Det är mycket som har hänt som vi gick igenom idag, många besvikelser och många svek. Människor jag träffat i mitt liv som lovat mig saker men inte alls hållit det. "Vänner" som tagit bilder med andra och lagt ut på instagram/facebook men som aldrig velat ta bilder med mig. "Vänner" som inte försökt stötta mig i något. Min kurator sa att det är inte konstigt att jag har tappat tilltron till människor och mig själv efter allting som har hänt, eftersom listan kan göras så extremt lång.
Det kändes som en lättnad att få prata ut och jag hade även skrivit ett brev till henne. Jag skrev det när jag mådde som sämst nu eftersom det är svårt att få ur sig allting på en timme därborta.