När jag var liten var en av mina morbröder min förebild. Han och hans fru bodde ca 18 mil bort, så han ringde mig ofta och pratade med mig. Vi hade mycket kontakt och jag älskade honom hemskt mycket. När hans fru dog flyttade han närmare oss men vi förlorade kontakten. Han blev väldigt annorlunda och självklart har jag förståelse då han miste sin fru. Men han slutade svara, han hörde aldrig av sig längre. Förra året fick vi reda på att han har lejt bort min mormors grav till krykan, men min mamma fick inte veta någonting. De andra syskonen har dock vetat om det, så alla förutom min mamma fick veta detta.
Idag sa han upp kontakten med oss helt och hållet. Min syster skickade sms till honom att hon tyckte det var fel att gå bakom ryggen på oss, för att vi fick inte veta någonting om min mormors grav. Min morbror tyckte då att det var vårat fel, för vi skulle ha frågat honom om vad som hade hänt. Det är ju lite konstigt att vi ska behöva ringa år efter år och fråga om någon har lejt bort graven. Det vore ju lättare att den som lejer bort ringer och berättar för ALLA syskon och inte bara utesluter en eller två. Enligt honom hade ingen gått bakom ryggen på någon, så därför ville han inte ha mer kontakt med oss (kontakten slutade ju redan för flera år sedan, så det blir ju ingen skillnad). Enligt mig var det han (och de andra syskonen) som gjorde fel då de undanhöll detta för min mamma. Alla syskon borde få reda på vad som händer med deras mammas grav. Enligt honom verkade det också som att vi aldrig är på mormors grav, men vi är där flera gånger om året, sätter blommor och ljus. Vi har brytt oss i alla år!