JAG LEVER JU MED EN FUNKTIONSHINDRAD SYSTER, som lever mellan liv och död varje dag. (Ni kan läsa mer om henne i kategorin funktionshinder.) Något som är så konstigt med detta är att när jag ser en familj som har exempelvis en cancersjuk, så tänker jag; "stackars familj som inte vet om de kommer mista den personen." Men jag lever ju själv så, jag vet ju aldrig om jag får ha kvar Sofie... Jag kom och tänka på detta när jag såg en film, där ett av barnen var cancersjukt. Jag brukar alltid tänka så när jag får se en cancersjuk, att det är så synd om den personen och den familjen. Missförstå mig inte, självklart ska man tänka så och lida med dem. Men jag fattar inte varför jag inte har "förstått" deras känsla förrän nu... Jag vet ju hur de har det, även om det inte är samma sjukdom som det gäller.

Visserligen föddes jag med en funktionshindrad syster, det är som en vana nästan. Kanske därför man tänker annorlunda när det gäller andra familjer och särskilt cancersjuka. Om det är någon av mina läsare som behöver prata, kanske ni har någon i er närhet som är väldigt sjuk, eller kanske är ni själva, så får ni gärna prata med mig. Jag ska försöka ge er så bra råd som möjligt och lyssna, så ni får prata av er. Jag finns för er, mina läsare! Oavsett vad det gäller!