Känner ni igen känslan av att må bra men samtidigt vara så rädd att ni bara vill dra ett täcke över huvudet och stanna där under? Det kanske låter helt sjukt i någras öron, men jag är på ett vis rädd för att må bra. Det är en läskig känsla att ta sig upp och må bättre (fast det är det man allra helst vill) för man är så rädd att falla till botten igen och det där fallet blir så långt ju högre upp man är.
Jag saknar verkligen att blogga och känner att jag måste börja igen för att få ur mig alla mina tankar. Jag brinner ju för det här, men samtidigt känns det bara övermäktigt att ens sätta sig ned och skriva en text. Det känns som jag inte alls vet vad jag ska skriva fast jag egentligen har tusen saker att skriva om. Jag har mått mycket bättre senaste tiden och känt mig mycket lugnare faktiskt så det är ju verkligen ett framsteg. Jag vet att jag måste ge mig själv lite tid, för jag kan inte sätta för stora krav på mig själv.
Hur mår ni för övrigt? Hoppas ni mår bra trots det dåliga vädret. :)