Jag tror mycket på ärlighet. Att inte följa jantelagen och säga "allt är bra tack" när någon frågar. Mår man riktigt dåligt så kan man inte räkna med att folk är tankeläsare och att bara erkänna att man är låg kan i sig göra att saker känns bättre, att man inte är gjord av stål utan en helt vanlig människa med känslor. Men först försöker jag självklart att lösa det själv. Går man genom det som känns och försöker att hitta orsaken kan man må bättre genom att bara ge sig lite tid och låta det smälta in.
Jag lyssnar alltid på musik som får mig glad, jag sitter och låtsas skrattar och tillslut så skrattar man faktiskt på riktigt. Jag brukar gå ut och fota eller så ligger jag bara och gråter en stund för sedan känner man sig mycket starkare! Får i alla fall aldrig glömma att tänka positivt! :)
Fast Evhah, vänskap är ju för goda och dpliga stunder. Jag kan garantera dig att skulle bli glada om du delade med dig mer. Jag har själv varit så förut, att jag höll allt för mig själv och bara umgicks med vänner, men när jag öppnade mig blev de faktiskt lättade och sa att de undrat om jag var gjord av sten eftersom jag alltid hade samma "yta", att aldrig prata om problem. Hejja Dig gumman, du är värd att ta plats <3