Jag försökte alltid få vänner i klassen, men det var väldigt svårt. Jag minns när jag gick i 5:an och var alltså 11 år. Jag försökte bli vän med flera i klassen och lixom komma in i gänget, men det var jättesvårt. Jag hade några vänner som jag umgicks med, men alla andra var ju en klump lixom och jag ville också tillhöra klumpen.
Jag började prata med en tjej i klassen och vi bestämde oss för att försöka pierca naveln. Vi hade med oss en nål och stod utanför klassrummet. När de andra såg detta, då fick jag mer vänner, för en stund. Jag var tvungen att sticka en nål igenom naveln för att få bli med i gänget, då var jag ju modig när jag som 11-åring stod där med en nål i naveln. Men efter ett tag var det som vanligt igen.
Det är så många som upplever detta, att man känner sig utanför och inte kommer med i gänget. Jag hade det ganska lätt med vänner i sjunde klass, då var jag helt okej populär, men när mobbningen startade i 8:an miste jag i stort sett alla. Jag kan ibland sakna dem jag umgicks med på den tiden. Jag hade så otroligt roligt med vissa av dem. Meningen med detta inlägget är att visa att även om jag har en relativt stor blogg så har jag också varit mobbad, utanför och utan vänner. Jag har trånat för att komma med i gängen och egentligen aldrig lyckats... Du är inte ensam, det finns många i samma båt!
Bilder från 5:an-7:an