Redan som liten så blev ju min sömn störd på grund av hennes epilepsianfall och så vidare. Jag är så van att vakna av hennes ljud, så fast att jag sover i andra änden av huset med dörren stängd så kan jag ändå vakna. Jag kan vakna fast att vi inte är i samma hus och känna att något är fel och då kan hon ha fått sina andningsstopp. Så på något vis känner jag i sömnen när något är fel med Sofie, oavsett om jag sover i samma hus som henne eller inte. Vi pratade också om att jag har ca två veckor där jag mår bättre och två veckor som jag mår sämre varje månad.
Hon hade även hjälpt mig att söka upp en stödgrupp för människor med psykisk ohälsa, så hon gav mig lite papper som jag ska läsa och se om det kan vara något för mig. Jag vill ju träffa människor som lider av liknande saker som jag så man kan få utbyta tankar, känslor och tips.
Ett annat ämne som också kom upp var vänner och hur det fungerar med det. Om jag känner att jag blir förstådd och vilka jag egentligen ska umgås med. Det var både jobbigt och skönt att prata med min kurator idag. Allting är så komplicerat och det kan vara svårt att förstå om man inte lever i det själv.