Var realistisk (repost)


Många gånger sitter säkert tjejer och tittar på andra tjejer, som ser ut som bild nummer 6. De känner sig underlägnsa och får en dålig självkänsla för att de själva ser ut som bild nummer 1. Det de inte tänker på är ju faktiskt hur mycket det går att fejka med smink. De sitter och är avundsjuka på något som egentligen är fejkat, för när allt sminket försvinner från bild nummer 6 så ser hon exakt ut som på bild nummer 1. De sitter och jämför sig med något som är en illussion och inser inte att de är exakt lika vackra som tjejen de sitter och är avundsjuka på. Jag föredrar faktiskt bild nummer 1, då jag tycker att hennes naturliga skönhet kommer fram och man ser verkligen henne. Jag säger inte att hon är ful på bild nummer 6, absolut inte, bara att jag bättre gillar henne på bild nummer 1. 

Så försök tänka till, jämför dig inte med andra och särskilt inte med någon som har extremt mycket smink på sig. Vi är alla vackra och unika som vi är. Vi ska ta vara på det. Tänk logiskt och inse att alla andra är inte heller så perfekta. Det är inte bara du som ser ut som bild nummer 1 osminkad och ofixad, men vi måste förstå hur vackra vi faktiskt är. Var dig själv och sluta jämföra dig, du är bra exakt som du är! 

Vanliga symtom på depression


23 år och nykterist

Jag är 23 år och har aldrig varit full, aldrig ens i närheten av att vara full.
Jag är 23 år och har varit på krogen en gång i mitt liv, då var jag nyss fyllda 18 år. Jag är 23 år och har nästan aldrig varit på en fest med alkohol. 

Varför undrar då många. Jag drabbades av en sjukdom som heter giftstruma (hypotyreos) när jag var 7 år. Jag fick operera bort min sköldkörtel när jag var 11 år och äter därför medicin på livstid för att ersätta sköldkörteln. Jag ska helst inte dricka alkohol i samband med medicinen, så om jag ska dricka bör jag hoppa över kvällens tablett för att inte blanda den med alkohol. Men det har jag faktiskt aldrig gjort. Jag känner inget sug efter att dricka alkohol, det är inget som lockar mig och inget som jag känner att jag saknar.

Jag har mött många reaktioner av att inte dricka alkohol. Många har undrat hur jag har klarat mig, många har kallat mig för "gammal tråkig kärring", många har blivit riktigt förbannade och kallat mig för riktigt fula grejer. Jag har fått höra att jag är en värdelös äcklig kossa som avstår alkohol, att jag inte förtjänar lycka i livet. Hur sjukt är inte det egentligen? Det är många klassfester jag inte har blivit bjuden på och det är många gånger jag känt mig riktigt utanför eftersom många faktiskt nästan har hatat mig för mitt val att avstå alkohol. Det kan vara svårt att känna att man hör hemma någonstans eftersom så många dricker idag och många har faktiskt svårt att ens prata med någon som  inte dricker.

Dock får jag fakiskt också mycket beröm och många är väldigt positiva faktiskt till att jag inte dricker. Jag försöker ta till mig deras ord istället, där jag får höra vad stark jag är som går min egen väg och faktiskt inte behöver vara som "alla andra". För jag vet själv att jag är mycket starkare än många andra som faller för grupptrycket bara för att vara som andra. Det är inte fel att avstå från alkohol. Du behöver inte börja dricka, det går så bra att klara sig utan det. Jag är både glad och stolt över att vara nykterist och de som inte kan hantera det är inte värda att umgås med mig. 


Var dig själv

Jag vet av egna erfarenheter att det kan vara lätt att skämmas över sig själv, men det ska vi aldrig göra. Det enda sättet för att bli lycklig tror jag är att acceptera sig själv och vara sig själv och inte den folk tror att man är. Att man helt enkelt vågar visa sitt rätta jag och hitta någon som älskar en för den man är. För det är svårt att hitta någon som älskar en för den man är om man inte visar sitt sanna jag. Då älskar de den personen och inte dig.

Vi är ju så bra som vi är, så varför ska vi låtsas vara någon annan?
Ingen är som du. Ingen känner glädjen som du, ingen känner sorgen som du. Ingen annan luktar som du och ingen annan ser ut som du. Ingen annan tänker exakt som du. Vi räcker till mer än väl, även om vi ibland känner oss otillräckliga. Våga bekräfta dig själv och våga hitta någon som bekräftar dig för den du är, för det är du värd!


Torsdagspepp




Kämpa för din dröm

De flesta människor har drömmar och mål i livet. Olika saker vi vill göra.
Vissa vill bli fotbollsstjärnor, andra vill bli kirurger. En del vill starta egna företag medan vissa vill ha familj. Det finns så otroligt mycket man kan göra och som man drömmer om, men ingenting är felaktigt. Oavsett om du drömmer om att jobba som kirurg eller om din dröm är att skaffa barn då du känner att du verkligen föddes till att bli förälder så är inget av det fel eller dåligt. Du ska följa dina drömmar och mål.

Jag vet själv av egen erfarenhet att man kan möta mycket motstånd när man kämpar för sin dröm. Jag har fått höra att jag aldrig kommer få en större blogg eller att jag aldrig kommer lyckas starta en egen tidning. Jag har också fått höra att jag är dum som drömmer om man och barn, att det aldrig kommer att ske och att jag ska njuta av livet som ung. Jag har fått höra att det är fel att ha drömmar om man och barn som ung. Men jag struntar faktiskt i det, för jag tänker leva mitt liv som jag vill. Jag är 23 år, jag anser mig inte varken för ung eller för gammal för att drömma och ha mål. Jag ska komma dit jag vill och jag tänker kämpa för varenda dröm jag har.

Strunta i människor som försöker intala dig att dina drömmar och mål är felaktiga. Strunta i om du får höra att du aldrig kommer att lyckas eller att du är för ung/gammal för att drömma. Du ska leva ditt liv så som du vill leva det. Drömmer du om att skaffa familj så kämpa för att nå den drömmen. Drömmer du om att skaffa ett företag så kämpa för den drömmen.
Med kämpande kan vi lyckas och vi kämpar tillsammans, okej? ♥


Vänner

Visst är det lätt att man fokuserar på negativa saker? Jag har inte så många vänner i mitt liv faktiskt. Ibland känns det väldigt jobbigt att känna sig så "udda" när man ser andra som har många vänner. Jag försöker dock att tänka att några få nära vänner är bättre än många ytliga, men ibland kan det ändå vara svårt. 

Jag har några få vänner häromkring som jag umgås med ibland, dock träffar jag dem inte alltför ofta tyvärr. Dock skulle jag nog säga att mina närmsta vänner inte ens bor i närheten. Anna lärde jag känna när jag var 16 år och vi hittade varandra direkt. Dock flyttade hon härifrån för många år sen, så vi ses aldrig i stort sett, men vi har kontakt genom telefonen och facebook och hon betyder fortfarande jättemycket för mig, hon är så likt mig på många sätt så vi förstår varandra utan att ens behöva förklara. 

En annan nära vän jag har är Mathias, som inte heller bor här. Vi lärde känna varandra genom att han följer min blogg och följt mig länge på olika sociala medier. Han vet det mesta om mig och vi pratar varje dag i stort sett. Direkt jag mår dåligt så skriver jag till honom. Jag är enormt glad över att jag har honom i mitt liv. Jag frågar honom om hur jag ska göra med killar, jag frågar honom vilka kläder jag ska köpa, eller hur jag ska skriva i bloggen. Han är en av de som står mig närmast faktiskt fast att vi bor så pass långt ifrån varandra. 

Så även om jag inte har så många vänner så vill jag tacka de jag faktiskt har. Ni är fantastiska. ♥

 

Gärningsmannen bär skulden

Våldtäkt är något som faktiskt förstör liv. Som förstör tillit, livsglädje, egenvärde, kärleksliv.
Det förstör så enormt mycket i en persons liv, hela ens värld raserar. Rädslan, hatet, ilskan, uppgivenheten, hjälplösheten, sorgen, smärtan. Det är många känslor som uppstår vid en våldtäkt, när någon faktiskt tar en sak från en själv som personen inte har rätt till. 

Men än idag, år 2014 får många offer skulden. Skulden för att ha haft fel kläder, skulden för att ha flörtat, skulden för att tilliten till andra människor försvinner efter en sådan upplevelse. Det är inte ett dugg konstigt att man förlorar tilliten till andra människor efter en sådan händelse, det är helt förståeligt. Om ett offer blir rädd för att gå ut, om ett offer blir rädd för att andra människor ska göra samma sak som gärningsmannen gjorde så blir offret dömt, som cynisk, som en manshatande elak feminist som ser ned på män (om det är en kvinna som blir utsatt), som löjlig och som patetisk. 

Hur kommer det sig egentligen? Lägg skulden på gärningsmannen och inte på offret! Det är gärningsmannen som förstör offrets liv och som smutskastar andra män och som förstör tilliten för offret. Det är en helt normal reaktion att förlora tillit efter en sådan sak, det är en helt normal reaktion att bli rädd att det ska hända igen, men det betyder inte att man ser ned på män, det betyder inte att man ser ned på andra människor. Det betyder bara att man har blivit så skadad och så sårad av en annan människa att tilliten till andra människor helt har försvunnit och det tar tid att bygga upp igen och för att bygga upp tilliten behöver offret hjälp och stöd, inte att bli dömd och förlöjligad.

Istället för att ta åt dig och bli kränkt av att ett offer har förlorat tilliten till andra människor så får du helt enkelt visa att du faktiskt är värd tillit och att alla inte är likadana, för det är inte personligt mot just dig. Offrets självkänsla blev bara så otroligt skadat under denna fruktansvärda händelse, vilket jag tror kan hända just dig också om du upplever samma sak.

Alla män är inte våltäktsmän, men döm inte offret, döm bara gärningsmannen för det är de som förstör liv och andra mäns rykte!

 

Ett steg i rätt riktning

Jag känner att jag har utvecklats väldigt mycket det senaste året. Jag har blivit mer öppen om mitt mående och faktiskt insett vad dåligt jag har mått under flera års tid. Jag har slutat att skämmas för att jag har problem och behöver hjälp med dem. Jag har fått en stor insikt om hur jag själv fungerar och hur jag tänker, så jag har lärt mig enormt mycket om mig själv. Detta berömmer min kurator mig för ofta, att jag faktiskt är så medveten om mina egna tankar och känslor. Att jag vet att det är exempelvis dumt för mig att ha höga krav på mig själv, bara att jag inte vet hur jag ska komma ifrån det. 

Självklart känner jag ibland att jag står helt still och aldrig utvecklas med mitt mående. Men jag tror faktiskt att detta är första steget i rätt riktning, att jag faktiskt kan prata öppet om det och har erkänt det för mig själv. Jag vet vad jag ska jobba på, jag vet bara inte riktigt hur än.


Problemen finns inte

"Men du ska inte klaga. Sverige är ju så bra. Kolla på andra länder. Kvinnnor i Sverige mår inte dåligt. Här har vi gratis utbildning och gratis skolmat. Tänk på de som inte får utbildning."

Detta är meningar jag har läst runt om på internet de senaste dagarna och jag kan inte förstå dem faktiskt. Självklart har vi mycket bra i Sverige och vi har kommit långt i vår utveckling. Vi har det bättre än många andra länder. Men oavsett om vi har det bättre än många andra länder så kvarstår faktum att det fortfarande finns mycket att jobba på, att vi är långt ifrån perfekta. 

17 700 sexualbrott polisanmäldes bara år 2013. 98% av de som misstänkts för sexualbrott 2013 är män. (källa). Antalet unga människor med psykiska problem som oro, ångest eller sömnproblem har nästan tredubblats sedan 90-talets början. Ca 1,4 miljoner människor i Sverige lider av psykisk ohälsa. Var femte tjej och var tioende kille på högstadiet har upplevt sexuella trakasserier. 22% har blivit kränkta av en annan elev senaste året. (Här är 12 766 elever tillfrågade.)

Detta tycker jag är ett stort bevis på att Sverige har problem fortfarande som måste jobbas på både när det gäller jämställdhet, brott, respekt, samhällets syn m.m. Detta är bara några få exempel på vad vi måste jobba på i Sverige. Även om vi har det bättre här än många andra länder så ska vi inte nöja oss med att bara vara "okej". Vi ska fortsätta utvecklas, vi ska fortsätta kämpa för att ALLA ska må så bra som möjligt. Varför nöja sig med att vara "okej" när vi kan vara bäst? 

Det är denna synen jag tycker förstör samhället faktiskt, att blunda för vilka problem det finns. Att släta över allt med att problemen inte finns... Problemen existerar och en dag kan det hända dig eller någon av dina nära. Så var med i kampen du också för att göra Sverige mer jämställt och mer respekterat!


Video - självskadebeteende


Måndagspepp


Så fina ord <3



Åh vad glad jag blir för alla fina meddelanden jag får! Har samlat ihop några stycken meddelanden här som jag fått och jag blir så glad. Sen får jag ju fina kommentarer här på bloggen också och jag är så otroligt tacksam för alla fina ord ni ger, ni är fantastiska!

Meddelandet från Tommy betyder väldigt mycket för mig eftersom jag har lyssnat på hans musik sen jag var typ 12-13 år. Blev så otroligt glad för hans ord. Tack så jättemycket för alla fina ord jag får här inne, det värmer verkligen! ♥

Sammanfattning vecka 47

Denna veckan har gått väldigt mycket upp och ned faktiskt. Varit en hel del oro och mycket tankar. Helgen var i alla fall väldigt bra. Sofie, min funktionshindrade syster var bortrest med sina assistenter så jag, mamma och pappa var först i Charlottenberg på fredagen och handlade, var en sväng till Norge också. På kvällen tittade vi på idol, såg film och åt lite gott. På lördagen mådde jag dock lite dåligt. Sov väldigt lite, vaknade tidigt och kände mig bara bläig... Dock blev det bättre när jag hade pratat med mamma och pappa eftersom de peppade mig och höjde mig igen.

Så vi åkte till Karlstad och shoppade lite till. Så helgen har i stort sett varit ångestfri, förutom idag. Fick för lite sömn inatt som var också och vaknade vid halv 7 helt svettig och hade panik så jag antar att jag hade drömt en mardröm. Jag bakade dock kärleksmums förut men kom inte iväg på dansen idag. Jag orkade inte och jag ville inte heller... Att jag inte har uppdaterat särskilt mycket har helt enkelt berott på att jag har haft annat för mig under helgen och inte riktigt orkat brytt mig om bloggen.

Hur har er vecka varit?


Vad är en våldtäkt?

Vad är egentligen en våldtäkt? Det är nog många som inte riktigt vet vad det faktiskt innebär. Bilden av en våldtäkt för många är att man blir överfallen av någon gubbe på stan och att det är mycket skrik och våld med i bilden. Det behöver inte alls vara så. En våldtäkt är allt som är emot ens vilja. Att personen tjatar på dig, hotar dig och får dig att göra något du inte vill är också en våldtäkt. En våldtäkt behöver heller inte innebära samlag, utan det kan vara petting, oralsex osv också. Även killar blir våldtagna och även tjejer våldtar. Ofta sker våldtäkt av någon man känner. 

Många tar inte våldtäkter på allvar när den som utsattes inte skrek, men sanningen är faktiskt att i många fall så blir man skräckslagen och till den gräns att man blir paralyserad. Men enligt många är inte detta en "riktig våldtäkt". Varför är det så? Många tar också gärningsmannens parti, istället för den utsattas. De flesta människor är överens om att det är gärningsmannens fel, men när det väl kommer till kritan så är det ofta offret som får skulden. Då får exempelvis hon skylla sig själv för att hon hade en uringad tröja, eller för att hon flörtade. Sen när blev det fel att flörta? Sen när blev att flörta ett tecken på våldtäkt? När en kille blir våldtagen kan han få höra att han ska vara glad för att han fick sex och vissa tror inte alls på att en kille kan bli våldtagen. Hur kan det få vara så? Jag får inte ihop det.

Du som läser det här kanske har varit utsatt. Jag vill att du ber om hjälp, oavsett om det känns jättesvårt. Det är INTE ditt fel. Ingen har rätten till din kropp, förutom du själv. Oavsett vad du har för kläder, om du druckit, flörtat, haft sex med personen tidigare, är i en relation med personen så har personen inte rätten till sex och din kropp, det är DU som bestämmer. Våga berätta om detta och fortsätt vara stark. Ge inte upp! ♥

 

 


Bota dina komplex (repost)

De flesta har nog haft komplex för något någon gång i sitt liv.
Vissa har många komplex medan andra bara har några få. Vissa har komplex över för stora bröst, andra över små. Vissa har komplex för sitt hår, andra för sina ögon. Hur kan man då göra för att komma över dessa komplex och inte tänka på dem så mycket? 

 * Fundera på varför du har kompelx för denna kroppsdel. Vad är det som gör att du ogillar den? 

*  Fundera på varför du lägger så stor energi på att ogilla denna kroppsdel. Är det värt det? 

* Skriv ned de saker du är nöjd med, på både insida och utsida.

* Jag utgår ifrån att denna kroppsdel är frisk. Varför klaga så mycket? Du är frisk, hel och snygg, tänk om dina ben som du kanske har komplex för skulle vara förlamande eller amputerade? Dina ben är ju fantastiska!

* Tänk ut exakt ALLT positivt med denna kroppsdel. Som punkten ovan, du kan exempelvis gå med dina ben!


* Varje gång du tänker på dina komplex, intala dig vad bra och värdefull du är. Uppskatta det du har och ta fram det du är nöjd med istälelt! 


Statistik om sexuella trakasserier


Torsdagspepp


"Fan vad kort du är"

Jag är 154 och får ofta reaktionen: "fan vad kort du är!" eller "dväääääärg".
Hur kommer det sig att folk tror sig har rätten att kommentera någon annans kroppstyp överhuvudtaget? Att skriva att någon är jäkligt kort eller jäkligt lång är samma sak som att säga: "fan vad tjock du är." eller "fan vad smal du är..." Jag är nöjd med min längd, men om jag inte hade varit det då, om jag hade varit väldigt missnöjd och velat bli längre? Om jag vore tjock så kunde jag försöka banta, men vad ska jag göra nu om jag vore missnöjd? Gå på styltor? Vad är lixom din tanke med att kalla mig kort eller dvärg?

Sen vet du väl att gränsen för att räknas som dvärg eller kortväxt går vid 150 cm och jag är faktiskt 154? Då kommenterar vissa med att: "det är ju nära. ;)" men nära skjuter ingen hare. Jag kan ju inte kalla mig dvärg för att jag är nära måtten för dvärg. Jag kan ju inte kalla mig rullstolsburen för att jag var nära att hamna i rullstol en gång. Jag kan ju inte kalla mig göteborgare för att jag vara nära på att flytta till göteborg en gång. Genomsnittliga längden för kvinnor i Sverige med akondroplasi (klassisk dvärgväxt) är 125 cm. 

Jag har varit hos många läkare i mitt liv med tanke på att jag faktikst lider av giftstruma, så skulle min korthet bero på att jag har rubbningar i skelettutvecklingen så skulle jag ha fått veta det. 

Jag tycker att människor ska låta bli att kommentera andras kroppsformer negativt. Oavsett om det handlar om att man är lång, kort, tjock eller smal, för man beter sig inte så. Jag kan gilla när folk skriver exempelvis: "Åh vad gulligt att du bara är 154 cm, jag gillar korta tjejer!" för då är kommentaren fint menad, så det har jag inget emot, men det märks så väl när kommentaren är illa menad. 


Video - frågor & svar del 2


Kuratormöte #6

Idag pratade vi mycket det som hände på dansen i söndags.
Min kurator sa till mig att det är min danstränare som har problem och det berror inte på mig. Det är lätt att man tar sådant personligt och det är just det jag har gjort eftersom jag har mött en del lärare i mitt liv som har behandlat mig illa. Jag frågade även min kurator om hennes syn på mig, hur hon såg mig utifrån första gången hon träffade mig. Hon svarade att hon tycker verkligen inte att jag är divig eller något, utan hon fick direkt uppfattningen om att jag är en fantastisk tjej som verkligen vill lära mig saker både när det gäller dansen och mitt mående. Så det ville hon att jag skulle ha med mig varje dag, att när människor är otrevliga och försöker trycka ned mig så beror det på problem hos dem själva.

Vi pratade också om hur vi ska gå vidare och från och med nästa gång ska vi prata om saker som hänt tidigare, som ligger djupt rotade som kan orsaka min ångest än idag. Var ett bra möte faktiskt.


Statistik om mobbning


Synd att vissa inte läser...?

Jättekul att så många kommenterade mitt förra inlägg "om inte jag, vem?". Blev faktiskt väldigt glad av att logga in på bloggen och se så många nya kommentarer. Det jag dock reagerade på var att vissa enbart kommenterade Emma Watsons tal, som inte ens var med i inlägget. Jag skrev bara att jag tog lite inspiration från hennes tal för att göra ett eget inlägg. Hennes tal handlar om feminism och mitt inlägg handlar om mig och min blogg som handlar om psykisk ohälsa och mobbning. Jag tog inspiration från hennes tal till två meningar vilket var: "Om inte jag, vem?" och "Om inte nu, när?" då jag inte vill ta äran åt mig av dessa två bra meningar som inte jag själv kommit på. 

Ändå kommenterade bara vissa Emmas tal, att det var så bra och just om ämnet femisim när inte inlägget handlade om det. Det var också någon som berömde andra bloggerskor i mitt inlägg men först inte ett enda ord om just det jag hade skrivit, även om hon la till i en ny kommentar senare att jag gav henne inspiration till att skriva ett eget inlägg.

En kommentar relaterat till inlägget är såklart bättre än en kommentar som enbart handlar om att besöka personens blogg, men jag skriver ju för att jag vill att folk både ska läsa och kommentera mina texter. Hade jag inte velat få uppmärksamhet för mina texter så hade jag ju skrivit dem privat i en dagbok bara. Självklart kan de kommentera Emmas tal, men varför inte skriva en kommentar i stil med: "Emmas tal är så bra! Väldigt bra text du skrev." eller exempelvis: "Emmas tal är så bra! Dock håller jag inte med dig i ditt inlägg." om det skulle vara så att de inte håller med mig. Så väldigt tråkigt tycker jag när vissa bara berömmer Emma som inlägget inte ens handlade om och det var inte ens samma ämne som Emma pratar om.

Tack i alla fall till er som faktiskt läste mitt inlägg och kommenterade det! Ni är fantastiska. 


Om inte jag, vem?

Jag har kollat på Emma Watsons tal om feminism och tänkte faktiskt ta inspiration ifrån det talet.

Jag älskar att informera andra människor om psykisk ohälsa, mobbning och andra samhällsproblem. Jag älskar att skriva och driva denna bloggen då jag vet att den gör skillnad. Det kanske inte är mycket, men jag kan i alla fall påverka några människor. Jag tänker som Emma säger i sitt tal. Om inte jag, vem? Vem ska då göra detta jag gör? Visst, det finns kanske jättemånga människor i världen som informerar om mobbning och psykisk ohälsa, men enbart jag kan informera om hur det har varit för mig. Enbart jag kan informera hur jag känner och tänker. Även om jag inte kan förändra världen så kanske jag kan hjälpa några enstaka människor på vägen, vilket gör mig otroligt glad.

Om inte nu, när? Om jag inte ska göra detta nu, när ska jag då göra det? När är det rätt tidpunkt för att börja försöka förändra och göra skillnad? Jag tror inte att det finns någon rätt tidpunkt för vi alla kan behöva information och stöttning när som helst. För mig är det rätt tidpunkt att hålla på med detta nu. Jag hoppas att jag kan inspirera och stärka andra människor, för detta hjälper mig själv på vägen i alla fall. ♥


Tisdagspepp



Ärren sitter alltid kvar av mobbning


Även killar kan må skit

Idag tänkte jag faktiskt ägna ett inlägg åt bara killar.
Vi pratar ofta om hur tjejer mår och det finns många problem som människor anser som "tjejproblem". Ätstörningar, ångest, osäkerhet på utseendet, självskadebeteende, jämförelese. Det finns massor av problem som även killar lider av men som man dock inte pratar så ofta om. Jag tror att mörkertalet är stort bland killar som mår dåligt. Många vågar inte söka för de skäms över att ha ett så kallat "tjejproblem". De är rädda för att inte bli tagna på allvar för "killar kan ju inte må så, killar kan ju inte känna så." Tänk er den känslan, ett ämne som redan är skamfyllt även som tjej kan faktiskt vara ännu mer skamfyllt för en kille eftersom det anses som ett tjejproblem.

Jag önskar att fler människor vågade söka hjälp, oavsett om man är kille eller tjej då detta faktiskt inte är ett tjejproblem. Vi ser oftast tjejer som mår dåligt, vi ser oftast tjejer som är i fokus för sin ätstörning och psykiska ohälsa, men samhället glömmer bort att killar kan gå igenom exakt samma sak och känna exakt samma sak. Jag vet inte om det är tjejer eller killar som drabbas mest av psykisk ohälsa faktiskt, men jag tror som sagt att mörkertalet är stort, både hos killar och tjejer. 

Så ni killar som läser detta, våga söka hjälp. Våga ta tag i era problem och våga visa motsatsen. Vi måste starta en debatt om detta och faktiskt stå upp för killar och hjälpa dem exakt lika mycket som vi hjälper tjejer. För vi är alla människor, med känslor och tankar. Det är inget skamfyllt i att må dåligt och behöva hjälp. 

 
Den värkiga verkligheten

Små steg framåt



Den värkiga verkligheten

Så himla bra bild tycker jag. Jag har ju alltid haft höga krav på mig själv och det började redan i småskolan. Jag har också märkt att mina lärare har haft extremt höga krav på mig. I och med alla höga krav så har det gått sämre för mig på vissa saker för jag har varit rädd för att göra fel och misslyckas. Jag har blivit bättre på detta och har lyckats sänka mina krav på mig själv en hel del faktiskt. Jag försöker tänka så som det står på bilden, att jag gör så gott jag kan i min takt, även om det tar längre tid. Men vem besätmmer egentligen när jag ska genomföra saker och hur jag ska genomföra dem?

Jag gör dem ju i alla fall även om det kanske tar längre tid än vad det gör för vissa andra. Jag önskar bara att fler människor kunde tänka så här både om sig själva och om andra. Pressen och kraven kan göra så man misslyckas och att det tar ännu längre tid istället. Det kanske tar tid, men vi är i alla fall före de som inte ens försöker, tänk på det!

Sammanfattning vecka 46

Denna veckan har varit ganska ångestfylld faktiskt. 
Veckan började med många panikattacker och har fortsatt så till och från. Har också sovit ganska dåligt hela veckan och drömt mycket mardrömmar. Har också haft drömmar om insekter igen som kommer i perioder...

Idag hade jag ingen vidare lust att gå på dansen heller, eftersom jag somnade väldigt sent inatt eller ja jag somnade imorse någon gång. Men jag gick iväg i alla fall på dansen och idag körde vi mycket styrka och stretch. Av mina kurskamrater så är jag den som är vigast av oss alla och idag skulle vi gå ned i en split och de som kunde skulle lyfta sig upp med armarna så man kommer en bit ovanför marken med benen när man sitter i en split alltså. Jag var den enda som klarade det och jag är den enda som kan split vilket gjorde mig väldigt glad.

Dock känner jag mig väldigt illa behandlad av min lärare och jag vet inte om jag egentligen vill fortsätta med dansen. Vi började med en ny koreografi idag och jag hade lite svårt att få in de nya övningarna i huvudet då jag har lite svårt med höger och vänster, särskilt när jag ser min lärare i spegeln så det blir spegelvänt. Det är lite svårt att förklara men vi skulle i alla fall göra som en snurr och komma ned som vi skulle göra en armhävning, jag hade svårt att få till det då jag inte riktigt såg hur min lärare gjorde så jag hängde inte riktigt med. Jag stod på ett helt annat sätt och hade balansen i benen, då kommer min lärare och bara drar i mina ben så jag faller ihop helt och slår i armbågarna eftersom det var de som jag räddade mig med. Jag var rädd för att jag skulle slå i ansiktet i golvet och så sa h*n något i stil med: "jag gör ju inga svåra övningar för att ni ska hänga med". H*n hade ju faktiskt kunnat förklara att jag skulle stå som i en armhävning eller sagt: "titta på mig en gång" istället för att bara dra undan mina ben så jag faktiskt skadar armbågarna...

Det har känts så här varje gång, att om jag lyckas göra något bra eller är den enda som klarar övningen så känns det som h*n inte märker det eftersom h*n i stort sett aldrig säger något, men om jag gör något fel så blir det mer en otrevlig ton och som idag bara lixom dra undan mina ben så jag skadar mig... Idag sa h*n också till en av mina kurskamrater: "bra, tänk bara på att ha raka ben och försök göra så varje gång." Till mig som stod exakt likadant fast med raka ben sa h*n bara: "tänk på att ha fötterna mer parallellt." Inte ett ord om att det var bra och så är det i stort sett varje gång. Jag förstår absolut och vill att h*n ska säga till mig när något är fel, men jag önskar att h*n kunde berömma mig med när jag gör något bra och faktiskt lyckas... Jag älskar dansen men vet inte om jag klarar att fortsätta när det är så här...

Världens längsta sammanfattning av veckan men var tvungen att skriva av mig...


Var med i kampen du också (repost)

En märklig sak med människan över lag, det är att människor bryr sig så om sig själva och sina nära, men inte någon annan människa. De resonerar att så länge de själva och deras omgivning mår bra, så skiter de i resten. Då skiter de i om någon annan blir skadad, mobbad, utsatt för kränkningar osv. Varför är det så?

Människor bryr sig om sina nära, men de kämpar inte för att minska mobbning. En dag kan det hända just dig, ditt barn, din syster, din kusin, ditt barnbarn. Är det inte bättre att då kämpa för att minska mobbningen så att risken faktiskt minskar att någon i våran närhet skulle bli utsatt?

"Varför skulle mitt barn råka ut för detta?!" - Ja, varför inte? Flera människor har denna synen, att så länge de själva mår bra så skiter de i andra. Alltså finns risken att just ditt barn också blir utsatt. Om vi däremot kämpar tillsammans så kan vi förhindra att mobbningen ökar. Man behöver inte vara någon supermänniska, man behöver inte ägna hela sitt liv och hela dagarna åt detta, men vi alla kan göra småsaker, som till slut blir stora tillsammans.

Tänk ut hur just DU kan påverka och hjälpa till, för jag vet att du kan. Du måste bara tro på det själv och jag lovar att du kommer må lite bättre när du vet att du gör goda gärningar. Så kämpa du också, för ditt barn, mitt barn, dina syskon, mina syskon, för din skull och för min skull. Du kan bidra på ditt sätt!

 

Folkuniversitetet

Min student

Jag tittade igenom lite studentbilder igår och började tänka på hur det faktiskt var för mig egentligen. 
Jag tog studenten 2010 och den var faktiskt bra, till en viss del. Det hela började med att en tjej i klassen som vi kan kalla Emilia hade köpt rosor till hela klassen, men inte till mig. Hon delade också ut dem till alla framför mig och verkade inte skämmas för det heller. Nog för att jag visste från början att hon inte gillade mig, men att det var så pass allvarligt visste jag inte. Jag umgicks väldigt mycket med 3 tjejer ifrån klassen. Vi var ett gäng på 4 personer. Vi kan kalla dem Emma, Sara och Josefin. Jag fick en present från Emma, men Josefin och Sara gav bara presenter till varandra plus Emma, fast vi var ett gäng. 

När utsläppet var så visste jag att min familj och min dåvarande kille skulle ta emot mig + min systers assistent. Jag hade bett dem köpa massor av gosedjur att hänga runt halsen på mig för jag ville känna mig speciell, jag ville att det skulle se ut som det var många där för att ta emot mig och gratta mig när jag tog studenten. Mina dåvarande svärföräldrar hade lovat mig att vara med när jag sprang ut, men de var inte där. Jag tror ärligt att de inte hade lust att komma bara. Jag har ju inte heller någon släkt som jag umgås med då vi inte går ihop och jag vet inte riktigt varför. 

Det känns så tragiskt faktiskt att jag bad mina föräldrar att de skulle köpa massor av saker att hänga runt min hals så jag skulle känna mig mer speciell och mindre ensam. Så det skulle se ut som att det var många som grattade mig, när det egentligen bara var min familj.

Så studenten var både bra och dålig för mig faktiskt. Bra för att jag äntligen fick sluta den skolan jag gick i som jag inte alls trivdes i och bra för att jag kände mig jävligt bra som faktiskt gick mina tre år, trots att skolan motarbetade mig. Men dålig för för att min släkt och andra inte brydde sig...


Video - frågor & svar


Balkong eller källartyp?






Källa: Topphälsa

Vad behövs i ditt liv?




Video om era frågor?


Hitta oss på internet:
Min instagram
Annas instagram
Annnas blogg

 
En väldigt gammal bild på oss :)

NU ÄR FRÅGESTUNDEN AVSLUTAD OCH VI HAR SPELAT IN VIDEON!

Att vaccinera sig

Många människor älskar ju att åka utomlands.
Jag åker inte ofta utomlands faktiskt. Jag är både flygrädd och rädd för att bli sjuk. Jag är lite rädd för sprutor faktiskt så för mig är det ganska jobbigt att vaccinera mig. Minns när jag tog vaccin för svininfluensan för många år sen så var jag jätterädd. Jag läste dock om cityhalsocentral, som verkar vara ett riktigt bra ställe. Deras mål är att man ska känna sig så hemma och så trygg som möjligt hos dem vilket jag tycker är jättebra, särskilt för sådana som är rädda för sprutor och så vidare. Jag tycker det är viktigt att vaccinera sig om man ska åka någonstans just för att undvika sjukdomar. Jag är ganska rädd för sjukdomar så för mig skulle det vara en självklarhet att tänka på vaccin, även om jag är rädd för sprutor. Senast jag var utomlands så var jag i Spanien och då var jag några år gammal bara så jag minns inte så mycket av det. Min drömresa är för tillfället USA, då jag vill se mig omkring där och bara åka runt lite.

Brukar du åka utomlands och brukar du vaccinera dig mot något? Det kan även vara mot exempelvis influensan.

Sponsrat inlägg


Så fint <3


Fick hem ett sånt fint brev idag. Så otroligt fint gjort. Blev väldigt chockad när jag öppnade och fick se detta. Tack så otroligt mycket Mathias, min vän! <3 Det behövs så otroligt lite för att pigga upp en annan människa. Det kan vara alltifrån en kram, till en present, till ett hej eller att hjälpa någon. 

Jag fick kontakt med Mathias eftersom han läser min blogg och har följt mig sedan 2008 eller 2009. Jag trodde faktiskt inte att jag kunnde finna en sådan bra vän genom att bara blogga. Och eftersom han har följt mig så länge så är han också väldigt insatt i hur mitt liv är och när jag mår dåligt gör han sådana här småsaker som piggar upp mig väldigt mycket. :) Tack återigen vännen!

Torsdagspepp



Du är du och du duger!

Jag är en person som gillar att vara bekväm.
När jag kommer hem brukar jag tvätta bort sminket, ta av mig bh:n och på med myskläderna. Jag behöver inte sminka mig varje dag, jag behöver inte duscha eller tvätta håret varje dag. Jag gillar att vara naturlig. Men givetvis gillar jag att fixa mig också. Jag gillar att sminka mig och klä mig fint och gör det regelbundet också.

Något jag har märkt är att många tjejer verkar ha så mycket krav på sig själva att om de har partner ska de alltid ha "snyggtrosorna", alltid vara fixade och lukta gott. Inte ta av sig bh:n eller sätta på sig myskläderna. Många kan inte fisa eller rapa inför sina partners och de ställer ofta upp på sex fast de inte alls har lust "för att behaga honom". Jag tror inte att det är killar som satt dessa krav, utan jag tror det är tjejer som sätter dessa krav på sig själva, i alla fall många gånger. 

Hur kommer det sig att tjejer har dessa kraven på sig själva att vara "den perfekta flickvännen"? Om man exempelvis är sambos, varför ska man inte kunna kasta av sig bh:n och hoppa i myskläderna i sitt eget hem bara för att man har en sambo? Jag tycker att relationer handlar om respekt, kärlek, kommunikation, vänskap, tillit och att känna sig bekväma med varandra, att man kan visa alla sidor av sig själv. Fixad, ofxiad. Duschad, oduschad, "Snyggtrosor", "fultrosor". För vilken människa ser ut som en prinsessa och luktar rosor 24/7 livet ut? Man behöver inte vara perfekt, man behöver inte vara kåt hela tiden och ställa upp på sex om man inte har lust. Din partner älskar dig för den du är, hen vill att du ska må bra och njuta du också och kunna vara dig själv. 

Självklart behöver man inte "förfalla". Självklart ska man fortfarande duscha, tvätta håret, använda hela och rena kläder och självklart kan man fixa sig ibland inför varandra för att krydda till det lite extra, men det ska inte vara ett krav på att det ska vara så mestadels av tiden. Släpp alla krav på att vara "den perfekta flickvännen", för perfekt är du när du är du och det är DIG din partner vill vara med och se. Inte dina "snyggtrosor", inte din bh, inte dina lösögonfransar eller dina tajta jeans.



Jag osminkad i en stor t-shirt, bild från 2013

 

En bild i en pyjamas som jag brukar använda om jag sover hos någon, även den osminkad.


 
 
En bild när jag är lite mer fixad och sminkad. 

Kuratormöte #5

Idag pratade vi om mina sömnproblem och hur Sofie, min funktionshindrade syster har påverkat min sömn.
Redan som liten så blev ju min sömn störd på grund av hennes epilepsianfall och så vidare. Jag är så van att vakna av hennes ljud, så fast att jag sover i andra änden av huset med dörren stängd så kan jag ändå vakna. Jag kan vakna fast att vi inte är i samma hus och känna att något är fel och då kan hon ha fått sina andningsstopp. Så på något vis känner jag i sömnen när något är fel med Sofie, oavsett om jag sover i samma hus som henne eller inte. Vi pratade också om att jag har ca två veckor där jag mår bättre och två veckor som jag mår sämre varje månad.

Hon hade även hjälpt mig att söka upp en stödgrupp för människor med psykisk ohälsa, så hon gav mig lite papper som jag ska läsa och se om det kan vara något för mig. Jag vill ju träffa människor som lider av liknande saker som jag så man kan få utbyta tankar, känslor och tips. 

Ett annat ämne som också kom upp var vänner och hur det fungerar med det. Om jag känner att jag blir förstådd och vilka jag egentligen ska umgås med. Det var både jobbigt och skönt att prata med min kurator idag. Allting är så komplicerat och det kan vara svårt att förstå om man inte lever i det själv.

 

Onsdagspepp


Orsaken till min ångest

Jag började få ångest i väldigt ung ålder faktiskt. När jag var 6 år och skulle börja förskolan så vet jag att jag hade både panikångest och prestationsångest. Vi skulle träna på att skriva bokstäver på kladdpapper tills vi kunde dem och för varje papper skulle vi sätta i dem i en pärm. Detta gjorde inte jag, jag la dem i min låda istället och när det blev för mycket i lådan fick jag panik. Jag låg hemma på natten och kunde inte sova för jag hade panikattacker inför att jag inte hade satt in mina papper i pärmen, så dagen efter följde mamma och pappa med mig och hjälpte mig sätta in dessa papper. 

Jag tror att en stor del av min ångest har orsakats av att jag har en svårt funktionshindrad syster som lever mellan liv och död varje dag. (Vad hon lider av kan du läsa om häääär.) Jag är minst i min familj, men har redan från början tagit på mig rollen som storasyster och att leva i denna oron och ovissheten är nog en stor orsak. 

En annan stor orsak är ju att jag själv blev riktigt sjuk som 7-åring. Jag fick en sjukdom som heter giftstruma (vad det är och hur det var för mig då kan du läsa om häääär.) Jag fick även en intervju i FRIDA-tidningen om detta som du kan läsa om hääär. Jag levde själv mellan liv och död och kämpade varje dag för att överleva. I samma veva blev jag även utsatt för sexuellt övergrepp av en kille som då var 17 år. 

Jag började utveckla en depression och även en ätstörning redan som barn och började på Barn- och ungdomspsykiatin (BUP) när jag var 13 år. Den 2:a mars 2009 blev jag utsatt för ytterligare ett sexuellt övergrepp, jag blev nämligen våldtagen av en kille jag gillade. Jag har även blivit mobbad, både av unga, vuxna, i skolan, på fritiden och på internet.

Så ja, listan kan göras lång på saker som har hänt och alla dessa svek och hugg i ryggen, alla dessa upplevelser med sjukdomar har såklart bidragit väldigt mycket till min ångest. 

 

Uppmuntran kan göra så mycket




Lycka är till för alla

Jag såg på en dokumentär om människor som knarkar, hur de fick sova på gatan då de inte hade någonstans att ta vägen. De männniskorna i denna dokumentären hade väldigt dåliga hemförhållanden och det var förmodligen en stor del i varför de hamnade i detta. Jag blir så otroligt ledsen över att människor kan hamna så snett, hur dåligt de faktiskt mår. 

Men det får mig också att verkligen uppskatta det jag har. Jag har två underbara föräldar som verkligen gjort allt för att jag ska må bra och för att jag ska vara trygg. De har gett mig tak över huvudet, mat på bordet och villkorslös kärlek hela mitt liv. De kämpar med mig genom min ångest dag som natt. Jag önskar att alla kunde ha det så, med föräldrar som älskar dem och stöttar dem. Självklart har vi också haft problem genom åren och självklart har vi bråkat, men vi älskar varandra genom vatten och eld.

Jag har haft en del självskadebeteenden i mitt liv, men jag har aldrig tagit till alkohol eller andra droger. Jag har aldrig ens varit full och det är jag så himla glad för. Jag är så glad för att jag lyckats hålla mig ifrån detta fast att jag lider av ångest och det är tack vare mina föräldrar som jag lyckats hålla mig ifrån det och ta mig upp varje gång jag fallit. Jag älskar er verkligen och är evigt tacksam till er!

Detta inlägg är inte till för att få någon att må dåligt på grund av att ni inte har föräldrar som bryr sig eller som tar till droger. Jag vill att ni ska veta att det finns hjälp att få. Det finns människor där ute som bryr sig och kan hjälpa er att ta er ur detta, för ni förtjänar att må bra! Detta gäller alla som lider av något typ av självskadebeteende, det lönar sig inte. Och ni som faktiskt har en familj som bryr sig, uppskatta det ni har. Ta vara på det ni har och visa er kärlek. ♥


Måndagspepp




Sammanfattning vecka 45

Eftersom jag inte hann publicera sammanfattningen igår söndag som det egentligen ska publiceras så lägger jag upp det idag istället. 

Vecka 45 har gått lite upp och ned faktiskt. Det är sämre än förra veckan, men ändå helt okej. Har känt mig rätt pigg och fått en del gjort, men särskilt lördag och söndag var jobbiga då min ångest var väldigt jobbig och jag kände mig väldigt ensam. Osäkerheten för att inte räcka till trängde sig på så natten till söndag sov jag inte alls mycket. 

Dansen igår gick jättebra faktiskt fast jag mådde dåligt. Det var skönt att komma iväg och få tänka på annat och göra något jag älskar. Så vecka 45 har varit helt okej, jag har varit relativt pigg med några inslag av ångest. Men det är klart en förbättring från många andra veckor!

Hur var din vecka?

 

Ni frågar, vi svarar




Bryt tabun runt psykisk ohälsa

 

Att ha en fasad

När man mår dåligt psykiskt är det lätt att sätta upp en fasad, att allt är bra.
Denna fasaden kanske man sätter upp för att man skäms för att erkänna för andra att man mår dåligt. Man kanske inte ens vill erkänna för sig själv att man mår dåligt.

Jag har själv varit där. Jag ville inte erkänna varken för mig själv eller andra hur dåligt jag faktiskt mådde. Men till slut kommer verkligheten ikapp en och man har inget val längre. Det är faktiskt först detta året som jag verkligen har släppt hela fasaden. Jag orkar inte längre ha den, jag orkar inte släta över allting och få det att verka så bra när det inte är det. Jag skiter idag vad folk tycker och tänker när jag berättar att jag lider av ångest. Skulle de döma mig och tycka att jag är ett freak så får de tycka det och då vill jag ändå inte ha dem i mitt liv. Om man ska vara i mitt liv så får man också respektera det som har varit och det som pågår nu. Den där fasaden tog faktiskt väldigt mycket energi och tid från mig. Den gjorde också att det var svårt att bearbeta saker som har hänt och bli bättre eftersom jag inte kunde erkänna det varken för mig själv eller andra. 

Idag skäms jag inte för att säga att jag går i terapi för min ångest. Självklart skulle jag vilja vara ångestfri och leva ett "normalt" liv där jag hade energin och kraften att göra det jag vill göra. Självklart vill jag inte må dåligt och ha ångest, men nu ser det ut såhär och det måste jag och även andra acceptera. 

Försök sänka fasaden du också för ingen tjänar på att du har den uppe. Verkligheten kommer att komma ikapp och då blir det desto mer att jobba på, så gör inte samma misstag som jag.


Musiktips


Baso på Internet:
Basos hemsida
Baso på spotify
Baso på facebook

Sluta köra som idioter!

 

Video - yoga-challenge


Sex som självskadebeteende



Jag följer Therese Lindgren på youtube och verkligen älskar henne. Hon är min förebild och så fick jag syn på denna video. En otroligt viktig video hur det är att ha sex som självskadebeteende. Jag har själv haft sex som självskadebeteende och kan tycka det känns skämmigt att prata om det, fast det inte är det. I videon berättar Therese om hur det var för henne och jag kan känna igen mig i mycket, i känslan av att bekräftelsen från en kille bara för två minuter är så viktigt, fast det egentligen bara gör så man mår sämre... Jag tror det är väldigt vanligt att ha sex som självskadebeteende och det är viktigt att vi pratar om det. Att vi förstår själva vad vi gör emot oss själva, för ibland kan det vara svårt att inse att det faktiskt är ett problem som grundar sig i något. 

Jag tycker att ni ska kolla på videon, oavsett om ni är tjejer eller killar, oavsett om ni har sex som självskadebeteende eller inte, för detta är ett mycket viktigt ämne som måste tas fram i ljuset. 

Våga kliva fram

Vi alla är bra på något, vi alla har en talang för något. 
Våga kliva fram och visa vad just du är bra på. Vissa är bra på att rita, andra är bra på att dansa. En del är bra på att spela fotboll, andra är bra på att redigera videos. Vissa är bra på att skriva, andra på att inreda. Det finns så enormt mycket att vara bra på så det gäller bara att hitta just sin talang och våga visa den för sig själv och andra.

Man ska inte skämmas varken för det man är bra på eller det man är mindre bra på. Jag tror också att det mesta går att lära sig med mycket arbete och mycket tålamod. Det är faktiskt väldigt viktigt att våga kliva fram och se vad man är bra på, för det blir en stor egoboost att faktiskt se det. Att få beröm och bekräftelse för sin talang, men framförallt att berömma och bekräfta sig själv. 

Vad är just DU bra på? Skriv gärna en kommentar och framhäv dina talanger, var stolt över dem och dig själv! ♥


Du kastar som en tjej

Varför är det så vanligt att säga: "Du kastar som en tjej!" när någon kastar dåligt? Hur kommer det sig att man tar för givet att tjejer kastar dåligt? Detta sägs ju både av tjejer och killar till både tjejer och killar, men jag har aldrig riktigt förstått mig på detta. Oavsett om man är kille eller tjej så kastar man olika, så hur ser ett "tjejkast" ut? Det finns både tjejer och killar som kastar bra och det finns både tjejer och killar som kastar dåligt. Jag kastar varken som en tjej eller som en kille, jag kastar som mig själv.

"Du gråter som en liten flicka!" är en mening som kan sägas till män som visar känslor, vilket jag också tycker är fel. Vem har bestämt att det just är små flickor som gråter så, varför kan inte en vuxen kvinna, en man eller en pojke gråta på samma sätt? Det finns inget könsbestämt i att visa känslor, det finns ingen speciell åldersgräns på att visa känslor. Oavsett om man är man, kvinna, ung eller gammal så har man rätt att gråta och visa känlsor utan att bli dömd för det. Jag gråter inte som en vuxen kvinna eller liten flicka, jag gråter som mig själv.

 

Gör någon glad



Motsatsen till falskhet?

Många tror att motsatsen till falskhet är ohövlighet. Att det är bättre att säga "sanningen", hur otrevligt och elakt det än är, för annars är de falska. Men faktum är att det bara är deras sanning och deras sanning behöver inte stämma. Någon kanske kallar dig för ful, men det innebär inte att du är ful eller att alla kommer att tycka det. Deras åsikt är en sanning för dem, men behöver inte stämma överens med resten av åsikterna runt om. 

Dock är inte ohövlighet motsatsen till falskhet, för man är inte falsk bara för att man håller tyst om sina elaka åsikter. Man är inte falsk för att man låter bli att såra någon genom att hålla tyst om att man tycker någon är ful. Personen behöver inte veta att du tycker att den personen är ful och efterbliven. Det finns ingen nytta i att säga det. 

Behöver du få ur dig skiten som du känner inför någon?

* Skriv ned allting på ett papper och kasta bort det sen.
* Säg det till dig själv så ingen hör: "Gunnar är en bajskorv som är ful."

När du väl gjort detta kan du istället gå vidare med ditt eget liv istället för att fokusera på bajskorven Gunnar som du irriterar dig på. Då slipper även Gunnar höra ditt elaka tjat så blir alla nöjda och glada. :)


No hate



Idag den 4 november är det No hate dagen där vi ska sprida nätkärlek istället för näthat. 

Många människor drabbas av näthat varje dag. De vaknar upp och är rädda för att kolla sin mejl. De är rädda för att gå till skolan/jobbet på grund av elaka kommentarer som sprids på deras sociala medier. Ord som slås emot dem. Ord så som ful, äcklig, efterbliven, missbildad, bög, hora, listan kan göras lång på saker som människor får höra dagligen. 

Barn och ungdomar gråter sig till sömns på grund av elaka kommentarer som sprids. Föräldrar känner sig uppgivna och hjälplösa då de inte vet hur de ska hantera hatet som riktas mot deras barn. Lösningen är inte att alla som blir utsatta ska ta bort sina sociala medier eller att man ska stå ut för att det "är så det är". För det behöver inte vara så här, det ska inte vara så här. En dag kan det vara DU eller DINA barn, eller någon av DINA nära som råkar ut för detta.

Lägg därför upp en bild där du formar dina händer som ett hjärta på instagram och andra sociala medier och använd hashtagen #nohatese och bidra du också till att sprida nätkärlek och försöka stoppa detta, för detta är inte okej. Vi är alla värdefulla och bra exakt som vi är, du räcker till mer än väl. Tillsammans är vi starka och tillsammans kan vi övervinna hatet i denna värld. Stay strong och fortsätt kämpa! ♥ ♥ ♥

Video - killars reaktion vid en diss


Självskadebeteenden




Inspiration gömda juveler



1 | 2 | 3 | 4

Jag tänkte tipsa er om lite snyggt från gömda juveler fashion då det var ett tag sen jag gjorde det. Här är några av mina favoriter från deras hemsida. Kolla på den rosa tröjan, mums på den! :D 

Sammanfattning vecka 44

Jag tänkte börja med att skriva en sammanfattning varje söndag om hur veckan som gått varit eftersom jag lider av ångest.

Denna veckan har överlag varit bra faktiskt. Jag har sovit bättre och somnat senast vid 01.00 varje natt. Jag har också sovit i stort sett 6-8 timmar varje natt vilket har gjort att jag känner mig mer utvilad. Jag har känt mig gladare och mer positiv, nästan inte varit ledsen eller oroat mig alls. Det har varit väldigt skönt att ha haft en bättre vecka som gett mig lite mer kraft att fortsätta kämpa. 

Idag söndag mår jag dock lite sämre. Känner mig lite ledsen idag och det går som en isande känsla genom magen när jag tänker på vissa saker. Men jag försöker se det positivt att hela veckan varit mycket bättre än det varit på länge, så det är i alla fall skönt.

Hur har er vecka varit?


Ändra riktning på livet


Självkänsla med Nina Jansdotters team

Detta är faktiskt en väldigt bra och sann bild tycker jag. Livet tar oss med på alla möjliga konstiga vägar ibland och det är inte alltid det går att styra exakt dit man vill, men man kan försöka ändra riktning så gott det går. Jag försöker göra detta. Mitt liv har tagit många oväntade vägar, men jag försöker ändå ändra riktning och komma dit jag vill ändå. Ge inte upp, även om det verkar tufft. Det kan vara svårt, men en dag kommer allt kämpande att löna sig!

Fredagsen vlog


Pics on my tattoo




Bara för att jag vill skryta lite om min nya tattoo så kommer det två nya bilder. En ny video kommer senare också, hoppas ni har en bra lördag. :)

New tattoo

 

Igår gjorde jag äntligen min älskade tattoo på armen. :D Det är mitt stjärntecken, tvillingarna och jag är supernöjd. :) Jag tycker inte det gjorde direkt ont att göra den. Det kändes på själva tecknet, där det är svarta ifyllda fält eftersom det är så mycket färg där och det blir så mycket tryck gång på gång på ett och samma ställe, men det är inte så att det gjorde ont. Det är mer ömt efteråt lixom. Det sitter små prickar vid stjärnorna också som inte syns på bild dock, men jag är helnöjd med denna. Den kostade 1500 på exclusive tattoo i Karlstad och tog ca 1 timme och 30 minuter att göra. :) 

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...