"Vad är egentligen din tanke med din blogg? Jag menar, du skriver om tips hur man kan må bättre, men du mår inte bra själv. Tar du själv till dig tipsen och hur tänker du angående att försöka hjälpa andra egentligen? Inget illa menat, bara undrar."
Denna kommentaren fick jag på facebook och tänkte faktiskt att jag ska svara på den i ett inlägg.
Min tanke med min blogg är att visa för andra att de inte är ensamma att må dåligt. Vi upplever olika kriser i livet och vi går igenom olika saker som kan tynga ned oss. Många gånger kanske man inte ens vet varför man är nedstämd. Jag vill att de som känner så här, ska kunna gå in på min blogg och känna: "åh, jag är inte ensam. Fler tänker och känner som jag och jag är inte alls konstig som känner så här. Någon förstår faktiskt hur jag tänker och känner." Jag vill att människor ska kunna komma in på min blogg och känna att det är som en vän de läser om och pratar med. Att om de har en tung dag så kan de bli peppade här inne och känna sig lite mindre ensamma. Jag tror att man kan göra mycket genom att faktiskt prata om saker så det inte tystas ned. Att man visar hur vanligt det faktiskt är med psykisk ohälsa och genom att förklara hur man känner så kanske fler som inte upplever samma sak kan få mer förståelse för de som faktiskt lever så här varje dag. Det behövs pratas om så att de som sitter i denna båten inte känner sig så konstiga och annorlunda, utan faktiskt är helt normala. Det behöver samhället förstå.
Min blogg är också till för mig själv. När jag skriver så är det en terapi för mig. Jag får uttrycka mig och göra det jag gillar så det får mig på andra tankar en stund. Jag försöker att ta till mig av mina egna tips, men som det är för alla så fungerar inte alla tips för mig heller. Vissa har fungerat, vissa inte. Så jag vill alltså att min blogg ska vara som en vän, både för er som läser och för mig själv.
Denna kommentaren fick jag på facebook och tänkte faktiskt att jag ska svara på den i ett inlägg.
Min tanke med min blogg är att visa för andra att de inte är ensamma att må dåligt. Vi upplever olika kriser i livet och vi går igenom olika saker som kan tynga ned oss. Många gånger kanske man inte ens vet varför man är nedstämd. Jag vill att de som känner så här, ska kunna gå in på min blogg och känna: "åh, jag är inte ensam. Fler tänker och känner som jag och jag är inte alls konstig som känner så här. Någon förstår faktiskt hur jag tänker och känner." Jag vill att människor ska kunna komma in på min blogg och känna att det är som en vän de läser om och pratar med. Att om de har en tung dag så kan de bli peppade här inne och känna sig lite mindre ensamma. Jag tror att man kan göra mycket genom att faktiskt prata om saker så det inte tystas ned. Att man visar hur vanligt det faktiskt är med psykisk ohälsa och genom att förklara hur man känner så kanske fler som inte upplever samma sak kan få mer förståelse för de som faktiskt lever så här varje dag. Det behövs pratas om så att de som sitter i denna båten inte känner sig så konstiga och annorlunda, utan faktiskt är helt normala. Det behöver samhället förstå.
Min blogg är också till för mig själv. När jag skriver så är det en terapi för mig. Jag får uttrycka mig och göra det jag gillar så det får mig på andra tankar en stund. Jag försöker att ta till mig av mina egna tips, men som det är för alla så fungerar inte alla tips för mig heller. Vissa har fungerat, vissa inte. Så jag vill alltså att min blogg ska vara som en vän, både för er som läser och för mig själv.
11 kommentar(er)
