Jag har svårt att tillåta mig själv att vara glad och lycklig för tankarna: "tänk om" finns alltid där. Eftersom jag lider av generell ångest så har jag katastroftankar och inbillar mig många gånger de värsta tänkbara sakerna i mitt huvud. Många gånger när jag känner lycka och glädje så avbryter jag mig själv för att jag inte vågar vara lycklig, det går bara till en viss del och sen sätter min hjärna stopp för det.
Många gånger är jag min egen värsta fiende och jag stoppar mig själv många gånger från olika saker, men jag är så van att oroa mig och vara nedstämd att känslan av att vara utan oron och bara vara lycklig skrämmer mig lite. Det är en av mina största önskningar att få bli fri från detta, men jag får ta det med små steg så att både kropp och själ hinner med och jag är på väg dit jag vill, sakta men säkert.