Utanför gänget
Jag har i stort sett aldrig varit populär och haft mycket vänner. 
Jag försökte alltid få vänner i klassen, men det var väldigt svårt. Jag minns när jag gick i 5:an och var alltså 11 år. Jag försökte bli vän med flera i klassen och lixom komma in i gänget, men det var jättesvårt. Jag hade några vänner som jag umgicks med, men alla andra var ju en klump lixom och jag ville också tillhöra klumpen.

Jag började prata med en tjej i klassen och vi bestämde oss för att försöka pierca naveln. Vi hade med oss en nål och stod utanför klassrummet. När de andra såg detta, då fick jag mer vänner, för en stund. Jag var tvungen att sticka en nål igenom naveln för att få bli med i gänget, då var jag ju modig när jag som 11-åring stod där med en nål i naveln. Men efter ett tag var det som vanligt igen. 



Det är så många som upplever detta, att man känner sig utanför och inte kommer med i gänget. Jag hade det ganska lätt med vänner i sjunde klass, då var jag helt okej populär, men när mobbningen startade i 8:an miste jag i stort sett alla. Jag kan ibland sakna dem jag umgicks med på den tiden. Jag hade så otroligt roligt med vissa av dem. Meningen med detta inlägget är att visa att även om jag har en relativt stor blogg så har jag också varit mobbad, utanför och utan vänner. Jag har trånat för att komma med i gängen och egentligen aldrig lyckats... Du är inte ensam, det finns många i samma båt!



Bilder från 5:an-7:an
#1 - LIL' BABUSTYLE - Drömmen om att jobba som fotograf utomlands

Jag har alltid hållit mig utanför. Allt började i högstadiet när något gick fel och alla blev emot mig. Sen dess håller jag mig mest för mig själv. Har svårt att släppa in människor i mitt liv. Men jag trivs, tror jag. Har några få vänner i alla fall.

#2 - Sandra - Med en fästman på Kumla

Det är synd tycker jag att så många lägger så mycket energi på att vara med i 'gängen' och att de känner sig utanför.. Jag själv var just en av de som var med i 'gängen' både i högstadiet & gymnasiet, har kanske inte heller varit den snällaste alltid men har lärt mig av min läxa och ångrar mycket. Men det jag ville komma fram till var att det är synd att så många ungdomar gör allt för att komma med i innegängen för att de tror att de ska må bättre då. Men oftast mår de i innegängen inte alls bra, för man har så mycket press på sig i en sådan grupp. Men hela högstadiet tror jag är en tuff tid för många vad man än är med i för grupp/icke grupp. :/

#3 - Sara - Hold on be strong

Bra skrivet!! Har varit precis likadan, men håller mig helst utanför. Det gör så ont att bli sviken av vänner och jag förstår inte varför folk ska trycka ner varandra och snacka skit bara för att må bättre själva. De som sticker ut är fel, alla ska följa strömmen, det känns bara så fel.
sv: åh visst :)
kram

#4 - Emma~Drömmen om att flytta till ett annat land

Du är inte ensam jag har aldrig varit populär kände mig utanför. Nu har jag bara få vänner.

#5 - Ann

så tråkigt när det blir så och att så många försöker passa in. :(

#6 - Kristin Hammar

Jag har aldrig förstått hur mobbare tänker? Man kan aldrig älska alla men att frysa ut folk och få dem att må dåligt... Nej jag fattar det bara inte. Men för att vända på det så blir jag så imponerad av din styrka. Du klarade av de tuffa åren och nu kan du skriva om det och hjälpa andra i samma situation i och med det. Massa kärlek åt dig!!

Svar: Jag håller med dig. Man går inte ihop med alla människor, så är livet, men man kan respektera dem i alla fall. Tyvärr tänker inte alla så och det hoppas jag att vi kan ändra på. Tack för dina fina ord. Kram.
Evah Åberg