Självmord
Jag har själv velat ta självmord när jag var yngre. Jag rispade mig, jag åt inte och jag mådde väldigt dåligt.
Men vet ni vad? - Självmord är aldrig en lösning på problemen. Det kanske kan kännas så för stunden, men det är det inte. Det är fegt att ta självmord tycker jag. Du är så mycket mer värdefull än så, du är så mycket starkare än så och du klarar mer än vad du tror. Som jag skrev i ett annat inlägg, det finns alltid något att vara tacksam över. Fundera ut ditt, vad du är tacksam och glad över. Hitta det som peppar dig. Kanske kan du börja dansa och känna att du får ut dina känslor. Kanske du skriver texter eller börjar spela fotboll. Hitta en aktivitet som får dig att slappna av och komma ifrån dina tankar en stund. När man har en aktivitet som man trivs med så brukar man ofta känna en annan mening med livet.

Om tankarna kommer efteråt, försök då att behålla den där positiva känslan som du har när du gjort din aktivitet. För att göra det kan du tänka: "Jag skrev en riktigt bra text idag. Min kursledare tyckte om den. Jag är glad, jag är bra som människa och jag är värdefull exakt som jag är!" Försök att slå bort alla dåliga tankar och ersätt dem med några bra tankar. Tänk på alla dina nära som älskar dig och alla de människor som du kommer träffa i framtiden som kommer älska dig. De vill inte mista dig. Du är bättre än så, du är starkare än så! Jag tror på dig!

#1 - Soxxi

Jag hade planerat att ta mitt liv 21/11-2012, men det blev aldrig av. Än idag har jag självmordstankar men dem är inte så farliga att jag faktiskt går så långt att jag letar upp piller osv igen. Och jag är faktiskt stolt över det emellan åt, stolt för att jag fortfarande står kvar även om jag går igenom en massa skit och har gått igenom en massa. :)

#2 - MADDISENJ.SE

Jag har också haft sådana tankar när jag var yngre. Som tur är genomförde jag aldrig det.

#3 - LIL' BABUSTYLE - Drömmen om att jobba som fotograf utomlands

Jag har aldrig tänkt på självmord, jag har bara tänkt att det inte gjorde nåt om jag dog.. typ i en olycka.

#4 - sarah koch/mamma till liam

tack:) han älskar att bli med på bilder å la passa på nu .. när han blir älder vill han väll inte va med på massa korta =)

#5 - Johanna - A dream as model ♥

jag håller absolut med dig! <3 Min bästavän som jag känt i 10 år har med haft en jävligt jobbig period i sitt liv där hon tänkt ta självmord :''(

#6 - Anonym

Allvarligt talat, sitt inte och lek nån jävla kvinnlig dr Phil när du hasplar ner meningar som "ta självmord är fegt"!!
Även att du (ja nu säger jag bara, allas smärta är deras smärta MEN, vissa har det faktiskt värre) bara har rispat dig och svultit.
Ska jag sitta här då och predika om mina självmordsförsök, bla skurit upp hela jävla armen och benet, skurit mig i ansikte, händer, armar och ben för sista gången 9 år sen och det ser ut som ärren är nya, så djupt och mycket alltså. Pundat, svultit, spytt, rånat, slagits, misshandlats, flytt min stad pga drogrelaterade saker, utnyttjats, har ingen familj och är hemlös sen jag var 16 år. Eller ja, har till och från bott hos vänner bekanta och vandrarhem, men det är ändå inget liv att leva. Och om jag hade tagit mitt liv nu, då tycker du alltså att jag är feg? Jag avskyr folk som dig, som sitter med normala pubertetsproblem och aldrig behövt kämpa på riktigt, som har familj, pengar, ett hem och tror att dom vet hur man lagar människor och kan allt om andras situationer. Oj du har rispat dig, omfg vilken jävla drottning du är som klara dig ut det.
Du kan vara feg, dömm fan aldrig nån igen.

Svar: Du är stark, jag beundrar dig som tagit dig igenom allt! Kram.
Evah Åberg

#7 - Banshee

Jag försökte tyvärr ta livet av mig när jag låg inne på psyket, tänker ofta på det fortfarande och ser det som något att " se fram emot".men jag vet att det är min depression som gör att jag tänker så sjukt.kram

#8 - Sandra - Med en fästman på Kumla

Det är ett svårt ämne det där om självmord. Jag tycker inte det är fegt att ta självmord eftersom de flesta som tar det (inte de mest impulsiva kanske) faktiskt har hamnat så långt ner att hjärnan inte längre kan tänka förnuftigt, de ser ingen annan utväg och allt är mörkt. Det är inte lätt att ta sig ur det även med proffisonell hjälp. Kanske känner jag såhär pga händelsen med Kenny, jag vet inte men hur som helst är det fruktansvärt tragiskt och som du säger absolut inte en lösning på problemet. Sorgligt bara att vissa hamnar så långt ner att hjärnan stängs av, att de inte längre kan vill eller orkar, de som försökt att orka så länge men som tillslut tappar förnuftet om vad som är bäst för dem. Men som sagt, ett svårt & jobbigt ämne. Har bollat tankar väldigt mycket med min psykolog efter Kenny och det finns nog ingen åsikt som är rätt eller fel.