Evahle

Innan jag började träna poledancingfitness i september hade jag aldrig varit aktiv inom träning. 
Jag tränade lite zumba hemma någon gång ibland bara, men aldrig något utöver det. Jag visste lixom inte vad jag ville göra, jag var nöjd med min kropp och kände inte att träning var något för mig. Men så hittade jag poledancingen och kände direkt att detta passade mig. Givetvis har min kropp förändrats lite sedan jag började träna. Har blivit lite mer fit, orkar göra mer, har mer styrka. Men meningen med min träning har aldrig varit att förändra min kropp, det kommer ändå. Meningen med min träning är att jag älskar att röra mig nu, jag älskar att utföra denna träningsformen och jag blir glad av det. 

När jag kollar på bilder/filmer på andra människor som utför poledancingfitness så kollar jag på tricken, på tekniken och greppen. Inte på deras kroppar. Jag vet att det är många människor som följer olika konton med träningsinspiration och det är så lätt att man börjar fokusera på deras kroppar och man nästan blir besatt av att se ut så. För vissa människor kan det fungera att kolla in dessa människor ibland, men alltför många mår sämre av att se dessa inspirationsbilder på de "perfekta kropparna". De jämför sig, känner sig fula, äckliga, tjocka, otränade. De utvecklar ett hat mot sig själva, genom att kolla dessa inspirationsbilder inom träning. Många gånger blir det allt de tänker på och besöker dessa konton/bloggar allt fler och fler gånger per dag och all fokus går till att börja se ut som dessa människor.

Det är inte fel att hitta inspiration hos andra människor, men hitta en bra gräns. Säg att du styrketränar, försök då hitta inspirationsbilder där du kan studera hur man ska lyfta på rätt sätt och hur du kan lära dig av personens teknik istället för att studera personens kropp. För i många fall får inte den kroppen dig att vilja få ett hälsosamt och bra liv med kärlek till dig själv, det orsakar tyvärr många gånger ett självhat och en osäkerhet där man hela tiden jämför sig med personen på inspirationsbilden och till slut kan utveckla en stor ätstörning som är svår att komma ur. 

Som sagt, jag kollar på inspirationsbilder inom poledancingfitness, men jag kollar inte på deras kroppar. Jag kollar på hur de utför tricken så att jag också kan lära mig dem och när jag väl lär mig de tricken så får jag också en mer vältränad kropp.

Jag fick en fråga om varför jag driver en sådan här blogg och inte en vanlig modeblogg som många andra väljer att driva. 

För det första så kan jag ingenting om mode, jag är inte alls modemedveten och vet inte vad som är inne eller ute. Jag tar på mig det jag tycker är snyggt och det jag trivs i, utan att bry mig om det passar ihop enligt trender och så vidare. För det andra så älskar jag att hjälpa människor, jag älskar att skriva och studera psykisk hälsa och ohälsa. Jag känner själv att jag hellre skriver om något viktigt än att skriva om så ytliga grejer som mode. (Nej, jag ser inte ned på modebloggerskor eller tycker att det är fel. Bara att jag inte vill göra det själv.)

Jag har ju liten blandning i min blogg, där jag skriver även om vad jag har shoppat och så vidare. Tidigare skrev jag en hel del om mitt vardagsliv också men det är faktiskt ingenting jag vill göra längre. Ibland kan det komma något inlägg om min vardag och så får ni ju följa min träning, men syftet med min blogg är ju att det ska vara en blogg om psykisk hälsa och mobbning. Så svaret på frågan är alltså att jag älskar att hjälpa människor, men jag hjälper också mig själv genom mina texter eftersom jag själv hela tiden blir peppad av mina egna texter och får tänka till, därför driver jag en sådan blogg som jag gör. :)

P.S. Jag är sjuk, därför suger min uppdatering ännu mer nu.

 

Det har varit ganska dålig uppdatering här faktiskt, det vet jag. Känner inget sug för att blogga och jag vet inte varför. Har haft mycket tankar i huvudet de senaste dagarna så därför blir det sämre uppdatering. Skönt väder är det i alla fall och jag försöker njuta av det. Vet inte alls vad jag ska skriva om, så har ni något specifikt ämne ni vill läsa om, så kom gärna med tips så kanske jag hittar lite inspiration igen. :)

Hur har ni haft de senaste dagarna?

Tänk vad livet går upp och ned... De senaste veckorna har jag generellt mått bättre. Jag oroar mig mindre och har allmänt känt mig mycket gladare och det har även märkts på min blogg och träning. Men i söndags började jag må sämre och dessa tre dagar har varit ganska tunga. Det är så mycket jag tänker på, som jag känner. Ibland vill jag bara trycka på paus, stanna upp och bara vara. Utan att tänka, utan att känna. Jag brukar känna mig självsäker men de senaste dagarna har jag inte gjort det och jag vet att det är så livet är. Det går upp och ned.

Men det som förvånar mig är att man kan känna sig assnygg ena dagen och nästa som världens fulaste. Hur går det till? Hur kommer det sig att det inte finns något mellanting? Jag ska i alla fall försöka träna idag, det vore väldigt skönt att få det gjort faktiskt och även se om jag klarar några nya övningar så det kanske peppar mig mer. 

Man blir ofta matad med hur man ska vara. Modeller är oftast väldigt smala och det pratas mycket om vikt och utseende. Vissa människor tror sig också ha rätten att prata om vad andra ska ha på sig för kläder, hur de ska se ut och så vidare. Jag har fått höra en del sådant själv i mitt liv och jag är alltid lika bestämd på min sak. Jag gör inget jag inte känner mig bekväm med. Jag tar inte på mig kläder jag inte känner mig bekväm med. Det är jag som ska ha kläderna, det är jag som ska vara nöjd. 

Om jag inte trivs i kläderna jag har på mig, hur kommer då kläderna se ut på mig? Jag kommer inte kunna bära upp dem med stolthet som jag gör om jag har valt kläder jag trivs i. Samma gäller även utseende och vikt. Det handlar inte om vad som är inne, vad som samhället anser som snyggt, det handlar om vad DU trivs med. Strunta i om det står i tidningarna: "Så får du bort kärlekshandtagen." För det handlar inte om dem, det handlar om dig. Är du sund och trivs med dig själv, ändra dig då inte för andra.

Detta citat stämmer så bra. Livet är inte perfekt för någon. Bilar går sönder, man blir sjuk, man misslyckas på träningen, man bråkar med sina nära, listan kan göras lång på vardagsproblem. Det kan vara enormt svårt att se bortom bristerna, men jag tror det är ett väldigt bra att kunna göra det. Eftersom dessa vardagsproblem tittar in rätt ofta så skulle man bli knäckt om man hela tiden grävde ned sig. 

Vad kan man då göra för att inte gräva ned sig?

Hur vet man om man andas rätt?

När man mår dåligt oavsett om det är psykiskt eller fysiskt så är det väldigt lätt att man ser sig själv som ett offer. Man börjar tycka väldigt synd om sig själv, vilket man givetvis har rätt till, ibland. Men det där kan komma alldeles för ofta. Jag har varit med om mycket hemskheter i mitt liv, jag har fallit offer för olika saker och jag har givetvis rätt att tycka synd om mig själv. Men det är också väldigt skönt att kasta den där offerkoftan och ta nya tag, det är det bästa för mig själv.

Jag försöker tänka så här: "Ja, jag har varit med om mycket skit. Men det är historia, det kan jag inte göra något åt, men jag kan påverka framtiden till en viss del. Därför gör jag nu vad jag kan för att det ska bli så bra som möjligt." Det är inte alltid lätt att tänka så här. Det är därför jag går hos en kurator, men med träning kan man börja tänka så här allt oftare och under tiden som jag har klarat det nu så har allting känts lite lättare. Tyck synd om dig själv en stund och sen ser du dig själv som en vinnare och en kämpe igen istället för att älta och se dig som en förlorare. För det vinner du mer på i slutänden.

Om man inte är lycklig i sitt liv så är det dags att börja ta tag i det. Vad är det som gör dig olycklig? Är det relationer till vänner? Relationen till din partner? Eller kanske är du trött på ditt jobb. Det kan finnas många orsaker till psykisk ohälsa men det är aldrig för sent att förändra och börja trampa upp en ny stig. 

Hur kan man då börja om på nytt?

När man lider av oro, depression, ångest eller någon annan typ av smärta så är det lätt att man fokuserar enbart på det dåliga. Man kan vara rädd för att ha bra dagar, eftersom man är rädd för att falla tillbaka och må dåligt igen. Då kan det kännas lättare att må dåligt hela tiden och ha ett "jämt humör", för att slippa ta sig högt upp och falla längre än vad man var innan. Det som är viktigt att inse är att det är dessa bra dagar som gör att man orkar fortsätta. Varje sekund som man mår bra ger en ny energi och kraft till att fortsätta. 

När du har en bra dag, förstör den inte genom att tänka på andra dagar som varit dåliga. När du har en bra dag, förstör den inte genom att tänka att morgondagen kommer bli dålig. Ta vara på denna bra dagen, samla energi och kraft så du orkar fortsätta kämpa. Njut av att för en gångs skull må bra och slippa oroa dig. Försök slappna av och tänk: "Idag har jag en bra dag, idag mår jag bra. Detta är jag värd och därför ska jag njuta av det!"

Jag är helt tagen av detta klipp. Så fantastiska killar, vet inte vad jag ska säga... Mina tårar bara rinner. I love you guys! Jag älskar reaktionerna hos publiken och juryn också. Awsome!

 

Då har vi varit och röstat och självklart blev det socialdemokraterna. Jag röstar med hjärtat, inte med plånboken. ‪#‎jagröstar‬

Jag kan stolt kalla mig för feminist. Jag står för att kvinnor och män ska behandlas lika och ha samma rättigheter. Jag tycker det ska vara samma lön för samma arbete, vi ska ha samma sjukvård, samma chans till att få arbete. Vi ska ha samma politiska rättigheter, samma rätt till utbildning. Samma rätt till att få vara sexuellt aktiva och få njuta. Varken kvinnor eller män ska behöva bli våldtagna eller misshandlade på grund av en viss typ av kläder eller en viss typ av sminkning. Män och kvinnor ska få välja själva om de vill raka sig eller inte. Jag tycker att kvinnor ska få amma sina barn offentligt. Jag tycker att både män och kvinnor har rätt att gå på krogen och flörta. Jag tycker både män och kvinnor har rätt att dricka alkohol.

Däremot tycker jag inte feminism handlar om att hata män. Jag tycker inte feminism handlar om att gå topless i badhus. Det handlar heller inte om skylten "här går man", om det är byxor eller kjol på den skylten. Jag tycker inte feminism handlar om att man ska vara tvungen att vara orakad eller osminkad. Jag tycker inte heller det handlar om att vi ska ta bort "han" och "hon" och ersätta allting med "hen". För mig finns det två kön, man och kvinna. En man har en snopp, en kvinna har en vagina rent kroppsligt och det är det som krävs för att kunna fortplanta sig. Kvinnors bröst består till största delen av fett- och bindväv.
I fettväven finns bröstkörteln som består av flera delar, så kallade lober, där i bildas mjölk, därav ordet kvinnobröst.
Både män och kvinnor utvecklar bröst ur samma embryologiska vävnad men under puberteten påverkar kvinnans könshormoner, främst östrogen, vilket får brösten att växa, vilket vanligtvis inte sker hos män, på grund av deras högre halter av testosteron. Kvinnor och män är olika rent anatomiskt. Sen förstår jag absolut att det finns HBTQ-personer och det har jag ingenting emot. Jag har heller ingenting emot att vissa vill bli kallade för "hen", men det ska inte ersätta "han" och "hon" tycker jag. 

Summan av kardemumman: Jag kallar mig för feminist för att jag står för mänskliga lika rättigheter, så som samma lön för samma arbete, samma rätt till utbildning och sjukvård. Samma rätt till rösträtt, samma rätt till samhällsstöd och så vidare, men jag står inte för manshat eller att kvinnor ska få gå topless i badhus och så vidare.

I veckan fick jag hem ett paket från gömda juveler fashion igen med denna snygga klänning/topp. :) Den är riktigt snygg faktiskt, dock passade den inte så jättebra vilket är väldigt synd. 

"Mina lår går ihop. Är jag normal?"
"Mina bröst är olika stora. Är jag normal?"
"Mina bröst är så små. Är jag normal?"
"Jag har en putmage. Är jag normal?"

Detta är meningar och frågor som i alla fall jag ser ofta i samhället. Det kan vara på bloggar, i frågespalter i tidningar eller diskussioner på bussen. Jag undrar, vad är egentligen normalt och onormalt? Absolut kan det finnas en kroppstyp eller en bröststorlek som är vanligare, alltså att många människor ser ut just så, men det innebär ju inte att de som inte ser ut så inte passar in eller är onormala. Vi ser alla olika ut och är egna individer på både insida och utsida. Det handlar inte om vilken bröststorlek man har, om vilken storlek på låren man har eller vilken hårfärg man har. Du är inte onormal bara för att du har mindre bröst, du är inte heller ful för att du har mindre bröst.

Oavsett om du är lång, kort, mörk, ljus, smal, mullig, tjock, mitt i mellan eller har stora bröst så är du fortfarande vacker på ditt sätt. Du är unik, du är värdefull och du är den bästa i världen på att vara du! Lägg istället fokus på att må bra och leva livet istället för att lägga fokus på om dina lår går ihop eller om dina bröst ser tillräckligt bra ut. Du räcker till och det är allt som räknas!

 

Imorgon är det fairtrade-dagen och Anthon Berg bjuder på en gratis chokladkaka som är fairtrade-märkt! 
Du kan hämta chokladkakan idag på ca 700 butiker. Hitta din närmsta butik här.

När man mår dåligt vare sig det är psykiskt och fysiskt så måste man inse att det inte är fel på en som människa. Man är fortfarande lika mycket värd, man är fortfarande en människa som har all rätt i världen att må bra och leva livet.

Du är inte din sjukdom eller ditt tillstånd, du är en människa som har en sjukdom. Det är faktiskt en stor skillnad. Samma gäller även människor som mig som exempelvis lider av oro på grund av hemska händelser i livet. Jag är inte min oro, jag är en människa som har oro i kroppen. 

Du har fortfarande rätt att bli lika bra bemött som alla andra människor har. Du har fortfarande rätt att bli tagen på allvar och njuta av ett varmt bad exempelvis. Du har fortfarande rätt få kärlek av nära och kära. Du har fortfarande rätt att få hjälp av samhället och bli sedd som en individ. Du är en värdefull människa som förtjänar allt gott som kan hända dig. Be inte om ursäkt för att du finns, be inte om ursäkt för att du blev sjuk. Du är fortfarande en människa med tankar, känslor, vilja och behov, tänk på det!

 

Idag var jag iväg och tränade på studion igen. Första gången på typ en månad. Jag har ju varit väldigt rädd sen jag trillade ned och slog i nacken och bakhuvudet, så jag har tränat hemma och haft täcken och kuddar under. Så idag åkte jag till studion och klarade mig jättebra, utan kuddar och täcken under så det känns som en stor egoboost faktiskt. :D Gäller att fortsätta såhär nu och öva och öva. Detta är dock gamla bilder från början av april. :)

Tror du att poledance innebär att strippa? Då tror du fel. Läs mitt inlägg om vad det är hääär.

Att faktiskt lita och tro på sig själv är jätteviktigt. Ibland kan såklart självkänslan och självförtroende svikta. Ibland kan man tänka: "De kanske har rätt när de är elaka mot mig..." men det är så viktigt att fortsätta göra det man tror på, det man känner är rätt och det man drömmer om. Självklart kan även jag börja tvivla på mig själv ibland. Särskilt om man haft en riktigt dålig dag och sen är folk elaka på det, men oftast lyckas jag använda deras kommentarer som en motivation till att bli ännu bättre istället.

Ja, jag vågar faktiskt säga att jag tycker att jag är bra. Jag tycker själv att jag är smart, att jag ser bra ut, att jag är en bra medmänniska. Jag gick ut med bra betyg, har ett bra jobb, har en bra familj och bra vänner. Jag får fina kommentarer dagligen så självklart ger det en egoboost. Jag tror på det jag gör och det jag är, även om vissa tvivlar eller ogillar det. Det viktigaste är inte att aldrig tvivla på sig själv, utan att faktiskt kunna lita på sig själv igen och ta sig upp från tvivlandet. Man kan ha sina down-dagar, men det viktigaste är att man tar sig upp igen och gör det som känns rätt. 

De värkiga verkligheten

Ibland när mycket jobbiga saker har hänt i ens liv kan man få tankar som att man inte är värd att må bra. Jag har pratat med många människor som har känt så och de har även känt att det inte är värt att må bra, för man vet att man snart faller igen på grund av att något dåligt händer. Jag har själv tänkt såhär och det har jag pratat med min kurator om. Därför är det bra att faktiskt ifrågasätta sina tankar:

* Varför skulle vi inte vara värda att bra saker händer oss?

* Blir ditt svar att du behandlat många människor illa? - Men du är fortfarande värd att må bra. Ta lärdom av dina erfarenheter och bli en bättre människa, för du är också värd att må bra.

Varje gång du känner denna känslan av att du inte är värd att må bra så ersätt den med att du faktiskt ÄR värd att må bra. Det är vi alla. Vi behöver känna denna känslan av att vi är värdefulla och bra. Sluta upp med att se ned på dig själv för ingen vinner något på det, allra minst du!

Du kollar facebook och ser flera statusuppdateringar från personen som har allt. Tankarna om att du själv skulle vilja ha det så och du undrar varför just du är så värdelös. Känner du igen känslan? Detta har jag känt någon gång. Det kan gälla en status om poledancing, om någon som har barn eller ett fint hem. Det viktiga är inte att aldrig få denna känslan, utan att kunna trycka bort avundsjukan och ångesttankarna när de väl kommer.

Hur kan man då trycka bort ångesten?
Jo, genom att direkt du får denna dåliga känslan i kroppen så börjar du tänka på vad du har lyckats med och vad bra du är. Det är helt normalt att ibland känna sig avundsjuk och otillräcklig. Men varför skulle personen ha ett bättre liv än dig? Ditt liv blir vad du gör det till, eller ja en stor del av det i alla fall. Du kanske inte har fått skivkontrakt än, men vem har sagt att du inte kommer lyckas med det framöver? Tänk på allt du redan har åstadkommit, vad bra och fin du faktiskt är och använd denna personen som du blev avundsjuk på som en inspiration till att komma dit du vill!

Sloan Churman föddes döv. Hon lärde sig att tala hos en talpedagog, men först när hon var 29 år fick hon höra sin egen röst för första gången. Reaktionen är... fantastisk. Det första Sloan gjorde i bilen hem från läkaren var att sätta på stereon, berättar hon i en tv-intervju. Även om all musik lät hemsk till en början fastnade hon till slut för metalbandet Megadeth.När Megadeths frontman Dave Mustaine såg Sloans video flög han henne till bandets konsert i Las Vegas. På sin blogg skriver Sloan Churman om sin första rockkonsert någonsin.

Åh jag blir så rörd av denna video! Så himla härligt att se. :) 

"För varje berg du bestiger; se inte bara vad som ligger framför dig, titta ner och se vad du redan har åstadkommit. " - Okänd.

Detta är ett himla bra citat tycker jag. Det är så lätt att man fastnar i en negativ spiral om saker man vill göra och ältar det man inte har. Det är också så lätt att bara se det negativa i de problem och hinder man möter på livets gång. Men det är faktiskt så att man lär sig något av varje händelse och varje händelse formar en. Jag relaterar visst till min poledancing i varje inlägg nu för tiden haha. ;) Men när jag tränar det så hamnar jag lätt i denna fällan. Jag ser vad jag inte har klarat, som jag borde ha klarat (enligt mig själv) men inte vad jag faktiskt redan har åstadkommit. Så detta är något jag jobbar med varje dag och det har blivit mycket bättre, att jag faktiskt kan tänka vad jag har åstadkommit och inte bara se vad jag har framför mig. :)

Tänk efter, vad har du åstadkommit som du kanske ibland har svårt att se när du tycker att det bara är massor av hinder i vägen?

En av mina första poledancingbilder. Har kommit en bit sen dess. :)

Ett litet bildkollage om hur man kan se ut efter poledancing. :P Blir en hel del blåmärken, rivmärken, brännsår och värk i övrigt. Men helt klart värt det!

Som jag sagt innan så är hjärnan beroende av vanor, man gör och tänker saker av gammal vana. Har man någon gång fått en vinst av ett visst beteende eller ett visst tankesätt så är det lätt att man fortsätter med detta för att hjärnan har ställt in sig på att man får en vinst av det. 

Exempel:
Du brukar skriva elaka saker till människor på internet. Fast att du vet att detta inte är bra för varken dig eller någon annan människa i längden då du sårar andra, gör illa dig själv med att få dåligt samvete så fortsätter du. Vad är då den så kallade "vinsten" i detta? - Jo det kan vara att du får ur dig lite aggressioner och du får uppmärksamhet. Då kan det kännas som en vinst för stunden, vilket gör att du fortsätter med detta, fast du vet att det förstör i längden. 

Hjärnan blir då van med att detta beteende gynnar dig för stunden, då vi många gånger hellre vill ha "vinsten/belöningen/lugnet" nu än om två veckor. Samma kan även gälla rökning, att skära sig eller att svälta sig exempelvis. Då gäller det att hitta andra sätt istället som gör att man kan få ut en vinst av beteendet och tankesättet på både kort och lång sikt.

Vad kan det vara för beteende och tankesätt då istället?

* Att hitta en hobby, som att måla, spela gitarr eller kanske spela in film.

* Träna. Motion är bra för båda kropp och själ.

* Tänka på bra minnen som får dig att skratta.

* Tänka positiva tankar om dig själv och livet.

Jag har en väldig fobi för insekter och pratade med min kurator om detta. Hennes tips för att bli av med räslan var såklart att möta den. Att jag ska titta på insekter ute, försöka döda dem/ta ut dem själv och inte be någon göra det åt mig för att klara att komma över rädslan, så jag fick ett väldigt bra tips som jag tänkte dela med mig av till er. Detta funkar till alla typer av fobier/rädslor/oro man har.

 Tänk på din andning. När du andas in räknar du till 8 och när du andas ut räknar du från 8 ned till 1 igen.

När jag tränar poledancing och ser det andra klarar så kan jag känna: "WTF, det där vill jag också kunna, varför kan de det men inte jag?!" Dessa tankar har ibland fått mig att vilja sluta för att jag varit så pass självkritisk. Jag var inte det i början, utan det kom när jag kom upp på lite högre nivåer. Men jag vet att detta är fel tankar för mig, jag får inte tänka så, för jag vet att övning ger färdighet och bara på tre träningar hemma så har jag utvecklats enormt mycket. Nu när jag sett det och faktiskt blivit mer medveten om mina tankar så har jag börjat tänka att jag gör det jag klarar, utifrån mina förutsättningar och andra gör det de klarar utifrån sina förutsättningar. Jag vet ju att min giftstruma, att jag är utan sköldkörtel och äter medicin på livstid påverkar både min träning och energi så det är ju inte så konstigt att jag inte alltid klarar det alla andra klarar.

Jag kanske inte kan ett trick som andra kan på min träning, men då vet jag att jag klarar andra saker som inte de klarar än. Jag vet exempelvis att jag kommit väldigt långt med min smidighet och vighet. Ingen är bra på allt, men vi alla är bra på något. Jag hoppas att jag klarar att fortsätta tänka såhär framöver också, för det gör saker lite lättare och jag hoppas att ni också försöker tänka såhär. 

Hur brukar ni tänka när det gäller prestationer? Har du höga krav på dig själv?

 Facebook

 Ask.fm

 Visa intresse för barn och ungas liv på nätet.

 Var en positiv förebild.

 Erbjud ditt stöd och visa att du finns där om någonting händer.

 

 

Vet ni vad som är så intressant med hjärnan?
Jo att man faktiskt kan styra den och mata den med rätt föda. Många människor, inklusive jag själv fokuserar många gånger på fel saker och så är det att leva med oro och stress inom sig. Hjärnan består av olika tankemönster, men med övning kan man ändra dessa tankemönster till det bättre. Det är ingenting som händer över en natt, men med tiden kan man arbeta upp sitt tankemönster så att det hjälper en, istället för att stjälpa en.

Hur gör man då för att mata sin hjärna med rätt föda?

 Lyssna på musik som gör dig glad/får dig att slappna av.

Stress och ångest kan orsaka ganska mycket problem i ens vardag. Men hur vet man om man lider av stress och ångest och om den är överdriven då? Här kommer några symptom på att du kan lida av stress och ångest. Detta kan också vara symptom på depression, men dessa symptom har jag själv upplevt under mina ångestperioder.

 Sömnproblem. - Sover du sämre? Kanske du har svårt att somna, vaknar mitt i natten eller drömmer mycket mardrömmar? Det kan vara ett tecken på stress och ångest.

Fick hem ett paket från gömda juveler fashion för ett tag sedan med denna fina tröja. :) Den satt riktigt snyggt och var bekväm. Hade den på magdansen nu i tisdags och den var riktigt skön faktiskt. Kul att ha något rött också för en gångs skull. Kolla gärna in på gömda juvelers hemsida, finner alltid mycket snyggt där. :)

Det sista har det blivit en del träning för mig och jag njuter verkligen av att träna. :) Därför uppdateras dennna kategorin en hel del nu för att jag faktiskt känner att jag gör små framsteg hela tiden. På dessa två bilder ska egentligen händerna vara längre ned och den kallas för brass bridge. Jag gör dock inte helt rätt för händerna måste längre ned, men det är en början i alla fall, sen kan man även variera benen på olika sätt. :) Men som sagt, det är i alla fall en början, för innan har jag knappt vågat mig på denna.

Just nu känner jag mig bara sprudlande av glädje, härligt väder, fina människor som läser och kommenterar bloggen, samt att min träning går bra. :) Idag är det en bra dag!

Tror du att poledance innebär att strippa? Då tror du fel. Läs mitt inlägg om vad det är hääär.

Jag har funderat mycket på varför jag har och har haft så mycket oro inom mig, varför jag har känt och känner som jag gör. Min kurator tror att mycket beror på min funktionshindrade syster Sofie. Vad hon lider av kan ni läsa hääär. Min syster lever mellan liv och död varje dag och vi vet aldrig när det är slut så att säga. Jag är minst i familjen och Sofie är 4 år äldre än mig. Därför föddes jag med detta, jag vet inget annat liv, så det är en sådan stor befogad oro som följt mig hela mitt liv. Sofie har svåra andningsproblem och grav epilepsi. Alltså kan hon sluta att andas när som helst och vi vet inte från gång till gång om vi får igång henne. Hennes epilepsianfall är väldigt svåra, så de är svåra att hantera ensam. De stoppas av stesolid men om inte stesoliden hjälper eller om man får i stesoliden för sent så kan hon krampa ihjäl sig. Så alltså är det väldigt bråttom när anfallet bryter ut.

Jag går alltid med en ständig oro för henne och har alltid gjort. Jag har svårt att släppa det även om jag inte är hemma. Jag vet att andra inte direkt förstår denna oron och känslan, men jag önskar att fler kunde försöka förstå, särskilt innan ni klagar. Ni är många som inte vet hur det faktiskt är, hur det faktiskt känns att aldrig veta om ens älskade syster överlever dagen. Ni är många som dömer i förhand utan att faktiskt ha en enda tanke om hur det faktiskt är, hur svårt det faktiskt är. 

Det är mycket oro inför framtiden. Vad händer när mamma och pappa inte orkar? Vem kommer att ha hand om henne? Kommer hon bli väl omhändertagen? Hur kommer hon reagera? Vart kommer hon vara? Hur kommer hon må? Hur kommer vi må? Sofie är en av världens svåraste när det kommer till sin sjukdom. Hon har läkare runt om i världen som aldrig sett något liknande. Så att jag är en så pass orolig person är faktiskt inget konstigt. Nu går jag hos en kurator och lär mig berarbeta allting. Så innan ni dömer mig, min familj, mitt liv och mina val så kan ni börja med att gå några mil i mina skor och faktiskt leka med döden, dag ut, dag in i hela erat liv. 

 Vilka val gör du i olika situationer? 

 Tänker du och känner ofta på samma sätt vid liknande situationer? 

 Har du förändrat dina tankar beroende på olika erfarenheter? 

 Tänker du ofta negativt? 

 Är du villig att förändra dig?

 Källa