Just nu känns det som min positiva inställning är som bortblåst.
Jag har ju mått bättre det senaste och knappt haft någon ångest alls. Jag har lyckats ändra mitt tankesätt på många olika plan vilket har lett till att jag mått bättre. Dock känns den positiva känslan väldigt långt borta just nu.
Jag kan inte sova. Jag känner mig ledsen, ensam och allmänt dålig. Jag vet att det kommer dippar ibland och att det är livets gång och förhoppnings är det bara några dåliga timmar här som sen blir bättre igen. Jag sitter och kollar på en föreläsning om ledarskap och självförtroende för att jag vill få inspiration till att komma ännu längre med mig själv, men just nu hjälper inte det så bra så får nog kolla om den när jag mår bättre.
Hur kommer det sig att vissa dagar och timmar kan kännas så tunga och svåra? Jag är så rädd för att falla tillbaka igen i min fruktansvärda ångest för det är så skönt att få andas ut och må bra. Jag njuter verkligen av känslan att gå och lägga sig på kvällen och känna: "detta har varit en bra dag. Jag mår bra och nu kan jag faktiskt somna lugnt". Jag kanske sätter för stor press på mig själv att jag ska må bra för fort, för jag menar det tar ju tid att utvecklas och bli "bra igen".
Kanske ett väldigt flummigt inlägg, men jag behövde bara skriva av mig lite och få ur mig lite tankar. Förhoppningsvis känns det bättre imorgon. Hoppas ni sover gott! Kram.
Jag har ju mått bättre det senaste och knappt haft någon ångest alls. Jag har lyckats ändra mitt tankesätt på många olika plan vilket har lett till att jag mått bättre. Dock känns den positiva känslan väldigt långt borta just nu.
Jag kan inte sova. Jag känner mig ledsen, ensam och allmänt dålig. Jag vet att det kommer dippar ibland och att det är livets gång och förhoppnings är det bara några dåliga timmar här som sen blir bättre igen. Jag sitter och kollar på en föreläsning om ledarskap och självförtroende för att jag vill få inspiration till att komma ännu längre med mig själv, men just nu hjälper inte det så bra så får nog kolla om den när jag mår bättre.
Hur kommer det sig att vissa dagar och timmar kan kännas så tunga och svåra? Jag är så rädd för att falla tillbaka igen i min fruktansvärda ångest för det är så skönt att få andas ut och må bra. Jag njuter verkligen av känslan att gå och lägga sig på kvällen och känna: "detta har varit en bra dag. Jag mår bra och nu kan jag faktiskt somna lugnt". Jag kanske sätter för stor press på mig själv att jag ska må bra för fort, för jag menar det tar ju tid att utvecklas och bli "bra igen".
Kanske ett väldigt flummigt inlägg, men jag behövde bara skriva av mig lite och få ur mig lite tankar. Förhoppningsvis känns det bättre imorgon. Hoppas ni sover gott! Kram.
4 kommentar(er)
