Vissa människor vågar inte sticka ut och vara sig själva för att de är rädda för att bli dömda av samhället. Att bli utstött, mobbad och hånad för att man är annorlunda kan göra väldigt ont, särskilt i ungdomsåren. Därför följer många med strömmen istället, för att slippa må dåligt över att bli utstött. 

Men jag undrar, mår man verkligen sämre av att sticka ut än att sticka in? Om man hela tiden tvingas ha en fasad där man inte kan vara sig själv. Man vågar inte säga att man tycker att det är tråkigt med alkohol, man vågar inte färga håret lila, man vågar inte som kille ta på sig en kjol för att man måste passa in. Mår man verkligen bra då? Det tror faktiskt inte jag. Ärligt talat, så tror jag att man tappar bort sig själv mer om man inte vågar visa vem man är, utan måste följa strömmen. Vågar man vara sig själv så kommer man till slut träffa några människor som accepterar en för den man är, då man visar det direkt. Men om man bara följer strömmen är nog risken stor att man bara träffar fel människor och aldrig känner sig accepterad och älskad, inte ens av sig själv. Jag tror att man lättare förlorar en del av sig själv om man alltid följer strömmen.

Våga sticka ut, våga vara du och våga följa din tro och dina drömmar. Du kanske inte hittat de människorna idag som accepterar det, men en dag gör du det och det allra viktigaste: DU tror på DIG!

PS. Du kan även lyssna på min medverkan om utanförskap i P4:s radioprogram Mifforadio. Klicka häär och spola fram till ca 47:44 så kan ni höra mig.