Detta var en fråga jag fick av en kille igår. Han hade gått i terapi i ett års tid, men mår fortfarande inte bättre av det och undrade varför jag mår bättre av min terapi när jag bara har gått några gånger. Det kan finnas ganska många orsaker till varför det inte hjälper.
Det är viktigt att man klickar med den man pratar med. - Jag började på BUP (Barn och ungdomspsykiatrin) när jag var 13 och gick där tills jag var 19. Jag känner att jag inte fick bearbeta det jag har upplevt. Det hjälpte min familj, att stärka våra familjeband, men jag fick personligen inte bearbeta det som har hänt. Mycket på grund av att min läkare där inte alls passade mig egentligen. Men med min kurator som jag har idag så känner jag direkt ett samband, att hon faktiskt bryr sig, förstår och lyssnar och vi har en bra kemi. Man ska vara mottaglig. - Om man inte är mottaglig för att ta emot hjälp så blir det också mycket svårare att bli hjälpt. Man måste vara öppen för att lyssna, inse och kunna känna sig lite "svag", att man släpper lite på den där tuffa garden och tillåter sig att få hjälp. Man ska vara målmedveten. - Om man inte vet vad man vill ha ut av sin terapi och är redo att kämpa för det så blir det mycket svårare att må bättre. Så tänk efter, vad vill du ha ut av din terapi, skriv ned mål och delmål och kämpa för att komma dit. Man ska låta det ta tid. - Om man har dåligt tålamod och förväntar sig att allting ska förändras efter två möten med terapin så är man tyvärr fel ute, då det väldigt sällan sker att allting blir jättebra på direkten. Det tar tid att förändra tankesätt, det tar tid att bearbeta så ha inte för bråttom.
Bild från sommaren 2013
17 kommentar(er)
