Jag tycker det är lite märkligt att människor har svårt att ta hänsyn till dem som har osynliga funktionshinder, även fast de vet om det. Som min syster som har DAMP brukar säga, hon sitter inte i rullstol, men hennnes hjärna gör. Det är samma när man mår dåligt psykiskt och det märkte jag av en del i skolan faktiskt. De som hade synliga funktionshinder blev tagna mer på allvar än vad vi andra gjorde. Jag tycker det är synd att det är så, för man ska inte jämföra vem som har det värst. Mitt var jobbigt för mig, medan den som sitter i rullstoll har det jobbigt med sitt. Vi hade båda det jobbigt, men olika sätt och därför behövde vi stöd och hjälp, fast på olika sätt.
Jag tycker det är synd att flera människor inte ser det på detta viset faktiskt. Det är inte lätt att sitta i rullstoll, det är inte lätt att ha DAMP, det är inte lätt att ha psykiska problem och därför behöver man hjälp utifrån sina egna behov, oavsett vad man än lider av.