Sammanfattning vecka 46
Denna veckan har varit ganska ångestfylld faktiskt. 
Veckan började med många panikattacker och har fortsatt så till och från. Har också sovit ganska dåligt hela veckan och drömt mycket mardrömmar. Har också haft drömmar om insekter igen som kommer i perioder...

Idag hade jag ingen vidare lust att gå på dansen heller, eftersom jag somnade väldigt sent inatt eller ja jag somnade imorse någon gång. Men jag gick iväg i alla fall på dansen och idag körde vi mycket styrka och stretch. Av mina kurskamrater så är jag den som är vigast av oss alla och idag skulle vi gå ned i en split och de som kunde skulle lyfta sig upp med armarna så man kommer en bit ovanför marken med benen när man sitter i en split alltså. Jag var den enda som klarade det och jag är den enda som kan split vilket gjorde mig väldigt glad.

Dock känner jag mig väldigt illa behandlad av min lärare och jag vet inte om jag egentligen vill fortsätta med dansen. Vi började med en ny koreografi idag och jag hade lite svårt att få in de nya övningarna i huvudet då jag har lite svårt med höger och vänster, särskilt när jag ser min lärare i spegeln så det blir spegelvänt. Det är lite svårt att förklara men vi skulle i alla fall göra som en snurr och komma ned som vi skulle göra en armhävning, jag hade svårt att få till det då jag inte riktigt såg hur min lärare gjorde så jag hängde inte riktigt med. Jag stod på ett helt annat sätt och hade balansen i benen, då kommer min lärare och bara drar i mina ben så jag faller ihop helt och slår i armbågarna eftersom det var de som jag räddade mig med. Jag var rädd för att jag skulle slå i ansiktet i golvet och så sa h*n något i stil med: "jag gör ju inga svåra övningar för att ni ska hänga med". H*n hade ju faktiskt kunnat förklara att jag skulle stå som i en armhävning eller sagt: "titta på mig en gång" istället för att bara dra undan mina ben så jag faktiskt skadar armbågarna...

Det har känts så här varje gång, att om jag lyckas göra något bra eller är den enda som klarar övningen så känns det som h*n inte märker det eftersom h*n i stort sett aldrig säger något, men om jag gör något fel så blir det mer en otrevlig ton och som idag bara lixom dra undan mina ben så jag skadar mig... Idag sa h*n också till en av mina kurskamrater: "bra, tänk bara på att ha raka ben och försök göra så varje gång." Till mig som stod exakt likadant fast med raka ben sa h*n bara: "tänk på att ha fötterna mer parallellt." Inte ett ord om att det var bra och så är det i stort sett varje gång. Jag förstår absolut och vill att h*n ska säga till mig när något är fel, men jag önskar att h*n kunde berömma mig med när jag gör något bra och faktiskt lyckas... Jag älskar dansen men vet inte om jag klarar att fortsätta när det är så här...

Världens längsta sammanfattning av veckan men var tvungen att skriva av mig...

#1 - milina.blogg.se

vilken dryg jävla lärare :s blir så arg på såna människor! men låt inte din lärare förstöra för dig! finns det ingen annan grupp du kan börja i?

Svar: Nej tyvärr inte. :/
Evah Åberg

#2 - Amanda♥

Så vig du är! Hoppas veckan som kommer bli bra! :)

#3 - Linda

wow coolt att du kan göra så!

#4 - Emmy

Som vi pratade om, det är ju så viktigt att vara positiv, men det är svårt när andra är helt på andra spår och då förstörs lätt ens egna inställning. Jag hoppas för din skull att det blir bättre, att du kan älska dansen samtidigt som det är jätteroligt att hålla på!

sv;
Jaaa, det gjorde det nog verkligen. Det var skönt att komma till en okänd utbildning med öppet sinne :)

#5 - JOHANNAOFSWEDEN ★

Oj, vad vig du är! Bra jobbat :)