Kränkningen har hänt

Alla går vi igenom motgångar i livet och det är väldigt många människor som utsätts för olika slags kränkningar i livet. Det kan vara mobbning, sexuella övergrepp, misshandel, rån eller andra slags kränkningar. Det som är viktigt är att inse att denna kränkningen faktiskt har hänt och att man har rätt att må dåligt och säga: "Aj, det där gjorde ont!"

Många gånger när någon mår dåligt slätar man bara över det med att det kommer bli bättre, men ingen bryr sig om att lyssna och faktiskt låta personen säga aj. Jag vet själv hur det är. När jag gick på BUP (barn och ungdomspsykiatrin) så fick inte jag rätt hjälp. Jag fick aldrig prata ut exakt om det jag kände och de slätade ofta bara över saker. Jag fick aldrig säga att det gjorde ont och därför har det följt mig i många år

Nu när jag faktiskt får må dåligt och vara öppen om det så blir det faktiskt lättare att hantera och jag börjar känna att jag är på väg åt rätt håll. Det är faktiskt jätteviktigt att inse rätten att få må dåligt och rätten att få sätta ned foten och säga "aj".


PS. Jag har fortfarande inget internet då det kommer och går så just nu är det svårt att göra inlägg och svara på kommentarer. Jag hoppas det snart är tillbaka då jag saknar att blogga!


 
Arkivbild då jag inte kan ladda upp nya bilder just nu
#1 - Josefine Johansson

Jag förstår verkligen inte varför folk ska kränka en... Dock finns det folk till allt!
Hoppas ditt internet blir bättre så småningom

#2 - ♀ THE REVOLT ♀

Jahaaa, så det är därför du har varit lite off här xD bra att du skrev det för undrade lite vad som gjort att du slutat blogga :P

Jag har inga erfarenheter av BUP som jag kan dela med mig av, men det känns ändå bra att du har kommit ur den perioden och känner en större frihet att kunna vara öppen om ditt dåliga mående!

#3 - Jessica Högberg

Ja, att säga AJ kan göra mycket!

#4 - Kajsa-Stina

Så bra inlägg verkligen och jag känner så väl igen mig i hur du beskriver det här med att man lätt "slätar över" problemet och när man gör det så kvarstår ju bara problemet egentligen och det blir svårt att komma vidare. Har inte heller bra erfarenheter av BUP då det ofta bara var en massa surr om inget alls egentligen. När man kom ut från samtalet därifrån så var man helt hjärntvättad och undrade vafan man hade pratat om egentligen då man inte vart ett dugg hjälpt av deras "hjälp"

Kramar <3

#5 - Lovisa

Sv: Ja, det var ganska intressant att vara på föreläsningarna :D Men jag känner mig mer stressad än vad jag gjorde innan - då jag riktigt bestämt mig för vilken utbildning jag vill gå, samt vart jag ska gå. Lutar dock mot socionom, Audionom eller sjuksköterska... Men kan inte bestämma mig.

Jag håller även med dig om det i ditt inlägg, om att det är bra att öppna upp sig - men jag är verkligen en känslomänniska så jag tycker det känns jobbigt ibland när man säger som man tycker.. Eftersom jag kan va väldigt negativ ibland, då känns det som att folk tycker att jag är en jättenegativ person - fast jag är negativ för stunden för det inte känns bra.

#6 - Sara

Bra inlägg som alltid från dig ! Verkligen viktigt att man få må dåligt och inte bara stänga in det. Helt sjukt att det ens ska behöva vara så ! :)

#7 - Julia Gustafsson

Jag tycker att skolor framför allt slätar över saker. För några veckor sedan fick en tjej i min klass för sig att hon skulle gå runt och säga att hon fått kontakt med min pappa som nyligen dött. Jag blev så otroligt kränkt och när en av mina vänner berättade det för en av våra lärare så fick han svaret "men nu får ni bete er som vuxna *tjejen* har det faktiskt svårt just nu."
Man bara jaha?! Och det ger henne rätten att säga sånt?

Nej usch, vad är det för skit folk håller på med? Hur svårt ska det vara att inte skriva eller säga skit till folk, jag menar; håller man inte med så är det ju bara att vara tyst :/

#8 - FrökenTV, bloggen om tv och film

bbra inlägg

#9 - Sara Navjord

Så bra inlägg! Både BUP och många andra ställen tog mig aldrig på allvar och de bara skickade mig vidare till någon annan psykolog när de inte visste "vad de skulle göra med mig" inte ens när jag bad om att bli inlaggd på psykiatrin för att jag hade självmordstankar ville de hjälpa mig, de sa bara att jag inte mådde tillräckligt dåligt. Det ska inte vara så svårt att få den hjälp man behöver.. :(