Fuck vad jag hatar känslan när man vaknar rätt glad och det blir förstört på någon minut... 
Jag har så mycket att se fram emot just nu och mitt liv går faktiskt bra, så kommer det en liten "skitsak" som förstör det. Jag har lärt mig att jag egentligen inte ska släppa in människor i mitt liv, för jag vet hur det slutar. Alltid samma jävla visa. Jag har börjat vänja mig med att vara singel för jag vet att jag får inte släppa in människor i mitt liv. Jag får inte börja gilla någon för de kommer bara förstöra det och såra mig, jag vet det från början. Jag önskar bara att någon kunde krama om mig och säga att allting blir bra, men människor förstör mig för mycket. Det kommer inte bli bra. Det kanske kommer passera och bli bättre, men det kommer aldrig bli bra. Jag ska sluta släppa in människor i mitt liv. Jag är nöjd med de jag har, vänner och familj.
The rest of it can go and fuck itself.