Jag satt och läste lite i Dilbas blogg och såg ett inlägg om hemmafruar.
Min mamma har alltid varit hemma med oss barn, nu jobbar hon som personlig assistent till min funktionshindrade syster. Det är inte många idag som är hemma med sina barn faktiskt, men jag tycker det är lite synd på ett vis. Jag själv skulle vilja vara hemma något år i alla fall med mina barn, om jag har möjlighet till det, så att barnen inte behöver skickas till förskola det första de gör. Kanske känner jag så för att jag själv har haft mamma hemma. Jag började på dagis när jag var 5 år och sedan fick jag börja förskolan när jag var 6 år.
Eftersom jag inte är sambo än, så är det faktiskt lite svårt att prata om hur jag vill ha det i framtiden. Det som jag känner nu kan ju helt ändras när tiden väl är inne. Jag tycker det är viktigt att båda är överens om hur man ska ha det och att det känns rätt för båda. Skulle jag vara hemmafru när barnen är små, så skulle jag vilja att min man tog hand om barnen ibland när han kommer hem från jobbet, för att också få lite tid med barnen. Det blir ju lätt så att de annars bara får umgås med sin mamma, de behöver ju sin pappa lika mycket. Jag tycker det är något varje par får bestämma själva och jag dömer inte någon hur de än väljer att ha det, bara det fungerar för familjen.
Vad har du för åsikter kring detta?
Bildkälla
10 kommentar(er)
