Jag kan ibland få kommentarer om att jag kämpar för något omöjligt, att det inte är någon idé att kämpa för att folk ska må bättre i sig själva och för att mobbningen ska stoppa. Det händer inte så ofta att jag får dessa kommentarer, för de flesta jag pratar eller skriver med peppar mig och tycker det behövs någon som kämpar. Men jag känner så här, varför ska jag ge upp, vad tjänar jag på att ge upp? Vad förlorar jag på att försöka kämpa?

Vi har kommit långt i vårat samhälle. Förr var barnaga tillåtet, det är det inte längre. Förr hade inte kvinnor rösträtt, det har vi idag. Vi kommer längre och längre när det gäller ett mer jämställt samhälle, så varför skulle vi inte kunna lyckas med att må bra och faktiskt kunna stoppa mobbningen? Det kanske inte sker imorgon, om ett år, det kanske sker först om 100 år, men ju mer vi kämpar, ju längre kommer vi. Jag tycker det är viktigt att inse att förändringar tar tid, men det ger oss så mycket till slut. Jag älskar att kämpa för saker och så länge man försöker, så har man inte misslyckats.