Jag minns hur det var när jag försökte passa in och vara som "alla andra". Jag försökte hitta mig själv och jag visste inte alls vem jag var, vad jag tyckte eller vad jag ville. Därför lät det som en bra idé att vara som "alla andra". Jag provade att röka på grund av grupptryck. Jag ville ju så gärna bli omtyckt. Jag trodde inte att jag dög annars. Människor tjatade på mig att jag skulle röka och dricka med dem och hade det inte varit att jag har en sådan familj som jag har, som informerar mig om saker och ting och pratar med mig så hade jag nog börjat dricka också.
Jag mådde inte alls bra när jag försökte passa in, det enda jag behövde var att få vara mig själv och bli omtyckt för den jag är. När jag slutade 9:an så slutade jag också umgås med de "vännerna" jag hade på den tiden, just för att jag inte kände mig respekterad, det kändes som att de inte gillade mig för den jag var. Jag gick aldrig så långt så jag gjorde vad som helst för att passa in, men det var nära...
Du måste inse att du är bra exakt som du är. Det är inget fel på dig. Du behöver människor som respekterar, accepterar och älskar dig för den du är!