Att få drömma

Jag älskar att drömma mig bort.
Att sitta där och bara komma in i en fantasivärld, där saker är som jag vill. Alla har vi drömmar och mål, något vi verkligen vill ha, eller göra. Alla vill vi olika saker. En person kan ha flera drömmar, för man drömmer alltid om olika saker i olika åldrar. Vissa vill bli kändisar, vissa vill bli läkare, vissa vill starta ett företag och vissa vill ut och se världen.

Jag drömmer mycket och stort. Jag drömmer om att vara rik, vara en stor bloggerska som kan hjälpa många människor. Jag vill sitta i min stora schäslong i min stora walk in closet, och kunna välja hur min outfit ska se ut idag. Allting ska passa ihop, och allting ska vara lyxigt och snyggt. Jag vill vara den där bruna, snyggt sminkade tjejen. Springa runt i mina höga klackar, där man inte ens får ont i fötterna av skorna.

Få skriva autografer, få uppmärksamheten, för gud vad jag älskar att få den!
Men samtidigt som jag är den där glamourösa tjejen, som har mycket pengar, så vill jag också vara gift och vara en bra mamma. En mamma som verkligen älskar sina barn mest av allt, och kan ta jättebra hand om dem. Jag vill vara den där hustrun, som hoppar upp på diskbänken på fredagskvällen för att älska underbart med min make. Jag vill också ha en massa djur, hundar, katter, marsvin, hamstrar, grisar. Samtidigt som jag skriver min självbiografi, sitter jag i min stora divansoffa, i mitt underbara vardagsrum och dricker en kall cola, men min lilla hund i knät, när barnen är på dagis och min man jobbar.

Är det inte sjukt hur mycket drömmar man kan ha? Jag älskar att drömma mig bort, för i drömmarna blir sakerna som jag vill. Där finns inga problem, man mår alltid bra, och vem vet, en dag kanske i alla fall några saker går i uppfyllelse, och om inte allt gör det, så får jag väl fortsätta drömma då.


ALLA BILDER ÄR LÅNADE FRÅN GOOGLE!

Jag är en bitterf*tta, sorry

Ja, jag är en bitterf*tta, det är jag faktiskt och har varit ett tag nu. Jag vet inte vad det är med mig. Mår inte alls bra egentligen. Känner mig sjukt nere, nästan hela tiden. Åh, jag blir galen på att inte må bra! Jag känner mig så trött, på allt. På att mitt hår aldrig blir som jag vill, det bara hänger. På att sminket aldrig blir bra, det bara kladdar. På att jag inte kommer någonstans med bloggen, jag tappar läsare. Vad gör jag för fel? Nu vet jag att mina inlägg inte är de bästa, men vad ska jag göra för att öka mina läsare igen? Det känns som jag kämpar och kämpar, men inte kommer någonstans. Borde jag ta en paus från allt? Kanske bara engagera mig i skolan. 

Jag vet ingenting. Vad ska jag göra efter skolan? Jag har så himla mycket tankar, som jag blir galen av! Jag kan inte sova ensam, jag bara vrider och vänder mig och när jag somnar drömmer jag mardrömmar. Tur att jag är hos André nu i alla fall. Ikväll ska vi steka kött och göra potatisgratäng. Det blir i alla fall gott. Förlåt för ett bittert inlägg, men jag måste få skriva av mig. Hoppas ni förstår. 

Jag vill bara börja må bättre, så att jag kan känna mig nöjd igen. Btw, en rolig nyhet har jag; Jag fick VG på mitt religionsprov om Islam :D Det är kul i alla fall!



Maten från igår :)

Historia av en läsare

"Jag började skada mig själv (genom att skära i armar och ben) när jag var tio och började dricka massa när jag var 14.  Hela tiden kände jag att jag aldrig passade in någonstans och att det var något fel på mig. Jag hade ofta problem med att mina vänner inte orkade umgås med mig och jag blev slutligen väldigt ensam i många avseenden. Men jag har slutat skada mig själv, senaste gången var februari 2006 och har inte druckit alkohol sedan juni 2007. Jag har verkligen fått jobba hårt genom terapi och behandling för att hitta mig själv och må så bra som jag gör idag. Några av tipsen som jag kan dela med mig av är att söka hjälp, ofta klarar man inte av att reda ut svåra saker på egen hand och första steget i det är att prata med någon som man har förtroende för och be om hjälp. Ingen ska behöva gå runt och må dåligt. Jag har i många år känt mig helt värdelös som människa och att allt jag gör blir fel.

Det är svårt att vända eller bryta sådana negativa tankebanor, men det går. Jag ska ge ett ganska konkret exempel. Jag har varit både underviktig och överviktig och dagsläget ligger jag på en vikt som nog kan räknas som helt normal. Men ÄNDÅ får jag för mig att jag är tjock och stirrar mig blind på ställen på min kropp som jag inte är nöjd med, särskilt magen. Det jag gör då är att jag för varje negativ tanke jag tänker om mig själv så tänker jag minst två positiva tankar för att liksom balansera upp det negativa. Jag försöker också fokusera på det som är bra istället för det som är dåligt och det funkar."

AV: http://minplats.webblogg.se/

Vill du också skicka in din historia? Läs då HÄR hur du ska göra!

Ibland känner jag för att förändra hela m....

Ibland känner jag för att förändra hela mig.... Typ bara poffsoff så vore jag annorlunda.
Ni vet, kunna bli den där tjejen som har mycket vänner och umgås mycket med folk, kunna bli den där tjejen som spelar samma spel som pojkvännen, så att de kan göra det tillsammans, kunna bli den där tjejen kan sminka sig jättebra, har underbart fint hår osvosv. 

Ibland undrar jag om allting vore lättare då? Om jag spelade samma spel som pojkvännen, gjorde saker och ting annorlunda. Ibland har jag faktiskt önskat att inte vara så annorlunda, även om det är såhär jag vill vara. Men vissa dagar känns allting bara skit, och det tänker jag inte hålla inne med.

Ibland känns det som man inte räcker till, förstår ni vad jag menar? Ibland känns det som man måste göra saker, bara för att bli uppskattad och att folk ska se en. Ibland känns det som att det bästa vore att ändra på allting, och bli annorlunda. Bli den där tjejen som spelar massa krigsspel som pojkvännen, för att komma ännu närmre varann. För att göra massa saker tillsammans. Bli den där tjejen som verkligen kan sminka sig och umgås med mycket folk... 
Jag vill förändra, jag vill göra allt och ingenting.

Ibland blir jag bara galen på mig själv! Tack för att ni tog er tid och läste i alla fall. Puss!


Svar på kommentar



 
 
SVAR: Eftersom att min blogg handlar om att må bättre i sig själv, för det mesta, så kan det vara saker som jag inte tagit upp, som folk vill ha tips på, för att kunna må bättre i sig själv :)
 
Jag vet absolut vad jag ska skriva om, för det mesta och jag känner absolut inspiration, men som sagt, ibland kan det vara saker som folk behöver råd och tips om, som jag kanske inte tänkt på själv att ta upp.

Min åsikt om dagens fråga

Det är en ganska svår fråga egentligen.
Detta med anonyma kommentarer ökar mobbningen, för folk har lättare att säga elaka saker över internet, när de sitter "skyddade" bakom en skärm. Det finns lagar och regler för att man inte ska kränka någon, men detta sker hela tiden, och särskilt över internet. De flesta som kommenterar elakt är också anonyma. Varför inte våga stå för det man säger? Kan man inte säga det öga mot öga, i verkliga livet, så ska man heller inte skriva det på internet.

Man är ju aldrig helt anonym på internet, det är man faktiskt inte. Men det är svårare att stoppa nätmobbningen, när anonyma kommentarer är tillåtet. Detta näthat som finns är fruktansvärt, för det är så många som råkar ut för elaka kommentarer på internet, och särskilt av anonyma. Jag fick en kommentar om att personen kan ju själv välja om den vill visa kommentaren eller inte. Men det handlar inte om att visa utåt, för den som får just den där elaka kommentaren, det är den personen det handlar om. Inte vilka som ser. Skadan är ju redan skedd när personen som får kommentaren ser den. Det är ju den personen som blir sårad och ledsen.

Genom att stoppa anonyma kommentarer, kanske vi kan minska näthatet som finns idag. För som sagt, människor vågar säga mer när de tror att de är anonyma. Även om man skriver namn, men utan mejl, länk till fb, bdb, bloggen osv så är man fortfarande "anonym" enligt mig, just för att det finns så många som exempelvis heter Ylva.

Nej, vågar man inte stå för vem man är när man säger en åsikt, så behöver man inte ens yttra den.  Och detta kan inte sägas för ofta: DET ÄR OLAGLIGT ATT KRÄNKA ANDRA, SÅVÄL I VERKLIGHETEN SOM PÅ INTERNET! Man får tycka och tänka som man vill, men så länge det är kränkande, så ska man inte yttra det!


Dagens fråga


Önskeinlägg

 

Hur tydligt ska jag skriva?

Jag tycker idag att folk läser lite illa, eller ja ganska illa. De skriver en sak, när de egentligen inte har läst hela inlägget, presentation eller vad det nu kan vara. De frågar om MSN, fast det står stort och tydligt på ens presentation att man inte använder det. De ser inte heller att jag är förlovad, fast det står typ överallt.

Folk kommenterar saker om inlägg som redan står i inlägget. Hur ska jag skriva för att folk ska förstå och inte missa det jag skriver? Ska jag behöva skriva med STORA BOKSTÄVER och fet text, för att folk inte ska missa vissa ord i texten? För de dömer, fast jag redan skrivit så och så, det som de skriver som kommentar. 

Ska jag behöva skriva: "nu menar jag inte alla, men många" osv i början, mitten och slutet av texten, med STORA BOKSTÄVER och fet text, för att folk ska förstå? För det räcker ju inte med att man skriver det en gång. Folk verkar skumläsa, där de väljer ut de ord som är intressanta. Men varför inte läsa noga, och sedan kommentera, eller slarvläsa och skita i att kommentera? Jag ska nog börja med att skriva samma mening om och om igen i inlägget, så kanske folk faktiskt kan se den meningen, och inte missuppfatta :)


Ligga runt=skadebeteende?

En sak som är väldigt lätt att märka hos folk är när de mår dåligt.
Exempelvis, människor som ligger runt. Visst, många gillar bara sex och vill slippa kraven i ett förhållande. Men jag som själv varit där, i skiten där man ligger runt för att man mår dåligt, i själen, vet hur det är.

Jag ser unga tjejer som blivit dumpade som träffar massor av olika killar hela tiden, och ligger med dem. De är unga men har redan haft sex med mer än mig. De försöker helt enkelt komma över denna killen som de egentligen älskar. Detta är så sorgligt, för jag vet hur det är. Jag har själv varit där. Jag hade inte sex för att komma över en kille, men jag hade sex för att komma över en våldtäkt. Jag såg ned på mig själv så fruktansvärt mycket, och tyckte inte att jag dög till annat. Detta kan ni läsa om HÄR.

Men i alla fall, så lider jag med dessa unga tjejer. De träffar nya killar, gång på gång och har sex med dem. Det märks så väl att de egentligen mår dåligt, man kan läsa av dem. De flörtar runt med killar, och visst det ska man göra. Man ska ha kul som ung, men när är det egentligen ett skadebeteende? Det är inte bra att träffar olika killar hela tiden, och ligga med dem, jag vet! Man mår bara sämre. Ibland behöver man ta en paus från allting, bara vara med sig själv och reda ut sina tankar. Skita i detta med killar och kärlek ett tag.



Man vill så gärna bli älskad och behövd, men det blir du inte av att ligga med så många killar, de vill bara ha din kropp. Träffa en kille, låt honom hållas innan du har sex, om du vill vara få det att hålla. (Ja vissa förhållanden håller ändå). För det viktigaste är din syn på dig själv. Ligger du runt, så ser du oftast ned på dig själv, och mår dåligt i dig själv. Detta märker killarna. Så se till att jobba med dig själv först, för det löser väldigt mycket, och gör det lättare att leva i tvåsamhet. 

OBS: Bild lånad från Google!

Ljuga i sin blogg?

Vet ni vad jag stör mig på? Folk som ljuger i sina bloggar, eller ja ljuger över huvudtaget.
Men folk skriver saker om sig själva som inte alls stämmer. De ljuger om sina läsare, hur många de har och de ljuger om att de är stora inom bloggvärlden. Visst, man kan inte helt lita på statistiken på andra sidor, men om folk skriver att de har så och så många läsare, men ändå ligger under mig i listan så märker ju jag, eller hur? För om de nu skulle ha mer läsare än mig, varför ligger de då under mig? Då skulle ju siffrorna på dessa sidor visa helt annorlunda. Dessa sidor visar bara ett fåtal mer eller mindre läsare, så om jag jämför med min statistik på blogg.se  så kan jag ungefär räkna bort/till dessa läsare som inte riktigt stämmer på den sidan.  

Jag avskyr när folk kallar sig storbloggare, när de inte alls är det. För att vara en mindre storbloggare ska du i alla fall ha några tusen läsare, och för att bli en storbloggare ska du ha typ som Dessie. Jag kallar mig inte för storbloggare, för det är jag absolut inte, däremot vet jag att jag har mer läsare än många andra.

Så sluta ljuga i era bloggar, för sanningen kommer alltid fram. Ljug heller inte in real life, för det är det inte värt. Det blir bara jobbiugt när sanningen kommer fram. 



Mitt skolkort. Stör mig bara på "påsen" jag fick under ögat haha xD Såå störande!

"I kissed a girl lalala"

NÅGOT JAG FINNER KONSTIGT är detta med tjejer som hånglar med sina vänninor.
Tjejer kan lägga in bilder där de tungrullar med andra tjejer, flera stycken till och med. Vissa ljuger om att de är bi/homo och en del säger att det bara är en kompis kyss.

Detta är helt okej enligt människor, men om jag vore singel och skulle träffa mina killkompisar och tungrulla med dem, flera stycken så skulle jag vara en hora. Då innebär det enligt folket att jag ligger med mina killkompisar, om jag skulle tungrulla med dem. Varför är det mer okej som tjej att hångla med flera av sina vänninor, men inte flera av sina killkompisar? Om nu en tjej är bi/homo, varför skulle hon inte kunna ha sex med alla sina vänninor som hon hånglar med? Varför är det bara så att om det är en kille man hånglar med, så innebär det sex?

Jag skulle aldrig vilja kyssa en tjej, för jag är hetero. Därför ser jag ingen anledning till att kyssa tjejer. Vad finner man för njutning i det om man inte gillar tjejer? 



Normal bild eller hur :P

Uppe med tuppen

Godmorgon på er! Sovit gott? Det har jag. Gick upp 7.15 för att köra älsklingen till jobbet.
Kallt och dimmigt är det ute :( Dags att ta på sig varmare kläder, i alla fall på morgonen. 

Igår hade jag och älsklingen rikitgt mys. Vi firade 21 månader igår, så vi gjorde baugetter och myste med tända ljus :) Jättemysigt var det. Vi tittade även på twillight. Bra film det. Jag älskar verkligen min fästman så mycket! 
Vet inte mer vad jag ska skriva nu, så ska lägga in lite bilder och sen sova tror jag. Ska ta mig tid att svara på kommentarer sen också, för det är en del, men det är bara kul :)



Historia av en läsare

"Hej :) Har börjat följa din blogg och såg att du ville att man skulle skriva om något som man mått dåligt över, och jag skulle vilja dela med mig om det jag gått igenom.. Jag har gått igenom mycket men det som jag valt att berätta om är hur jag tog mig ur 3års misshandel..

Jag ska försöka göra en lång historia kort.
Till en början va allt som vanligt, men efter någon månad så började jag förstå att saker inte stod rätt till, jag träffade min dåvarande kille när jag va 16½ år och jag va barndomskompis med honom så jag visste ju vem han var, vi träffades på folkrace tävlingar som små.  Men efter den första månaden vi varit tillsammans så började svartsjuka komma in i bilden, han blev väldigt hårdhänt och ville inte att jag skulle ha kontakt med killkompisar eller killar överhuvudtaget, fick knappt prata med eller om mina bröder. Hans killkompisar fick jag inte heller prata med för då kunde jag ju flörta med dem eller dom med mig, för då skulle jag välja dom och lämna honom.

Jag hade börjat 1an på gymnasiet och hade många killar i klassen, och hade skåp bredvid nästan bara killar, och det tålde han inte, han fick mig att börja skolka, han följde med mig till skolan för & hämta böcker, hade stenkoll hela tiden och släppte mig aldrig , när han var i skolan så va jag hemma hos honom( han bodde på landet så va inte alls mycket folk där) men hans granne som jag känt lika länge som mitt ex bodde granne ca 25 meter ifrån hans hus, och varje gång han visste att den killen va hemma så va han tvungen att prata med mig i telefon så att han hörde vad jag gjorde. Avundsjukan och svartsjukan blev värre och värre, tillslut började han slå mig, sparka mig, m.m , tryckte ner mig psykiskt, sa hur ful o äcklig jag va, att jag inte va värd att leva eller att de finns ingen annan som vill ha en sån hora som mig, mitt liv blev väldigt instängt , ensamt, för jag hade ju bara honom. Så fort jag fick sms eller samtal skulle han titta eller svara, han hade full koll på mig hela tiden och sa jag emot fick jag ett antal sparkar och slag eller tryckte ner mig psykiskt.

Jag va aldrig värt något, alla ord och slag slet sönder mig inuti och till slut så fick jag nog.
Detta pågick i mindre än 3 år, vi blev tillsammans 2006 och jag lämnade honom 2009 , på min 20årsdag så åkte jag hem till honom på kvällen, han va ute och sladda med kompisarna så jag körde så fort jag kunde hem till honom, hämta mina grejor, mötte hans familj som fråga varför jag va ensam o var han va , jag sa att han va ute nånnstans, sprang och hämta grejorna, sen så satte jag mig i bilen, gav huset en sista blick och körde fort därifrån, jag mötte honom på grusvägen hem, han fråga vart jag skulle, jag sa att de va slut och att vi aldrig mer skulle bry oss om varann, han försökte jaga mig men han krocka in i en sten, och jag drog fort.. idag säger han att han väjja för ett rådjur men jag vet att han försökte köra ifatt mig och fick sladd ..

Alla sår inuti , alla slag/sparkar har idag läkt ifrån mig, det gör inte längre ont att tänka på mitt förflutna med honom, han tog kontakt med mig för ett år sen nu och frågade hur jag mådde, det enda jag svara va att vi är vuxna människor och ska bete oss som det. sen dess har jag inget hört från honom.

Han är tillsammans med en ny tjej från samma ort som mig, så mina föräldrar brukar träffa på honom ibland, men jag har inte träffat honom sedan 2009 och jag vill aldrig mer se honom.
han har gjort sitt i mitt liv och är inte välkommen tillbaka, trots att jag idag gått vidare.
det hände massor saker mellan oss, alla elaka ord, alla slag går inte att räkna, och det tog mig 1 år att leva vidare, och jag har förkortat hela historien eftersom det inte går att skriva allt.
Det som fick mig att dra va att jag fick mig själv att inse att jag va värd något bättre , allt han sa va ingen sanning i , och han skulle inte få förstöra mig mer, så efter flera månaders tänktetid så fick jag chansen som tyvärr blev min 20årsdag..

Idag har jag ny pojkvän sen 2010, och jag är lycklig igen, och han vet om allting, men han accepterar mig och mitt förflutna. Men jag vet att man orkar bara man vill , min styrka fick jag ifrån mig själv , hur den kom kan jag inte förklara men man ska stå på sig och aldrig nånsin låta nån kasta skit så som han gjorde på mig, man ska stå för vem man är och aldrig nånsin låtas trampas på!

Tack att du läste detta , och jag vet att det va rörigt och kort .
jag har försökt berätta så mycket jag kunnat, och det handlar om 3års psykning och misshandel. Men man kan kämpa även fast livet är i bitar, man tar en dag i taget. Att ensam är stark det är jag ett levande bevis på. Jag polisanmälde honom aldrig, för jag hade ingen ork, och idag skiter jag i honom och vill bara leva mitt liv. Han är inte värt det, han ska aldrig nånsin få min energi igen!

Tack ännu en gång för att du läser och bryr dig.
jag tänker fortsätta läsa din blogg och länka den på min sida.
Ta hand om dig. Stor kram Linn Andersson"

AV: linnsankossan.blogspot.com

Vill du också skicka in din historia? Läs då HÄR hur du ska göra!

"Skyll dig själv" syndromet

Vet ni vad som upprör mig?
Det är orden "DU FÅR SKYLLA DIG SJÄLV!" Människor säger dessa orden gång på gång, till människor som har det svårt. "Skyll dig själv att du är arbetslös." "Skyll dig själv att du blev våldtagen." "Skyll dig själv att du är sjuk."

Dessa ord studsar emot de som mår dåligt gång på gång. Har man inget jobb, då är man osmart, lat och inte har en tillräcklig utbildning, fast man kanske kämpat på i skolan som en åsna.  Har man blivit våldtagen, ja då hade man fel kläder på sig, för då lockar man karlarna.
Är man sjuk/utbränd osv, då har man ingen kämparglöd för att orka ta sig upp ur skiten och övervinna den.

Varför har folk så svårt att se att andra mår dåligt, utan att försöka göra det värre? Det finns självklart lata folk som inte vill lyfta ett finger i samhället, men det finns också jävligt många som försöker, som kämpar, men ändå inte lyckas. Får den personen då skylla sig själv? Varför är människor så fruktansvärt egoistiska, så de kan inte tänka sig in i andras sittuationer? De kan inte tänka hur de vill bli behandlade om de skulle hamna i den sitsen. Folk säger att de så gärna vill hjälpa andra, de vill andra människors bästa, de vill få andra att må bra i sig själva. Hur kommer det sig då, att de skriver/säger; "Du får skylla dig själv." när någon mår dåligt? Det är så skenheligt, för när en individ skriver till dessa och ber om hjälp, så får de hjälpen, men bakom ryggen säger de; "SKYLL DIG SJÄLV!!!!"

Lär er att se till människan i sig, lär er att ta reda på fakta först. Vad har människan gjort i sitt liv? Har den sökt jobb och skrivit ett bra CV, har en bra utbildning, men ändå inte får jobb, eller har personen skitit i detta? Ta reda på det FÖRST, sen kan du säga något. Ta reda på vad individen har med sig i bagaget, som gör att det blir svårt i livet, SEN kan du säga något. Men sluta upp med "skyll dig själv" meningen, för du vill väl inte höra det när du mår dåligt och sitter i en jobbig sits som du själv INTE orsakat? - Nej just det!



Avundsjuka, trygghet och makt

Hur många gånger har vi inte velat ha det någon annan har?
Det kanske handlar om pengar, makt, kärlek eller kanske en soffa. Men det händer väldigt ofta, och väldigt många att man söker det någon annan har. Det behöver inte betyda att man är missnöjd med det man har, även om det är så i många fall. Alla kan inte se vad de faktiskt har, vilket är riktigt synd.

Självklart ska man få önska sig saker och vara lite avundsjuk ibland, men det ska inte gå till överdrift. Jag kan vara avundsjuk på många, men ändå vill jag inte byta mitt liv. För jag har det så bra egentligen. Jag har saker som många andra inte har. Som kärlek, trygghet, mat på bordet, tak över huvudet. Man ska få känna att livet är piss ibland, och man ska få tycka att man inte har ett skit, bara att man tar sig upp igen. Sen förstår jag de som inte har denna tryggheten jag pratar om, de som kanske inte har pengar så det räcker till, de som har problem med kärleken. Det är förjävligt, men en dag lyckas man, bara man inte ger upp.

Så tänk på det, ge aldrig upp. Kämpa på, även när det känns som livet är slut.
För vi kan klara allt!


Historia av en läsare

Jag följer din blogg och lika som du vill jag hjälpa andra tjejer som mår dåligt osv. Jag håller därför på att skriva en bok som jag hoppas kommer ut nångång i framtiden. De handlar om mig själv och min trassliga uppväxt. Du har många läsare och om du vill dela med dig av min historia på din blogg får du gärna tillåtelse att göra de. Jag skriver inte så mycket peppande saker i min blogg, men hoppas att om min bok nångång blir klar så ska de hjälpa många tjejer. Här är ett utdrag ur boken som jag håller på att skriva :

"Man ska inte vara ego och bara tänka på sig själv, men man måste ändå ibland sätta sig själv i första hand. De har inte jag gjort, jag har aldrig gjort de. Och de har tagit hårt på mig, jag har tagit på mig andras problem och gått runt med dom problemen på axlarna samtidigt som jag måste orka bära mina egna. Jag har många gånger fallit till botten, knappt orkat resa mig men ändå hittat orken någonstans ifrån. Orkat resa på mig fast benen velat vika sig. Och många gånger har jag tänkt "faller jag nu, går jag sönder" men ändå har jag fallit igen, många gånger efter de, och sen orkat kliva upp gång på gång även fast de känns som att man vill ligga kvar, och låta allt bara vara, bara dö. Men jag hittade styrkan i min lillebror, i min mamma och i alla andra i min familj. De var dom som fick mig att hitta lite vilja och lite ork till att leva. För mig var livet inte ett värdigt liv, livet var ett helvete, en mardröm, en hemsk sak att gå igenom. "

Boken handlar om mig och mitt liv. Min mamma träffade en kille som misshandlade henne. I flera års tid har jag varit med om alkohol och misshandel, något som satt djupa spår i mig. Men jag överlevde, även fast livet var en kamp. Jag kämpade och som sagt hittade jag styrkan i nära och kära. De finns hjälp att få och jag hoppas alla unga tjejer inser de. För jag har själv gått igenom självskadebeteenden och jag vet att de hjälper för stunden, de är inget jag nekar till. Men de är inte värt de, de är inte värt att skada sig själv. För de är aldrig ditt fel !

AV: JennyEvelinaOrrmalm.blogg.se

Vill du också skicka in din historia? Läs då HÄR hur du ska göra!

Svar på kommentar



SVAR: Jag tjänar redan pengar på min blogg, för att jag har reklam och använder videofy.me :) Jag bloggade på nattstad innan, men var inte överförtjust i sidan. Man kan faktiskt tjäna pengar på bloggen, oavsett vilken portal man än är på :)

Historier av er läsare?

 

Fan vad jag är BRA!!!

Idag har jag varit i skolan och jag fick reda på att jag fick godkänt på religionsprovet :D Det där med hinduismen och buddhismen. Jag har gjort tre prov under denna tiden i skolan och jag har klarat alla :D Alla rätt matteprovet, godkänt på både samhällskunskap och religionen så känns SKITBRA ärligt talat!

Nu ska jag kolla på skilda världar (typ besatt yay) och sen ska jag plugga lite till :) Jag känner mig jättenöjd med mig själv nu, för att jag varit så duktig. Men en sak måste jag bättra på; Jag måste försöka fixa mig lite oftare. Har blivit lat och går till skolan osminkad jämt, men jag vill fixa mig egentligen så måste somna tidigare så jag orkar upp och fixa mig och ta fler bilder :)

Skilda världar och intervju

Godmorgon på er babes :)
Har ni sovit gott? Jag sov inte så jättebra, men men. Har nyss pluggat lite samhällskunskap. Ganska tråkigt tycker jag. Jag orkar verkligen inte ta tag i allting med skolan egentligen, men jag måste. Har även gjort en hel del i religionen. Jag känner mig så sjukt stressad, för det är så jävla mycket att göra hela tiden. Hur ska man hinna? :(

Nu sitter jag och kollar på skilda världar och har läst igenom intervjuen som Klackar och Kaffe gjorde med mig :) Den kan ni läsa HÄR :) Var jättekul att de ville göra den och det blev bra faktiskt, så kika in nu :D


IN OCH LÄS NU :D

Trött börjar jag bli

Idag har jag träffat Elin och Rebecca :) Varit kul att umgås lite. Haha känns konstigt att aldrig kunna lägga upp bilder på dem eftersom de inte vill det :P Vi gick lite på stan, sen åkte vi hem till Elin, såg Mia och Klara. Efter det dansade vi och lyssnade på musik hela kvällen. Var skönt att släppa loss lite och så.

Åh jag vill få tag i en sngg jeansväst, med typ dragkedjor på sidorna, som är väldigt kort. Någon som vet vart man kan få tag i en sådan?


Tattoo på boobsen

Något jag har funderat på är detta med min tattoo på tuttarna.
Jag får kommentarer om dem titt som tätt, eller ja, faktiskt ganska ofta. Många gånger är det negativa kommentarer, och jag förstår att allla inte gillar min tattoo. Vissa kommenterar; "Vänta du, så ska du få se att du kommer ångra dig", eller "Vänta du, så ska du få se vad den kommer förstöra för dig."

Min tattoo är redan gjord, den sitter där, så vad ska jag göra åt saken? Jag kanske kommer ångra mig om några år, eller så kommer jag inte ångra mig alls. Jag tycker det är skillnad när folk skriver; "Varför gjorde du din tattoo? Tänkte du på att du kanske skulle ångra dig?" osv, för att de är nyfikna på hur jag tänkte. Men att skriva att jag KOMMER att ångra mig och nästintill vara otrevlig är ju bara fjantigt. Vad vill ni ha ut av att skriva så? - Jo, att jag ska börja gräma mig över att den är gjord, att jag ska börja må dåligt och tänka att den kommer förstöra mitt liv. Det är just det ni vill ha ut, annars hade ni formulerat er annorlunda och istället frågat hur jag tänkte och även säga att ni hade inte velat gjort en sådan tattoo, för det är helt okej. 

Jag tänker såhär; Den är gjord, jag kanske kommer att ångra mig, men det får jag ta då. Den sitter där den sitter och jag älskar den :)



En till bild från Sandra :) Hon skrev fel bloggadress, eftersom jag heter bara "evaaaahs.se" men jag tycker den blev jättefin ändå :)

Att be om ursäkt

EN SAK JAG FAKTISKT BEUNDRAR är de som vågar be om ursäkt.
Exempelvis, en tjej som jag började på gymnasiet tillsammans med. Vi möttes vid bussen en dag när vi var 16. Vi började prata lite, och hon bad faktiskt om ursäkt för att hon hade mobbat mig. Hon sa att hon var dum, och ville bara bli omtyckt bland de andra. Hon föll för grupptrycket, men hon vågade be mig om ursäkt. Hon vågade erkänna att hon gjorde fel, vilket jag tycker är enormt bra gjort. Hon som startade mobbningen på mig bad också om ursäkt, fast på fyllan år 2009. Hon hade druckit, men hon bad mig ändå om ursäkt. Sådant gillar jag.

När man har varit mobbad, så vill man gärna ha en ursäkt. Oasvett hur många år det än har gått. En person som har mobbat en, och faktiskt ber om ursäkt visar att den har mognat och inser sina fel. Tänk er, av en hel skola, så har två bett mig om ursäkt. Är inte det konstigt, att enbart två stycken vågat det? Jag beundrar och uppskattar att ni två bett om ursäkt, vilket jag tycker fler ska våga göra. För mobbarna kan inte bara tro att allting är glömt, man vill gärna höra från mobbaren ordet: "Förlåt!"


En bästa tjejvän.

Vet ni vad jag saknar?
En riktig bästa vän. Ni vet en sådan där vän som man kan ta roliga bilder med, som man kan skratta ihjäl sig med, som vågar göra saker, utan att tycka det är töntigt och fånigt. Jag vill ha en vän som jag kan ha tjejkväll med. Som man sminkar sig, tar på sig olika kläder, tar kort, fånar sig, klär ut sig med. Någon som kan komma på olika idéer om hur jag ska lösa mina problem, som verkligen lyssnar på mina problem, som jag känner att jag kan lita på och som jag faktiskt kan öppna upp mig för. 

När jag var yngre hade jag en sådan vän. Tyvärr har vi inte samma kontakt idag. Men hon var precis en sådan vän. Jag saknar att ha en riktigt tjejkompis, för man ser så många andra, som har sin bästa tjejvän. De gör jättemycket roliga saker ihop, skapar minnen och lägger även ut bilder på internet. Jag har ingen sådan vän. Ett plus skulle ju också vara om hon bor ganska nära mig....



Bild lånad från google

Svar på kommentar





SVAR: Giftstruma är en sjukdom som orsakas av för stor produktion av sköldkörtelhormon. Den är vanligast hos kvinnor och förekommer i alla åldrar. Oftast finns en förstoring av sköldkörteln (struma), men sköldkörteln kan också vara normalstor. Det rör sig inte om gift, utan det handlar om att mängden sköldkörtelhormon är för hög.

Jag fick detta när jag var 7 år, och min ögonläkare såg att något var fel, eftersom mina ögon blev väldigt utstående. Hon skickade därför mig till barnkliniken. Jag blev skakis, svag och orkade ingenting. Jag opererades när jag var 11 år, och då tog de bort hela min sköldkörtel. Därför måste jag äta Levaxin resten av mitt liv, för att ersätta min körtel.
 
Du kan läsa lite mer utförligt om detta HÄR. Ett inlägg jag skrev tidigare om min sjukdom.

Lyckas som bloggare

MÅNGA BLOGGARE VILL JU BLI KÄNDA. Men jag har märkt att många säger; "blogga inte för att bli känd, blogga för att du tycker det är roligt." Självklart ska man tycka att det är kul, annars är det ingen idé. Men varför ska man inte vilja bli känd? Folk som exempelvis söker in till idol gör det ju för att de givetvis tycker det är kul att sjunga, men också för att få visa upp sig, få respons på det de gör och visa vad de kan. En sångerska tycker det är kul att sjunga, men hon vill också få uppmärksamheten, att folk ska köpa hennes skiva, älska hennes låtar osv. 

Samma sak när man bloggar. Man vill nå ut till männiksor, få respons, få visa vad man kan. Och då är det inga fel i att vilja bli känd för det, enligt mig. Jag älskar att blogga, för jag gillar att skriva, men jag gillar också att hjälpa människor till ett bättre liv. Självklart vill jag ha läsare och kommentarer. Likagärna som en skådespelare vill att folk ska se filmen den personen är med i, eller att en sångerska vill att man ska lyssna på hennes musik. Jag vill lyckas, inte enbart för min egen skull, utan också för andras, vilket jag inte ser några fel i. :)



Btw, så är det så jäkla kul när folk som skrivit till mig innan från sin blogg, låtsas vara någon annan vid ett senare tillfälle, på samma IP-nummer :P

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...