Tack till dig som kämpar
Det är ofta man framhäver det dåliga i samhället. 
Alla brott som görs, all mobbning som förekommer, alla otrohetsaffärer, alla läkare som missköter sitt jobb och så vidare. Så i detta inlägg tänkte jag göra tvärtom och faktiskt framhäva det bra i samhället. Helt enkelt göra ett litet tack och peppinlägg till alla som kämpar.

Ett stort tack till er alla som kämpar dagligen, som försöker göra samhället till en bättre plats. Som räddar liv. Till er som sprider kärlek istället för hat. Till er som skänker pengar till olika organisationer för att hjälpa andra människor och djur. Ett stort tack till alla som älskar sin partner och sina vänner och vårdar dem istället för att svika dem. Ett tack till människor som sprider energi och glädje genom att vara snälla pch peppa andra istället för att trycka ned dem. 

Ni är fantastiska människor och listan kan göras lång på människor som kämpar för andra på olika sätt. Jag är så glad att det finns sådana människor, som får en att faktiskt inse att allting inte är kört. Att mänskligheten inte har ballat ur helt, utan att det faktiskt finns hopp fortfarande. Så tack till er alla och fortsätt kämpa, ni gör skillnad! ♥





Kuratormöte #4
Vi pratade mycket om min barndom idag, om hur det sett ut med saker som ofta blivit avbokade och så vidare. Eftersom jag har en 4 år äldre syster som är svårt funktionshindrad så har det inte varit så lätt. Vi hade så kallad "avlastning" åt henne tidigare där en person hade hand om henne en helg i månaden. Under denna helgen hade jag mamma och pappa för mig själv. Men om hon var sjuk eller om Sofie, min syster mådde dåligt så blev det ju avbokat och resorna och så vidare rann många gånger ut i sanden efter det. Detta hände titt som tätt, vilket var ganska svårt att acceptera som barn. 

Det är mycket som har hänt som vi gick igenom idag, många besvikelser och många svek. Människor jag träffat i mitt liv som lovat mig saker men inte alls hållit det. "Vänner" som tagit bilder med andra och lagt ut på instagram/facebook men som aldrig velat ta bilder med mig. "Vänner" som inte försökt stötta mig i något. Min kurator sa att det är inte konstigt att jag har tappat tilltron till människor och mig själv efter allting som har hänt, eftersom listan kan göras så extremt lång.

Det kändes som en lättnad att få prata ut och jag hade även skrivit ett brev till henne. Jag skrev det när jag mådde som sämst nu eftersom det är svårt att få ur sig allting på en timme därborta.





Jävla ångestfanskap!
Idag har min ångest varit väldigt påfrestande.
Natten till idag (alltså söndagnatt) kunde jag bara sova två timmar. Jag somnade vid 01.00 och vaknade vid 03.00 och kunde inte somna om. Sen dess har min oro gnagt och gnagt. Det har varit oro för allt möjligt och jag grät hysteriskt imorse.
Sen har det gått upp och ned hela dagen och just nu känner jag mig väldigt utmattad. 

Jag är så jävla trött på detta, jag hatar min ångest. Jag är så trött på att vakna mitt i natten och inte kunna somna om.
Jag är så trött på att vakna av mardrömmar eller oron som tränger sig på, som gör att jag inte kan fokusera på något annat.
Det gör mig arg, ledsen, sur, vresig, gnällig och jag fräser lättare. Jag hittar lixom inte energin till att ta mig för någonting.
Jag vill bara hitta tillbaka igen, för ärligt talat, detta är helt jävla värdelöst. 

Min ångest har tagit en sådan stor del av mitt liv och jag hatar den. Jag vill bara rycka ut den, sparka på den, trampa på den och skrika att den aldrig mer ska komma tillbaka. Jag önskar att jag kunde göra det med er ångest också så ni också skulle slippa den. För ett liv med ångest är fruktansvärt påfrestande. Jag vill bara bli bättre. Gaaaah, jävlahelvetesbajssnoppfanskap! Detta är också anledningen till varför jag varit frånvarande från bloggen idag. Jag vet inte när jag kommer svara på era kommentarer, för jag orkar inte göra det nu. Ska snart försöka lägga mig och se lite serier innan jag ska försöka sova. 

Sorry för ett jobbigt inlägg, vill bara få ur mig detta. Hoppas ni har det bra i alla fall och att ni får sova gott inatt så hörs vi snart igen och då är jag förhoppningsvis lite piggare. Kram så länge. ♥

 
 
En gammal bild som passar in till inlägget.