Jag vet själv att detta inte är bra, varken för mig eller mina nära, men jag vet inte hur jag ska sluta och därför har jag nu börjat hos en kurator på psykiatrin. Det tar så enormt mycket på mina krafter att alltid vara orolig, att alltid tänka och aldrig riktigt slappna av. Jag är rädd för att vara lycklig, även om det är min största önskan att få vara lycklig och må bra. Men samtidigt skrämmer det mig, eftersom detta är det jag är van med. Detta är en "trygghet". Om jag blir lycklig och mår bra så är jag rädd att saker ska gå fel och att jag sjunker igen. Jag ligger alltid steget före och är förberedd på det värsta. Min kurator sa igår att alla punkter på generaliserad ångestsyndrom (läs mitt inlägg om vad det är häääär.) stämmer in på mig, så förmodligen har jag flera olika typer av ångest så det är en del att jobba på. Jag vet att vi är månnga som sitter i samma båt, så därför tänkte jag skriva in några peppande meningar, som kanske kan hjälpa både er och mig för att stilla oron och ångesten ett tag.
Vi vet alla att vi inte vinner något på att oroa oss. Vi får helt enkelt försöka ta saker när det kommer. Om vi går och oroar oss för att tv:n ska gå i sönder imorgon och den inte gör det, då har vi kastat bort en hel dag för att oroa oss i onödan. Och om tv:n skulle gå i sönder så har du ju deppat två gånger, istället för att bara deppa när det väl händer. Våga hoppas och tro på att allt dåligt inte behöver inträffa. Du är stark och klarar att lösa det om det väl skulle inträffa, du behöver inte tänka på morgondagen idag. Lev och njut NU. Ta vara på dagen du har idag och försök göra den så bra som möjligt, för det ger dig kraft att orka med morgondagen också. Skratta, lev och njut och skaffa mer energi och livsglädje. Du är perfekt som du är och du räcker till!