28 Februari 2013 - 07:00
Repost Gymnasietiden del 1
Mobbning
Som ni vet så var jag ju mobbad i högstadiet. Det gjorde så jag tappade en del av mina studier, även om jag klarade det såpas bra att jag kunde börja 9:an med mina klasskamrater. Det gjorde också så att jag tappade mycket av min sociala bit i skolor och jag klarade knappt av det. Så när jag började gymnasiet så trodde jag att allt skulle bli bättre. Men icke då... 


Jag hade läkarintyg på grund av min giftstruma, depression och ätstörning och där stod det också att jag kanske inte kan vara i skolan fullt ut. Men detta accepterade inte min gymnasieskola. De tyckte att jag var den värsta skolkaren de någonsin haft och de hade aldrig haft någon med den frånvaron jag hade. De ville att jag skulle sluta där, och börja distans i Kalmar istället. Men det gjorde jag inte. De ville inte ge mig uppgifter,och när jag väl fick dem så rättade de det aldrig. Det kunde gå tre månader innan de rättade mina uppgifter. Jag kunde inte prata med någon på min skola. Varken rektor, skolsyster, syo, lärare. Alla var emot mig och jag vet inte varför. 


Jag låg efter i en del uppgifter, så på första mötet vi hade (såklart 3 veckor innan skolavslutningen) så ville de att jag skulle gå om ettan, men det ville inte jag. Så jag fick i alla fall ett papper med alla uppgifter jag hade att göra. Och jag gjorde ALLA dessa uppgifter under sommaren, så när jag kom tillbaka på hösten var de ändå inte nöjda. Det dög inte att jag hade jobbat ikapp och faktiskt hade klarat alla mina uppgifter.... De pratade också om att jag hade en sådan frånvaro sen lång tid tillbaka. Och när pappa och mamma ville berätta bakgrunden till varför det var så, så sa rektorn: "Vi ska inte prata om det som varit".
Men nyss skulle vi ju prata om min frånvaro?! Han ville alltså inte veta anledningen,
för han hade bestämt sig, jag var bara en dålig skolkare.
13 kommentar(er)
#1 - ebba

Hoppas du får en bra torsdag.
Allt bra ?

#2 - J O Y ▲

Åh helt sjukt att en skola kan göra så..
Man måste ju kunna berätta bakgrunden till varför det varit som det varit.

Känner igen mig en hel del i det du skriver.
Jag har inte kunnat gå i gymnasiet för att jag varit livrädd för att bli mobbad igen och sen för att jag alltid halkar efter eftersom min koncentrationsförmåga står på minus hundra typ haha..

sv: Åh samma här, har aldrig tagit ut min ilska på andra, skulle aldrig kunna göra det.
Hade ett hemskt självskadebeteende och skar mig jag med, väldigt illa..
Men nu har jag faktiskt varit skadefri i två år och det är riktigt stort för mig!

#3 - Anonym

såärdä, välkommen till verkligheten.

Svar: Jag har levt i verkligheten länge och just därför kämpar jag för att bekämpa mobbningen, kränkningar, särbehandlingar och så vidare. :)
Evah Åberg

#4 - Anonym

du kommer inte lyckas så, du kan nog lägga ner dä.
hade vart bättre om du va i skolan ist, så hade du sluppit allt dädär, du verka inte va stark mentalt & då har du dej själv & skylla.
du borde sökt hjälp & tagit smällen...

Svar: Jag tänker absolut inte lägga ned, så länge man försöker så har man inte misslyckats. :) Jag hade redan hjälp från BUP och visst har jag lite mig själv att skylla också, då jag hade kunnat vara starkare och kämpa ännu mer på den tiden. Men skolan gjorde inte heller mycket för att motivera mig, men nu har jag läst upp alla mina betyg och gått ut med bra betyg. :)
Evah Åberg

#5 - MADDISENJ

kul med lite äldre bilder :)

#6 - Ann

Men usch vilken hemsk skola... man måste ju se till individen och eftersom du hade läkarintyg så hade du ju giltlig frånvaro... konstigt att det inte ens dög när du ägnade sommaren åt att plugga ikapp

#7 - Anonym

dåså, gnäll inte på skolan..
va ska dom göra?
du skulle ju vart där, dom har inte mä dina privata problem & göra.

Svar: Hade de kunnat tagit hänsyn till mina sjukdomar och det läkarna hade sagt och faktiskt gett mig mina uppgifter, eftersom jag hade tillstånd att jobba hemifrån så hade ju allting varit lättare. :) Skolan har faktiskt med sjukdomar och privata problem att göra, då det finns olika sätt för att lösa en persons skolgång. Jag hade sjuktillstånd för att plugga hemifrån, bara jag fick mina uppgifter och att de skulle rätta dem. Tyvärr kan jag inte tillverka egna uppgifter och rätta dem själv, så det är faktiskt skolans ansvar. :)
Evah Åberg

#8 - Anna

You rock Evah! <3 Ja, det var en tuff tid för dig. Men du klarade dig igenom det och blivit starkare. You are the queen my lady! <3

#9 - Anonym

då försökte ni väl inte tillräckligt då för å få hem uppgifterna..
du är ju bara glad för allt du genomgått sa du ju i ett annat inlägg, så sluta gnäll & älta gamla saker.
flytta hemifrån & bete dej som en vuxen.


Svar: Jag försökte enormt mycket för att få uppgifterna, jag mejlade dem, jag var där, bönade och bad. Till slut fick jag dem, dock inte alla uppgifter, men de rättade dem aldrig så jag gjorde om kursen på komvux. :) Jag skriver om detta för att kunna hjälpa andra i samma sits, för att visa att fler upplever samma saker. Jag tycker jag beter mig som vuxen, då jag försöker hjälpa andra och försöker få ett bättre samhälle, men vi har väl olika definitioner på ordet vuxen. :) Jag flyttar hemifrån när det passar mig och mina nära, så oroa dig inte för det. :)
Evah Åberg

#10 - Anonym

hur hjälper du andra menar du?
du skriver på en blogg, hur hjälper dä dom som inte läser din blogg?
du är ju inte känd, inte ens i närheten..
hur kommer dä sej att du fortf. bor hemma om du är så vuxen & mentalt stark o allt annat du säger att du är? bättre än oss andra?



Svar: Självklart hjälper jag inte de som inte läser min blogg, det är ganska uppenbart. :) En psykolog hjälper ju inte dem som inte kommer till dem och ber om hjälp. Lika gärna som folk skriver böcker om att må bra i sig själv, så skriver jag istället en blogg, som alla kan läsa utan att behöva betala. :) Jag hjälper människor genom att skriva tips om hur man kan må bättre i sig själv, hur man går sin egen väg och hur man kan göra för att stoppa mobbningen. Jag har aldrig heller sagt att jag varken är känd eller bättre än alla andra. :) Jag bor hemma pga att allting inte har ordnat upp sig än. Min fästman försöker komma närmare så att vi kan flytta ihop snart i en lägenhet där vi både vill bo, istället för att jag ska tränga in mig i hans lilla lägenhet nu, när jag fortfarande kan bo hemma. :) Jag anser mig som vuxen och mentalt stark, just för att jag orkar stå på mig och går min egen väg, istället för att anpassa mig efter vad andra tycker att jag ska göra. :)
Evah Åberg

#11 - Anonym

kul liv & bo hemma hos mamma & pappa i grums...
men hur vet du ens att dä du skriver hjälper folk?
bara för att dom läser så innebär dä ju inte att dä hjälper dom..

Svar: Jag trivs jättebra här så det är ingen fara. :) Jag får mejl och kommentarer flera gånger i veckan att jag hjälper människor och folk ber mig om tips och då går jag efter det. :)
Evah Åberg

#12 - Anonym

inga fel, men man kanske borde klippt navelsträngen & flyttat hemifrån vid 22 års ålder..min åsikt bara.
ja men dä ä väl inte från alla som läser?!
alla som läser denna amatörbloggen, skriver väl inte att du hjälpt dom?


Svar: Ja, det är din åsikt, min är att man bor hemma om man har möjlighet tills allting är ordnat. Nej, det har jag aldrig sagt, men om jag kan hjälpa en människa, 10 människor eller 30 människor så är jag glad för det. :-)
Evah Åberg

#13 - zoida.blogg.se

undra om dom på skolan ens tänkte^^

Om Mig

Evah Åberg, 29 år och bosatt i Munkfors.

Det jag skriver om är mammalivet, psykisk hälsa, feminism, ideal och normer. Jag ger mycket tips i min blogg om hur du kan gå din egen väg och hur du kan göra för att ta dig upp igen från din psykiska ohälsa. Jag vill inspirera andra till sunda ideal och värderingar och få människor att förstå att man duger som man är.

Jag delar även med mig av min erfarenhet kring psykisk ohälsa och min vardag. Vi är ett team här inne och kämpar tillsammans! <3

KONTAKT: Evah_blogg@live.se

Facebook