Detta är så enormt sant. Det är så otroligt lätt att fokusera på att man är rädd för att mista någon/något istället för att fokusera på att kämpa för att ha personen/saken kvar. Detta kan jag själv råka ut för en hel del. Jag brukar stanna upp i mina tankar och tänka: "Jag har detta/dennna personen i mitt liv just nu, jag måste fokusera på nuet och göra nuet så bra som möjligt." För gör man inte nuet så bra som möjligt är ändå risken stor att man miste personen/saken för att man inte tar vara på stunden, utan bara oroar sig hela tiden.
Jag vet att det kan vara jäääättesvårt att sluta oroa sig... Jag har kämpat mycket med det, men jag tror att man måste bestämma sig helt enkelt. Slå näven i bordet och säga till sig själv på skarpen: "NU RÄCKER DET. NU SKA VI TÄNKA POSITIVA TANKAR!" Och när man råkar hamna vid de negativa tankarna och oron igen så får man försöka tänka positivt återigen. Det gäller att vara bestämd mot sig själv och fortsätta vara det, även om man ibland tvekar och tycker det känns skitjobbigt.
Vill du ha mer tips om hur man slutar oroa sig? Läs då mitt inlägg om det hääär.