Historia av en läsare
"Hej :) Har börjat följa din blogg och såg att du ville att man skulle skriva om något som man mått dåligt över, och jag skulle vilja dela med mig om det jag gått igenom.. Jag har gått igenom mycket men det som jag valt att berätta om är hur jag tog mig ur 3års misshandel..
 
Jag ska försöka göra en lång historia kort.
Till en början va allt som vanligt, men efter någon månad så började jag förstå att saker inte stod rätt till, jag träffade min dåvarande kille när jag va 16½ år och jag va barndomskompis med honom så jag visste ju vem han var, vi träffades på folkrace tävlingar som små.  Men efter den första månaden vi varit tillsammans så började svartsjuka komma in i bilden, han blev väldigt hårdhänt och ville inte att jag skulle ha kontakt med killkompisar eller killar överhuvudtaget, fick knappt prata med eller om mina bröder. Hans killkompisar fick jag inte heller prata med för då kunde jag ju flörta med dem eller dom med mig, för då skulle jag välja dom och lämna honom.

Jag hade börjat 1an på gymnasiet och hade många killar i klassen, och hade skåp bredvid nästan bara killar, och det tålde han inte, han fick mig att börja skolka, han följde med mig till skolan för & hämta böcker, hade stenkoll hela tiden och släppte mig aldrig , när han var i skolan så va jag hemma hos honom( han bodde på landet så va inte alls mycket folk där) men hans granne som jag känt lika länge som mitt ex bodde granne ca 25 meter ifrån hans hus, och varje gång han visste att den killen va hemma så va han tvungen att prata med mig i telefon så att han hörde vad jag gjorde. Avundsjukan och svartsjukan blev värre och värre, tillslut började han slå mig, sparka mig, m.m , tryckte ner mig psykiskt, sa hur ful o äcklig jag va, att jag inte va värd att leva eller att de finns ingen annan som vill ha en sån hora som mig, mitt liv blev väldigt instängt , ensamt, för jag hade ju bara honom. Så fort jag fick sms eller samtal skulle han titta eller svara, han hade full koll på mig hela tiden och sa jag emot fick jag ett antal sparkar och slag eller tryckte ner mig psykiskt.

Jag va aldrig värt något, alla ord och slag slet sönder mig inuti och till slut så fick jag nog.
Detta pågick i mindre än 3 år, vi blev tillsammans 2006 och jag lämnade honom 2009 , på min 20årsdag så åkte jag hem till honom på kvällen, han va ute och sladda med kompisarna så jag körde så fort jag kunde hem till honom, hämta mina grejor, mötte hans familj som fråga varför jag va ensam o var han va , jag sa att han va ute nånnstans, sprang och hämta grejorna, sen så satte jag mig i bilen, gav huset en sista blick och körde fort därifrån, jag mötte honom på grusvägen hem, han fråga vart jag skulle, jag sa att de va slut och att vi aldrig mer skulle bry oss om varann, han försökte jaga mig men han krocka in i en sten, och jag drog fort.. idag säger han att han väjja för ett rådjur men jag vet att han försökte köra ifatt mig och fick sladd ..
 
Alla sår inuti , alla slag/sparkar har idag läkt ifrån mig, det gör inte längre ont att tänka på mitt förflutna med honom, han tog kontakt med mig för ett år sen nu och frågade hur jag mådde, det enda jag svara va att vi är vuxna människor och ska bete oss som det. sen dess har jag inget hört från honom.

Han är tillsammans med en ny tjej från samma ort som mig, så mina föräldrar brukar träffa på honom ibland, men jag har inte träffat honom sedan 2009 och jag vill aldrig mer se honom.
han har gjort sitt i mitt liv och är inte välkommen tillbaka, trots att jag idag gått vidare.
det hände massor saker mellan oss, alla elaka ord, alla slag går inte att räkna, och det tog mig 1 år att leva vidare, och jag har förkortat hela historien eftersom det inte går att skriva allt.
Det som fick mig att dra va att jag fick mig själv att inse att jag va värd något bättre , allt han sa va ingen sanning i , och han skulle inte få förstöra mig mer, så efter flera månaders tänktetid så fick jag chansen som tyvärr blev min 20årsdag..
 
Idag har jag ny pojkvän sen 2010, och jag är lycklig igen, och han vet om allting, men han accepterar mig och mitt förflutna. Men jag vet att man orkar bara man vill , min styrka fick jag ifrån mig själv , hur den kom kan jag inte förklara men man ska stå på sig och aldrig nånsin låta nån kasta skit så som han gjorde på mig, man ska stå för vem man är och aldrig nånsin låtas trampas på!
 
Tack att du läste detta , och jag vet att det va rörigt och kort .
jag har försökt berätta så mycket jag kunnat, och det handlar om 3års psykning och misshandel. Men man kan kämpa även fast livet är i bitar, man tar en dag i taget. Att ensam är stark det är jag ett levande bevis på. Jag polisanmälde honom aldrig, för jag hade ingen ork, och idag skiter jag i honom och vill bara leva mitt liv. Han är inte värt det, han ska aldrig nånsin få min energi igen!
 
Tack ännu en gång för att du läser och bryr dig.
jag tänker fortsätta läsa din blogg och länka den på min sida.
Ta hand om dig. Stor kram Linn Andersson"

AV: linnsankossan.blogspot.com

Vill du också skicka in din historia? Läs då HÄR hur du ska göra!