Det finns ett citat som lyder: "När man gör fel minns alla, när man gör rätt minns ingen." Och det stämmer många gånger tycker jag. Ingen människa är helt perfekt och felfri, men vi är ändå bra som vi är. Ibland gör vi fel, säger fel, skriver fel och så vidare. Människor avskyr om man försöker vara "perfekt" och felfri, men när man väl skriver eller gör något fel så vill de inte släppa det, utan det ska ältas och verkligen klagas på. 

Jag har fått höra några gånger att jag tror jag är så perfekt, att jag aldrig gör fel. Men om jag råkar skriva något fel så får jag istället höra vad dum jag är, att jag inte vet någonting och så vidare, av samma människor. Hur ska de egentligen ha det? Om jag aldrig gör fel, så är det fel, men om jag gör fel så är det också fel. Jag har lärt mig med åren att acceptera att jag bara är människa, att jag inte är perfekt och aldrig kommer att bli. Även om jag ibland har fel, säger fel saker eller skriver fel saker så älskar jag mig själv för den jag är. Jag gillar inte att ha fel, men ibland har jag det och det beror på att jag är mänsklig. Jag vet inte allt och jag lär mig nya saker varje dag. :)