JAG HAR INTE ALLTID MÅTT BRA I MIG SJÄLV. 
När jag var yngre, i mellanstadiet och högstadiet så var jag väldigt osäker på mig själv. Jag mådde inte alls bra och såg ned på mig själv. Jag ska berätta om saker som fick mig må jättedåligt.

Jag var ca 13 år och hade nyss träffat en kille. Han var egentligen inte så jättesnäll mot mig, för han lyssnade aldrig när jag mådde dåligt. Han brydde sig helt enkelt inte. På den tiden rispade jag mig själv och han verkade inte vilja hjälpa. Men i alla fall så tog jag en bild med min mobil som jag faktiskt för en gångs skull blev nöjd med. Så jag la in denna på lunarstorm som profilbild. Direkt den blev godkänd fick jag kommentarer från han och hans kompisar att jag såg ut som en råtta, pga mina tänder. De kunde ringa till mig och det enda de sa i luren var: "RÅTTAN, RÅTTAN, RÅTTAN." Jag brukade lägga undan telefonen så jag inte hörde något. Efter ett tag tog jag upp luren igen och frågade om de var färdiga. Efter det så tog jag bort bilden direkt och hatade mitt utseende.


(JAG OCH ANNA. JAG VAR CA 14-15 ÅR)

Samma sak hände en annan gång när jag la in bilder från min och min syster Annas resa till Göteborg. Jag var lite solbränd på näsan, men jag var ändå nöjd. Så jag la in de bilderna på lunarstorm och nästan direkt fick jag kommentarer om att jag var ful, äcklig, hade en spetsig näsa och såg ut som Michael Jackson. Så de bilderna försvann också direkt. Jag hatade hur jag såg ut på den tiden.

När jag sen blev lite äldre och skulle fylla 14 började jag hitta mig själv lite mer, men jag tog fortfarande åt mig väldigt mycket när folk skrev elaka saker. Det var inte förrän jag var vid 17 som jag började hitta mig själv mer och mer och det blir faktiskt bättre för varje år som går. Idag går elaka kommentarer in genom ena örat och ut genom det andra. Idag blir jag inte ledsen av kommentarerna och idag tar jag heller inte bort bilderna som jag själv gillar, bara för att andra inte gillar dem.