Har också tänkt på det, och du satte verkligen ord på mina tankar!
Jag sminkar mig kanske ena veckan varje dag och sen går det två veckor och jag sminkar mig inte alls.
Inga problem alls att vara sminkfri, och är så glad för att jag kan gå utanför dörren precis som jag är :)

Håller med dig helt och hållet! Har även smink och stil som intresse, men det får inte ta över så att man aldrig blir nöjd och bara letar fel att åtgärda.

Sen jag flyttade till Australien så bryr jag mig inte alls så mycket om smink och vad jag har på mig. Men det är för att de är mycket vänligare Här. Ger komplimanger och har en mer avslappnad still. Vet inte varför vi i Sverige är så.

Utseendefixeringen går långt ner nu i åldrarna också tycker jag. Jag tror det var på lajkat som jag såg en artikel om hur 12åringarna ser ut idag (som små vuxna kvinnor med perfekt outfit och snygg makeup) och hur "vi" såg ut när vi var 12 (barnsliga, fortfarande flickor med rosa tröjor och okammat hår).
Barn får inte vara barn längre och alla ska lägga upp en massa perfekta selfies på sig själva, där de har perfekt frisyr, perfekt hy och perfekt Jessica Alba - utseende.
Konstigt, var det bara jag som var finnig, kortklippt och svarthårig när jag var tretton, fjorton?;)
Samma gäller tjejer i vår ålder, jag kommer aldrig att vara perfekt som vissa ser ut att vara på sina bilder...Men men, jag är inte perfekt heller!

Älskar Karlstad, jag skulle gärna vilja flytta hit. Jag tycker det är en fin, grön stad med både gamla och nya byggnader, och jag tycker dialekten är så fin.
Sen förstår jag att det kanske är annorlunda när man bor här, man blir ju lite hemmablind. Jag bor i Karlshamn och folk säger att Karlshamn och Karlskrona, min födelsestad, är så vackra men man tänker inte så mycket på det själv.
Men jag hade inte haft nåt emot att flytta hit, men man hade väl fått dra med familjen också. Jag och pojkvännen var en gång på g att flytta upp till Arvidsjaur på grund av arbete, shit det är ju nästan längst upp i landet...Kram

Det är så tråkigt att det är så många som inte vågar gå utanför dörren utan att ha sminkat sig eller fixat till sig. Det är absolut inget fel med att vilja göra sig fin så länge det ligger i ens eget intresse och inte för att man tror att man inte duger annars.

Håller helt med dig! (som vanligt, haha!) Jag blir skrämd när jag ser dagens barn, för flickorna är inte barn längre. :-( När tusan gick det så snett? Inte vill vi ha ett samhälle som är på det sättet.

Jag fick tidigt lära mig att klara mig utan smink. När jag var cirka fem år lekte jag och några kompisar med sminket som vi hade i ett av lekrummen på förskolan. Mitt ansikte svullnade och jag fick bli hämtad av min mamma. Först cirka tio år senare, när jag var tio och besökte läkare för att ta reda på varför jag fick andnöd m.m. när jag var ute (tydligen pollenallergi - som jag tack och lov växte ifrån). Då konstaterades det att jag var allergisk mot smink och parfym. Inga klasskompisar har kunnat förstå hur jag kan överleva utan smink och har försökt få mig att köpa allergifritt smink, som från början endast såldes på apotek. Jag har dock valt att avstå. Bättre att lära mig att kunna acceptera mig själv. :-)