Jag har lärt mig att älska mig själv som jag är på grund av träning. Nu menar inte jag träning för kroppen, utan för psyket. Mitt självförtroende och min självkänsla kom inte av sig själv, jag var tvungen att jobba på det. 

Det är många gånger lätt att man bara vill ge upp och strunta i allting, för man tror att man inte är bra som man är. Men det är just det som är grejen. Du ÄR bra som du är, bara du inser det själv. Ibland kan mina bra tankar om mig själv svikta och jag blir osäker, rädd och ser ned på mig själv. Det är okej att det är så ibland, bara det inte blir för ofta. Det många idag gör fel på är att de ger upp för lätt. Istället för att jobba med sig själva och sina egna hjärnor, så faller de för idealen och anpassar sig efter andra. De ger nästintill upp med sina egna tankar och åsikter, enbart för att passa in. Jag vill bli ihågkommen för den jag ÄR, inte för någon som andra vill att jag ska vara. Jag kan välja hur mitt liv ska se ut. Jag kan välja hur stark jag vill vara. Nu kan det givetvis komma motgångar som gör det svårare, men man kan alltid ta sig upp och faktiskt inse vad bra man är som sig själv.

Det behövs ingen mer Beyonce, för den finns redan en. Men just du behövs så som du är. Du ska aldrig försöka vara som någon annan, för den personen finns redan. Du ska sträva efter att vara dig själv, så som du är. Med träning och jobb så kan du också sitta där en dag och bara njuta av att du är du. Där du känner dig säker, där du inte behöver gå och vara osäker dag ut och dag in. Men det gäller att inte ge upp. Du kan klara det, jag tror på dig!