Jag orkar inte...
Som ni har sett så har bloggen ekat tom ett tag nu och jag vet inte när jag kommer tillbaka igen. 
Jag mår så fruktansvärt dåligt och jag vet inte vad jag ska göra. Det är över en vecka kvar till jag ska till kuratorn igen. Hur många svek och hugg i ryggen kan en människa ta? Jag satt på akuten i flera timmar förut men beskedet jag fick där var i alla fall bra. Men jag orkar snart inte mer helt ärligt. Jag vill bara bli mig själv igen, mitt positiva och glada jag, men varje gång jag tar mig upp, varje gång jag vågar ta ett steg framåt, varje gång jag hoppas, tror och tänker att saker ska bli bra så faller jag igen. Jag är så jävla trött på livet för tillfället. Jag är så jävla trött på människor. Jag är så jävla trött på att bli behandlad som en disktrasa...

Jag vet att detta ska vara en må bra blogg, men jag kan inte driva en sådan blogg för tillfället. Jag önskar bara att jag kunde få ett nytt liv för jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Jag är så trött på att gråta mig till sömns, jag är så trött på att vakna av mardrömmar när jag väl lyckats somna. Jag är så trött på mitt liv. Jag känner mig så otroligt svag som gått in i väggen. Så otroligt svag att jag lyckas falla till marken gång på gång och jag hatar mig själv. Jag vet inte alls hur jag ska bygga upp mitt egenvärde igen. När människor om och om igen lyckas ta det ifrån mig. 

 
#1 - Alexandra

Men herregud, vet inte vad jag ska säga.. kan du inte försöka få tag på din kurator tidigare? Säga att det är akut! Hon/han kanske har fått en lucka av någon som bokat av eller så!
Du verkar ju vara nära din familj, kan du inte prata med dom och säga att du behöver hjälp och extra mycket stöd av dom nu?
Vet att det kan vara jobbigt att ens ta sig ut , eller ens att höra av sig till vänner, men du kan inte ringa någon bra vän? Som kanske kan få dig att komma på lite ljusare tankar(även om det bara skulle vara för stunden) , och så du får höra hur stark och underbar du är!
Vet inte va som hänt nu , men du har klarat så otroligt mycket andra motgångar i livet , du kommer klara det här också , även om det känns mörkt just nu, så är jag övertygad om att du kommer ta dig ur det här starkare än någonsin! Man måste nå absolut botten för att det ska bli ändring och komma uppåt igen.
Du kanske kan skriva en lista på det som tynger dig just nu , och fundera på om det finns något du kan göra? Äter du antidepressiva?
Sen jag bytte medicin så har jag känt att det hjälpt till det bättre. Får fortfarande dippar , men hamnar inte längst ner på botten längre på samma sätt. Jag kan fortfarande ha självmordstankar men inte på samma sätt som innan , nu är det mer "balans" i måendet än innan. Svårt att förklara:/
Alla är ju såklart olika! Men hoppas verkligen att du kan få prata med någon inom kort!
Jag är inte den bästa på att skriva , men läst din blogg länge nu och läste det här inlägget och kände att jag åtminstone ville skriva något :/
Jag hejar på dig! Och vet att du kommer klara dig igenom det här och vara den starka unga kvinna du är! //Alexandra

Svar: Hon har tyvärr ingen tid alls förrän nästa vecka. :/ Jag pratar med min familj hela tiden och inatt som var pratade jag i telefon med en vän i 4 timmar, men det får mig inte att känna mig bättre. :/ Jag känner mig egentligen så jävla ensam och jag vet inte hur jag ska förklara det för någon. Jag äter inga anidepressiva, då min kurator tycker att det är sista utvägen för mig pga vissa saker. Tack så mycket för din stöttande kommentar. Den betyder mycket. Kram. <3
Evah Åberg

#2 - Linnéa

Det hjälper mig att läsa detta. Det hjälper mig att veta att jag inte är ensam.
Synd att det inte blir bra trots att du anstränger dig.

Svar: Bra att det hjälper dig i alla fall! Kram.
Evah Åberg

#3 - Elli

Åh, känner samma - som att jag fick läsa mina egna tankar. När ska det bli bättre typ...

Nu såg jag i ditt svar till en kommentar ovan att du inte mår bättre även om du får prata med nån, men du får gärna mejla om du vill! Kram ♥

Svar: Ja det är verkligen en tung känsla. :/ Tack vad snällt av dig, detsamma! Kram <3
Evah Åberg

#4 - Lovisa

Det gör mig ledsen att läsa detta..♥ För det är fan inte kul att må sådär! Jag går också och pratar, en gång i veckan... Men det är inte alls alla gånger som det hjälper - jag mår ibland precis lika dåligt efteråt, som när jag gick dit.

Känner precis som dig då du skrev " Jag vill bara bli mig själv igen, mitt positiva och glada jag, men varje gång jag tar mig upp, varje gång jag vågar ta ett steg framåt, varje gång jag hoppas, tror och tänker att saker ska bli bra så faller jag igen." I dagens läge kämpar jag verkligen med att må "normalt" alltså inte bra, utan normalt. Förstår inte grejen med varför vissa människor ska få ha det så surt, så man funderar på att bara försvinna - för det är hemskt, jag vet känslan! :(
Hoppas du blir att må lite bättre snart, kram ♥

Svar: Jag vet exakt vad du menar. :/ Hatar den känslan... Man bara saknar den personen man var förr. Fast jag försöker ändå se att jag har utvecklats som människa också. Jag har förlorat en stor del av mig själv, men jag har också hittat en annan så gäller nu att hitta tillbaka till det glada och positiva. Kram <3
Evah Åberg

#5 - Alexandra

Du får jättegärna skriva till mig ifall du vill♡ vet inte om du kan se mailaddressen som man skriver in?

Svar: Tack va snällt. :) Jo mejlen syns. :)
Evah Åberg