Jag vet att jag är en bra människa, men ändå kan jag tveka över om jag verkligen räcker till som människa.
Vad jag själv har att ge... Jag minns inte om jag alltid har tvekat på min personlighet men jag har ju alltid haft höga krav på mig själv. Jag kunde få alla rätt på ett prov i skolan, men var ändå inte nöjd eftersom jag då kunde ha gjort det snabbare. Jag får ofta meddelanden/kommentarer/mejl från följare om hur jag har hjälpt dem, hur de tycker om mig och det jag gör. Jag får ofta höra från vänner och familj att jag är bra och självklart fyller det på min bägare där självkänslan sitter, men det är ändå något som fattas. Än så länge är jag inte säker på hur jag ska fylla på min tro att jag som person duger, att min personlighet duger och räcker till. Men jag håller på att jobba på det och ta reda på det. För mitt mål är att må så bra jag kan, mitt mål är att känna mig lycklig och det vill jag att ni också ska göra.
Jag skriver mycket om mitt mående för att visa att vi är så många som sitter i denna sitsen.
Jag trivs med mig själv, men ändå är jag osäker på mig själv. Jag älskar mig själv, men ändå ogillar jag mig själv. Jag mår bra och är glad, men ändå mår jag dåligt och är ledsen. Det är inte fel att känna så, det är inte fel att prata öppet om det och det är därför jag öppnar mig så för er. Livet är ingen dans på rosor, vi får hela tiden kämpa och jobba för att vara säkra på oss själva för det är en påfyllningsvara. Jag är inte längre osäker på mitt utseende och snart ska jag inte heller vara osäker på min personlighet! Vi kämpar tillsammans. ♥