Jag tror att vi alla mer eller mindre har haft komplex för vårat utseende någon gång i livet.
Särskilt när man är ung så är det lätt att få komplex och för mig har det varit så att komplexen har kommit och gått. Ett tag avskydde jag min näsa, sen blev det min panna, sen kunde det bli mina bröst, läppar och så vidare. Jag hade olika perioder där jag avskydde olika delar av mig själv och jag hade tanke att fixa till allt detta så som många andra unga har tanken att göra.
Jag började avsky min näsa när jag var 11 år, för att mina klasskompisar ofta påpekade hur spetsig den var och att jag såg ut som en hackspett. När jag började 7:an fick jag höra av mina dåvarande "kompisar" att min panna var hög och de tyckte att jag skulle skaffa lugg så den skulle täckas. De försökte hjälpa mig att täcka för den på skolkortet så då blev det mitt komplex. När jag var 16 fick jag höra att jag hade så breda höfter och att det var fult och började då hata mina höfter. Jag har alltså mer eller mindre haft komplex för hela min kropp i olika perioder på grund av andra människors elaka kommentarer.
Idag har jag lärt mig att tycka om mitt utseende och min kropp. Idag tycker jag om min panna, min näsa och mina höfter, oavsett om folk skulle påpeka det. Bara för att du kanske ogillar en kroppsdel idag och har komplex för den så innebär det inte att det kommer vara så hela livet. Man blir äldre och man lär sig oftast att tycka om sig själv. Att ha ett komplex innebär inte att man måste lägga sig under kniven eller gå och vara missnöjd hela tiden, för man kan lära sig att acceptera och tycka om sin kropp och den kroppsdelen i alla fall.
Särskilt när man är ung så är det lätt att få komplex och för mig har det varit så att komplexen har kommit och gått. Ett tag avskydde jag min näsa, sen blev det min panna, sen kunde det bli mina bröst, läppar och så vidare. Jag hade olika perioder där jag avskydde olika delar av mig själv och jag hade tanke att fixa till allt detta så som många andra unga har tanken att göra.
Jag började avsky min näsa när jag var 11 år, för att mina klasskompisar ofta påpekade hur spetsig den var och att jag såg ut som en hackspett. När jag började 7:an fick jag höra av mina dåvarande "kompisar" att min panna var hög och de tyckte att jag skulle skaffa lugg så den skulle täckas. De försökte hjälpa mig att täcka för den på skolkortet så då blev det mitt komplex. När jag var 16 fick jag höra att jag hade så breda höfter och att det var fult och började då hata mina höfter. Jag har alltså mer eller mindre haft komplex för hela min kropp i olika perioder på grund av andra människors elaka kommentarer.
Idag har jag lärt mig att tycka om mitt utseende och min kropp. Idag tycker jag om min panna, min näsa och mina höfter, oavsett om folk skulle påpeka det. Bara för att du kanske ogillar en kroppsdel idag och har komplex för den så innebär det inte att det kommer vara så hela livet. Man blir äldre och man lär sig oftast att tycka om sig själv. Att ha ett komplex innebär inte att man måste lägga sig under kniven eller gå och vara missnöjd hela tiden, för man kan lära sig att acceptera och tycka om sin kropp och den kroppsdelen i alla fall.
13 kommentar(er)
