Jag är 23 år och har aldrig varit full, aldrig ens i närheten av att vara full.
Jag är 23 år och har varit på krogen en gång i mitt liv, då var jag nyss fyllda 18 år. Jag är 23 år och har nästan aldrig varit på en fest med alkohol.
Varför undrar då många. Jag drabbades av en sjukdom som heter giftstruma (hypotyreos) när jag var 7 år. Jag fick operera bort min sköldkörtel när jag var 11 år och äter därför medicin på livstid för att ersätta sköldkörteln. Jag ska helst inte dricka alkohol i samband med medicinen, så om jag ska dricka bör jag hoppa över kvällens tablett för att inte blanda den med alkohol. Men det har jag faktiskt aldrig gjort. Jag känner inget sug efter att dricka alkohol, det är inget som lockar mig och inget som jag känner att jag saknar.
Jag har mött många reaktioner av att inte dricka alkohol. Många har undrat hur jag har klarat mig, många har kallat mig för "gammal tråkig kärring", många har blivit riktigt förbannade och kallat mig för riktigt fula grejer. Jag har fått höra att jag är en värdelös äcklig kossa som avstår alkohol, att jag inte förtjänar lycka i livet. Hur sjukt är inte det egentligen? Det är många klassfester jag inte har blivit bjuden på och det är många gånger jag känt mig riktigt utanför eftersom många faktiskt nästan har hatat mig för mitt val att avstå alkohol. Det kan vara svårt att känna att man hör hemma någonstans eftersom så många dricker idag och många har faktiskt svårt att ens prata med någon som inte dricker.
Dock får jag fakiskt också mycket beröm och många är väldigt positiva faktiskt till att jag inte dricker. Jag försöker ta till mig deras ord istället, där jag får höra vad stark jag är som går min egen väg och faktiskt inte behöver vara som "alla andra". För jag vet själv att jag är mycket starkare än många andra som faller för grupptrycket bara för att vara som andra. Det är inte fel att avstå från alkohol. Du behöver inte börja dricka, det går så bra att klara sig utan det. Jag är både glad och stolt över att vara nykterist och de som inte kan hantera det är inte värda att umgås med mig.
Jag är 23 år och har varit på krogen en gång i mitt liv, då var jag nyss fyllda 18 år. Jag är 23 år och har nästan aldrig varit på en fest med alkohol.
Varför undrar då många. Jag drabbades av en sjukdom som heter giftstruma (hypotyreos) när jag var 7 år. Jag fick operera bort min sköldkörtel när jag var 11 år och äter därför medicin på livstid för att ersätta sköldkörteln. Jag ska helst inte dricka alkohol i samband med medicinen, så om jag ska dricka bör jag hoppa över kvällens tablett för att inte blanda den med alkohol. Men det har jag faktiskt aldrig gjort. Jag känner inget sug efter att dricka alkohol, det är inget som lockar mig och inget som jag känner att jag saknar.
Jag har mött många reaktioner av att inte dricka alkohol. Många har undrat hur jag har klarat mig, många har kallat mig för "gammal tråkig kärring", många har blivit riktigt förbannade och kallat mig för riktigt fula grejer. Jag har fått höra att jag är en värdelös äcklig kossa som avstår alkohol, att jag inte förtjänar lycka i livet. Hur sjukt är inte det egentligen? Det är många klassfester jag inte har blivit bjuden på och det är många gånger jag känt mig riktigt utanför eftersom många faktiskt nästan har hatat mig för mitt val att avstå alkohol. Det kan vara svårt att känna att man hör hemma någonstans eftersom så många dricker idag och många har faktiskt svårt att ens prata med någon som inte dricker.
Dock får jag fakiskt också mycket beröm och många är väldigt positiva faktiskt till att jag inte dricker. Jag försöker ta till mig deras ord istället, där jag får höra vad stark jag är som går min egen väg och faktiskt inte behöver vara som "alla andra". För jag vet själv att jag är mycket starkare än många andra som faller för grupptrycket bara för att vara som andra. Det är inte fel att avstå från alkohol. Du behöver inte börja dricka, det går så bra att klara sig utan det. Jag är både glad och stolt över att vara nykterist och de som inte kan hantera det är inte värda att umgås med mig.
95 kommentar(er)
