Min kurator sa till mig att det är min danstränare som har problem och det berror inte på mig. Det är lätt att man tar sådant personligt och det är just det jag har gjort eftersom jag har mött en del lärare i mitt liv som har behandlat mig illa. Jag frågade även min kurator om hennes syn på mig, hur hon såg mig utifrån första gången hon träffade mig. Hon svarade att hon tycker verkligen inte att jag är divig eller något, utan hon fick direkt uppfattningen om att jag är en fantastisk tjej som verkligen vill lära mig saker både när det gäller dansen och mitt mående. Så det ville hon att jag skulle ha med mig varje dag, att när människor är otrevliga och försöker trycka ned mig så beror det på problem hos dem själva.
Vi pratade också om hur vi ska gå vidare och från och med nästa gång ska vi prata om saker som hänt tidigare, som ligger djupt rotade som kan orsaka min ångest än idag. Var ett bra möte faktiskt.