även om dom inte är som jag så är dom alla lika mycket värda :D

Det känns som att de funktionshindrade bara se det positiva med livet, det enda jag jobbar efter är att få deras vardag så meningsfull som möjligt. Deras liv är lika mycket värt som ditt eller mitt liv. :)

Blogg.se krånglar så kommentarerna syns inte till en början :/



Precis! Många utav dem kan ju inte få det bra själva, utan man måste hjälpa dem så därför måste man ju försöka mer och inte ge upp :) Man ser ju hur de uppskattar allt man gör för dem.

Hoppas att hon bli bättre!

Tänker på er!



Kramar :)



//Kim

hjärtat då :( <3

Hoppas det blir bättre!

Ni är så fina :) <3

hej ! hittade din blogg genom att du kommenterat en annans så jag gick in och kikade .

Jag blev tårögd när jag läste denna texten om din syster , förstår verkligen hur rädd du är att hon ska försvinna !

min storasyster , mamma till en flicka på ett år och en pojke på tre år , ramlade ihop för en vecka sedan och låg sen i koma i fem dagar . De visste inte varför och OM hon skulle klara sig . Det visade sig sen att hon fått en propp i ena lungan som var väldigt illa . Nu har hon vaknat , hon kan säga "ja , nej kanske" . Ännu vet de inte om hon kommer bli helt återställd . Oavsett vad som händer är hon min syster , samma kött och blod som jag själv och att INTE tänka på att hon kanske inte blir samma igen svider . Men man måste bara se dag för dag , sålänge hon andas är allt bra !

Ta hand om dig ! styrkekramar

Fy vad jobbigt :( du verkar iaf vara riktigt stark toppentjej! Kram på dig

jag förstår dig verkligen att du är orolig! det är det ''värsta'' med att ha ett syskon som har ett handikapp, att man är så fruktansvärt maktlös egentligen. man vill ju verlkigen vara där 24/7 och finnas där, men samtidigt så kan man ju inte det, man har ju ett eget liv.



jag har en bror som har grav autism och asbergers som också får EP-anfall på nätterna, och det är verkligen hemskt när det händer. man kan ju inte göra någonting! och jag förstår verkligen att du är orolig ifall hon skulle hamna på ett hem, man vet ju inte hur det skulle bli där. men man får kämpa på och tänka på alla bra stunder, annars skulle man gå under!



jag hoppas verkligen hon kommer att må bättre snart! ha det bra :)

Låter jätte jobbigt! hoppas hon mår bättre snart! :) Kram!

Sv till Johanna: Det hoppas jag med :) Kramar <3

Hej! Jag har läst alla inlägg om din syster Sofie. De är verkligen hemskt, jag har själv varit med om de dära. Min allra bästavän (som jag står jätte nära, hennes familj, är min familj) hade en bror, för bara ett år sen ungefär. Han hade någon slags cp skada, epelepsi (hur de nu stavas) & sådant. Han kunde inte prata, äta, gå, men han reagerade på när man prata till han. Han hette Daniel och han va verkligen allas solstråle, han va så underbar. Jag gick också alltid med den här rädslan för att förlora han. Och de är verkligen när man som minst tror att något ska hända som något händer. Nu är de såhär att den 11 september förra året gick han bort. Han hann precis bli 10 år. De har varit jätte jobbigt verkligen, att förlora han. För han stod mig jätte nära. De är fortfarande lika jobbigt. Men jag ville bara kommentera de här så att du vet att du inte är ensam, de finns fler som har de som dig och de finns fler som ställer upp för dig om de är något du vill prata om. Även om man mister ett syskon så kan man vara stark för de. Visa att du är stark & ta vara på tiden med din syster så kommer allting ordna sig. De lovar jag. Kramar

Linda Nyström: Åh vad jobbigt :( Det är så hemskt att tänka på att de går bort när de är så unga... Min pojkväns systerson gick bort förra året också. Han var också svårt handikappad, som inte kunde göra något själv. Så fruktansvärt sorgligt.



Tack för din kommentar <3 Kram

svar:Tack :)

Hoppas verkligen att hon blir mycket bättre, Och vilken underbar syster du är som stöttar henne och tänker på henne så mycket.

Kram