Orsaken till min ångest
Jag började få ångest i väldigt ung ålder faktiskt. När jag var 6 år och skulle börja förskolan så vet jag att jag hade både panikångest och prestationsångest. Vi skulle träna på att skriva bokstäver på kladdpapper tills vi kunde dem och för varje papper skulle vi sätta i dem i en pärm. Detta gjorde inte jag, jag la dem i min låda istället och när det blev för mycket i lådan fick jag panik. Jag låg hemma på natten och kunde inte sova för jag hade panikattacker inför att jag inte hade satt in mina papper i pärmen, så dagen efter följde mamma och pappa med mig och hjälpte mig sätta in dessa papper. 

Jag tror att en stor del av min ångest har orsakats av att jag har en svårt funktionshindrad syster som lever mellan liv och död varje dag. (Vad hon lider av kan du läsa om häääär.) Jag är minst i min familj, men har redan från början tagit på mig rollen som storasyster och att leva i denna oron och ovissheten är nog en stor orsak. 

En annan stor orsak är ju att jag själv blev riktigt sjuk som 7-åring. Jag fick en sjukdom som heter giftstruma (vad det är och hur det var för mig då kan du läsa om häääär.) Jag fick även en intervju i FRIDA-tidningen om detta som du kan läsa om hääär. Jag levde själv mellan liv och död och kämpade varje dag för att överleva. I samma veva blev jag även utsatt för sexuellt övergrepp av en kille som då var 17 år. 

Jag började utveckla en depression och även en ätstörning redan som barn och började på Barn- och ungdomspsykiatin (BUP) när jag var 13 år. Den 2:a mars 2009 blev jag utsatt för ytterligare ett sexuellt övergrepp, jag blev nämligen våldtagen av en kille jag gillade. Jag har även blivit mobbad, både av unga, vuxna, i skolan, på fritiden och på internet.

Så ja, listan kan göras lång på saker som har hänt och alla dessa svek och hugg i ryggen, alla dessa upplevelser med sjukdomar har såklart bidragit väldigt mycket till min ångest. 

 
#1 - Anna

Låter verkligen hur hemskt som helst, alla orättvisor du blivit utsatt för. Starkt av dig att dela med dig av det. Och i mina ögon är du en vinnare!

Svar: Tack så jättemycket för dina fina ord. <3
Evah Åberg

#2 - Linn

ja finner inga ord efter ja läst detta...så mycket som hänt! verkligen hemska saker, och jag kan verkligen förstå varför du mått/mår dåligt. Ska inte sitta här och skriva deppigt heller, kämpa på och du är ju verkligen stark! du har kommit så långt!Du förtjänar verkligen det allra bästa!!
kram<3

Svar: Tack för dina fina ord, de värmer. <3
Evah Åberg

#3 - Klara

Fin!

#4 - Catta Stroph

Åh vad lessen jag blir när jag läser ditt inlägg. 😢Men samtidigt glad för att du vågar berätta! 🌟 Tror man mår bättre av att prata om det och önskar att fler våga öppna sig! You go girl!
Stor kram

Svar: Tack för dina fina ord. <3
Evah Åberg

#5 - linnea

Du är stark som orkar berätta om övergrepp o annat tufft. För mig har det inte varit tufft förutom att jag kunnat känna mig ensam o att aldrig någon blev kär i mig o att skolan på universitets nivå kunde kännas tuff. Lyckos dem som får vara nära en så stark o positiv tjej som du verkar vara. Även om ja vet att du säkert inte är positiv just när du har ångest.

Svar: Tack så mycket för dina fina ord, de värmer verkligen <3
Evah Åberg

#6 - Jonas

The show must go on - du fixar det!

Svar: Tack så mycket. :) <3
Evah Åberg

#7 - Jesse

Du är så sjukt stark!!
och du är så sjukt modig att du verkligen skriver ut det, vågar prata om det för många lever i det tysta.

Ta hand om dig fina du!!

Svar: Tack så jättemycket för dina fina ord, de värmer. <3
Evah Åberg

#8 - Gina

Fy vad hemskt.. Men vad stark du är! Du har gått igenom mycket men du är fortfarande här! och vill även hjälpa andra med din blogg. Det är starkt och fint! Märks att du är en underbar person <3

Svar: Åh tack så jättemycket, det värmer ska du veta. <3
Evah Åberg

#9 - Erica

Vad stark du är! Beundrar dig. Kram

Svar: Tack så jättemycket för dina fina ord! Kram
Evah Åberg