Brukar ni längta tillbaka till när ni var barn?
Så känner jag nu. Allting var annorlunda på den tiden. Jag har aldrig fått vara barn på samma sätt som många andra eftersom jag blev sjuk så tidigt, men allting var ändå lättare. Man behövde inte tänka på att vara rädd för att killar ska svika en eller såra en. Man behövde inte tänka på arbete, lägenhet eller andra krav. Man kunde bara vara och man levde i nuet. Man gjorde det som föll en in och man lekte. Istället för att oroa sig för framtiden så tog man fram sin leksaker eller gick ut och byggde en koja.
Ibland känns det som att jag vill gå tillbaka till barndomen och bara stanna där. Slippa alla problem som vuxenlivet har att erbjuda, bara få vara. Krypa upp i mammas knä och få höra en saga. Förstår ni vad jag menar?
Så känner jag nu. Allting var annorlunda på den tiden. Jag har aldrig fått vara barn på samma sätt som många andra eftersom jag blev sjuk så tidigt, men allting var ändå lättare. Man behövde inte tänka på att vara rädd för att killar ska svika en eller såra en. Man behövde inte tänka på arbete, lägenhet eller andra krav. Man kunde bara vara och man levde i nuet. Man gjorde det som föll en in och man lekte. Istället för att oroa sig för framtiden så tog man fram sin leksaker eller gick ut och byggde en koja.
Ibland känns det som att jag vill gå tillbaka till barndomen och bara stanna där. Slippa alla problem som vuxenlivet har att erbjuda, bara få vara. Krypa upp i mammas knä och få höra en saga. Förstår ni vad jag menar?
8 kommentar(er)
