Jag läste nyss denna artikeln i FRIDA-tidningen där Sara pratar ut om sin psykiska ohälsa. Jag känner igen mig mycket i det hon säger. Vi är så extremt många som lider av psykisk ohälsa och de flesta människor kommer någon gång i en kris i sitt liv. Känslan du förmodligen fick när du upplevde en kris, kanske när dina föräldrar skilde sig eller när en nära vän gick bort, så känner många människor dagligen i flera år. Känslan av sorg, känslan av ensamhet, känslan av att inte bli förstådd, känslan av att kanske helt enkelt inte vilja leva mer. Människor med psykisk ohälsa kämpar dagligen för att överleva smärtan som sitter psykiskt.
Även om det kanske är en "bagatell" för dig som läser detta och tycker: "men det är väl bara att rycka upp sig!" så är det inte alltid så lätt och det är just därför jag driver denna bloggen. Mestadels för att andra människor med psykisk ohälsa ska veta att de inte är ensamma om att känna så här och uppleva detta och för att ge dem stöd. En väldigt liten del är för att få andra att få en liten förståelse för det, men jag vet att det är i stort sett omöjligt att förklara för någon som bestämt sig för att det är en liten skitsak med psykisk ohälsa.
Sara i artikeln är 24 år och gift med sin älskade make Jakob som stått stadigt vid hennes sida i 8 år och stöttat henne genom alla motgångar och tunga tankar. Kärleken finns för alla, oavsett om du lider av psykisk ohälsa, cancer, utvecklingsstörning eller är helt "normal". Kärleken från familj, vänner och partner är otroligt viktigt under en tung period och det är inte heller några fel i att känna att man är i behov av stöd. Vi måste bara fortsätta kämpa och jag vet att många av mina läsare lider av just detta. Jag tänker kämpa för både mig själv och för er och jag vet att ni gör samma sak. Vi går in i detta tillsammans.