Jag har inte direkt någon sådan vän i dagsläget. Jag har inte direkt många vänner och de få jag har bryr sig knappt alls om jag lyckas med något. Det har hänt tre stora händelser de sista åren som jag själv är väldigt stolt över.
1. Jag fick ett tvåsidigt uppslag om mig själv i Frida-tidningen 2013.
2. Friends delade mitt öppna brev till mina mobbare och det blev väldigt stort i januari.
3. Min bloggportal och nyheter24 uppmärksammade mitt korvmageinlägg.
Detta är tre händelser som är stora för mig, som är speciella. För att det jag gör har en betydelse, för att jag blir uppmärksammad för det jag älskar att göra, att skriva om samhällsproblem. Men väldigt få av mina vänner har uppmärksammat detta. När jag berättade om intervjun 2013 så verkade de inte ens ha läst den, jag fick knappt ett grattis. Samma med dessa två saker som har hänt nu detta året, i stort sett ingen av de jag umgås med har uppmärksammat det och tyckt det varit kul. Ska inte vänner glädjas åt varandra och pusha den andra för att fortsätta kämpa? Lite peppning, beröm och lite push kan göra väldigt mycket för att man ska orka fortsätta kämpa och för att man ska finna motivation.
Jag vill avsluta med att tacka er som faktiskt bryr er, som delar, kommenterar, läser eller på andra sätt finns i mitt liv och bryr er. Ni som faktiskt pushar mig och delar, kommenterar, gillar osv behöver inte ta åt er av det som står ovanför!