När man mår dåligt oavsett om det är psykiskt eller fysiskt så är det väldigt lätt att man ser sig själv som ett offer. Man börjar tycka väldigt synd om sig själv, vilket man givetvis har rätt till, ibland. Men det där kan komma alldeles för ofta. Jag har varit med om mycket hemskheter i mitt liv, jag har fallit offer för olika saker och jag har givetvis rätt att tycka synd om mig själv. Men det är också väldigt skönt att kasta den där offerkoftan och ta nya tag, det är det bästa för mig själv.

Jag försöker tänka så här: "Ja, jag har varit med om mycket skit. Men det är historia, det kan jag inte göra något åt, men jag kan påverka framtiden till en viss del. Därför gör jag nu vad jag kan för att det ska bli så bra som möjligt." Det är inte alltid lätt att tänka så här. Det är därför jag går hos en kurator, men med träning kan man börja tänka så här allt oftare och under tiden som jag har klarat det nu så har allting känts lite lättare. Tyck synd om dig själv en stund och sen ser du dig själv som en vinnare och en kämpe igen istället för att älta och se dig som en förlorare. För det vinner du mer på i slutänden.